150104 Lite av varje!

Ja nu har det blivit kyligare igen. På med icebugs (trots att de inte är det varmaste vinterskoran men det är ju halt också) och varma jackor och vantar. Hundarna verkar klara  sig bra oavsett trots att de just nu är i fällningsperiod. Dåligt tajmat kan man väl säga…
 
Igår var vi till min bror Sune och hans sambo Lull för det behövde lite råd och dåd med elen i ett av rummen som de håller på att renovera. Fascinerande att Thord, som kan glömma saker som han gör varje dag om jag inte påminner om det, kommer ihåg det mesta av det som har med hans fd jobb att göra.  Det finns där, i alla fall det allra mesta.
 
Jag hade en ”ofrivillig” sovmorgon så flickornas långpromenad blev en kort istället för det var mycket annat som vi skulle hinna med innan vi åkte. Vi kom dit vid halv 1-tiden och vi började med att fika. Deras svärson som, skulle hjälpa till med att koppla ihop det elektriska (efter Thords anvisningar), kom dit ca en timme senare. Då det hela drog ut lite på tiden så tog jag och flickorna och gick en tur istället för den missade morgonturen.
 
Jag fick lite anvisningar hur jag skulle kunna gå och riktpunkten var att jag skulle passera en bäck. En bit längre bort var det dags att vända för annars kom vi ut på R87-an. Sagt och gjort. På med kläderna och tog med mej flickorna och började gå. Följde vägen och gick och tänkte på lite ditt och datt. Plötsligt fick jag höra en massa hundar skälla så jag kopplade Piga och Garbo men fortsatte att gå. Då kom jag så småningom fram till en gård och där slutade vägen…
 
Visst ja, jag skulle ha tagit vänster vid bilspåren i snön förstås. Den vägen är ju inte plogad och jag kom inte ihåg att vägen svängde (länge sedan vi gick där, 2 år sedan minst). Vi gick tillbaka och vek av där vi skulle. Efter ett tag var jag förstås inne i lite funderingar igen och vi kan ju säga som så, flickorna såg bäcken före mej och även om jag sett den först har jag nog inte kommit på vad som skulle kunna hända.
 
Vad hände då? Jo, bägge två tog sig ett dopp…
 
 
Oskyldiga bruna ögon…
 
 
Pälsen frös omgående till ispärlor
 
 
Undrar just hur de kan tycka det är skönt med isbad….
 
 
…. men det såg ju ut som om det skämdes lite i alla fall…
 
Det blev till att med raska steg gå de ca 2 kilometerna tillbaka, låna en handduk, som föresten hjälpte föga. De var tvungna att få följa med in och ligga i hallen så de tinade upp och fick lite värme. Där låg de snällt kvar i en tre, fyra timmar. Ibland fick de lite ”påhälsning” av Lulls barnbarn, (Sixten tror jag han hette). Han fick tillåtelse att gå dit och ge dem lite godis och klia dem bakom öronen några gånger. Ja, även en del av de vuxna pratade lite med dem och kelade när det hade ärenden förbi. De skötte sig i alla fall fint så det blev förlåtna för vinterbadet.
 
Vi blev också bjudna på middag så flickornas middag blev rätt mycket försenad, klockan var nog drygt halv åtta innan vi var hemma,  men desto godare var det, tror jag de tyckte.
 
I morse blev det också ofrivillig sovmorgon så det blev rätt brått och vi fick bara en förkortad morgonrunda för att hinna till Ismundsundet till 11. Jag tror att vi hann precis på minuten. Det var nämligen kallat till träning i Samträningsgruppen. Om jag räknade rätt var vi 9 personer som mötte upp. Vi började med att gå lite på linje och gå lite slalom och även inkallning.
 
Piga är ju lite känslig när det kommer hundar och hälsar på när hon sitter på linjen men eftersom ofrivilliga påhälsningar kan inträffa vid andra tillfällen också så tycker jag det är bra att träna. Idag var det en flatkille som kom och uppvaktade Piga och Garbo där de satt. Garbo fräste ifrån men Piga blev lite liten… När det blev min tur att kalla in så ville hon bara klättra på mej men rätt snabbt så lugnade hon ner sig. Jag tror att hon så småningom kommer att kunna hantera liknande situationer bättre och bättre så jag är tacksam att det finns lite ”stökiga” hundar ibland. Får man inte träna på det så kan det ju aldrig bli bättre.
 
Både Piga och Garbo var lite för heta och okoncentrerade för att jag ska vara riktigt nöjd men jag tror ändå att vi alla tre tyckte det var rätt kul att det händer något även när det är vinter och kallt. Den lilla snö som just nu finns gör ju inget, det är väl värre med att det känns så kallt men vi får väl tillfälle att vänja oss vid det också. Vi är ju mitt i vintern.
 
Det verkade i alla fall inte som Piga fått nog …
 
 
När vi kom hem hittade hon sin lilla studsboll som hon kom och puttade på mej med den i mun.
 
Eftersom jag bara tog den och gav den tillbaka gick hon till trappen och släppte den. Bollen studsade ned för trappan och hon sprang efter och hämtade den och kom upp till övervåningen och släppte den igen. Detta roade hon sig med ett antal gånger tills Garbo tog den när den för fjärde gången landade på nedervåningen. Slut på det roliga alltså! Lite roar barnen brukar man ju säga men det passar nog bra på hundar också.
 
Marith
 
 
 
 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

tio − 4 =