Vi skrider sakta framåt, precis som Lucia!

Ja vi skrider lite sakta framåt, både Ultima och jag. Jag var till sjukhuset för att bli ”avgipsad” och röntgad och för att träffa ortopeden. Det var inte samma ortoped som sist men minst lika trevlig. Han började med att presentera sig och sedan sa han: Bertätta, hur är det med handen? Ja jag har ju sett röntgenbilderna så att du har ont vet jag redan. Jag svarade som det var och sedan tittade han på bägge händerna, konstaterade att jag var fortfarande lite svullen och jag fick göra några böjprov. Sedan förklarade han att det inte var båtbenet som var skadat utan skenbenet. Han förklarade också varför man trott på båtbenet men att man nu visste att det var skenbenet. Han frågade om jag hade lust att titta på bilderna så kunde han förklara lite bättre. Självklart ville jag det!

Brottet låg precis i tillväxtzonen och nu när det börjat läka (såg väldigt bra ut) så syntes det väldigt väl var brottet låg. Dock låg det väldigt fint så gipset hade inte alls varit förgäves. Nu blev det en skena på översidan och under en vecka. Får kallelse till handsjukgymast till veckan. Det blev också mycket bättre nu när jag kan röra fingrarna nästan som jag vill. Lite kan jag faktiskt fuska och fixa lite här hemma. 😀

Idag har Ultima och jag varit på återbesök på Djursjukhuset.

Hon gruvar sig lite för att gå in, svansen mellan benen och lite darr i kroppen men det går fort över när vi väl är inne. Först upp på vågen och det går lätt som en plätt. Blev lite chockad när jag såg vikten, 21,4! Hon har gått upp 2,5 kg på två månader. Den lugna tillvaron sätter sina spår tydligen.

Hon sköter sig så gott som exemplariskt i väntrummet, lägger sig t o m ner och blundar stundvis. När det kommer in någon som är livlig och ljudlig måste hon förstås kolla lite. Är så tacksam för att ha en så skötsam liten fröken. Inte alla som kommer dit som har det inte. En del skäller som tokar, drar i koppel och är allmänt stökiga…

Vi var ute i god tid eftersom det var underkylt regn men när vi bokade in oss upptäcktes att vi var dessutom en extra halvtimme tidig. Hade skrivit upp tiden när jag ringde och bokade men då var handen gipsad så sedan tydde jag mina kråkfötter fel. Så kan det gå. Inget ont som inte har något gott med sig. Ultima fick tillfälle att varvar ner riktigt och jag fick en kopp kaffe och en pepparkaka.

Vi träffade samma trevliga veterinär som sist och hon gjorde en ordentlig undersökning med böjprov både på nacken och tassarna. Kollade också tempen och jag hade tagit med ett urinprov också då jag upptäckte att hon hade en gul flytning i går. En sköterska kom in och tog blodprov och sedan fick vi vänta på provsvar. Ultima är from som ett lamm och låter de pyssla som de vill med henne. Kan hända att de får en liten puss också ibland om hon kommer åt.

Allt var bra!Urinprovet visade inga bakterier men lite röda och vita blodkroppar. Veterinären trodde att det kanske var löp på gång men att jag skulle hålla koll. Det blev nedtrappning av kortisonet och om 14 dagar så får vi succesivt utöka mängden som hon får röra på sig. Känns rätt bra måste jag säga. Vi ska tillbaka på koll om 6 veckor så det är bara att hoppas att allt går som det ska! Håll tummarna!

Marith