Livet – Vad vore det utan både sorg och glädje?

I fjol vid den här tiden opererades Garbo och tre cancertumörer togs bort  och en tumör på binjuren upptäcktes men utan åtgärd. Alla tre var elakartade så vi har varit förberedda på att dagen skulle komma då vi måste fatta ett tungt beslut. I tisdags var det så dags att säga farväl, dock inte pga cancern. Det som gjorde att vi måste fatta det tunga beslutet var hennes artros i höger armbåge. Hon åt maxdos av smärtstillande och vi försökte med kortisonsprutor och tuppkam utan effekt. För att hon skulle slippa ha ont fanns det till slut bara en utväg.

Vi hade tid på Ejra klockan 14 så hela förmiddagen var Garbos. Hon älskar att få massage så självklart fick hon det. Sedan blev det en lång gosstund, bara hon och jag. En liten tur till skogen med några dummisar blev det förstås också. Glöden i ögonen tändes och ivrigt ledde hon vägen med dummis i mun.

Kom nu du matte!

Egen tid med matte och några dummisar = lycka för både hund och matte!

Glad och lycklig efter att få både linjetag, markering och ett litet sök.

Ett besök till ett vattenhål var heller inte så dumt även om det inte blev någon riktig simtur då det var i kyligaste laget för en skröplig kropp

Efter att ha fått ett grisöra till lunch tillsammans med Ulli och Piga var det så dags att åka iväg till Ejra. Tungt, tungt, tungt. Självklart följde även husse med.  När vi kom fram fick jag först fixa pappersexercisen och sedan hämtade jag flocken. Vi fick gå in till ett rum där de hade tänt värmeljus i två lyktor och lagt en fäll på golvet.

Ulli lade sig genast bredvid Garbo när hon fått sin lugnande spruta. Piga satte sig mellan mej och husse.

När Garbo fått de sista sprutorna satte Piga nosen i vädret och nosade i luften längs med Garbos kropp, därefter lade hon sig försiktigt ned. Så låg de alla tre tills veterinären kom tillbaka och lyssnade på hjärtat och konstaterade att nu var det slut.

Detta var det svåraste som jag gjort som hundägare trots att 15 hundar passerat hemmets dörrar (+ det två som är kvar). Garbo var för mej något alldeles speciellt och jag kommer att skriva om hennes historia när värsta sorgen lagt sig så jag kan med glädje minnas allt som denna underbara hund har gett, både mej och resten av vår flock. Jag tror nog att några av våra valpköpare också tänker på henne med glädje. Nu får flocken klara sig utan den självklara ledaren.

Nu blir det Piga som får axla manteln som ledare.

Jag skjutsade hem Thord och bytte lite kläder och sedan tog jag med Ulli och Piga upp till Bodtjärn. Vi har sett att de brutit en ny väg som jag tyckte skulle vara passande att utforska en dag som denna. Nu börjar ju ett nytt kapitel utan Garbo, den gudomliga och nya vägar att vandra.

Vägen går två tredjedels avstånd till en annan tjärn men dit gick vi inte denna dag.

Efter att ha doppat sig i allehanda pölar och vattenhål med allt utom klart vatten, fick de ta sig en simtur på baksidan av Bodtjärn.

Det hade det alls inget emot även om det var riktigt kallt.

Under onsdagen gjorde vi en tur till ”Toutinviken” och gjorde lite markeringar och dirigeringar men utan egentlig glöd. Det var lite svårt att hitta glädjen i träningen denna dag så det blev som det blev.

På torsdag skulle Jämt(!)samträningsgruppens WT gå av stapeln i Tandsbyn. Det var inte läge att delta då Ulli löpte och det skulle bli för lång tid att lämna henne hemma men arrangörerna löste det på så sätt att vi fick komma lite senare och ställa bilen utanför området. På det viset kunde Ulli vara med i bilen utan att störa deltagarna (vinden låg på från andra hållet).

Det var hela 25 stycken som kommit och det var indelat i fyra klasser. En nybörjar-nybörjargrupp, nybörjarklass, öppenklass och elitklass. Jag hade varit dit på måndag kväll tillsammans med de andra som också skulle döma och tittat på markerna och lagt upp provet. Vi körde varje klass för sig utom de två nybörjargrupperna som startade samtidigt. Eftersom vi hade bara en domare per klass fick vi moderera WT’t så varje hund gjorde alla fem stationerna i ett svep och stationerna låg så att man i stort sett bara gick en liten bit mellan stationerna (snurrade på en femöring kan man säga).

Jag kom dit till klockan 11, lagom till fikapaus och nybörjarklasserna var färdiga. Medan de fikade gjorde jag i ordning öppenstationen och förklarade för mina medhjälpare hur jag ville ha det. Det var fem ekipage till start och de flesta skötte sig riktigt bra.  Tyvärr har jag inga foton då det dels regnade lite och dels hade lite annat att tänka på. Lite ringrostig i bedömningen var jag förstås men alla blev dömda på lika villkor och det är väl det allra viktigaste. Fem år sedan jag själv startade och ännu längre sedan jag dömde….

När det var klart var det elitklassens tur. Piga skulle få starta sist (om någon lukt fanns från Ullis löp) så jag gick och peppade henne utanför området sedan jag sett genomgången och första hunden som verkligen satte ribban. Stationerna var kluriga med markeringar och dirigeringar tvärs över en massa svartvinbärsbuskar  i rader. Flitig liten Piga skötte sig bättre än väntat. Hade inga som helst förväntningar då det har varit minst sagt struligt sista tiden och inte alls någon vettig träning för Piga. Resultatet blev överraskande 93 poäng, 3 poäng efter första ekipaget, Kasper och Jens som satte ribban högt, som sagt var. Stort grattis till ett duktigt ekipage!

Roland och Berit hade också tiggt ihop ett ordentligt prisbord och priserna lottades ut och vi drog en riktigt fin vinst. Presentkort från Östersunds Djursjukhus på en gratis vaccination värde 475,-! Fick dessutom en chokladask som domargåva.  Stort tack till Roland och Berit som fixade allt detta! Mäktigt att rodda ihop detta och dessutom bjuda på mark och möjlighet att fika inomhus då det var en hel del regn i luften. Det kändes också rätt bra att få tänka på något annat en stund än den tomhet som säkert kommer att finnas länge än.

Lite sovmorgon blev det idag och flickorna hade för första gången sedan i tisdags, full fart i både ben och sinne. De brukar för det mesta ta en pinne och jaga varandra hej vilt en stund och riktigt rasa av sig. Det har de inte gjort sedan i tisdags men idag brakade det loss riktigt. De gjorde dessutom en rusch genom träsket så det stod härliga till.


Lite trötta och kanske lite frusna kurade de ihop sig i hundsängen en stund medan husse och jag åt frukost.

Idag fick vi besök av Maud och Emilie som hade med sig Lady och Potifar. Blev uppvaktad en dag i förväg på morsdag med både blommor, tårta och trisslotter som visade sig innehålla en vinst på 40,-. 😀

Måste förstås ta lite foton på Potifar, finns mycket av Garbo i honom. Både när det gäller utseende och beteende.

Han kan både se ”valpig” ut….

…och klok som en tok! 😀

Gjorde just ett avbrott i bloggandet för vi var bjudna på middag hos Göran och Ann-Sofie. Grillat älgkött med diverse tillbehör och goda såser. Glass med varm hjortronsylt och kaffe till efterrätt. Mums! Så gott och dessutom en kväll utan att behöva laga mat, verkligen lyxigt! Stort tack! Dessutom blev det en morsdagsblomma även därifrån som kommer att få  pryda altanen i sommar.

I morgon blir det biltur igen för både oss och flickorna men det blir inga större äventyr för Ulli och Piga. Vi åker till Hammerdal och grattar Thords mamma på morsdagen och vi ska även försöka passa på att hälsa på hans syster och en svägerska också. Får se om vi lyckas pyssla ihop det. På hemvägen tänkte vi stanna till på restaurang Chili i Brunflo. Smaskens tahimat och dessutom blir de då en dag till som jag slipper stå vid spisen. Morsdagar är inte så dumma de inte. 😀

Marith

Premiär och medlemskap i ny klubb!

Jag hade, under en obetänksam stund, anmält Ulli till jaktprov i Älvdalen. Var ytterst tveksam över starten vid närmare eftertanke men gjorde en ”koll” i torsdags, trots regnet,  och det såg riktigt bra ut. Bokade därför en stuga på Älvdalens Camping och på fredag packade jag bilen ock sedan bar det av. Thord hade sjukgymnastik i Bräcke klockan 1 så jag provianterade och hämtade sedan upp honom vid 2-tiden.

Vi var framme strax efter 6 och hämtade stugnycklarna i ”brevlådan” och letade rätt på stugan. Den låg precis intill servicehuset så det var ju bra, kanske det enda som var bra… När vi öppnade dörren så slog instängd gammal luft emot oss. Det var rätt varmt ute så det var dessutom kvalmigt också.

Det var en fyrbäddsstuga med våningssängar och huset var avdelat så ”köksdelen” och ena våningssängen var avdelat med en dörröppning där det såg ut som om det en gång har hängt ett draperi. I den andra avdelningen fanns en garderob och en våningssäng, ett bord och fyra sittpallar. Inga mattor, ingen lampa i lampan i taket, skräp på golvet och köksbänken belamrat med diverse delar som tillhörde skåp och kylskåp. Receptionen var stängd så det var bara att nödtorftigt sopa av golvet och öppna fönstren så det blev korsdrag. Denna stuga ville de ha 545,-/natt för. Dessutom låg ett papper där man skulle kryssa för vad man gjort när det gällde städning när man checkade ut. Gissa om jag passade på att skriva vad jag tyckte om vistelsen där… Grrr…  Det var också tillåtet med djur MEN man fick inte rasta hundar inom området så det var långt att gå  innan de ens fick kissa. Nej något mer besök där blir det inte!

Det som uppvägde en hel del var att vi fick besök av Ingegerd och Gustaf som bodde på provplatsen i husvagn. De tog med sig sin mat så vi åt middag tillsammans. Så kul att träffas igen!

Efter en natt med dålig sömn (varmt från början och kallt på morgonkvisten då jag hade fönstret öppen för att öht kunna sova något) var det dags att packa bilen, mata och rasta hundar, äta frukost och städa ut sig. Kom till provplatsen en kvart innan utsatt tid då vi inte hade mer än 5 minuters väg dit.

Ulli och jag hade start nummer 6 från början men strykningar gjorde att vi startade som nr 4.  Det blev gott om tid att titta lite, gå och skärpa upp oss och sedan sätta oss att vänta på vår tur. Ulli var lite ”stirrig” tyckte jag. Lite svårt att få riktig kontakt. Tänkte att det kanske var allt runtomkring som gjorde det men hon är ju van både vid andra människor och hundar och skott så lite konstigt kändes det. Själv var jag inte ett dugg nervös då jag inte hade några som helst förutfattade meningar om hur det skulle komma att gå. Det var bara en liten test.

Vi hade peppat färdigt (jag hade lite fågel med som vi var ut och apporterade) och satte oss sedan att vänta, precis när det började bli dags för ekipaget före oss att starta.

Provet avslutades med en markering så Ullis öron åkte upp när hon hörde det. Annars satt hon rätt lugnt men passivitet är hon ju van vid.

När det var vår tur kände jag att fotgåendet, som har gått så bra sista dagarna, inte var lika bra på väg in till provet. Nosen var i full gång och huvudet gick  upp och ner men hon höll steget…. så länge kopplet var på.

När vi kom fram till domaren och hade hälsat fick vi först förflytta oss ner mot vattnet.

Sista biten fick vi gå fot utan koppel och det gick riktigt bra.

Nu kom det två enkelmarkeringar på vattnet från båt. Vattnet var fullt med små öar och ”sumpmark” så det var lite svårt att ta sig fram.

Bägge markeringarna kom bakom öar och de var tvungna att ta sig igenom sumpmarken innan de nådde simdjupt vatten. Ulli skötte sig alldeles utmärkt. Satt lugnt i både skott och kast och väntade på kommando. Spikade bägge och det gick lika snabbt in som ut. Var lite rädd att hon skulle skaka sig innan hon lämnat av eftersom bara har haft en simtur i år och det var mellan isflak. Då tyckte hon att det var riktigt kallt.

Kallt tyckte hon även nu att det var. Fotgåendet från vattnet till söket innehöll minst 5 – 6 skakningar, nosen i backen ett par tillrättavisningar när nosen åkte ner och hon glömt positionen.

Fältområdet låg dels ute på sumpmarken …

… och dels i en skogsbacke.

Hon hämtade in en duva först och sedan en kanin. Sedan träffade hon på en mås. Det var då hon ingick medlemskap i en för dagen nybildad klubb ”Våga vägra mås”! Klubben fick, om jag noterade rätt 6 medlemmar under dagen. Dessutom var det några stycken som funderade på det men som i sista stund tackade nej till medlemskap. Självklart blev det en stor rund nolla. Man kan inte gå ifrån vilt och tro att man får pris. Synd men som sagt besvikelsen var inte alltför stor då förhoppningen inte låg så högt. Premiären är i alla gjord och nu kan det väl bara gå bättre?

Domarens positiva ord får man väl ändå ta med sig:

Samarbetsvilja: Följer sin förare på ett godtagbart sätt  (4)
Markeringsförmåga: Markerar utmärkt på vatten (5)
Skottreaktion: Uppmärksam (5)
Stadga: Stadig i skott (5)
Apporteringslust: Lämnar vilt vid söket, raka inlevereringar (1)
Apportgrepp: Korrekt, mjukt grepp med fina avlämningar (5)
Simteknik: Utmärkt (5)
Vattenarbete: Spontan och med stor vattenpassion (5)

Sammanfattande kritik: En tik som börjar dagens vattenprövning på ett utmärkt sätt. En god markör, finner snabbt 2 vilt på söket. Vid 3:e viltet vägrar hunden och lämnar platsen. Därav dagen pris.

I morse fick jag kanske förklaringen till min känsla av att hon var splittrad igår. Äntligen löper hon! Som vi har väntat på detta första löp. Hon är ju faktiskt 16 månader men veterinären sa att så kommer det att bli då hon har ätit kortison tills för ganska precis en månad sedan.  Någon sa att trassel med fågel kan bero på löp så vi får väl se vad som händer framöver.

Tilläggas kan att jag fick med mej den vägrade måsen hem och dessutom köpte jag 5 stycken till så här ska tränas mås! Synd att hon inte fick genomföra provet men jag är ändå rätt nöjd (utom med fotgåendet). Jag har svårt att se att det ska bli problem med fågel bara vi börjar använda mera fågel på träning men vi kanske ska lugna oss tills höglöpet är över. Egentligen har jag inte haft några större problem med hundarna när de löper annat än att de kan få en extra skjuts och bli ivrigare men denna lilla dam är ju lite annorlunda i allt.

Det här löpet ställer däremot till det lite extra den här gången. Jämt(!)samträningsgruppen har ju, under fjolåret, fått pengar från studiefrämjandet för våra träningar. Dessa träningar har jag varit rätt flitig på att delta i och bjuda in till då det var jag som  skapade denna grupp 2015 (gruppen har växt för varje år och nu är vi strax uppe i 100 medlemmar). Pengarna vi fick in har vi bestämt att de skulle gå till dels en ”start-träff” i början på april då vi bjöd på hamburgare och dels till ett WT som ska gå av stapeln den 25 maj i Tandsbyn. Roland och Berit står som arrangörer och det blir fyra klasser. Nybörjarnybörjare, Nybörjarklass, öppenklass och elitklass. Alla ska hjälpas åt och vara funktionärer (domare, kastare, utläggare). Tanken var att jag skulle döma öppenklassen och starta Ulli i nybörjarklassen och Piga i elitklass. Nu får löptikar inte befinna sig inom området och det gör ju att vi får avstå helt och hållet då jag inte kan lämna Ulli hemma själv en hel dag (vi har inte tränat att vara i hundgård öht då hon äter sten).

Lite trist att missa årets höjdpunkt men å andra sidan blir det en riktigt jobbig vecka totalt sett ändå. Jag har bokat tid för Garbo på tisdag eftermiddag så det kommer att bli tunga dagar framöver. Kanske har vi behövt något kul att se fram emot men ibland vill det sig inte. Vi får gräva ner oss lite och försöka kravla oss upp sen om det går.  Önskar förstås alla deltagare en riktigt rolig och solig dag och Roland och Berit lycka till med arrangemanget!

Marith

Våren är här med gemensamma träningar, kurser och dåligt samvete…

Ja det dåliga samvetet tär ganska bra just nu. Mycket hundträning har det blivit. Förra onsdagskvällen var vi iväg till Lars och tränade med vilt. Ulla, Lena, Henrik och Jane mötte också upp. Jag hade bara Ulli med mej. Piga och Garbo höll husse sällskap som hellre ville vara hemma denna gång.

För att dämpa det dåliga samvetet så anlitade vi kratthjälp då tiden, och inte heller orken, räcker till. Har lite bekymmer med lederna och ryggen just nu och mina medikamenter fungerar heller inte till 100 % . Vi bokade hjälp av Veterankraft som kom och krattade i fredags. Två äldre herrar som inte var alltför vältränade men rätt pratglada.

Gräsmattan runt huset och ner till vägen blev krattad, i alla fall det grövsta men det är kanske en tredjedel av vad som egentligen borde krattas.  Att det inte blir riktigt som man gör det själv får man förstås köpa men det kliar i fingrarna….  😀

På söndag hade Lars och jag inbjudit Jämt(!)samträningsgruppen till träning i Ismundsundet. Vi tränade på att gå på linje och med markeringar både bakåt och framåt och lite varierade dirigeringar.  Det var 12 ekipage som dök upp. 11 som deltog mer eller mindre aktivt (en Gordon setter var också med 😀 ). Var och en fick avgöra avstånd till dirigeringarna och vilken markering man ville ta.

Först gick vi en vända där vi bara stannade och sköt ett skott med pistolen. Sedan kom både apportkastare och Flexilunchern till användning. Här kommer lite foton:

 

 

Nu har jag och Ulli varit borta på kurs i Ånge. Ja naturligtvis var även Thord, Piga och Garbo med. Tomi Sarkinen var instruktör och drillade oss. Vi som hade nybörjarhundar gick under måndags- och tisdagsförmiddagar. Små detaljer har med grundträningen att göra och som har större betydelse för slutresultatet än vad man tror.

Måndag morgon klockan 8 körde vi igång med presentationer. Tomi förstår svenska men vill gärna prata engelska då han har lättare att hitta orden på engelska än svenska. Själv är det förstås tvärt om. Pratar alldeles för lite engelska för att det ska bara flyta på så vid presentationen så var jag lite kortfattad. Berättade att hon varit konvalescent i 6 månader så vi hade nyss kört igång träningen. Jag sa också att hon har hög fart, bra näsa men mindre bara hörsel.

Vi fick först göra en enkel markering för att han skulle se hur de fungerade. Ulli bökade lite vid upptaget och han sa att de dummisar som han hade var lite ”slippriga” så de som var lite ”lösa” i mun kunde ha lite problem med att plocka upp. Det var bra att jag inte sa något utan väntade ut henne. Många hejar på eller ger en massa kommandon vilket gör att hunden blir stressad och fungerar sämre, tyckte han.  Avlämningen gjorde hon som vanligt till vänster sida. Han frågade om jag ville ha den där men det vill  jag ju egentligen inte. Jag har tränat inkallning rakt framför och även apportering men så fort hon hämtar från lite längre avstånd så vill hon till vänsters sida. Hon har som sagt hög fart och det gäller både in och ut och jag tror att hon tycker det är besvärligt att bromsa in framför. Dessutom vill hon nog vara beredd att jobba igen. Fick också påpekande att jag skulle ta det lugnt innan jag flyttade henne till sida efter avlämningen. Bäst om hon var helt lugn innan flytten…

Nästa övning var linjetag med lite olika störningar. Lätt som en plätt sa Ulli och Tomi sa att vi skulle börja köra mycket dolda eftersom hon litar på mitt tecken så nåt verkar vi ha gjort rätt.

Även tredje övningen var linjetag men här var de ”dolda” så till vida att de inte sett när det ställdes ut. Här var det tre dummisar som stod på rad men med rätt bra avstånd emellan och på både ”klippt” gräsmatta och där det fanns långgräs och med lite buskage på bägge sidor där vi startade. Det här fixade hon också men fick ändå matte att skämmas lite. När hon kom in med sista var hon tvungen att tvärnita och skita… mitt på linjen. Bara till att plocka upp. Till saken hör att hon faktiskt var välrastad men magen kanske kom lite i ”olag” p g a omständigheterna.

På eftermiddagen tittade vi lite på öppenklassens träning.

Öppenklass under ”drillning”

Här r det fotgående som instrueras.

På kvällen var det gemensam mat och sedan lite samkväm. Trevligt att träffa gamla bekanta och surra lite. Gick ändå och lade oss i skaplig tid så man skulle vara skärpt nästa dag. Blev väl lite si och så med sömnen (inte mitt fel …) men några timmar blev det i alla fall.

Tisdag förmiddag fick vi börja med stadgeövning och fotgående. Skitbra! Jag har slitit med denna hund som alltid ska vara minst steget före och med näsan i backen. Tips och träning på lösning fick vi var och en. Innan jag testade trodde jag inte att det skulle fungera så bra som det gör. Känns riktigt bra (testade under morgonrundan och tummen upp 😀 ).

Sedan blev det linjetag med lite olika variationer med fotgående och vändningar. Nyttigt, nyttigt. Dessutom fick vi träna inkallning utan att använda händerna, endast signal. Detsamma fick vi göra med ut-kommandot, alltså när hunden sitter framför och ska gå bakåt. Vi fick bara använda kommandot, inget handtecken. Nyttigt, nyttigt! Något att tänka på i träningen framöver. Inte alltid att huden ser en.

Avslutande övningar var också linjetag men då var vi två ekipage. Tomi kastade en dummy ut på ängen och ställde upp en dummy i samma linje. Sedan gick vi ca 50 m och gjorde samma sak. Förflyttning framåt en god bit och därefter fick vi gå in i skogen. När vi gick fick andra ekipaget stanna inne i skogen en bit ifrån startpunkten. Nu skulle jag skicka Ulli ut från skogen i en glänta ut mot ängen där man kunde se den första dummyn en god bit ut .

När jag skickade drog hon iväg som en raket men vek till vänster innan hon lämnade skogen (har nog aldrig skickat henne från skogen och ut på äng). Fick stoppa henne och gå tillbaka till linjen där hon hade börja vika av. Nu gick det spikrakt ut i hundra knyck, både ut och in. När vi var klar fick andra ekipaget komma och göra samma sak men hämta den som låg längre ut.

Ny förflyttning och vi fick stanna en bit innan och den andra hunden fick ta apporten som stod upp. Därefter var det vår tur. Nu gick det galant. Fullt ös ut och fullt ös in. När hon lämnat av frågade Tomi var Ulli kom ifrån. Talade förstås om att det var en hund från Moormans. Ja sa han (fast på engelska) hon ÄR snabb… hon är VERKLIGEN snabb.  Så man kan ju konstatera att jag i alla fall inte ljög när jag presenterade oss. 😀

Ibland måste man få lägga sig ner och vila när andra jobbar tyckte Ulli.

Vi stannade en stund och städade ur stugan och sedan tittade jag på ett par övningar för öppenklassen men Thord var nog rätt trött så han satt i bilen och väntade så det blev inte så lång stund.

Skönt att komma hem (sedan man packat upp). I morse var det också riktigt skönt att gå den vanliga rundan. Testade som sagt var Ullis fotgående i flera omgångar och rätt långa sträckor och det känns som någon plockat bort en stor tyngd från mina axlar. En korrigering på varje sträcka i början. Dessutom fint väder, blå himmel och varmt.

Nu väntar vi bara på grönskan men den är på gång…

Häggen är också riktigt  på G…

2

Det ”kokade” i vattenpölarna. Nu är myggen på gång.

Själv passar jag på att ta foton på flickorna så ofta jag kan just nu. Idag har jag gjort något som jag inte trodde jag skulle kunna förmå mej till. Ringde Ejra och beställde tid för Garbo. Nu har vi dagarna fram till tisdag eftermiddag. Gör riktigt ont i själen. Denna underbara hund som gett oss så mycket. One in a liftime! Ska försöka utnyttja tiden som är kvar på bästa sätt.

Marith

Träning, träning, Vaksjömästerskapet och kommande träning…

Ja nu har det börjat röra på sig och det börjar bli riktigt roligt att träna igen. Varje dag på morgonrundan (eller eftermiddagsrundan när plikten kallar så jag inte hinner på morgonen) så kör vi lite påminnelser om signaler bl a. Fotgående tränas också men har man lika brått som Ulli så är det svårt att hålla mattes takt. Det blir bättre och bättre och går för det mesta bra när vi går själva. Det är när det finns andra hundar som det blir extra svårt. Skam den som ger sig.

Ibland kan det bli en träningstur med lite längre dirigeringar och markering med apportkastare och jag tycker nog att det går rätt bra. Tyvärr är filmsnuttarna lite för långa så jag kan inte visa vart vi står idag.

Vi har även tränat med vilt.

Jag och Ulli, Jane och Uffe, Henrik och Hasse samt Lars och Valle träffades i lördags och lade upp två ”prov” (utan vatten av förklarliga skäl) . Uffe och Ulli fick ett NKL-prov och Hasse och Valle ett ÖKL-prov.

Jane och Uffe började.

Först blev det två enkla markeringar med kråka. Sedan en liten förflyttning till fältet. Bilden ljuger lite då det var mycket brantare sluttning än vad som syns på bild. Lite buskar, stubbar, tuvor, träd och gropar fanns i området och fältet bestod av 2 kaniner, 3 änder, och 1 kråka. Dessutom var det ett riktat sök på en trut. Avslutades med en enkelmarkering på kråka.

För Ullis del blev det lite av en chock tror jag. Hon var inte beredd på att det skulle vara fågel så när hon kom fram till första markeringen, en kråka, så gick hon därifrån. Efter tillsägelse så hämtade hon upp den och kom med den. Den andra var det bara spik på och inget krångel .

Fältet gick också bra men vid det riktade söket gick hon ifrån truten. Där fick jag vara på henne igen. Det är ju länge sedan hon apporterade fågel, så det var tur att vi gjorde en koll nu. Sista markeringen gick utan problem.

Lite mer träning med vilt kommer att behövas framöver så det är tur att viltfrysen är full men synd att jag inte har någon mera trut (fick behålla den som Jane och Henrik hade med sig som tur var). 😀

Dags för fikapaus:

Sedan var det Hasse och Valle som skulle jobba.

De fick börja med en enklemarkering för Valle, Hasse fick en dirigering åt andra hållet när markeringen kommit in. Förflyttning och en ny markering kom det blev omvänt vem som  tog markeringen och dirigeringen.  Markeringarna föll med dolda nedslag bland smågranar, dirigeringarna låg uppe på en sluttning.

Sedan fick det jobba på ett fältavsnitt vardera. Vid greppat skickades de om vart annat. De fick ta in 3 vilt vardera och sedan bytte de fält. Det ena området var det lite sumpigt område med en sluttning med hårdbacke. Det andra fältet var hårdbacke och en brantare sluttning.  När alla vilt var inne blev det förflyttning tillbaka mot utgångsplatsen och de fick en dubbelmarkering vardera.

När alla var färdiga gick jag och lade ut två dirigeringar för Piga. Den ena fick jag skicka över fältområdet för Ulli och Uffe och den andra gick förbi riktade söket och en av markeringarna som Hasse och Valle fick på slutet. Den första gick spikrakt upp till rätt område. Lätt som en plätt. Den andra vek hon där det riktade söket hade legat så där fick det bli stopp. Det blev även en omstyrning till när hon var nästan framme.

Här sitter Piga bakom Ulli och filosoferar när vi var färdiga…

Till Garbo hade jag slängt ut två fåglar i området där de första enkelmarkeringarna för Hasse och Valle hade gått. Lätt som en plätt det också förstås men ögonen lyste. Överlycklig att få apportera vilt och slippa bollar och dummys för en gångs skull.

Rätt nöjd sitter hon framför Jane och Hasse och bevakar viltkorgen.

Lilla Åke var förstås också med. 😀

Senare, vid kvällsrastningen lekte Piga grythund eller mullvad eller nåt. Fulla pälsen med jord och barr och annat skräp. Det rök om henne när hon skakade sig.

På fotot hade hon skakat av sig det allra värsta. Till saken hör att hon gjorde samma sak idag på morgonrundan men inte på samma ställe. Hon tycker tydligen att det är jättehäftigt att krypa genom hål vid rotvältor. Farligt, farligt…

I går, söndag var vi till Finnäs och tränade tillsammans med
Jämt(!)samtränngänget. Stor uppslutning blev det och så bekvämt att upplägget för dagen redan var fixat. Jag hade bara Ulli med då Thord ville vara hemma då vädret inte såg alltför lovande ut. Nu blev det ju rätt bra väder, t o m sol ett tag men mot slutet försvann den och det blåste riktigt kallt.

Vi började med lite uppvärmning då vi gick i två ringar i olika riktningar. Lämnade hundarna och gick själva runt alla hundarna. Sedan började ”allvaret”. Vi delade upp oss i två grupper om 6 ekipage vardera.

För den grupp vi tillhörde blev det en liten knepig markering i medvind. Där kastaren stod på hygget var det en sluttning bakom åt ena hållet och åt det andra landade apporten upp på ”platån”. För Ullis del så var det spik på den första men den andra begrep hon sig inte på. Inte lyssnade hon heller så jag gick ut och hämtade henne och så gjorde vi om det. Gick inte bättre nu heller men denna gång kom hon faktiskt in vid inkallning. Vi gick fram en bit och gjorde om för tredje gången. Nu jobbade hon riktigt fint. Ringade sig bakåt i rätt snäva cirklar och nedför kanten och fick belöning. Skitbra träning!

Trött blev hon så långa tungan ut! 😀

Sen blev det byte av riktning och det blev motvind istället för medvind och inga ”stup” så här gick det betydligt lättare även om terrängen i sig var en svårighet.

Här väntar Henrik och Hasse på sin tur.

Berith och Molly som hämtat sin markering

Andra gänget körde ungefär samma upplägg

Fikatime!

Våren – Det är nu många får en ny familjemedlem.

Efter fikat var det dags för tävling. Berith och Anders och deras son Tobias hade fixat en ”fälttävlan” där det låg 10 dummisar i en skogsbacke. Dummisarna hade olika poäng. 5 poäng på de närmaste, och 15 poäng för de som var upphängda och det fanns även 7- och 10-poängare. Man hade 4 minuter på sig och dummisen skulle vara inne inom tiden för att räknas.

Min lilla Ulli vann unghundsklassen på 47 poäng. Hon hade fått in 5 dummisar inom tiden. Nu var det kanske så att man kan säga att hon kom näst sist också… eftersom de var bara två 😀 men glädjande nog så var hon bara 3 poäng efter segraren i vuxenklassen som hade 4 dummisar inne men med högre poäng. Kul tyckte i alla fall både Ulli och jag att det var! 😀

Medan man väntade på sin tur fick man träna på att ta sig in och ut ur en hage (kompostgaller med en lurig ingång). Berith kastade en dummy i hagen och hundarna skulle lösa problemet. Jag fick hjälpa Ulli första gången och när hon skulle ut så backade hon ut i gången men blev ”fast” flera gånger så jag fick även visa henne ut. Gjorde om det och det blev skapligt men lite trassel när hon skulle ut så jag gjorde det en tredje gång också. Då sket hon i att det fanns en ingång, Det gick ju borra in huvudet under gallret och ta dummisen så. Varför krångla till det?

Det fanns även ett hinder så man kunde träna hopp. Man kunde ha lågt från början och sedan bygg uppåt. Ulli var inte så förtjust i att hoppa men vi gjorde några hopp på ”medelhöjd” men hon ville gärna lägga tassarna på hindret när hon hoppade över. Kan bli något att syssla med när vi inte har annat att träna.

Det fanns även en tunnel som man kunde prova men jag tyckte att det hade varit nog mycket åt henne under dagen så det brydde vi oss inte om. Vi har ju faktiskt en tunnel här hemma om andan faller på någon gång.

Under tiden så kom det ett gäng med helt nybörjare som fick träna lite i lugn och ro i en liten skogsbacke. Vi var tyvärr tvungna att åka hem för att se hur det var med Thord och mina andra två.

Nu väntar mera träning framöver. Nästa söndag ska Lars och jag hålla i en träning i Ismundsundet och dessförinnan ska vi och några flera dit och träna med fågel. På måndag ska vi till Ånge på kurs för Tomi Sarkinen. Man kör förmiddagar måndag och tisdag för nybörjarhundar. eftermiddagar för öppenhundar och onsdag och torsdag är för elithundar.  Man får vara med och titta när de kör andra klasserna om man vill.

Det ligger även lite mera i pipen” framöver så det är en riktigt rolig tid som väntar. Väntar på att isen ska lämna Sundsjön gör vi också förstås. Man börjar bli lite otålig…

Snart så….

… får flickorna göra sin efterlängtade första simtur för året. 😀

Marith

Resultat och lite träning….

Ja kort efter att jag uppdaterade i lördags så låg Ullis röntgenresultat ute på nätet. Trodde inte att plåtarna skulle avläsas förrän tidigast i början på denna vecka men tydligen så båda avlästes det och registrerades en lördag. Att det dessutom var bästa tänkbara resultat gjorde ju inte glädjen mindre.

I går, den sista april, fick vi besök av två släktingar till Thord. Thord var förstås inte sen att utnyttja chansen att få bli klippt så han slipper åka till en frisör. Ellen ställde förstås upp när han bad henne. Flickorna tyckte nog att det var lite konstigt för helt plötsligt hade de klämt ihop sig í hundsängen alla tre. Jag tror inte att de gjort det tidigare. De har nog legat där två och två i alla möjliga kombinationer men som sagt var inte alla tre. De såg väldigt söta ut där de låg med Ulli i mitten.

Igår gjorde jag något som man kanske får ångra men då får man väl stå för det. Vad det var visar sig så småningom…

Ibland är det skönt att kura ihop sig tillsammans…

Garbos hälsa börjar tryta så det är nog dags snart. I morse spydde hon vid halv sju. Åt sin mat och var pigg och glad om än halt som vanligt. Vi gjorde morgonrundan men hon blir lätt på efterkälken och idag när jag körde lite inkallning brydde hon sig inte om vem jag ropade på. Hon kom först i alla fall. Verkade inte riktigt fatta att hon gjorde fel heller men jag la inte så mycket krut på det. Hon lyckades spy en gång till under morgonrundan så hon mår nog inte toppen även om hon inte visar det så tydligt.

Krut lade däremot Ulli och Piga på att smita iväg till en granne (för andra gången på kort tid). När vi går rundan så är det en lång uppförsbacke där de brukar få springa upp själva. Det gjorde de idag också. Det var bara det att när jag kom upp så var de puts väck. När jag kallade in dem (efter dubbla signaler och dubbla inkallningar på namn… grrr) så kom de nerifrån vägen där ett ungt par flyttat in. Förmodligen har de en öppen kompost för de kom tillbaka och slickade sig om munnen och det har luktat skunk när de har släppt väder. Något nyttigt var det nog inte som de satte i sig. ”Skithundar” i dubbel bemärkelse! Det blev fotgående i koppel resten av vägen utom för Garbo som ändå håller sig strax bakom. Ett koppel försvann för mej men det är väl sånt som händer när man blir arg?

Vi var till Ulla i Hammarstrand och tränade med Jämt(!)samträningsgänget idag och då fick även Garbo vara med. Hon fick även jobba lite och det tyckte hon var toppen förstås. När man ser henne jobba kan man inte tro att det är något större fel men när vi kom hem var det dags igen. Hon spydde upp en massa gräs som hon tydligen ätit medan hon väntade. Hon hostar lite också så det börjar bli dags. Veckan är fulltecknad med annat så vi får se om  vi skjuter upp det till nästa veckan. Då får jag också chansen att pyssla om henne och ge henne några riktiga önskedagar innan det är dags, tänker jag.

Det var Ulla som kallade till träning idag och hon hade även tänkt till om upplägg. Jättebra! Alltid härligt att komma till dukat bord! Tack Ulla!

Ulla med Susa Rizzla

Thord höll som vanligt ögonen på oss. 😀

Vi började med markeringar, lite knepiga då den ena landade i en skogsdunge med dolt nedslag och den andra ute på en äng men ändå med dolt nedslag då apporten landande i en nedförsbacke. Dessutom var det medvind så uppgiften krävde att de hade ögonen med sig så de fick med sig både riktning och avstånd.

Blev glatt överraskad över Ullis prestation. Hon spikade alla sina. Hon fick först en i skogsdungen och när den var hämtad en på ängen. Därefter fick hon en dubbel på ungefär samma plats men lätt som en plätt sa hon och matte nöjd förstås.

Sedan skulle vi göra närsök så vi började med en riktigt enkel där de såg att något lades ut. Sickades och stopp, söksignal och bollen kom ganska snabbt in för alla. Sedan skickades de en gång till på samma område men denna gång var det tomt. När det jobbat tillräckligt länge och bra smögs en ny ut som belöning.

Lotten förklarar för Henrik och Hasse vad tanken är.

Henrik skickar Hasse under övervakning av Lotten och Yalda och mina tre avundsjuka flickor.

Lena höll också koll medan Anton hade koll på Ullas grannar och deras hundar. De skällde lite och stökade på så det är klart man måste kolla vad som händer.

När det var Ullis tur så hittade hon jättesnabbt sin boll. När jag skickade andra gången gjorde hon ett litet slag och drog sedan som en oljad blixt till området bakom där vi hade haft markeringar. Visslade förstås men alldeles försent (går med blixtens hastighet) och det stod inte på så kom hon i full kareta med en dummy i mun. Det hade tydligen blivit en kvar som vi glömt bort. Det såg nästan ut som hon hade koll på den eftersom allt gick så snabbt men vinden låg på från fel håll så det kunde det ju inte vara. Skickade ut henne igen och när hon då var på väg ur området sa jag ett skarp nej (det var det enda som jag hann med, hade jag tagit upp pipan hade det varit försent). Hon började i alla fall att riktigt söka av området mycket effektivt och när hon hållit på en stund så smög jag ut en boll som hon genast fick sniff på.

För Pigas del gick både markeringar och närsök till belåtenhet. Inget extra men inget fel heller. Garbo fick också ett närsök och där såg man att ränderna inte går ur.

Sedan var det fika och en hel del nyttigt och onyttigt småprat. Mycket trevligt när alla har tid och man får chansen att låta hundarna bara varva ner och vila. Ulli brukar ta tillfället i akt och lägga sig lite då och då. (Just nu ligger hon också men drömmer. Småsparkar och småskäller så man kan undra vad hon drömmer om.)

Efter fikat så tog vi en dirigering som Ulla lagt ut redan.  Den var rätt lång, snett över ett fält ner till ett dike där träd och buskar växte. Piga började och gick spikrakt tills det fattades kanske 15 m där hon tvärt vek av mot diket. Hmmm… fick stoppa och vinkla henne åt rätt håll. Ulli gick spik rakt men lite nedanför så hon gick för långt. Lyssnade inte på signalen men fick sniff och så satt den i mun och hon var på väg hem. Vad säger man. Inte som man tänkt riktigt men jag kan inte bli riktigt besviken heller för det går snabbt som ögat och näsan är med. Vi får väl jobba på det.

Avslutande övning var ett närsök som redan var utlagt i långt gammalt gräs och lite kvistar. Inga större problem för någon och Garbo fick ta in den sista. Hon fick förstås jobba lite extra men ögonen lyste. Tänk att det ska vara så roligt att leta bollar och dummys.

Summa sumarum blev det en riktigt bra 1 maj efter en något tveksam start på dagen.

Marith