En ny, lite kämpig vecka är snart till ända…

Mina tre flickor är för det mesta det som håller mej över vattenytan när hela havet stormar men de sista veckorna har det verkligen inte varit riktigt så.

Ultima verkar vara lika bekymrad som jag…

ulli-formerad

En liten sten dunsade i golvet idag när jag och Ultima var till Djursjukhuset och fick senaste veckans ”dom”. Alla prover var bra utom vita blodkroppar som visade en aning högre/lägre värde (minns inte vad hon sa riktigt) men det berodde på att hon åt kortison sa veterinären. Böjprovet  och allt annat såg också bra ut så vi kunde börja sänka kortisondosen, vilket känns väldigt skönt även om det är små steg i sammanhanget.

161027b-kopia

Sköterskan tyckte hon var jätteduktig när hon tog proverna så hon fick massor av godis!

Det som gör mej både lite ilsk och som känns rätt så hopplöst är det svar jag fick av veterinären på mina frågor. Jag tycker ju så där om att hon ska äta kortison även om jag vet att det är det hon behöver men har man förlorat en hund pga kortison så applåderar man inte  precis.

När Ultima lades in så var kaliumvärdet lite för lågt och den veterinären talade om hur viktigt det var att värdet låg där det skulle. Varför det var lite lågt visste hon inte men det rättade de till med dropp när hon låg inne. Ultima hade ju inte kräkts eller haft diarré eller ätit dåligt.  Jag har läst biverkningarna som kan komma av att man äter kortison och bl a att kalium kan minska så jag frågade veterinären om det var kollat eftersom hon hade haft lite för lågt när hon lades in. Nej det var inget som de normalt kollade men ville jag så naturligtvis kunde de göra det.

Nu var ju inte frågan vad jag tycker och tror utan vad veterinärerna tycker är nödvändigt att hålla koll på och hur viktigt detta egentligen är. Jag vet ju inte, det är ju de som har kunskapen och därför som jag frågade. Svaret var fortfarande att om jag ville så kunde de testa för det fanns mer blod kvar. Jag förklarade att jag vet inte om det är viktigt, jag frågade om de tyckte det var viktigt (med hänvisning till vad som veterinären som skrev in henne hade sagt om kaliumbrist). Fortfarande samma ”godag yxskaftsvar”… Hon räknade upp vad som kunde ha orsakat kaliumbristen som hon hade när hon skrevs in, vilket jag ånyo förklarade att inget av det stämde på Ultima. Om JAG ville så kunde de testa var hennes respons… IGEN! Grrr… Jag blir bara så trött och less….  Tror att detta kommer att bli en riktigt kämpig tid framöver eftersom det kommer att bli ett antal återbesök innan hon blir friskförklarad. Hoppas bara att Ulli fortsätter att friskna på sig i minst samma takt som sista veckan så man kan slippa oron när man inte ens får riktiga svar av veterinären.

Hon skulle också få röra på sig lite mera, ingen våldsam motionering men promenader i lugn takt i lagom dos… Frågade vad hon menade med lagom men det blev också ”godag yxskaft”. Får väl försöka använda sunt bondförnuft och titta på hur hon mår och försöka utgå från det. Återbesök om 14 dagar för ny koll och ev sänkt kortisondos igen. Håll tummarna!

Nu är ju inte oron slut i och med att det lättar lite för Ultimas del… Denna vecka har bjudit på tråkigheter för Garbos del. Här om dagen kände jag en ny knöl på benet, på samma plats som den som är bortopererad. Hon har dessutom varit en aning ostadig på benen och en dag för någon vecka sedan ramlade hon också omkull. Det händer dock lite då och då när vi är ute och går i skogen att hon snubblar på rötter och stenar som är i vägen. Dessutom kommer hon och vill att jag ska massera högra benet/låret rätt ofta. Det känns som om dagen D kommer närmare och närmare. Vill gärna skjuta på det så länge som Ultima inte är fullt frisk. Det räcker med det bekymret just nu, kan jag tycka. Däremellan är Garbo faktiskt pigg och springer i galopp ibland och ser allmänt glad ut så jag hoppas vi kan hålla detta stången ännu en tid. Att hon har ont av artrosen är ju förstås klart, värst på morgonen men med previcox så klarar hon det skapligt.

161027a-kopia

De två sista dagarna har jag gjort en liten kort runda med alla tre, vilket de tycker är jättekul. Ibland är det dimma så det är nästan svårt att se … för mej alltså. Flickorna verkar inte bry sig värst mycket.

161027d-kopia

Än finns det bär, säger flickorna….

161027c-kopia

Nej nu ska jag försöka sluta klaga och njuta av här och nu. Trevlig helg alla kära bloggbesökare!

Marith

 

En något kämpig vecka…

Ja det har varit många tankar och funderingar under veckan. Ibland funderar man över vad som är meningen egentligen. Tycker att det finns nog mycket ändå att fundera på utan att det läggs på mera. Har ju själv problem med lederna (artros) och det märks att det börjar bli kallare och gå mot vintern. Känner vikten av att hålla mej på benen och att ha ork och energi att ta mej an det som ”läggs fram på min tallrik”. Sedan gäller det att hålla gubben på benen… både för hans och för min och för vår ekonomis skull. Han har problem med ett ben. Väntar på kallelse från ortopeden…

Har varit ”bortskämd” under sommaren med att hundarna har varit rätt problemfria, gjort framsteg och det har funnits mycket att njuta av även om oron om Garbo alltid finns där. Nu har hon blivit mera halt, lite svårtolkat hur hon mår. Fundering över om det är dags snart eller om kan hänga med ett tag till. Har svårt att njuta av här och nu, oron finns där hela tiden ändå.

Piga löper och är mera knäpp än hon tidigare varit vid löp. Väldigt ”mattesjuk”, skulle helst vilja sitta i knäna hela tiden om hon fick. Är det något fel eller är det bara löp??? Eller känner hon av att de andra inte mår så bra?? Vet inte, kan inte tolka!!!

Att lilla Ultima inte mått riktigt bra är ju helt klart. Mycket (!) lugnare än normalt, ligger sällan med de andra vilket hon brukar göra. Ligger helst vid mina fötter eller i ensam i hundrummet vilket hon aldrig gjort förut. Darrar i bland… har hon ont? Vet inte! Feberfri i alla fall, äter och dricker och uträttar sina behov som hon ska.

Hon sitter gärna i hundhagen och filosoferar när tillfälle bjuds. Håller koll på grannarna och de som går ute på byvägen.

161021a

Piga, Garbo och jag får gå våra morgonrunda på egen tass och fot. Ultima ska ju vara så stilla som möjligt så hon och jag går ner till skogen på en 5-minuters rastning två gånger per dag. I övrigt rastas hon i hundagen. Någon riktig fart på Piga och Garbo är det förstås inte när Ulli inte är med och drar igång dem.

161021d

Utsikten är förstås alltid densamma, oavsett om vi är tre eller fyra som går…

161021c

Piga saknar nog sin ”rallarkompis”….

161021b

Garbo verkar vara lika förundrad över att någon fattas…

J ibland  är vädret lika gråmulet som det känns i sinnet…

161021g

Idag var det i alla fall dags för återbesök på Djursjukhuset.

161021h

Blev lite väntan på veterinären idag också…..

Igår, när jag klippte klorna på flickorna, upptäckte jag att Ulli har gulaktiga flytningar. Tog därför med ett urinprov och det visade på att  hon har urinvägsinfektion också, ovanpå allt annat. Provet på anaplasma däremot visade sig negativt. Skönt! Då behöver jag inte oroa mig för att det är det som är bekymret.

Apropå urinprov, konstigt att inte någon har kommit på att tillverka soppslevar i typ engångsmaterial till veterinärstationer och djurägare. Hur lätt är det inte att ta urinprov med en soppslev mot en stor klumpig skål som man ska försöka placera mellan benen? Lätt som en plätt med en soppslev, märks knappast! Tips i alla fall till alla som behöver ta ett prov: Offra en soppslev, faktiskt värt det!

Vi fick ta blodprov, kollade tempen och gjorde böjprov på halsen. Hon kunde böja halsen åt alla håll med med ett visst motstånd åt sidorna och neråt. Dessutom smackade hon och slickade sig om munnen så helt bra är hon ju inte. Lyssnade förstås också på lungor och hjärta, klämde igenom magen och ryggen, en noggrann koll alltså.

161021i

Nu väntan på provsvaren. Femton minuter blev nog till fyrtiofem…

Provsvaren visade dock att vita blodkroppar var ok, sänkan var ok men som sagt, urinvägsinfektion. Ett värde, minns inte vad det hette, visade på att hon hade en kronisk infektion men veterinären trodde att det kunde vara hjärnhinneinflammationen även om den inte varat längre tid en ca en vecka. Samma dos cortison men med tillägg av antibiotika mot uvi’n blev ordinationen. Nya prover ska tas nästa fredag och eventuell ändrad cortisondos.

Ja det är bara att hålla tummarna att detta blir bra i slutändan. Tycker det är rätt jobbigt faktiskt, särskilt med tanke på att de vidhåller att det mest troligt blir behandling med cortison upp till ett halvår. Tänker på Kråka som fick sluta sina dagar pga cortison. Behöver jag säga att jag går med en klump i magen just nu?

För övrigt är det soffhäng här hemma just nu.

161021j

En bild som värmer hjärtat efter som Ulli för det mesta ligger där ensam eller inte alls…

161021e

Ibland hänger hon lite med huvudet…

161021f

… och ibland stirrar hon på mej. Vet inte riktigt hur jag ska tolka den blicken…

Måste bara avsluta med två glädjeämnen. Thord brukar ju ibland släppa ut hundarna i hundhagen (direkt från hundrummet) men nu när Piga löper är det ju lite bestyr efteråt. Nu är de fantastiskt duktiga bägge två. Thord med sin ena hand och dålig balans måste sitta när han gör det, men fixa det,det kan han… med hjälp av flitig liten Piga förstås. Verkar som hon begriper att hon måste vara tålmodig, stå och vara stilla precis som Thord säger. En liten puss som avslutning tar hon sig friheten att ge också. Älskade Pigelig! Filmsnutten är i förkortad version för att passa här.

Sist men inte minst vill jag dela med mej ett underbart foto av ”Norske” Max. Man får inte glömma all den glädje som hundarna ger trots att det kan vara lite tungt ibland.

161021k

Marith

Lilla stackars Ultima…

Nog är det väl konstigt hur fort det går för en liten fyrbent att boa in  sig i ens hjärta. Det är bara cirka 7 månader sedan Ultima tassade in i mitt hjärta. Bestämde mej där och då när hon knackade på och det har jag inte ångrat en dag. Idag upptäckte jag hur stor plats hon redan har paxat i hjärterummet. Det är tur att det är flexibelt så alla ryms.

Igår var allt som vanligt men i morse väckte hon mej inte vid 6, halv 7-tiden som vanligt. Klockan var nog runt 8 när vi steg upp och hon var inte först. Jag steg upp och klädde på mej och gick ner för trappen och alla hundarna följde med som vanligt trodde jag… Upptäckte när jag var halvvägs att Ultima stannat efter tre, fyra trappsteg. Lockade på henne men hon ville inte komma. Gick för att släppa ut de andra två och tänkte hämta henne sedan men då kom hon självmant. Gick nedför trappan till sista trappsteget och där blev det stopp. Tog på mej skorna och följde henne ut i rasthagen. Hon gick tre, fyra meter och satte sig för att sedan lätta på baken och pinka.

Hon var väldigt lugn och hade svansen i stort sett mellan benen. Något var galet! Gav dem mat men hon ville inte ha. Åt ca två tredjedelar när jag ”handmatade”. Funderade febrilt på vad felet kunde vara. Tog med henne ensam ut och hon hann inte långt förrän hon satte sig och gjorde nr 2. Hade en bajspåse och plockade upp. Ovanligt lite, hårda små ”knartar”, mycket ovanligt. Hon brukar vara väldigt fin i magen.

Efter mycket funderande så fick hon följa med på morgonrundan. Tänkte att ser jag att hon blir trött så behöver vi inte gå så långt. Inte alls samma fart och intensitet men hon travade ibland och nosade och såg lite piggare ut. Dessutom gjorde hon nr 2 en gång till och nu var det bättre konsistent. Tänkte att det kanske berodde på att hon var lite hård i magen som hon varit så konstig.

När vi åt frukost lade hon sig i hundsängen och där ville hon ligga, såg inte alls pigg ut.

161015a

Letade fram en febertermometer… inget batteri! Letade efter batterier, har en hel karta med knappcellsbatterier men inget passade. Letade fram en annan febertermometer, samma resultat. Inget batteri. Även den tredje visade samma förödande brist. Jäkla batterier!!!

Egentligen skulle vi in till Östersund och se vår dotterson Andreas spela badminton så vi packade in oss i bilen och åkte först till Apoteket och köpte batteri. Åkte till Storjöskolan där Andreas skulle spela och lämnade av Thord, tog tempen på Ulli och såg att hon hade 39,6, alltså feber. Ringde Djursjukhuset och fick komma dit men det var många akutfall på väg in så väntan kunde bli lång… och det blev den.

Först väntan på att bli incheckad…

161015b

Blev installerad i ett rum (rätt kylslaget) och sedan blev det väntan igen. Efter ca en halvtimme så kom en sköterska/sjukvårdare(?) och tog lite uppgifter och tempen., 38,8, ingen feber sa  hon. Märkligt tyckte jag. Det har gått bara ca 30 minuter och nästan en hel grad i skillnad? Då tog hon en ny termometer och provade igen, 39,4… För säkerhets skull tog hon en ny termometer och provade igen, 39,3… Feber!

161015c

Efter en timme ungefär kom veterinären in och gjorde en undersökning. Hon tyckte att hon reagerade vid böjning av huvudet i sidled men för att vara säker på att det inte var något med magen så skulle vi ta både blodprov och röntgen.

161015d

Vid fyrasnåret fick vi träffa veterinären igen. Då hade hon tittat på provsvaren och röntgen. Inget anmärkningsvärt på röntgen men vita blodkroppar låg för högt och kalium låg strax över gränsen. Vad som var felet var just då svårt att säga men hon misstänkte meningit, en icke bakteriell hjärnhinneinflammation som drabbar unga hundar.

De ville behålla henne där, dels för att se till så att kaliumvärdet stabiliserades vilket tydligen var mycket viktigt och för fortsatt utredning vad som felas. Att något inte är som det ska är klart och tydligt. Lilla Ultima mår definitivt inte bra.

161015e

Med tungt hjärta överlämnade jag lilla Ultima i Djursjukhusets vård. De ska ringa om något uppkommer eller om de vill göra någon speciell undersökning…

Ringde gjorde de för ca 1 timme sedan. Nu var de relativt säkra på att det är meningit  och har påbörjat behandling med cortison. Hon hade svårare att röra huvudet både uppåt, neråt och åt sidorna så de var tämligen säkra. De allra flesta meningit är icke bakteriella men några fall är det. Helt säkra är de inte men om man inte påbörjar cortisonbehandlingen blir de snabb mycket sämre MEN om den är bakteriell blir hon sämre av cortisonet. Svaret visar sig under natten/morgonen. Så nu är det bara att hålla tummar och tassar för allt vi är värda. Det är sådan här gånger som man verkligen upptäcker hur stor bit av hjärtat som är invaderat. Vet inte vad jag skulle göra utan denna härliga, duktiga, underfundiga, älskvärda hund.

Veterinären som ringde talade om att hon nyss hade varit och hälsat på henne och tagit ut henne ur buren. Sin vana trogen lade hon sig på rygg, viftade på svansen och ville bli kliad på magen. Ingen går fri från att tycka om lilla Ultima tror jag. Hon gör avtryck över allt. Hoppas bara att allt går väl…

Marith

PS. Säkert en massa stavfel och annat men orkar inte redigera. DS.

 

 

 

Championatmiddag, A-godkänd på katastrofsök och förstås lilla Ultima

Denna helg var tillägnad flitig liten Piga… De flitigaste träningskompisarna var inbjudna till en championatmiddag då vi tycker att allt som man kan fira ska man passa på att fira också. Det finns tillräckligt mycket tråkigheter i livet så varför inte bjuda till när man har anledning.

Vi har ju kanske inte varit så väldigt aktiva varje år, lite olika omständigheter som avgör vad vi kan och inte kan göra. Vissa år har vi rört på oss mera och andra mindre. Här kommer en liten kavalkad över hennes väg till championatet:

161011f

Här var hon ett oskrivet blad….

161011g

Vid  års ålder startade hon på ett vårprov i Bispgården och tog sin 1:a i NKL. Resten av säsongen använde vi till träning inför kommande klasser

161011h

När hon var 2 år åkte vi till Norge och tog en 1:a i ÖKL. Fick lite blodad tand och startade även i Finland (Garbo var anmäld dit) och tog andra 1:an i ÖKL. Vi gjorde även ett mentalbeskrivning det året.

161011i

När hon var tre år startade vi i Lit på dubbelprov och hon tog sin första 1:a i EKL

161011j

När hon var fyra år blev det två starter i Lit och den andra 1:an i EKL var i hamn.

161011k

I år när hon blivit hela 5 år har vi varit rätt aktiva. Vi var först till Fosen, Norge och startade vilket en norsk 1:a i EKL bärgades. Sedan var vi till Alfta som vi hade turen att komma med på. Kanske det roligaste provet som arrangeras som B-prov i Sverige. Hon gjorde precis som sin mor och tog en 1:a i EKL men för Pigas del var det den tredje 1:an.  Nu fattades bara praktisk jakt och vi hade ägnat hela förra hösten till att försöka komma med någonstans på jakt för att inte vara helt otränad men tji fick vi. Ett enda tillfälle var möjligt men då kunde vi inte då Thord hade bokade tider som inte kunde ändras och det gick inte att lösa på annat sätt heller. Så vi tog gud i hågen och anmälde ändå.

Tufft, eftersom hon inte ens hade haft tillfälle att apportera varmt vilt men det var inget problem. Däremot såg man att hon blev rätt tänd men blev allt eftersom mer ”lagom”. Viltfinnare och arbetsvillig  som vanligt, segare på dirigeringar men blev bättre efter lunch. Godkänd blev hon och så klart var det värt stressen med kort framförhållning och lång resa. Vi ska nog försöka ställa ut också. Vore förstås kul om vi kunde få det norska championatet men till det krävs utställningsmerit.

Nåväl, i lördags var det dags för att fira. Vi bjöd, som sagt var, in träningskompisar som vi haft mest att göra med under sommaren. Tyvärr kunde inte alla komma, sjukdom för fyra och redan inbokat på annat för en med respektive så i slutändan blev vi 7 till bordet.

Vi bjöd på champagne med tilltugg (laxröra på rostade bagetteskivor och rökt renkött med pepparrotsgrädde i tunnbrödsrulle) som välkomstdrink.

161011b

Efter en hel del prat var det dags för middagen. Bordet var dukat så när som på glasen.

161011a

Thord underhöll gästerna medan jag fixade det sista innan alla satte sig till bords. Vi började med  soppa på and till förrätt, älgskav med sallad och ungsgratinerad potatismos till huvudrätt. Pannacotta med björnbär och hallon till efterrätt. Kaffe på maten blev det också förstås. De som inte skulle köra bil drack Irish coffe. Några bröt upp medan andra, som hade husvagn stannade kvar och vi satt länge och pratade och löste världsgåtorna. Klockan var nog över två när jag kröp ner i sängen. En riktigt trevlig kväll blev det! Dessutom hade de med sig presenter men var verkligen inte meningen så det blev en stor överraskning. En stor påse kantareller (drygt 1,3 kg!), tre finfina ostar och ett stort camouflagenät. Jag fick kassera det jag hade när jag tog hem båten. Det var bara trasor så det var ytterst välkommet. Så ni ser, det är bra snälla träningskompisar. Tusen, tusen tack!

161011c 161011e

På söndagen åkte vi iväg och tränade lite. Ungdomarna Ultima och Uffe fick träna lite först och sedan var det de lite äldres tur. Gick riktigt bra med ungdomarna och de äldre skötte allt utom markeringarna  (som i o f kanske var en aning svåra) rätt bra.  En mycket trevlig helg mao!

Norske Max och Bente har under fyra dagar testats för A-godkänt katastrofsök vilket de förstås blev! Stort grattis! De är otroligt duktiga!

max-161006d

Ett mycket duktigt ekipage!

max-161006b

Fina Max!

max-161006bc

Ser inte så enkelt ut…

max-161006a

Samarbete och samförstånd behövs förstås

Avslutar bildsvepet från Max med två härliga bilder…

161006e

Så fin!

161006f

Max och husse Vidar. Jag tycker att denna bild representerar alla Garbos telingar egentligen. Älskar att pussas och tungan är lååång!

Jag kan förstås inte låta bli att nämna lilla fina Ulli. Hon har alltid något fyr för sig så man tränar skrattgroparna varje dag. En av de senaste mornarna lekte hon visst herre på täppan…

161011l

161011m

161011n

161011o

Slutar dagens uppdatering med en bild på månen… tror att det börjar bli dags att uppsöka lopplådan. I morgon, onsdag, fyller Thord år så då gäller det väl att vara på topp. 😀

161011q

Marith

 

 

 

 

 

 

 

Belöningsläger och annat smått och gott!

I fredags begav vi oss av till Ammeråns Fiskecamp för att delta i SSRK/JH:s belöningsläger. Alla som ställt upp som funktionär på något sätt under året är bjudna att delta. Själv jobbade jag på nkl-rutan på Litsprovet. Nu var det inte så många anmälda så det blev bara en halvdag så med lite dåligt samvete så deltog vi på lägret.

Jag hade anmält både Piga och Ultima då jag inte visste om Piga skulle börja löpa. I så fall hade jag tänkt att Ultima kunde få delta, mest som passiv förstås. Nu hade Piga inte börjat sitt löp men att det snart är dags är det nog ingen större tvekan om så det blev Ultima som fick vara med, med lite tanke på att det kan störa även någon vecka innan om det är någon hane (eller husse/matte) som är känslig.

Vi träffades på fredag kväll och presenterade oss för varandra och för Ingrid Tapper, föreläsare i etologi och Magnus Lindström, instruktör, vilka också presenterade sig för oss förstås. Sedan blev det lite mingel tills John Blund knackade på.

Lördagen började med att alla åkte ut till träningsmarken vid halv 9-tiden. Där fick halva gänget (ungefär) två enkelmarkeringar vardera och Lotten och Hanna filmade en hel del under tiden. Detta använde sedan Ingrid Tapper som underlag i föreläsningen som det gänget hade efteråt. Vi andra fick stanna kvar för att få ett träningspass.

Jag hade blivit placerad i ett gäng som skulle gå på linje med en spaniel som sökte av marken före. Vi var 7 hundförare och fyra skulle gå i linjen och sedan skulle ekipagen bakom byta när det var lämpligt. Några förare valde att gå utan hund också. Själv tyckte jag att det kunde vara lämpligt att gå där bakom och träna stadgan vilket gick alldeles utmärkt. Lilla Ulli hängde med på skott och kast, i alla fall när det var en eller två apporter och framför. Hon hann inte med att vända bakåt men det har vi ju inte tränat på heller.

Efter ett tag tyckte Magnus att vi skulle vara med där framme då hon var så stadig. Ett litet snabbt resonemang med mig själv så kantade vi fram. Tänkte att ser jag att hon hetsar upp sig eller hittar på dumheter är det ju bara att backa. Hon skötte sig över förväntan!

Markerade mycket bra och använde näsan och vinden på rätt sätt där det behövdes. Riktigt roligt att se. Tycker att hon är en riktig talang men det gäller förstås att man förvaltar det. Mycket fattas ännu. Har inget riktigt bra fotgående (näsan i backen nästan konstant) och inkallningen fungerar inte heller när hon är i jobb. Tur att det snart är vinter, lite lättare att lägga krut på sådant under den långa mörka årstiden.

161001a

Vy vid sista stoppet. Här fanns det dummys som vi hade ”lämnat” under ”jakten” då de räknades som ”stendöda” dessutom slängdes det ut 6 stycken som markeringar.

161001b

Apporterna låg både bakom framför, till höger och till vänster.

161001c

Jerry var en av kastarna. Suverän kastare med stor precision och som dessutom visste nästan exakt var de landat.

161001d

Efter lunch (13.30 -14.15) så vara det dags för byte med andra gänget. Vi diskuterade också lite från andra gruppens första övning. Väldigt bra upplägg då man har möjlighet att ”hänga upp” diskussionen på verkligheten.  Vid 4 var det ”hopp och lek” fram till 7 då gemensam middag serverades. Naturligtvis blev det så att när alla matat och rastat hundar och fixat till sig själv träffades vi i sällskapsrummet och umgicks.

God mat blev det, gryta på högrev, potatispuré och en god sallad. Kaffe och god äppelkaka som avslutning. Stämningen var god och hög under kvällen men till slut gjorde dagens kyliga vindar och friska luft sig påmind och folk började droppa av.

Söndagen började för vår del med föreläsning vilket passade utmärkt då det var minusgrader ute så det kändes ganska skönt att få sitta inne i värmen.

161002a

Lunchbreaket var 11.30 denna dag och vi skulle vara på träningsmarken 12.15. Även denna dag började vi med att gå på linje men utan spaniel och skott. Försökte även denna dag börja med att gå bakom men blev övertalad att gå där framme. Trodde nog att Ultima skulle vara mer ”tänd” idag då hon nu visste lite bättre vad som skulle hända men hon skötte sig lika fint denna dag.

Liksom gårdagen slutade vi med att det blev många ”fåglar” (läs dummys) ”skjutna”. De första fick vi ta in på markering och Ultima gick ut som nr 3 men hade bra koll på området där den landat och kom in med dummyn  efter ett litet sök i området. På slutet så skickades hundarna på sök då ingen hade fullständig koll på vart de återstående fanns, bara i vilket område. Ulli fick göra ett sök och hon stannade för och rotade lite på en plats där vi trodde att det skulle finnas. Ett par, tre andra hundar hade också markerat där men ingen hade hittat och det gjorde inte Ulli heller. Däremot jobbade hon stenhårt, lade upp ett vettigt sök med hjälp av vinden och gav sig inte förrän jag så småningom avbröt och med nöd fick in henne.

161002c

Bakom linjen…

161002d

161002e

161002f

161002g

161002h

Lilla Ulli blev lite trött efter sitt stora envetna sök och lade sig ner och vilade lite en stund.

Magnus gick fram till fläcken där de hade markerat och mycket riktigt så låg den där. Tilläggas kan att det var halvlångt gräs och just där en tjock tuva men man tycker förstås att den borde ha kommit in av någon av hundarna men icke. Nu återstod en åt andra hållet och jag fick skicka Ulli igen. Efter att hon sökt på samma goda sätt länge, så kom man på att räkna dummisarna. Mycket riktigt… alla var inne. Fick åter igen kalla in, vilket inte var det lättaste. Är det jobb då stänger hon öronen, också något som vi kommer att jobba med framöver. Nåja, in kom hon men det var ju synd att hon inte fått belöning från något av sina jobb så hon fick en markering i stället. Slutet gott, allting gott!

Som avslutning på dagen så gjorde vi linjetag. Jag ville då ha synligt redan från början. De andra som var mera tränade började med osynligt men ibland fick de göra om och ta en synlig först för att sedan gå tillbaka när de tagit den andra och ta den osynlig (kanske lät rörigt men det var det inte). Ulli fick en synlig och sedan skickade jag henne igen. Avståndet var också anpassad. Hur som helst så gick hon spikrakt på alla fyra, snabba upptag och snabbt hem. En nöjd matte och en nöjd hund och en nöjd instruktör… 😀 Han sa att om jag blev less på Ulli så visste jag var jag skulle skicka henne. 😀 Att notera, kommer icke att hända! 😀

Under middagen hade vi suttit  och prata om lite allt möjligt som har med hundar och hundträning att göra. Bland annat kom vi in på jakt, vilket jag talade om att det var rätt knepigt för oss i norr då det gällde att ha rätt kontakter för att få komma med någonstans. Jag berättade om förra hösten då jag försökte få en chans att vara med innan jag skulle anmäla till praktiskt jaktprov men misslyckats och tog gud i hågen och anmälde, startade och lyckades trots allt i år. Då erbjöd han direkt att jag fick höra av mej så skulle han ”sy ihop ett paket” så jag kunde få delta på några olika platser under en vecka. Nu lär det inte bli i år då Piga löper vilken dag som helst och eventuellt, kommer vi att åka till Norge på Elitpröve 2016 i Östfold i den 5 – 6 november dit vi blivit inbjudna. Jag har inte bestämt mej ännu, det är långt att åka men vi får se. Har några dagar till på mej att bestämma mej.

Väl hemma blev Ultima åter igen ”lillskiten” i flocken. Det första hon letade rätt på var förstås ”Tigern”.

161002i

För övrigt så har tiden som gått sedan förra uppdateringen innehållit Jämt(!)samträning förra lördagen. Vi var sex ekipage som samlades nere vid Sundsjön och tränade med vilt. Alla tog med sig några stycken så det fanns gott om vilt. Vi gjorde ett stort fält med alla vilt. Ungdomarna Ultima och Rolands Happy samt Beriths Molly  fick börja vilket de gjorde med den äran.

160923b

Lars & Valle och Berith &  Molly var också med

160923c

Roland hade med sig både Happy (med på bid) och Garmin

Anders och Smilla

Efter fikapaus körde vi dels linjetag och dels markeringar

160923d

Piga och Ultma tittar på när Anton och Lena gör markeringsjobb

160923e

Valle lämnar av en markeringsapport till Lars.

För övrigt håller vi på med lite smått och gott. Att bära in posten är en av sysselsättningarna som uppskattas.

160923g

Marith