Snart är det över…

Ja snart är löpen över för den här gången. Piga och Garbo har varit helt tokiga men så är det nog första gången som de började löpa i stort sett samtidigt. Annars har den ena börjat när den andra slutat. Detta innebär att de så fort de haft tillfälle har varit ”kärvänliga” mot varandra. Kanske någon slags extra motion…

Ulli har tyckt att livet har varit rätt trist när Piga och Garbo bara bryr sig om varandra.

I början på veckan körde vi lite små apporteringsövningar men allteftersom veckan gick fick jag inse att Piga och Garbo var det bäst att låta vara. Ulli däremot har fått lite egen tid ibland. Lite linjetag, fotgående, som behövs otroligt mer av (men som jag själv tycker är så tråkigt, kanske därför resultatet blir så där?)

 

Vädret har varit lite ”aprilväder”, ibland strålande sol, ibland blötsnö/regn och blåst. Har försökt njuta av finvädret när det har varit läge för det. En del morgonturer har varit riktiga engergigivare.

Visst lockar det till en morgontur när man sitter och dricker sitt morgonkaffe och tittar ut…

En liten glimt av Sundsjön där vi går vår morgonrunda gör att den härliga vårkänslan håller i sig.

Ibland blir man lite överraskad av förmodligen dramatiska händelser under natten.

Blod och spår av hår mötte oss på stigen. Spåren kom från slänten som ligger mellan stigen och Rissnavägen.

När jag följde spåren så hittade jag detta stackars rådjur liggandes alldeles vid foten av berget.

Dagen därpå gick ag ner mot vägen, där spåren kom ifrån, för att försöka se vad som hänt. Såg varken några spår på vägen eller något konstigt däremellan. Tippar ändå på att det blev påkört för man kunde se att de blödde från analen vilket borde tyda på inre skador.

Flickorna fick sitta och vänta medan jag kollade och när jag kom tillbaka poserade de så snyggt att jag var tvungen att ta ett foto. Tyvärr ville inte kameran vara med riktigt så det blev dålig skärpa men nog är det bra söta där de står tillsammans, Garbo och Piga?

Rådjuret var puts väck. Kunde inte se några andra fotspår än mina från dagen innan och det fanns några luddiga spår (det hade snöat lite under natten) som var rätt runda och man kunde inte se några kloavtryck. Kunde vara från ett lo men de var inte så stora så det verkar konstigt om det fått med sig det stora rådjuret. Det var inte heller massor av spår så det har nog inte varit dit flera gånger i så fall. Inga ben- eller skinnrester fanns kvar, bara lite tussar av hår. Ett mysterium!

 

 

Skam den som ger sig. Dag två gick jag uppe på berget och tittade ner men jag kunde inte se något då heller. Märkligt för dagen innan flög det upp fyra korpar som skränade när vi gick förbi.

För övrigt har grannen sågat ner tallarna som stod alldeles bakom stenmuren så nu har snart vinden riktigt spelrum på gården. Vi fick ju ta bort både gran och tall efter stormarna och dessutom både hägg och syren. De sistnämnda hoppas vi kommer igen.

I söndags var vi inbjudna till träning i Tandsbyn av Roland och Jens. Vi var nio ekipage från Jämt(!)samträningsgruppen som mötte upp. Jättekul! Vi började med lite fotgående, inkallning, fotgående med kastade apporter som hundarna inte skulle ta och till slut med apporter som de fick hämta.  Sedan blev det fikapaus på Rolands inglasade altan. Tur att den fanns för där var det varmt. Solen sken emellan molnen men det blåste rätt iskall vind trots att temperaturen låg runt nollan.

Efter fikat gick vi  ut igen och körde linjetag, med och utan störning, i raka fina skoterspår.

Berth, Ulla,  Anna-Lisa, Roland, Rune, Anders, Nils-Olof och Helen.

Kasper sitter och tittar långt efter husse Jens som gick och lade ut flera linjetagsapporter

 

Lilla Ulli satt snällt och väntade medan jag tog och fotade lite.

När vi kom hem var hon rätt trött, lillstumpan. Hon hade skött sig riktigt bra måste jag säga. Vi har ju legat rätt lågt i vinter då hon haft ca 4 månader utan vettig träning pga kortisonet. Linjetag med störningskast har hon aldrig gjort tidigare och frestad var hon, så pass att hon försökte men gick att få stopp på och att gå åt rätt håll. Problemet med dubbelapportering som vi jobbat med sista veckan fanns inte denna dag i alla fall även om hon vid vissa apporter var väl medveten om att det låg flera kvar. Då sprang hon i full fart hem men vände på huvudet några gånger. Så lite kul ut då det såg ut som om hon var jagad. 😀

Väl hemma blev det vila och sedan lite mat och rastning. Sedan var det soffa som gällde. Sov riktigt hårt. I vanliga fall brukar hon sprätta upp så fort jag eller Thord rör på oss men nu var de andra före och hon tittade sömndrucket upp.

På det personliga planet har veckan börjat med skit men jag får hoppas att det på hundsidan blir lite solsken. Behöver verkligen allt positivt som möjligtvis kan komma nu.

Marith

 

 

Flera trevliga besök, finväder och löpande flickor…

Under senaste veckan har det varit full rulle. Garbo började löpa och några dagar senare började Piga. Hade förstås önskat att även Ulli började löpa men ännu finns det inga tecken på det.  Få se hur det blir fram över då hon sänker kortisondosen ytterligare och bara ska ha en tablett varannan dag nu en månad. Sen hoppas jag att detta är över.

Hennes päls är tunn och hon får skavsår på bakbenen från hasen ner till tassen som också har lite problem. Vi pysslar om och smörjer och sätter på ”bindor” på bakbenen när vi ska ut och nu äntligen verkar det vara på rätt väg.

Hon är väldigt tacksam att pyssla om, lilla Ulli. Hon brukar också få lite massage när vi är färdiga och då njuter hon verkligen. Jag passade också på att inventera min ”klotånglåda”. Många tänger var det, 17 stycken dvs lika många som vi de hundar vi haft. Får se vilken vacker dag jag gör någon riktig koll och slänger de som är slöa.

Här är lilla Ulli bandagerad och fit for snowrace.

Förra lördagen kom det kärt besök från Dalarna. Ingegerd och Gustaf med Ronja, Sita och Flisan kom och förgyllde några dagar. Förutom en utflykt till restaurang Chili för lunchbuffé på söndagen så blev det förstås lite turer med flickorna. Dummisar följde självklart med. På söndagen var det väl lite si och så med resultaten men för vår del kanske det var en överraskning att få jobba lite. Ulli glömde totalt bort både sitt och stanna kvar och vad visselsignalerna betydde.

Här är Flisan ute på sök efter en markering. Mycket snö gjorde att det inte var speciellt lätt…

De andra satt snällt och väntade intresserat på sin tur.

På kvällen hade jag planerat att korka upp  en champagneflaska för att riktigt få fira Sitas norska och därmed och nordiska championat och även Piga fick vara med en sväng för hennes svenska och norska championat under fjolåret. Ingegerd och Gustaf hade haft samma tanke så det blev en ny champagneflaska på söndag kvällen. Med andra ord blev de ordentligt firade även om det tog lite tid.

På måndag blev det en tur till Alexisbacken för lite markeringar och en och annan dirigering. Nu var även flickorna mera alerta  så jag tror vi var rätt nöjda allihop. Som grädde på moset var det strålande solsken också.

Förväntansfulla flickor väntar på att få göra ett sök….

Gustaf lade ett antal dummisar i skogsbacken. Lätt som en plätt sa duktiga flitiga flickor.

Ett liten samlingsfoto blev det förstås också. Från första raden vänster: Garbo, Piga, Ulli, Ronja, Flisan, Sita.

Trevligt umgänge blev det förstås resten av dagen och kvällen. Även hundarna kom gott överens och lite tomt blev det allt när de åkte på tisdag förmiddag.

Träningslusten var fortfarande kvar så jag och flickorna gick en tur till Alexis igen och gjorde lite dirigeringar och markeringar till deras stora förtjusning.

Solen sken men allt eftersom dagen gick så mulande det på.

Torsdagen var fulltecknad för omvårdnad av bilen och proviantering. Besök på verkstad, tvätt och besiktning… Av det sista blev intet. Motorlampan började lysa igen på väg till besiktningen!!! Nu bestämde vi med verkstaden att vi skulle byta de sista två landasonderna också. Sedan ska det väl var själva den om det dyker upp något mera. Grr… Trösten var att de på besiktningsmannen var mycket tillmötesgående. Avbokade tiden och fixade ny tid.

På torsdag eftermiddag fick vi besök av Lena Hildingsson och söta goa Nojja. Mycket trevlig golden! Ulli har nog inte blivit riktigt bekant med någon golden tidigare. Sett någon har hon nog men inte umgåtts så hon var lite fundersam men inbjöd till lek. Piga var lite reserverad men även hon tinade upp när vi gick en runda så de fick bekanta sig med varandra.  Tyvärr har jag inget foto, blev alldeles bortglömt.

När de åkte på fredag förmiddag  sken solen och jag fixade undan lite måsten och tog sedan med flickorna och gick  skoterspåret neråt byn.  Tyvärr började molnen dra ihop sig så det blev bara lite solglimtar. Träningen gick ganska bra förutom att jag får ta itu med inkallning under näsarbete med Ulli. Finns noll öron när näsan är på.

Ulli får alltid lång tunga men så flyger hon fram också även om det är djup snö.

Kyrkklockorna började ringa klockan tre så vi fick lite ”bakgrundsmusik” till jobbet.

I morse sov flickorna för en gångs skull länge… men då var det någon annan i huset som inte gjorde det. Kan inte påstå att jag vakande på gott humör men som tur var så är det kalasväder  så humöret steg under morgonrundan.

Det var dock lite moln kvar i morse när vi gick så solen gömde sig ibland.

Över Sundsjön var det soligt och fint.

Flickorna var på alerten!

Passivitet tränas gärna och ofta under morgonturen och ibland så blir de förevigade.

Så fort jag har ätit lunch ska vi åka ner till sjön och gå en tur där också. Man får ju passa på att utnyttja finvädret så länge som det varar.

Hoppas ni också har finväder och tillfälle att njuta av det!

Marith