140903 En summering och eftertanke är aldrig fel!

Ja jag har gått och grunnat en hel del på proven som Piga startat på i år och jag inser att trots att det gick väldigt bra på hennes premiärstart i elitklass så har vi, och jag säger vi, dalat i prestationerna. Det är tur att det är ett år tills hon ska ut i hetluften igen för vi behöver bygga upp säkerheten och förtroendet så det håller. Jag kände redan på provet förra söndagen att jag inte riktigt litade på henne och självklart litade inte hon på mej. Samhörigheten och samförståndet finns där… tills vi tar av kopplet. Sedan känns det som om vi jobbar lite var och en för sig. Det duger förstås inte. Det finns ingen härligare känsla än när man känner att det är du och jag så det får vi göra något åt.
 
Hon är en fantastisk sökhund, trots att hon bara fått något enstaka fältsök, för att kolla läget, i år. I våras var hon rätt säker på långa dirigeringar och signaler och tecken men helt plötsligt känns det som det mesta är borta. Jag gick ut här hemma idag och kände henne på pulsen… Det är till att backa rejält, känner jag. Markeringarna har ju varit hennes svaghet redan tidigare men tyckte att vi kommit en bit på vägen men om man tittar på Norgeprovens markeringar så är vi kvar på ruta 1. Iof tar jag inte så hårt på de markeringarna, i alla fall inte söndagens. Man måste ju ha chansen att se om man ska kunna markera.
 
Det som jag är mest besviken över är vattendirigeringarnas tveksamhet. Där har hon tidigare varit riktigt stark men jag såg ju tendenserna, när man tänker efter, redan på Jämtlandscupen. Ja, det är mycket träning som ligger framför oss, känner jag.
 
Jag har också funderat en hel del på årets prov. Egentligen skulle jag ha velat sett många fler elitprov för att känna efter vad som väntar i framtiden. Vid Litsprovet var det väl egentligen inga konstigheter men de två Norska proven begriper jag mej inte på. För det första så talade en norrman (satt vid samma bord som oss på supén) om att man bestämt att i elitklass så skriver man inte någon annan kritik än den sammanfattande. Synd! På ett B-prov är ju EGENSKAPSBEDÖMNINGEN det som är grunden/orsaken till att man har provet. Jag hoppas verkligen att vi i Sverige inte tar efter! I så fall finns det ju ingen anledning att ha elitklass på B-prov.
 
Dessutom funderar jag ju på om hur vettigt är det att köra 5 hundar samtidigt med en domare? Hur ska en domare kunna hålla reda på vem som gör vad i alla lägen? Inte konstigt att man inte vill skriva protokoll då.
 
Avstånden på markeringarna var ju också väldigt långa. På söndagens landmarkering (den första i trippeln) måste ha varit dubbla apportkastaravståndet med röda skott och ägg. I vårt ”gäng” såg jag ingen som spikade den, alla behövde MYCKET hjälp för att få in den. Det kändes lite -90-tal på sätt och vis. Då hade vi ju i Sverige våldsamma avstånd på både fält, markeringar och dirigeringar. Ja det är i alla fall tur att man inte är aktuell som provledare längre, måste jag säga.
 
Man kan kanske tror att jag är besviken över proven som inte gick så bra. Det är jag inte! En bar erfarenhet och en påminnelse om att det mesta är färskvara. Dessutom behöver man testa sina vingar för att se om de bär. Testar man inte så har man faktiskt ingen aning om var man står när det gäller. Såg ju förstås även sånt som är bra och som jag också lägger på minnet.
 
Som jag sa i början så har jag kört signaler och tecken med Piga lite här hemma. På eftermiddagen tog Thord med sig Greta ner till kyrkoruinen och kastade lite boll på vattnet.
 
 
Det ser ut som de har haft det rätt kul!
 
 
 
 
Jag tog Piga och Garbo till gamla badplatsen och körde lite långa markeringar på vattnet. Mest för att låta Garbo simmaträna men förstås, Piga fick ju också chansen att bygga upp förtroende för vattenjobb. De två sista apporterna blev röda skott och Paw of Sweden’s ny ”ägg”. Långt gick de så simträning blev det. 
 
 
Om ni tittar noga så ser ni två små prickar långt ute på vattnet, till vänster Garbo och till höger Piga.
 
 
Två nöjda flickor elller….
 
 
…Piga ser ut att längta tillbaka till vattnet….
 
… och Garbo verkar tycka ”skit att det är över redan”.
 
Eventuellt får vi besök av härliga Max i morgon. Lite svårt att hitta träningsytor nu när älgjakten är igång men i skogsområdet mellan skolan och Alexisbacken är det förstås riskfritt. Vi får se hur det blir.
 
Marith
 
 
 
 
 
 
 
 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

9 − 5 =