Ibland önskar jag att jag kunde undvika min magkänsla….

Ja så är det faktiskt. Garbo har ju haft en liten pärla i ett juver ca 1 år men eftersom den inte har rört på sig och blivit större så har jag låtit det bero. Hon har ju också haft en knöl i ena låret men en mjuk sak som känts som en fettknöl. Problemet har varit att när hon har jobbat lite extra mycket så har det blivit ”blaskigt” runt om. För ett tag sedan visade hon att hon hade problem med analsäckarna så jag tömde dem. Blev lite förvånad då hon aldrig tidigare haft de problemen och när det hände en gång till efter några veckor och jag kände en knöl i varje blev jag ordentligt fundersam.

Förståndet sa att det var kanske dags att göra något åt det hela men min magkänsla sa att det kanske inte skulle bli så enkelt så jag drog på det ett tag till. Jag bävar för allt när det gäller Garbo. Hon har nu fyllt 10 år och av de hundar som vi haft och som inte längre är med oss så är det 3 som fyllt 10 år, en som fyllt 11 år och en 12 år, resten har varit mellan 5 och 9 år. Min önskan är ju att hon ska få vara kvar i många år än.

Mina godingar
Mina godingar

För två veckor sedan var vi in till Ejra och kollade upp det hela och bestämde att hon skulle operera bort analsäckarna, plocka ur knölarna (veterinären kände ett par till som jag inte känt). Prov togs på knölen på benet men det blev inget riktigt bra prov så det skulle tas om när hon blev sövd.

Vi har nu gått och väntat på att bli kallade men när inget hänt efter 14 dagar så ringde jag. Då hade det blivit en missuppfattning. Jag fick recept på Previcox som hon äter för artosen ibland men de trodde att det var för enn inflammerad anlsäck och då ville de att den skulle läka först innan operation. Nåväl, operationsdag sattes till i dag.

Vi skulle infinna oss kl 8 för att träffa veterinären innan det var dags för operation. Det var en annan veterinär som skulle operera så det var henne vi fick träffa. Hon kände igenom Garbo och klämde på knölarna. Hon tittade dessutom på en grej vid ögat som jag upptäckte när vi satt i väntrummet. Det såg ut som ett skräp men när man tittade noga så var det också en tumör. Det var tydligen ganska vanliga och för det allra mesta godartade. Det blev bestämt att hon skull knipsa bort den också för det gick göra utan att sy. För säkerhets skull så skulle vi ta ett blodprov innan operationen. Både veterinären och jag förväntade oss inget annat än att det skulle vara helt ok men det visade sig att det var ett misstag.

Tyvärr visade blodprovet att hon låg under lägsta nivån för röda blodkroppar och det som var mest bekymmersamt var att det inte så ut att bildas nya. Eftersom hon är rätt fräsch, veterinären tyckte att hon ser väldigt fin ut och om hon skulle ha gissat åldern så skulle hon ha gissat på 6 –  7 år. Blank och fin i pälsen och kroppen är också i tri så det kom som en riktig överraskning.  Hon har ju inte visat något konstigt eller annrlunda.

Efter lite funderingar och  resonemang och konsultation med flera veterinärer så bestämdes att hon skulle röntgas och ev ta ett benmärgsprov. Efter en stund kom veterinären tillbaka och berättade att vi skulle göra ultraljud i stället. Man kunde även titta på organen på det viset.

Efter lite väntan så var det dags, dels för ett blodprov till och dels en spruta för de ville sedera henne lite inför ultraljudet. I och för sej är hon helt fantastisk och uppför sig exemplariskt. Kliver upp på bordet utan att fundera, står och väntar och låter de klämma, känna, raka, sticka som de vill. Det hon möjligen gör är att snusa dem i öronen om tillfälle ges. Hon fick som alltid stort A i uppförande.

Här har vi kanyl i ena benet och även blivit stucken i det andra och spruta i nacken
Här har vi kanyl i ena benet och även blivit stucken i det andra och spruta i nacken
Här slumrar hon men sov inte hårdare än att hon själv gick in i ultraljudsrummet.
Här slumrar hon men sov inte hårdare än att hon själv gick in i ultraljudsrummet.

Det som det misstänkte var att det kanske fanns någon annan tumör som orsakade att det fanns för lite röda blodkroppar. Det som var lite underligt var att alla andra värden var okey. Sista blodprovet (som jag fick åka till Östersunds Djursjukhus  med eftersom Ejra inte kunde göra den analysen) skulle kolla något med kalcium. Det hade visst att göra med om det var elakartade tumörer i analsäckarna. De flesta som var elakartade där påverkades visst av just detta.

Veterinären hittade en förstorad binjure så troligen är det en tumör där. Huruvida den är elak eller inte det går inte att avgöra. Bara specialister kan operera den och operationen tar ca 2 timmar. Det är inget som man gärna gör på en gammal hund så hur det nu än blir med de andra knölarna så blir denna kvar.

Vid 5-snåret ringde veterinären och berättade att det sista blodprovet var helt okey vilket är positivt. Har det visat dåligt resultat har det vetat att knölarna i analsäckarna har varit elakartade. Nu vet de ju inte säkert i alla fall men det är betydligt större chans att det inte är så.

Nu ska vi avvakta i 14 dagar och se om jag ser några förändringar hos Garbo och om inte ska vi ta nytt blodprov och ser det bra ut så ska vi operera bort analsäckarna i första hand. Nu får vi bara hoppas att vi har lite ”goflyt” och att hon fixar även detta,  Garbogumman.

Nu till något mycket trevligare som också har med magkänsla att göra. I fjol vår såg jag en tik som jag blev mycket förtjust i och sa att om hon skulle ha valpar någon gång framöver så ville jag ha en. Nu blev hon parad i vinter och jag satte upp mej på valplistan så klart. Det som känns väldigt bra är att de föddes på Garbos födelsedag…

1 vecka gammal
7 stycken nyfödda underverk
Nyfödda
1 vecka gammal

En av dessa godingar blir min lilla Ultima. Inför denna lilla svarta tiks ankomst till flocken har jag bara en god magkänsla.

Marith

 

 

 

 

Äntligen!

Ja så kanske man kan säga… Det är länge sedan jag skulle ha uppdaterat och mycket har hänt. Jul och nyår har passerat med en hel del ”hundbesök”. Ronja har varit hos oss drygt en vecka från annandag jul och över nyår, Lady och Potifar var här tillsammans med sin tvåbenta flock några dagar i jul.

Piga, Garbo, Potifar och Ronja
Piga, Garbo, Potifar och Ronja

Aska, Krita och Bixa var här tillsammans med sin husse och matte över nyår.

Aska, Bixa, Piga, Krita och Garbo
Aska, Ronja, Bixa, Piga, Krita och Garbo

Annars går livet sin gilla gång. Piga och Garbo håller på att introduceras på husses gåband. Vi började med att bara gå upp på det, sitta på det och höra startpipet men idag var det dags att verkligen starta det. Nu blev det bara ett litet första försök. Garbo är ju rätt lugn och skön och rätt oberörd, hon har ju vanan av vattentrasket hos Anna Björk. Piga är rätt spänd och osäker men hon ger sig inte. Även om det är lite otäckt så är det lite spännande samtidigt så vi ska nog få till det att lyckas riktigt bra. Kan ju vara bra om det blir lika kallt igen som det har varit nu efter nyår. Största problemet är att själva gångbanan är lite kort men som sagt, vi ska nog lösa det. Vi är ju envisa alla tre.

Idag har vi också ägnat dagen åt att gratta otroligt underbara Garbo. Hon har ju under sina 10 år intagit en stor del av mitt hjärta. Jag kommer nog aldrig att få en hund som passar mej bättre än vad hon har gjort. Hon är en sådan där hund som man får en gång i livet.  Här kommer lite foton från hennes 10-åriga aktiva liv.

Garbo ca 9 veckor
Garbo ca 9 veckor
Garbo 2 år
Garbo 2 år
Garbo 3 år
Garbo 3 år på jaktprov i Lite 2009
Garbo 4 år
Garbo 4 år
Garbo som mamma första gången (10 valpar)
Garbo som mamma första gången (10 valpar)
Garbo som mamma för andra gången (10 valpar även denna gång)
Garbo som mamma för andra gången (10 valpar även denna gång)
Garbo med Piga (från andra kullen) som stannade hos oss
Garbo med Piga (från andra kullen) som stannade hos oss
Garbo idag, min kloka, älskade gogumma
Garbo idag, min kloka, älskade gogumma

Det är otroligt hur mycket som vi har upplevt tillsammans, Garbo och jag. Så många underbara stunder och härliga äventyr.  Stort tack till Inga-Lena Djurberg som lät mej ta hand om denna härliga hund.

Marith