Jaktprovsäventyr med dotter och goda vänner och kärt besök …

I veckan som gått var vi ut till Loktjärn och tränade tillsammans med Ulla och Susa. Även lilla Flinga var med och man blir ju så ”valpsugen” när man tittar på  små godingar. Träningen blev både vin och vatten men de problem som uppstod löstes så slutet gott, allting gott.

I övrigt blev det bara lite träningar här på gården och på våra morgonrundor resten av veckan. Största inriktningen har varit tyngre dummisar för Ullis del. Jag har ju tyvärr varit lite ”lat” (nåja, har lite svårt att gå och bära tyngre apporter långa sträckor) så vi har för det mesta haft med antingen tennisbollar eller valpdummisar (250 grams). Straffar sig i slutändan förstås, men det blev bättre och bättre. Hon har varit lite slarvig när hon plockar upp så hon har tagit dem i änden och hon är mjuk i mun så ibland har hon då tappat dem och måste ta omtag, men som sagt, det blev bättre och bättre.

I torsdags kom Ingegerd och Gustaf upp till oss. Även i år var en Norgeresa till Fosen inplanerad. 2012 var vi dit tillsammans och jag startade Garbo som tog sin 1:a för norska championatet. I fjol var det Pigas tur som också fixade sin 1:a för norska championatet där i Fosen. I år hade jag bara Ulli att starta i nybörjarklass och Gustaf hade Flisan i elitklass. Maud ställde upp och var både chaufför och bjöd på husrum i sin husbil. Så trevligt att få ge sig i väg på en minisemester tillsammans med dotter (som man inte träffar så ofta ) och goda vänner.

Fredag förmiddag var det dags. Efter att vi packat över alla grejor i husbilen i Hissmofors var det så dags för årets äventyr. Det var varmt, årets hittills varmaste dag, så det var lite blandade känslor vi kände när vi åkte mot regnet på andra sidan kölen.

På denna bro kom ett riktigt oväder och ruskade om oss. En taklucka på Gustafs husvagn for upp så vi fick ringa och tala om det för dem så de kunde stanna och stänga den. Som tur var, var den oskadd.

Den vanliga ”genvägen” var avstängd i år så vi fick åka en annan väg men ett område med lösgående får passerade vi även i år. De små lammen är ju så söta och helt orädda och oberörda av trafiken.

Här gjorde Ulli Thord sällskap en stund.  

Annars hade de det rätt skönt på bädden längst bak i husbilen.

Det regnade en hel del på kvällen och natten. Vi laddade för morgondagen med en hargryta (Mauds, och även min, favorit). Haren hade jag fått av min kära bror och jag tyckte att detta var ett utmärkt tillfälle att kalasa på den. Gustaf och Ingegerd var också inbjudna. De hade aldrig ätit hare tidigare men jag tror att den fick godkänt.

På lördag var det samling och startordningsdragning för öppen- och elitklasserna. Nybörjarna skulle få starta i katalognummerordning, vilket för vår del innebar start nummer två. Rätt bra startnummer skulle det visa sig. Vi började inte förrän klockan nio medan de andra klasserna började direkt efter samlingen klockan halv åtta.

Irene, som har en hund från Djurbergas,  Gandhi,  startade först. Jag var med på genomgången och såg lite av början och starten såg ut att gå väldigt bra för dem. Sedan gick jag och tog hand om Ulli som stod kvar vid hundstoppet tillsammans Maud och Thord. Tyvärr var det en slipprig brant, både nedför och uppför så Thord kunde inte ta sig dit för att titta men han satt kvar vid bron så han kunde se det mesta av markeringarna i alla fall.

Så blev det då vår tur. När vi kom fram till domaren så förklarade han lite hur han hade tänkt det hela. Det blev en förflyttning (okopplad hund) och vi skulle gå efter skytten och följa dennes anvisningar. Först kom en landmarkering i en brant sluttning.

Landmarkering i sluttningen

Därefter ny förflyttning och en vattenmarkering.

Här ser man var kastaren står, ekipagen stod en rejäl bit upp på land bakom skytt och kastare.

Ny förflyttning till fältjobbet som var lite knepigt då det låg i en svacka mellan två bergåsar. Det låg också dummys i sluttningarna men inget på andra sidan åsarna. Det fanns även en snitsel som visade var fältet tog slut i ”dalen”.

 

 

 

 

 

Fältområdet

Ulli spikade landmarkeringen och vattemarkeringen utan några problem. Fotgåendet gick också bra. Hon plockade snabbt in sina apporter på fältet. Det gick svinlande fort och hon täckte området (och lite mer) med hög intensitet. Förflyttningen till nästa omgång markeringar gick också bra förutom precis när vi skulle stanna då hon fick sniff i näsan och gick fram en meter innan jag hann säga att hon skulle sitta men hon kom tillbaka direkt när jag sa till.

Denna markering som landade precis framför klippan på udden fixade hon också snabbt och effektivt. Ny förflyttning och en markering som skulle landa på baksidan av klippan på udden men den landade i trädet ca en meter upp. Vi testar sa domaren och jag släppte iväg Ulli. Hon letade och letade på denna udde lääänge och till slut reste hon sig på bakbenen mot det lilla trädet som stod framför trädet där dummyn låg. Hon kände ju sniffen av apporten för vinden låg på men hon förstod inte att den var i trädet bakom.

Så småningom fick jag ta in henne och vi fick vända oss bort medan de tog ner dummyn. Nytt skott och kast och denna gång hamnade dummyn rätt. Han gick spikrakt till baksidan av klippan och kom snabbt in med apporten och så var det hela över.

Följande blev kritiken:

Sök: Täcker fältet gott i djup och bredd. Blir lite springande men upprätthåller effektiviteten med gott näsarbete
Fart och uthållighet: Mycket god
Näsa: Användes mycket gott
Markeringar: God i alla moment
Skottreaktion: Koncentrerad
Allmänt uppförande: OK
Apporteringslust: Mycket god
Apportgrepp: Spontana upptag, ok grepp, goda avlämningar
Simsätt och arbetsvilja i vatten: Går villigt i vattnet, simmar effektivt
Samarbetsvilja: God, fotgående kan bättras
Sammanfattande kritik: Energisk och effektiv hund som löser dagens alla dagens uppgifter i gott samspel med sin förare.

Prisutdelningen skedd inte förrän efter middagen men när han höll den öppna kritiken sa han att hon skulle få ett mycket gott pris så förhoppningen var stor men jag var ju i alla fall inte säker förrän priset var utdelat…. men det blev en 1:a och andra bästa hund i nybörjarklassen. Bästa hund blev Irenes Gandhi, mycket välförtjänt. Vi var 9 startande i klassen varav tre fick 0:or, två fick 3:or, en fick en 2:a och vi var tre som fick 1:or.

Vid femtiden på kvällen började det att regna och sedan regnade det lite av och till hela kvällen. Lite värre på natten men då gjorde det ju inte så mycket. Det blev stövlar och paraply när vi gick upp till stugan för att äta middag, helstekt gris med tillbehör. Tillbehören var kanske inte lika omfattande detta år om man jämför med fjolåret, men riktigt gott var det. Tog t o m påfyllning och då är det gott! Till kaffet serverades en tjusig tårta med alla deltagares namn skrivna på tårtan. Tyvärr hann man inte med att ta kort på den innan den var påbörjad…

Arnulf Hustad stod för underhållningen med sitt munspel. Suverän speleman!

Efter middagen med underhållning och prisutdelning gjorde dagens strapatser sig påminda och vi gick ganska trötta och nöjda hem till husbilen och vaggades till sömns av ovädret utanför.

Jag hade strukit mej från start på söndag så vi tog det lite lugnt men ville ändå vara säker på att hinna se Gustaf och Flisan som gick i andra släpp i elitklassen. De hade tagit en 3:a under lördagen då ett ”felvilt” kommit in på söket som var väldigt knepigt kan man tycka.

Söndagens prov fixade de hur som helst riktigt bra och då stannade vi förstås kvar till prisutdelningen. De fick en 1:a och blev tredje bästa hund i elitklass så det var ju värt att vänta på. Man får rätt bra priser när man blir placerad.

Ullis ”skörd” blev  3 kg Royal 4300 (som hon och Ulli har som foder i vanliga fall också), hundbajspåsar, reflexhalsband, leksak (den typ som Ulli älskar att gå och bära och som piper i bägge ändar) samt ett underlägg till matskålarna och naturligtvis en rosett. Konstaterar att bara man placerar sig så får man vinster som täcker startavgiften. 😀

Resan hem gick ganska lätt och dessutom lämnade vi regnvädret bakom oss när vi kom tillbaka på Svenska sidan. Vi hittade en ny genväg (grusväg 14 km) så det blev flera mil kortare än ditresan. Vi stannade till i Undersåker och Gustaf och Ingegerd bjöd på pizza. Smakade riktigt gott då vi var rätt hungriga vid det laget.

Ingegerd och Gustaf åkte sedan raka vägen hem till oss medan vi stannade till i Hissmofors och flyttade över all vår packning till vår bil. Det var förresten två lyckliga hundar som skyndsamt hoppade in i bilen så fort jag öppnat luckan. Säker skönt för dem att känna sig hemma igen. De har skött sig gudomligt i husbilen men säkert har det varit lite annorlunda än det gamla vanliga.

När vi kom hem och packat ur bilen hade Ingegerd fixat en Irish coffee som vi avslutade kvällen med. I o f hade jag lite uppackning att göra och en sista rasttur med flickorna. Gustaf hade tagit med Carina Tolfs vinnarsäck, 15 kg Royal 4300 plus en mattunna, (hon vann nybörjarprovet på söndagen) för hon fick inte plats med den i bilen. Hon hade en passagerare som vann öppenklassen bägge dagarna som hade två sådan omgångar som skulle med till Ås där hon hade sin bil. Strax innan jag skulle ut med hundarna så ringde Carina och sa att hon kunde svänga in och plocka upp säcken om vi var vakna.  När hon kom var hundarna precis rastade och klara för kvällen. Nu hade vi lite att prata om så vi blev stående ute i den ljumma, solljusa sommarnatten ett bra tag. Både jag och hundarna somnade sedan ovaggade och det tror jag Thord hade gjort också för han såg ut att sova gott när jag kom i säng.

Lite sovmorgon blev det i morse men precis efter frukost så kom Kristina och Ronja. Ronja ska vara hos oss ett par veckor medan husse och matte är utomlands. Jag tror att hon tycker det är lika roligt som vi att vi får låna henne ibland. Hon bara smälter in i flocken och gör aldrig något större väsen av sig. Hon bara är! Det var iof lite intressant att se om det skulle bli någon skillnad nu när inte Garbo är med men det var det inte. Inte än i alla fall. 😀

Vi gick en liten morgonrunda tillsammans med Gustaf, Sita och Flisan innan de skulle bege sig tillbaka till Dalaland. Förhoppningsvis dröjer det inte länge tills vi ses igen. Det blir alltid lite tomt när de åker men desto trevligare när vi ses igen. Tusen tack till vår ängel Maud och till Gustaf och Ingegerd för trevligt sällskap under dessa dagar!

På eftermiddagen idag åkte jag bort till Hundåvägen där vi brukar gå ibland men i år var det premiär. Hundån rinner bredvid vägen och hundarna brukar kunna springa ner och svalka av sig lite titt som tätt när vi går. I år var det inte så lätt då det var så lite vatten att det på många sällen var bara dypölar. Som tur var, var det rätt mycket vatten i närheten av där jag parkerat så jag fick bada av dem all dy innan jag stoppade dem i bilen.

Ronja har hittat sin favoritplats igen och hon tyckte nog det var rätt skönt att krypa ihop i hundsängen en stund när vi kom hem innan det blev dags för mat.

Marith

 

 

 

 

 

 

 

Plötsligt är nästan allting väldigt roligt!

 

Det går upp det går ner, det går upp igen. Just nu händer mycket som är riktigt roligt. Lilla Ulli har slutat löpa och har blivit en mycket mer sansad liten dam (peppar peppar). Nåja, farten finns nog inget att göra åt men hon är mycket mera sansad och har tid att lyssna och ta tecken och kommandon mycket bättre.

Vi tränar lite på egen hand, gärna på morgonrundan men det blir även att vi åker ut en sväng på dan. Vi är äntligen välkomna på samträning igen (inte så populära under löp). I söndags hade Jens kallat till samträning och vi höll till vid Loktjärn, premiärtur för båten också. Jag tror vi var sammanlagt 12 ekipage. Några gjorde mycket och andra gjorde bara lite eller var bara passiva.

Anette med sina två labbar (kommer inte ihåg namnet, skämmes…)och Lena och Anton

Anna-Lisa och Jen

Här är det vilopaus för Lars och Valle och i bakgrunden knappt skönjbar finns Jane och Uffe.

Hanna och Maja

Christina med sina två golden men det var bara Thilly som fick  jobba

Ulla var där med Susa och Flinga. Bara Susa jobbade, Flinga fick miljöträna.

Anetttes valp miljötränade också (har tyvärr glömt namnet, skämmes igen)

Flitig liten Piga skötte sina uppgifter till mattes belåtenhet…

… liksom Ulli som tog stora kliv framåt denna dag, kan jag tycka. Riktigt duktig!

Tyvärr var det både mygg och knott som kalasade på mina älsklingar och det värsta var att jag hade myggmedel med mej men upptäckte kusarna alltför sent.

Svullnaden i ansiktet försvann under natten som tur är men det kliar på magen, insidan av benen och på bröstet. Det ser ut som o det fått röda hund… 😀

Vi började träningen med  markeringar, valfritt hur, var och antal men från båt.  Sedan rodde Jens ut och lade ut dummisar på tre ställen på andra sidan tjärnen. En plats låg på en ö till vänster i tjänen.

Jens och Kasper, dirigering mellan öar till en ö på andra sidan tjärnen. Lars och Valle titta på

En på en ö rakt fram och en plats på land på andra sidan in i skogen en liten bit. För att ta sig dit måste man passera den sistnämnda ön  och en annan ö. Tyvärr inget foto på den. Hundarna fick titta på när han lade ut om förarna ville det. Sedan blev det fika.

Rune och Anna-Lisa

Anette, Lena, Ulla och Hanna. Tyvärr saknas Tina på bild.

Vi avslutade med att träna ”kanalsim”. Om ni tittar på bilden där Jens och Kasper dirigerar så ser ni en massa öar. Vi kastade markeringar mellan den yttre och den inre raden av småöar som bildar en sorts kanal för att bygga förtroende att kunna bli dirigerade rakt fram i ”kanalen”.

Precis när vi plockade ihop kom lite regnstänk men mer än så blev det inte. En mycket trevlig träningsdag. Bra väder, bra träning, duktiga hundar och hussar och mattar gjorde att man åkte hem på riktigt gott humör. Tusen tack för inbjudan Jens och alla ni andra som deltog. Så kul att samträningarna har kommit igång på allvar och att det är rätt många som kommer trots att det är många som åker på utställningar för den konkurrensen finns också. 😀

Marith

Nu är det nog dags att uppdatera….

Lusten att skriva har inte varit riktigt på min sida just nu men jag tror det är dags. Det har varit lite tomt utan Garbo. Konstigt vad mycket som man gör där hon på något sätt har varit involverad. Jag har börjat så smått att samla ihop lite foton från de 11 åren som hon förgyllde vårt liv men jag är inte riktigt redo att publicera det ännu. Det finns så mycket att säga så jag måste sålla lite.

Livet går ju vidare och flickorna har varit mycket sansade trots Ullis löp. Löpet har ju gjort att vi inte kunnat vara med på söndagsträningarna men förra veckan kallade jag till träning för de som hade lust trots löptikar. Vi blev fyra förare och sex hundar, fyra av dem löpte. 😀

Övervakad av Thord  i snålblåsten….

Roland och ….

… Happy

Anders båda tikar, Smilla och Molly löpte och passade på att utnyttja tiden som passiv på annat sätt… 😀

Mats och Aska. Barbro och deras andra två hundar Krita och Sota var också med men det blev tyvärr inga foton på dem.

Piga och Ulli fick också jobba. Här är det Piga som kommer med en markering

Temat för dagen var markeringar i varierande terräng. Vi stod först i en fyrkant där Mats stod uppe på berget. Mitt emot men vid foten av berget stod Anders. Roland stod så han kunde kasta in i en skogsdunge och jag stod rätt öppet men i  en gropig terräng med både sten och buskar och djupa spår efter skogsmaskiner.  Flickorna hade det de gjorde med att markera. Det var enkelmarkeringar men direkt enkla var de förstås inte.

Vi är också ute och tränar lite själva. Just nu kör vi mest linjetag/dirigering. För Pigas del blir det påminnelser, alltså en hel del dirigering med störning. För Ullis del blir det inövande av kommandon och tecken. Framåt går jättebra, ut (bakåt) går också jättebra, så bra att hon går rakt bakåt i full fart även när jag visar höger eller vänster… Ja, vi har som sagt det vi tränar på.

Att bära dummisar korrekt är också ett litet problem. Har varit lite för lat och kört mest med valpdummisar. De är ju så mycket lättare att bära med sig men det visar sig att lilla Ulli är lite ”slapp” och slarvig i greppet så de tyngre kan hon t o m tappa.

Ibland när jag ”preparerar” och de ska sitta och vänta så måste Ulli lägga sig ner. Hon tycker nog att det är lättare att stanna på plats på så sätt…

Äsch, du snackar skit matte! 😀 Jag kan faktiskt sitta passiv, så det så!

Ibland tar vi den längre turen på morgonrundan och får lite andra vyer.

Omtänksamt att se till så man har något att sitta på om man blir trött… 😀

För flickorna duger en stor sten som viloplats. Bra utsikt blir det också.

Jämfört när vi flyttade hit för snart 40  år sedan så är den här stigen nästan igenväxt nu.

Igår hade vi träning vid Svensmyren. Lars & Berit med Valle, Roland och Happy, Lotten och Syrran & Youda (tror jag hon heter, förlåt Lotten om det är fel) satt och väntade på mej när jag i god tid kom dit för att förbereda lite. Möttes av ett rungande gapskratt. Det visade sig att min ändring av tiden, från 11 till 13 inte hade gått fram. Det händer, när jag använder telefonen, att uppdateringen inte går igenom om mottagningen är dålig. Just nu har det varit lite svajigt och naturligtvis skulle jag ha kollat …. men det hade jag inte gjort.

De hade kört ett pass med markeringar och fikat ett par gånger. De trodde att något hänt eftersom jag alltid brukar var i tid så de ville inte ringa och störa… Tror att de får ändra uppfattning om det framöver. Ytterst osäkert med tidsaspekten när det gäller mej numera. D

Nåja, vi kom igång och körde dirigeringar. Tre som gick från öppet och in i skog, en från skog till öppet och en riktigt lång på öppet. Alla fick själva bestämma avståndet då det var allt från elit till nybörjarhundar. Tycker att alla skötte sig riktigt bra med tanke på var de står i träningen. Skötte sig bra gjorde även Valle som inte stördes alls av Ullis löp som nu börjar gå mot sitt slut. Slutat blöda och svullnaden har börjat gå ner. Är idag på dag 18 om jag räknat rätt. Som det verkar är vi välkomna på samträningen igen på söndag då det blir premiär för båten som Lars har fixat till efter olyckan i fjol. Tusen tack!

Efter dirigeringarna fikade vi. Lotten åkte sedan hem medan vi avslutade med lite markeringar. Efter en lite tveksam början så blev de riktigt bra för alla fem hundarna. Tur med vädret hade vi också. Det var grått och såg lite regntungt ut men inte en droppe kom. Dessutom var det skapligt varmt så det fanns ingen anledning att klaga.

För övrigt njuter vi så gott vi kan av våra morgonturerna. Sol, grönska, fågelkvitter och doften av hägg gör att man får energi för hela dagen.

Bergstrollen håller utkik….

Ibland regnar det och då blir man blöt, i annat fall så blir det en tur i träsket och då blir man också blöt. Huvudsaken att matte får något att göra när vi kommer hem. Finns ingen skönare än att bli torkad.

Marith