Lite om Ronja, Mika, Kiska, ”Norske” Max och Ultima …

Oj oj oj vad tiden går… Har redan gått mer än en vecka sedan sista uppdateringen. Ibland kommer annat emellan och så tänker jag… jag gör det sen och så blir det bortglömt.

Vi har legat lite lågt med träningen, mest bara lite vattenjobb och lite vattenlek. Vi har ju Ronja på besök så då får de förstås bada lite fritt också. Fick just meddelande om att Ronjas matte kommer och hämtar henne i morgon. Det kommer att bli riktigt tomt, hon är ju bara så härlig.

160320l

Hon är så lik Garbo så ibland måste man titta lite extra för att se vem som är vem. Garbo är förstås både grå om nosen och haltar lite när hon går men står de stilla och man ser dem bakifrån eller snett från sidan blir det svårare.  Så härligt att vi får tillfälle att få ”rå om” henne lite ibland och hon bara smälter in i gänget när hon är här.

Vi fick ett mycket trevligt mail från Jenny och Mika härom kvällen. Så härliga nyheter!De hade varit på lydnadsprov  klass B och vunnit klassen  och blivit uppflyttad till klass A. Så här skrev Jenny:

Skriver kjapt for å seie at Mika har det  veldig bra og at me på sundag gjekk konkurranse i rundering i kl. B, og då vann me heile greia og fekk opprykk til kl. A. Så no er me i øvste klasse og konkurrerer mot dei store gutta. Mika gjorde ein knallgod jobb og eg var veldig nøgd. Det var veldig moro!

160320j

160320k

Fina, duktiga Mika!

Duktig har även Kiska varit! I lördags hade Irene, en väninna och träningskompis till Ellen, startat Kiska i elitklass och tagit en 2:a och blivit klassens 2:a bästa hund! På söndag var det matte Ellen själv som startade henne och det resulterade i ett 1:a pris. Det är bara att lyfta på hatten och gratulera! De norska flickorna levererar!

160804e

Ett foto på Ellen och Kiska från träningsveckan vi hade i augusti (hade inget nyare).

Stort grattis till de flitiga och duktiga ekipagen!

När vi ändå är inne på ämnet norska ekipage… I söndags fick vi ett efterlängtat besök av ”Norske” Max och hans matte och husse. Vi har ju fått följa dem under åren genom att Bente skickar foton och berättar vad de sysslar med men eftersom de bor i Sydnorge så har det inte blivit tillfälle att träffa dem ”in natura”. Max är ju utbildad lavinhund som jag tidigare berättat om här i bloggen men de tränar även lite annat. Nu har de varit i Falun på en kurs i ruinsök, vilket han skötte alldeles utmärkt om jag förstod rätt. De gjorde då omvägen upp till oss och hälsade på, en omväg på ca 70 mil bara och det tackar vi för. Så trevligt att äntligen få träffas igen 😀

De kom på söndag kväll och stannade till måndag. Vi har ju träffats bara en gång tidigare och det var när de hämtade Max men med vissa människor känns det som man ändå har känt hela livet. Jag tog lite foton under kvällen men det var inte många som blev så bra. När Max husse satte sig på golvet och blev ”överfallen” med pussar lyckades jag dock fånga på bild. 😀

160320a

160320b

Inte lätt att värja sig för pussglada labradårer!

På måndag morgon fick vi sällskap på morgonrundan. Det är vi ju inte bortskämda med så det var förstås extra trevligt. När vi kom hem så tog vi lite foton förstås.

160320c

Max, Ronja, Ultima, Garbo och Piga! Nog kan man se släktskapet på mor och barn? Ultima är förstås en katt bland hermelinerna men stilen har hon anammat…

Självklart blev det stilstudie även på duktige Max i egen hög person.

160320d

160320e

160320f

En riktig ”myspropp”! Vi är så tacksamma då han har hamnat precis rätt och fått ett så härligt rikt och intresssant liv tillsammans med matte Bente. Ja, husse har förstås också ett finger med i spelet. 😀

När de hade åkt så stack vi iväg ner till Sundsjön och badade. Först blev det lite hopp och lek i vattnet och sedan fick Ultima, Piga och Garbo några markeringar med apportkastaren. Under tiden stannade Ronja hos Thord och satt och tittade på på lite på avstånd.

160320g

Kanonväder, sol, varmt och spegelblankt i slutet av september, nästan så man inte tror det är sant. Här hämtar Piga sin andra i en dubbelmarkering…

160320h

Ultima och Garbo satt på ”balkongen” och hade perfekt utsikt. Ultima var cool och låg och tittade på Piga medan Garbo kanske hade mer uppsikt över mina förehavanden.

160320i

Thord och Ronja satt lite på avstånd och tittade.

Idag kom vi oss aldrig iväg till sjön fast det var inplanerat. Det blev städning av bilen (blir bilbyte i veckan om det vill sig gott) och pelletshämtning istället. Tiden bra försvann…  men flickorna blev i alla fall bjudna på ett tuggben i kväll då lilla Ultima fyller 8 månader idag! Tänk så fort det går. Hon är ju snart stora damen och hon kan ju faktiskt börja löpa när som helst. Garbo löper nu och Piga lär ju som vanligt hänga på vilken dag som helst nu. Skulle förvåna mej om inte Ultima också gör det, hon har ju ”åldern inne”.

ullli-8-man

”Lilla” Ultima, 8 månader idag!

Marith

Kryddan i tillvaron!

Jag har många gånger fått frågan ”Hur orkar du?” Då har det inte varit frågan om livet i allmänhet utan när det gäller mitt engagemang i våra hundar. Jag skulle vilja ställa frågan ”Hur skulle jag orka UTAN hundarna?” De är faktiskt kryddan i tillvaron och som gör livet trots allt lättare att leva. Tror inte att jag skulle ha klarat de sista 8 åren utan dem.

Jag tror att vi alla behöver något som engagerar en på ett positivt sätt och för mej är det faktiskt hundarna. Vi har ju haft hundar sedan slutet av -70-talet och tränat och startat på jaktprov, retrievermästerskap och Lag- SM för retriever. Engagerad i utbildning av både förare och instruktörer, provveksamhet, haft en (iof) liten uppfödning av labrador men detta har gjort att vi träffa många likasinnade från hela Sverig och från Norge och Finland. Många har blivit riktiga vänner, andra mycket trevliga bekanta. Hur kan man då inte orka med att fortsätta med sin hobby trots att livet kärvar ibland?

Just nu finns tre härliga labbeflickor i hushållet Älskar dem alla tre! Otroligt glad för min Garbo, den gudomliga som sin namne, för min flitiga lilla Piga som fortfarande växer i både förmåga och kunskap samt för mitt lilla (!) troll Ultima. Idag tänkte jag att det mesta ska få handla om lilla Ultima och börjar med en stilstudie. 😀

160911a

Sitter ofta och filosoferar… undrar vad hon tänker på…

160911b

Ställer förstås upp på fotografering om matte så gärna vill…

160911c

Kan till och med lägga huvudet på sned, kanske vill hon göra något annat än posera?

160911d

Ser kanske lite uppgiven ut eller funderar hon på något rackartyg?

160911e

Blä… nu är jag less. Nu matte får du sluta att fota!

Igår träffades vi, tre tjejer ur samträningsgruppen, Lena med Anton, Jane med Uffe och jag som hade med alla mina tre. Ultima fick vara med i första svängen. Hon har ju inte fått vara med och jobba så där speciellt ofta men nu börjar det vara dags att kolla hur hon fungerar tillsammans med andra.

Vi började med lite fotgående, stadgeövningar och sedan inkallning.

160910a

Här sitter Uffe, Anton och Ultima. Thord  var också med och åkte i sin permobil, syns i bakgrunden.

Sedan gjorde vi enkelmarkeringar. Thord fick agera funktionär och kasta markeringarna vilket fungerade riktigt bra.

160910b

Vi såg förstås till så att de hade bra referenspunkter .

160910d

Här är det Jane och Uffes tur

160910c

Anton och Lena. Anton ser riktigt fokuserad och beredd ut.

Sedan var det dags för fika och när det var dags för jobb igen fick även Piga och Garbo följa med. Vi började med linjetag. Uffe och Ultima fick först tre linjetag på rad efter åkerkanten som de fixade alldeles utmärkt. Sedan fick de ett linjetag mot en björk men över en bit av ängen vilket också fungerade riktigt bra.

Vi använde samma björk som riktmärke för linjetagen till de andra hundarna men avståndet var förstås betydligt längre. Garbo fick ta den första, bara så hon skulle få göra något. Hon är ju fortfarande halt så det fungerar ju inte att får jobba ”på riktigt”, i alla fall inte på land.

När det var Antons och Pigas tur förflyttade vi oss i en halvcirkel men med lite längre avstånd för varje förflyttning men hade samma referenspunkt hela tiden. Därefter gjorde vi en riktigt lång dirigering, ca 170 m gissade Thord att det var. Vi använde ett ”UFO-ägg” som riktlinje och körde snett över ängen som även hade en svacka halvvägs. Även här utökade vi avståndet och skickade en gång till (fanns 4 apporter utlagda).

Varmt var det då solen sken så som avslutning tog vi och gick ner till sjön. Lena tog med apportkastaren så de skulle få lite enkla markeringar på vatten. Ultima fick gå först och Lena satte apporten halvvägs på apportkastaren och sköt med gula skott. Trodde det skulle bli lagom avstånd men oj vad vi bedrog oss. Kulan gick jättelångt ut på blankvattnet utan referenspunkt. Nåja, jag skickade iväg henne och tänkte att i värsta fall får vi skicka iväg en kula till om hon misslyckas, vilket jag innerst inne trodde då det var i absolut längsta laget.

Ultima simmade ut i rätt riktning men höll sig lite till höger om kulan vilket var jättebra då vinden låg på från vänster. Man såg när hon hade simmat ungefär lika långt som det hon hittills har simmat i sommar så snurrade hon runt och tittade men fortsatt ändå utåt. Fick så småningom sniff och simmade mot apporten. Tappade vittringen och snurrade lite, simmade lite längre, vände fick sniff och tappade. Man såg att hon inte riktigt har kläm på hur man gör med vittring på håll men hur det var så gick det upp ett ljus och hon började simma åt rätt håll och fick så småningom syn på kulan. Jag tror vi var lika lyckliga båda två över det lyckade resultatet. Härligt att se att sommarens simövningar gett resultat, hon är rätt modig min lilla Ultima. Att simma rakt ut på vattnet utan något som drar där bakom tycker jag är strongt, dessutom när det blev så långt som det blev.

Sedan blev det Antons tur att jobba lite.

160910e

160910h

Apporten bärgad. Här var det Garbo som tog sig friheter och klev fram för att se bättre.

160910g

Piga och Ultima var också lite nyfikna men på plats

160910f

Uffe fick också en apport så klart men jag missade att fota tyvärr.

160910i

Piga och Garbo fick jobba i par i två omgångar och så avslutade vi med en betydligt kortare till lilla Ultima som suttit tyst fint under tiden de andra jobbat, älskade lilla Ulli!

Idag har vi ”kojdag” då vädret är grått med regnskurar emellanåt. Hade inget inplanerat och inget som är riktigt måste så det är en riktigt lat söndag. Få se hur vädret blir nu i eftermiddag, kanske blir det en liten tur med flickorna om andan faller på.  Ronja har ju varit här några dagar men i fredags kom husse och lånade henne för han är här uppe och jagar älg. Nu ringde han och talade om att de är på väg så snart kommer Ronjagumman igen. Det är så trevligt när hon är här. Hon bara är, finns men gör inget väsen av sig annat än när de busar lite, hon, Piga och Ultima. T o m Garbo kan vara med ibland.

Fick också  precis nu en mycket trevligt meddelande om att eventuellt får vi besök av ”Norske Max” med husse och matte nästa söndag/måndag. Vi har ju haft kontakt under åren men aldrig fått tillfälle att träffas sedan de hämtade honom. De ska till Falun på en ruinträning och tänkte då kanske göra omvägen och hälsa på. Otroligt trevligt!

norske-max-160911b

”Norske ” (finns en svensk också) Max, Pigas bror och Garbos son i andra kullen.

norske-max-160911a

”Norske” Max i jobbartagen!

Ja som ni ser… HUR kan man inte orka med sin hobby? Så många roligheter som livet bjuder på tack vare dem och mer väntar framöver!

Marith

 

 

 

Praktiskt jaktprov med lyckat resultat!

I tisdagkväll vid 19-tiden ringde biträdande jaktprovssekreteraren i SSRK och talade om att jag hade plats på ett praktiskt jaktprov i Katrineholmstrakten.  Jag fick tid på mej till kl 20 att bestämma mej om jag ville tacka ja eller inte. Han visste att vi hade långt att åka men eftersom han också visste att Piga förmodligen kommer att löpa i mitten av september så ville han ge oss chansen.

Det blev lite panik, långt att åka, var ska man bo, Thord, Garbo och Ultima måste följa med då det var alltför kort om tid för att ordna något annat… Hann förstås inte fixa något boende innan klockan åtta men tackade ändå ja. Tänkte att det säkert skulle ordna sig.

Onsdagen var intecknad med ett besök på förmiddagen och massage för oss bägge på eftermiddagen så det var först mot kvällningen som jag hittade ett boende, 5 minuter från mötesplatsen med domaren, Bitte Sjöblom och ekipaget som också skulle gå prov,  Bolly och Tre.

Fredag morgon vaknade vi klockan 5 för vi skulle mötas 7. Det är ju lite att fixa innan vi alla hade ätit, rastat, packat och kommit iväg. När jag kom ut och skulle rasta flickorna möttes jag av en härlig vy, ett gott omen tänkte jag.

160902a

Så småningom kom vi iväg i god tid, tack och lov. GPS’n var inte riktigt uppdaterad när det gäller vägarna på Djulö där vi bodde. Ville skicka iväg oss på en gång och cykelväg bl a men vi kom ändå fram i god tid. När vi alla tre samlats åkte vi till den stora samlingen där vi fick uppgifter om var och hur det var tänkt. Det visade sig att det skulle bli fyra såtar före lunch och två efter.

Jag måste erkänna att mina förhoppningar inte var skyhöga eftersom jag misslyckades under förra hösten att få vara med på någon klappjakt så Piga har aldrig haft chansen att var med. Därför tog jag gud i hågen i år och anmälde oss ändå. Går det så går det… Särskilt nervös var jag inte heller, svårt att vara nervös för något som man inte vet så mycket om. Kände inte till markerna då vi aldrig varit där förut så några förutfattade meningar hade jag inte.

Det började väl inte så där alldeles självklart. Lite tungstyrd…. mycket för henne att hålla reda på. Många skyttar (12 st), mycket fågel och en hel del andra hundar som jobbade.  Såt nr 2, 3 och 4 blev inte så mycket bättre vad gäller att vara styrbar. Däremot fick hon visa sina färdigheter i viltfinnarförmågan. Själv blev jag lite impad av henne när hon gjorde eftersök i salixsdungen. Jobbade, spårade och kom med vilt varje gång jag skickade. Trots det så kände jag att vi låg lite risigt till. Bitte sade också att hon ville se lite mer styrbarhet efter lunch för det låg och vägde.

160902b

Sista såten före lunch stod vi ganska långt från dammen och därmed blev det inte så många apporter för oss, 5 totalt, 2 som föll på Pigas lott.  Den här såten kunde även Thord titta på. Bitte parkerade på perfekt ställe så vi kunde stanna där Thord kunde sitta och titta, mycket omtänksamt. Vid lunchen stannade jag hos Thord för jag hade tagit med mej lite mat. Inte så kul att äta ensam och lite svårt att fixa på egen hand också. De kom ändå och frågade om jag hade fått någon mat eftersom jag inte var med vid lunchen. Mycket trevligt folk, alla som var engagerade i jakten måste jag säga.

Eftersom jag inte riktigt nådde fram till Piga så kändes det lite hopplöst när vi gav oss iväg efter lunch. Piga tyckte att detta var skitkul och blommade ut när hon fick ge sig ut på eftersöken. Självförtroendet ökade ju också när hon fixade saker själv… Hmmm. Som tur var så var det rätt jobbiga marker att söka igenom. Tjock vass och dyiga dammar (undantaget sista såten före lunch) så krafterna minskade lite efter hand.  och därmed lite bättre att lyssna.

Nu visade det sig att Piga lugnat sig något och Bitte tyckte att hon bättrade sig. Sista såten fick de göra eftersök i ett vassbälte vid dammen. Vassen visade sig vara riktigt vass så flitig liten Piga såg inte alltför vacker ut. Blodet rann från nosen och hakan och när hon öppnade munnen så var den alldeles röd. Nu var det inga djupa sår men hon såg ganska hemsk ut av och till.

160902d

Här på fotot var det ganska lindrigt ändå.

160902c

Man kan se det gröna bältet nere vid vattnet. Det var vass vass! 😀

Nu var provet över. Var förstås fortfarande osäker på hur hennes jobb bedömdes men innan vi gick upp till viltparaden sa Bitte att hon ville att vi skulle ta med oss hundarna. Vi var godkända bägge två! Jippi, vilken lycka! Alla gratulerade till championatet när de kom och tackade oss alla apportörer. Några kom och pratade också efteråt. Måste säga att av de ställen som vi gått prov eller deltagit som apportörer (har genom åren blivit några stycken) så var det här det behagligaste stället. Trevligt folk, ingen hets, varken före eller efter varje såt. Man han gott med att rasta Garbo och Ultima emellanåt också. Att domaren själv är en lugn och trygg person och som man får känslan av inte letar fel utan tittar efter förtjänster. Skönt när det inte provoceras för att se till så man misslyckas, sånt har ju hänt…

160902h

De tvåbenta ser faktiskt gladare ut än de fyrbenta men jag tror att lyckan var lika stor. Det var bara det att de fyrbenta var nog riktigt trötta efter dagens vedermödor.

Vi åkte tillbaka till Djulö direkt från provet. Vi hade tänkt äta ute och vi hade sett att mitt emot vandrarhemmet vi bodde på, fanns en herrgård som serverade mat. Personalen på vandrarhemmet berättade att de hade öppet till kl 18 och nu var hon 17 så vi bestämde oss för att gå dit. De hade fullständiga rättigheter också så vi tänkte att ett glas vin kan vi väl kosta på oss. Riktigt hungriga hade vi hunnit blir så vi såg verkligen fram mot en matbit.

När vi kom dit visade det sig att det hade haft snizel till lunch som slutade att serveras kl 14. Nu fanns det 5 olika sallader och gravlax med gräddstuvad potatis. Det var bara att vända om… Hämtade bilen och åkte in till Katrineholm. Vi såg någon restaurang och pizzeria men där fanns inga parkeringsplatser. Hamnade så småningom på väg om Örebro. Tänkte att vi åker en bit kanske dyker något upp och det gjorde det. En pytteliten matservering/pizzeria. Det blev en snizel i alla fall för min del och Thord tog en kebabtallrik. Matportionerna var enorma så mätta blev vi i alla fall.

När vi kom hem och hundarna ätit och rastat så var jag helt slut. Vi lade oss på sängarna alla fem och jag tittade ivrigt på klockan. Hon vill aldrig bli nio, vilket jag tyckte kunde vara en bra insomningstid. Vi vaknade vi 6 och var rätt pigga så det var bara att kliva upp och göra oss redo för hemfärd. Träffade personen som tog emot oss (mycket trevlig dam) och talade om att jag sett att man kunde få städningen för 100,- och då sa hon att hon bjöd på det. Det kallar jag service!

Vägen hem bestod av regn och rusk. Inte så kul väder att köra i när man redan är rätt trött i knoppen men hem kom vi.  Jag hade laddat termosen så det var till att ´ta sig en liten slurk då och då när tröttheten gjorde sig påmind. Hemma lyste en välkomnande sol men den försvann rätt kvickt men inget regn. När jag packat ur så gick jag en liten runda med flickorna till deras stora glädje. De hade ju åkt bil i 8 timmar så det var nog skönt att röra på benen.

Att få plocka lite blåbär igen var en höjdpunkt tror jag.

Till sist vill flitig liten Piga och jag än en gång tacka för alla grattisar som vi fått. Det värmer att så många bryr sig. Tusen tack! Piga är min 5:e jaktchampion och jag måste säga att jag är mycket nöjd med säsongen som varit. En etta i Norge, en etta i Alfta och nu godkänd på praktisk jakt. Kan man vara annat än glad och stolt över sin flitiga lilla Piga?

160902g

Du  och jag!

Marith