Jag undrar jag…

Ja, jag undrar jag! Man ska ju inte skylla på nåt men lilla Ulli går fortfarande inte riktigt att känna igen. Hon är inte speciellt hungrig på morgonen, hon bäddar överallt. Kanske är det så att hon är lite skendräktig och att det är det som stökar till  i hennes lilla huvud? Det stämmer rätt bra tidsmässigt men i så fall är det snart över… Nåja hon har skött sig rätt bra under de träningar jag gjort under veckan så det kanske bättrar sig hur som helst.

Vi har varit upp till Bodtjärn ett par gånger och kört lite markering/vatten/stageträning bara jag och flickorna i veckan. Det fungerar utan större problem men det kan bli så hon plaskar lite onödigt mycket när det tar emot där det är vass, näckrosor eller abborrgräs.

Jag brukar använda apportkastaren och äggen och ibland blir det enkelmarkering, ibland dubbelmarkering, ibland blir det dubbelmarkering där de får hämta var sin, ibland på greppat och ibland strax efter varandra. Fungerar förvånansvärt bra. Brukar använda röda skott för att de ska bli lite längd på simturerna. De måste också simma igenom bälten med näckrosor/näckrosblad.

Klicka på länken – Par i vattenapport  

Det var tänkt att vi skulle ut och träna tillsammans några stycken i tisdagskväll men det blev lite förhinder så Lars och  jag drog iväg lite spontant på dagen medan vi väntade på att han och Berit skulle få sin husvagn levererad och vi få Norgebesök.

Vi körde igenom typ ett prov då Lars och Valle ska ut i hetluften i helgen men vi fick köra varje moment för sig då det inte går på annat sätt när man ska agera både sparringpartner och vara funktionär. Det flöt i alla fall på rätt bra, inga större mankemang.

Vi började först med en kombo av vattenmarkering och vattendirigering. Ulli fick en dubbelmarkering och när hon var på väg in med sista fick Valle gå på en dirigering.  Sedan gjorde vi tvärt om men då fick Piga gå på en dirigering när Valle kom in med sista markeringen.

Ulli höll koll på Valle och Lars medan Piga väntade på att det skulle bli hennes tur att gå på dirigering så hon fixerade mej.

Spegelblankt men även här fanns det fullt med vattenväxtlighet som inte riktigt syns då det mesta ligger precis under ytan.

Sedan körde vi fält. Vi gjorde två fält, ett på en stor kalyta och ett i ett riktigt tätt kärrliknande område med höga tuvor, buskar och en del träd och med lite dyiga hål här och var. Kalytans fält blev relativt stort men med 6 dummisar. Samma antal i kärret men mindre område.

Kärret, men fotot gör inte riktigt rättvisa åt terrängen

Kalytan där apporterna längst ut låg i sluttningen på den lilla bergskammen.

Först fick Valle hämta 3 i kärret och Piga hämtade två på hygget och sedan bytte de plats. Sedan de jobbat rätt länge och det fattades 1 apport från varje fält så fick Ulli visa vad hon kunde. Det tog inte lång tid förrän hon kom med apporterna…  Kan tillägga att det var rätt varmt och kvavt så ingen gjorde ett dåligt jobb.

Här ligger Valle i riset och väntar på att vi ska vara klara med utläggen av fälten.

Sedan fick Valle en dubbelmarkering och Piga fick ta en landdirigering och sedan bytte de plats och Piga fick markera. Terrängen gjorde att det inte var helt lätt men de löste uppgifterna rätt bra. Ulli fick också göra en landdirigering när Valle och Piga var färdiga.

Sedan avslutade vi med att jag sköt ut tre ägg och de fick ta var sitt när hunden före hade greppat sin apport. Nemas problemas!

För övrigt kör vi träning på pipa under morgonrundan just nu. Passande då det börjar finnas intressanta saker som drar deras uppmärksamhet. Lyssnar de när de är fullt upptagna känns det som man är en bit på väg…

Klicka på länken – Blåbären är mogna!

 

Marith!

 

Det är tur att man har humor när man tränar hundar…

Ja denna lilla Ulli kan då överraska… åt bägge håll. Ibland är hon jätteduktig men ibland kan det då spåra ur riktigt och då hjälper inget annat än att dra på munnen… lillgumman. 😀

Vad är det nu på gång… ?

Här sitter jag och filosoferar…

I söndags var det träff med Jämt(!)samträningsgänget. Vi var 6 personer (förutom Thord som höll lite koll på oss) och 7 hundar.  Två ekipage höll sig lite i utkanten och gjorde lite egna övningar. Vi andra skulle lägga krut på vattendirigering. Vi hade vilt med oss för två av ekipagen ska starta på prov nästa helg.

Efter lite diskussioner så bestämde vi att vi skulle köra lite ”uppbyggande” långa vattendirigeringar. För att börja ”snällt” så fick alla som skulle vara med, ställa upp sig på rad på strandkanten. Ulli och Piga satt där själva medan jag rodde ut och lade ut 10 vilt (missade så det blev bara åtta…).

Först fick Max och Carina köra och förutom en liten avvikelse till stranden med vass så fixade Max sin första dirigering.  Sedan var det Ullis tur.  Hon drog för mycket till höger och efter några signaler bestämde hon sig för att hon kanske skulle kolla vad jag ville. Tog faktiskt tecken och fixade sin första också. Lars och Valle och Henrik och Hasse hämtade sina. Ingen hade gått klockrent så jag rodde ut med tre änder till så det skulle finnas en åt var och en. För att få en mer distinkt och rak dirigering tog jag med pistolen denna gång och sköt skott när jag lade ut änderna.

Man kan väl säga så här… Det blev två änder kvar även denna gång och den ena var Ullis… Fungerade inte alls. Då tog vi fikapaus. Innan vi tog nya tag på vattendirigeringen så körde vi uttecken på land. Kändes som det behövdes en påminnelse.

Nu rodde jag rakt över och lade fåglarna i en vik på andra sidan precis rakt fram från där vi stod. Denna gång gick Ulli ut som nummer tre. Alltså fanns det 7 fåglar kvar, bland annat en vit mås som hunden före hade lagt på en liten ö och bytt till en and som låg i vattnet. Ulli simmade dit utan större problem, gick i land på den lilla ön med måsen men hade då plockat upp en and. Aha, tror jag hon tänkte. Är det här man ska lägga fåglarna? Hon ner i vattnet, hämtade nästa and, upp på ön och lade den prydligt där, ner i vattnet för att hämta…. Där stod man på land på andra sidan och försökte få kontakt med en hund som jobbade som attan för att rädda fåglarna från att drunkna.

Tur man har båt! Snabbt i båten och rodde över så fort jag kunde. Precis när jag kom fram, kom hon fram bakom en annan liten ö med en and i mun. Lockade på henne och hon började simma mot båten så jag rodde tillbaka och hon följde efter. När jag hade tagit mej ur båten hade hon tagit sig upp från vattnet (det var en rätt hög kant då det är lite mindre vatten i tjärnen just nu) och så kom hon och lämnade av sin and, snyggt och prydlig i min hand. Lilla stumpan!

När hon skulle hämta sin sista and fick hon gå sist så det inte skulle finnas något att byta med. Tyvärr så stängde hon öronen så det blev till att ro igen! Kom snällt när jag väl var över på andra sidan och tog tecken så hon hittade anden som var kvar. Sedan samma procedur tillbaka till startpunkten och lämnade av när jag kravlat mej ur båten. Det är tur att man fick med sig en dos humor i arvet annars skulle man kanske ha satt sig och gråtit en skvätt.

Som sagt var, Ulli är inte lik någon annan hund vi haft och jag kan inte hjälpa det men hon får mej att dra på mungiporna oavsett om det är roligt för att det går som på räls eller när det är roligt för att det går lite på tok. Trist blir det ju aldrig. Nu blir det back to basic ett tag. Som tur var skötte sig Piga skapligt så jag slapp få huvudbry där också och vi hade även tur med vädret. Tyvärr låg mobilen i bilen så några foton från äventyret blev det inte men en riktig sommardag med blå himmel och sol var det. 😀 Först när vi parkerade bilen på gårdsplanen så kom det en åskskur som de hade hotat med.

För övrigt kör vi stenhårt med signaler just nu på våra morgonrundor.  Vi kör också lite basicträning av tecken här hemma på gården och ibland åker vi upp till Bodtjärn och tränar på bl a vattenvana och att simma lugnt även där det är vass eller näckrosor. Hon vill gärna ”springa” på vattnet när det är något som tar emot på benen men det går bättre och bättre.

Det funkar bra att köra dubbelmarkering och de får hämta en vardera.

Skickar nästa på greppat av den som får gå först.

Riktigt kul att se när det jobbar tillsammans

Först ut och först in… i detta fall var det Piga som var ”förste man ut”.

Ibland tränar Ulli stadgan alldeles på egen hand. Just nu är det fullt med sädesärlor på gården. De är rätt orädda så de flyttar inte på sig i första taget när man är ute på tomten. Ulli älskar att sitta och titta på vad de pysslar med. 😀

Tryck på fullskärm för att se den lilla retstickan. 😀

Marith

 

Prov-prov och mera träning….

Egentligen är det väldigt bra att det är helt legitimt att smita från alla måsten och åka ut och träna flickorna istället. Tre träningsträffar på fyra dagar! Inte illa!

I lördags var det Lars och Valle och jag och flickorna som tränade lite vatten i Ismundsundet. Vi gjorde ett stopp i Rissna på marknaden först och sedan åkte vi ner till sjön för lite vattenmarkeringar och dirigering. Strålande sol och rätt varmt. Njutningsfullt!

Hundarna tittade intresserat på ….

… när Lars öste ut båten.

I stort sett spegelblankt, ljuvligt

Vi tränade landmarkering på land kastad från båt och dirigering genom vassruggar. Gick riktigt bra, trots att Valle var nära att krocka med en kanotist som inte höll sig till vanligt trafikvett… 😀 Allt gick bra, vi fick stopp på kanotisten. 😀

I söndags hade Roland inbjudit till träning i Dammtjärn. Träningen var upplagd som ett jaktprov och vi alla hade med fåglar. Det var 9 ekipage som startade, 7 i nybörjarklassen och 1 öppen och 1 elit.

Nybörjarklassen började med en enkelmarkering  i myrmark med tuvor, små träd och buskar.

Sedan en förflyttning till startplats för fältsök.

På fältet låg det 3 kråkor, 2 änder och 1 kanin. När fältet, som låg på dels den typ av myrmark som syns på bild, dels på en öppen standmyr med lite vattenhål  framme vid strandkanten.

När fältet var inne blev det en förflyttning ner till vattnet. Där stod kastaren på en brygga medan hund och förare stod längre in i en liten vik vid första kastet. Vid det andra förflyttade man sig så man stod på ”samma strand” som kastaren på bryggan.

Här är var ekipaget med publik på väg tillbaka till utgångspunkten för passivitet för nästa hund.

Jag och Ulli drog spiken vid lottningen vilket jag inte hade något emot. Rätt skönt att bara köra hund utan att man stått och tittat och funderat på hur man ska göra. Är man först är det bara att jobba med hunden och försöka lösa uppgifterna allt eftersom de kommer. Har man sett några som går före så har man också lagt upp en taktik och blir det inte som man tänkt så är det lätt till att man blir lite ställd…

Här står Roland och Happy klara för start. De gick sist av alla efter eget önskemål. Det var ju han som hade lagt upp provet så det var ju alldeles utmärkt för då blev provet precis som han tänkt.

När 5 ekipage hade kört gjorde vi ett break för fika. Det regnade konstant så vi var rätt blöta trots regnkläder och lite frusna också trots att det faktiskt är juli månad. Berit bjöd in oss i stugan där vi alla samsades i köket en stund och värmde oss. När vi kom ut igen hade regnet börjat avta som tur var.

När det två sista nybörjarekipagen gjort sitt var det Lars och Valles tur att gå i par med mej och Piga. Roland hade lagt upp det så att det var lite längre markeringar på land, längre land- och vattendirigering samt att vattenmarkeringarna kom på rad, en i vassen och en bakom vassen för Piga och något kortare avstånd för Valle och bägge markeringar i vassen och då en bit isär. Fältet fick vi jobba tillsammans om vi ville och det gjorde vi förstås.

Piga fick börja med sina landmarkeringar. Startplatsen var lika för bägge hundarna. Vi stod en bit bakom en kulle där skytten stod och Roland stod nere på myren, bakom kulle och kastade en dubbel. Pigas låg en bra bit ute på myren och de såg bara bågen i luften.

Kameran ljuger lite… man ser inte riktigt att det är en kulle även från ”förarhållet”.

 

Ute på myren kom markeringarna, lite svårt att se hur det såg ut…

Publik hade vi också… 😀

När respektive hund var på väg in med sista markering fick den andra gå på landdirigeringen.

Sedan blev det en förflyttning till vattnet. Valle fick börja med sin markering och Piga och jag fick ta vattendirigeringen längs med vassen på andra sidan när den andra markeringen var på väg in. Lars och Valle fick ta sin vattendirigering, på andra sidan mot en liten udde, när Piga var på väg in med sin sista vattenmarkering.

Sedan blev det en förflyttning ut till en annan strandmyr med vikar och vattenhål och gissningarna om hur långt ut sista fågeln låg blev ca 200 meter kom vi överens om. 10 vilt låg ute och bägge hundarna jobbade idogt och täckte marken väl så det var en riktig fröjd att se.

Lite svårt att få en uppfattning om avståndet och terrängen på denna bild, men jobba fick de! 😀 När alla vilt var inne gick vi tillbaka till startpunkten och Lars och Valle fick sin landmarkering och Piga sin landdirigering.

Själv är jag mycket nöjd med mina flickor. Det gick inte prickfritt förstås men på det stora hela ska man väl inte klaga.

Igår var det en utflykt till Östersund för lite proviantering. Olika omständigheter gjorde att hela dagen försvann och inget annat blev uträttat denna dag.

Idag var det träning uppe vid Bodtjärn. Flickorna laddade batterierna på förmiddagen genom att ta sig en tupplur tillsammans.

Klockan ett var det dags att träffas men vi åkte upp i förväg och preparerade 3 platser för dirigering.  Mats & Barbro med Aska och lilla Sota, Ulla med Susa, Lars med Valle kom på utsatt tid.

Första uppgiften var en kombo av dirigering och markering. Alla 5 hundarna ”var igång”. Barbro kastade markeringar bakom en kulle och hade även hand om pistolen och sköt före kast.  Hundarna såg bara bågen i luften. En hund tog markeringen och nästa hund en valfri dirigering av det tre platserna som erbjöds. Så fortsatte vi att växla tills alla hade hämtat på alla dirigeringsplatserna och gjort markeringar mellan varje dirigering.

Thord var ”barnvakt” till lilla Sota.

Liten sötnos…

Mats och Aska håller koll på Ulla…

… som står och dirigerar

Lars håller också koll och Valle håller koll på Lars

Här är det Susa och Ulla som fixar en markering medan vi andra är passiva.

När vi var färdiga med markeringarna och dirigeringarna åkte vi ner till gillplatsen och fikade lite. Sedan körde vi markering och dirigering med apportkastare och ”ägg” bland näckrosorna. Lilla Sota fick också hämta några dummisar i vatten. För henne var den mjuka kanten vid tjärnen en ny upplevelse. Det är farligt att titta på valpar/unghundar … man blir ju så sugen… 😀

Tröstar mej med att jag ju redan har två fina flickor som skötte sig riktigt bara idag också. Visst, det finns skönhetsfläckar men på det stora hela är jag jättenöjd med de här sista träningarna.

Nu är det inga träningar inplanerad närmasta veckan men man vet aldrig. Vi väntar främmande från Norge i morgon kväll och om det går som det är tänkt blir det en vandringstur på Forsaleden på fredag. Har inte bestämt mej om flickorna ska få följa med eller inte, vi får se.

Marith

Kennelträff – Söndag m m

Söndag morgon hade vädret ändrat sig lite. Ingen direkt sol, bara någon enstaka solglimt syntes när gardinerna åkte upp kl halv 7 även denna dag.

Frukost vid 8 som vanligt för oss tvåbenta och sedan bar det iväg till Ismundsundet.  Vi började med markeringsövningar som igår visade sig vara något vi borde träna mera på.

Första markeringsövningen gick till på så sätt att vi fick välja om vi ville ha enkel eller dubbel. Skott kom och kast först till vänster och sedan till höger om vi ville ha en dubbel. Tobbe stod på vägen och kastade höga, fina kast in i skogen. Sofia och jag turades om att skuta. Hundarna såg en del av bågen och hörde nedslaget.  Lite klurigt men idag var i alla fall Ulli med på noterna. Hon fick två dubbla och fixade dem rätt enkelt.

Här sitter Ulli och tittar på när en av Lottens hundar markerar efter att hon själv jobbat färdigt.

Nästa markeringsuppgift var en enkelmarkering med dummisar i storlek 250 gram i ett område med rallarrosor. För Ullis del gick detta också riktigt bra. Rakt in bland rallarrosorna och ner med nosen.

Marie och Cheva – Markering bland rallarrosor

Vi tvåbenta satt gärna på ryggsäcken medan vi väntade. Thord och Piga satt inne i bilen…. Det var ganska mycket ”småsvada” och bägge ville slippa myggmedel så länge det gick… 😀

Marie med Plura och Cheva

Lars fick en puss av Valle

Lena och Anton satt och väntade på sin tur liksom….

…. Carina och Max

Sedan var det dags för lite fika. Då kom t o m Thord ut ur bilen en stund och Piga fick göra honom sällskap då vi sedan gick upp på ett hygge och jobbade med linjetag.

Max och Carina

Sofia och Eeizha

Lena och Anton ser rätt nöjda ut…

Ulli  lade sig ner medan hon väntade. Bäst att vila när man kan. 😀

När detta var klart gick vi ner till vattnet för att fortsätta med lite markeringar och dirigering. Precis när vi kom ner började det att regna lite smått. Inget spöregn direkt men så pass att det kändes bäst med regnkläder.

Markeringsövningen gick till på så sätt att vi stod vid strandkanten. Vi kunde välja på en dubbel eller två enkla. Tobbe satt i båten och kastade en markering på land och en på blankvatten.

Detta skulle visa sig vara rätt knepigt. Ja inte den som landade på blankvattnet men desto svårare var det med den som landade på land. Det verkade som om hundarna hade svårt att fatta att den låg på land. De flesta simmade över mot land men när de kom mot land och såg Tobbe och båten ute i vattnet så var det lite svårt att fatta att den inte fanns i vattnet. Även de som gick direkt upp på land hade svårt att riktigt komma ihåg var den landade. Lilla Ulli hade riktigt svårt att få till den på land. Tror också att hon var besvärad av att det låg mycket med småsten både på stranden och ute i vattnet. Dessutom var stenarna slippriga. Hon brukar alltid var blixtsnabb ut men det kunde man inte anklaga henne för denna dag. Jag såg detta redan på lördagen då vi körde åt andra hållet men inte lika markant som nu. Detta ska tränas mera! Nyttigt, nyttigt!

Sedan var det dags att göra en vattendirigering.

Tobbe lade ut dummisarna på samma ställen som gårdagen

Carina och Max – Vattendirigering

Lotten och Lena tittar på

Lotten och hennes två goldisar, Syrran och Yalda (hoppas jag stavar rätt)

Som alltid tar det roliga slut någon gång och nu var det dags att åka till Depå Grande för kaffe och macka och avslutning. Lite vemodigt var det allt då detta sätter punkt för våra kennelträffar. Nu är ju förstås alla hjärtligt välkomna för en fika eller träning när helst de vill och vi vill förstås även fortsättningsvis få följa alla som vill ha kontakt med oss framöver också.

Ett stort tack till Peter Nordin som drillade oss i dagarna två. Tack även till Tobbe som, som vanligt, varit en klippa som funktionär. Ni skulle bara se hans kast! Höga och fina och med stor precision.  Ett stort tack även till Lena, Sofia, Carina, Marie samt till Lars som förutom att delta (som ”utomstående”) även fixade markerna i Ismundsundet samt till Lotten och hennes goldisar som också gjorde oss sällskap.

Lilla Ulli hade nog fått rätt mycket att bearbeta. Många nya intryck och huvudbry. När hon låg och sov på kvällen såg man att hon drömde för fullt.

Ulli drömmer

På måndag morgon var hon fortfarande ovanligt lugn medan Piga hade lite överskotttsenergi eftersom hon inte fått gjort något på hela helgen. Som tur var blev vi inbjudna till träning på kvällen så även jag fick rycka upp mej lite trots att jag var rätt ”mör”. En timme innan det var dags att åka fick vi besök av Arne, som kom från Norge. Han skulle fixa med sin husvagn som han har stående hos oss. När han hörde jag skulle iväg och träna så ville han hänga med.

Arne, liksom Ulla och Susa tittar på när Piga kommer in med en dirigering från andra sidan tjärnen. Jane hade skjutit över tre stycken apporter innan vi kom ner så Henrik och Hasse hämtade en, Piga och jag en och Ulla och Susa en.

Henrik och Hasse väntar på sin tur

En mycket spännande tjärn full med små öar åt alla håll. En båt här så har man träning en hel dag med olika uppgifter. 😀

Jane sköt över tre markeringar som de inte fick ta. Därefter sköt hon fyra stycken åt vänster bland öarna där. Dessa fick de ta in på bästa sätt.

När de fyra  markeringarna var inne, dirigerade vi över hundarna till andra sidan där de första markeringarna kom. För egen del så höll jag Piga i vattnet för jag ville inte att hon skulle gå upp på någon ö. Hon var ivrig så det förslog… hon hade väl laddat hela helgen så jag kunde till viss del förstå henne men men…..

Marith

 

 

 

 

Kennelträff – Fredag, Lördag

I år var det lite klen uppslutning på kennelträffen så i och med denna sätter vi punkt. En Beckasin och tre Tärnor kom i alla fall och en av dem hade sällskap av ett nytillskott i sin flock. Dessutom var det två utomstående som deltog. Själv hade jag med vårt nytillskott, Ultima. Instruktör var Peter Nordin, ett  mycket lyckat val. Lite kluriga och roliga övningar som gav eftertanke och träningsidéer för kommande träningar.

Som vanligt höll vi till hos Depå Grande. Bra boende och jättegodmat, rekommenderas! Träningarna skedde dels i omgivningarna runt Depå Grande och dels i Ismundsundet, inte långt därifrån.

Vi träffades på fredag kväll i konferensrummet med presentation av deltagare och vad vi skulle syssla med under dagarna två. Därefter var det gemensam middag i matsalen och efter en bensträckare för både hundar och folk samlades vi igen i konferensrummet för vidare mingel.

När jag öppnade gardinen på lördag morgon var det härligt solsken och redan rätt varmt redan klockan halv 7.

Frukost serverades  kl 8 och sedan började ”allvaret”. Det första vi gjorde var stoppövningar ute på planen.

En och en fick vi träna stoppsignal under gång vilket inte var helt lätt

Ulli satt och tittade en liten stund sedan lade hon sig demonstrativt med ryggen emot… 😀

Även Anton ansåg nog att det var mera intressant åt andra hållet…

Någon annan hade också fokus på annat tror jag… 😀

När den yngsta, Cheva, i flocken Östergrens var i hetluften satt Plura snällt kvar och tittade på.

Thord och Berit var publik men de verkade mest vara engagerade i ett samtal dem emellan.

Trots bilderna som kanske visade att inte alla var fokuserade hela tiden så tror jag alla insåg att stoppsignalen måste tränas och påminnas även när hundarna har några år och erfarenheter på nacken. Som de flesta tecken och signaler så är det färskvara, måste fräschas upp lite då och då. Jag kan också tillägga att alla var engagerade när de utförde övningen. 😀

Sedan gav Peter lite tips på hållfastövningar och därefter gick vi ner till en gammal oslagen äng. Där började övningarna med en ”inte- byta-övning” d v s markeringar där hundarna skulle passera apporter på vägen in.  Sedan var det dags för förmiddagsfika.

Det var riktigt varmt så vi gjorde allt för att hålla oss och hundarna i skuggan när vi själva inte var aktiva

Vår eminente funktionär Tobbe (championklass på kast med dummy) fick ta det lugnt och vila mellan varven.

I bakgrunden står Sofia och väntar på Eeizha. Markeringarna kom mot skogen på den andra ängen, ett dike emellan både när det gäller ängarna och den bortre ängen mot skogen.

Nästa övning gick vi tre och tre på linje. Peter hade med sig bössa och risskott och gick en liten bit framför. Tobbe hade en dummy och gick på vänster sida om linjen. Vi gick sakta framåt och rätt som det var kom det ett skott. Ibland kastade Tobbe dummyn, ibland var det bara skott. Ingen apporterade. För Ullis del var detta kanoners. Hon har ju en tendens att gå med näsan i backen men efter första skottet så höll hon koll… en stund. Tog det för lång tid innan något hände så åkte nosen ner men för varje gång gick det längre och längre emellan innan nosen åkte ner.

https://www.dropbox.com/preview/Camera%20Uploads/2017-07-08%2009.32.46.mp4?role=personal

https://www.dropbox.com/s/125n6jtb81syar3/2017-07-08%2011.40.47.mp4?dl=0

Efter detta blev det lunch för tvåbenta och vila för fyrbenta. Mätta och belåtna återvände vi sedan till ängen. Peter hade med sig vättar, kanadagäss, som han ställde upp i en ring i långgräset.

Sedan fick vi tre och tre ställa upp oss på behörigt avstånd och Peter kastade en dummy mitt i ringen. Hundarna såg inte kanadagässen från utgångspunkten utan endast när de kom fram.

https://www.dropbox.com/s/1334zfl3hu3e9ll/2017-07-08%2011.39.37%20-%20genv%C3%A4g.lnk?

 

Den första markeringen gick bra för det var en av normal storlek och som var vit och gul. Andra kastet var en minidummy och tanken var att de skulle ligga kvar i ringen och söka men jag tror att alla hundarna övermarkerade och låtsades inte om området med gässen. Det behövdes en hel del pyssel innan de accepterade att leta på rätt plats. Intressant fenomen!

Nu var det dags för fikapaus igen och den tog vi uppe på förläggningen. Eftersom det var så fint väder så satt vi ute på trappen och passade på att se när första föraren, i ett sällskap som hade svensexa, skulle köra en bil som svängde vänster när man styrde höger runt en bana markerad med koner. Tid togs och snabbast vann. Det blev nog avdrag för varje kon som kördes ned också och som slutkläm skulle bilen backas in i en fyrkant markerad med koner. Vem som vann vet vi inte då det var det dags för lite vattenjobb för vår del.

Innan vi började göra något vid vattnet så fick hundarna bada av sig, vilket var efterlängtat tror jag.

Först fick de en markering på blankvattnet bakom en vassrugge.

Ulli tittar intresserat på när Anton hämtar sin markering.

När alla hade hämtat var sin enkelmarkering lade Tobbe ut tre dummys vid bortre vasskanten som vi sedan skulle ta in på dirigering. Båten låg kvar på blankvattnet men till vänster och för de som ville ha störning kom en markering som hämtades först, innan hundarna skickades på dirigeringen. Piga fick vara städtant och plocka in markeringarna, vilket hon förstås tyckte var kul. Hon var nog lite besviken över att hon inte skulle vara med aktivt på lägret.

Piga tittar intresserat på när de andra fick sin dirigeringen men drog glatt iväg när hon fick hämta markeringarna.

När vi var färdiga med dirigeringarna vara det dags att återvända till förläggningen och mata och rasta hundar och få sig en dusch innan kvällens övningar.

Uppladdning för kvällens övningar för oss tvåbenta. De fyrbenta fick välbehövlig vila. Efter middagen hade vi en genomgång av vad domaren ser och bedömer och skriver på protokollen och diskussioner runt kring det.

Fortsättning följer….

Marith

Mera träningspaus… och träning…

I mitten på förra veckan kom det lite bättre väder, varmt och gott! För att kunna ha dörrarna öppna så fick jag sätta upp hundhagen igen så flickorna kunde gå ut och in som de ville. Piga letade upp en sval plats i huset medan Ronja och Ulli njöt i fulla drag av värmen.

Skönt att bara ligga och njuta….

Vill du något, sa Ronja…

Stör mej inte, sa Ulli!

På fredag blev det en något senare morgonrunda och en lite längre sådan. Varmt, varmt, varmt. Piga och Ulli hittade lite benrester, förmodligen efter ett rådjur som något lo hade tagit. De försvann så jag fick vissla på dem och de kom, slickandes om munnen.

Vi fortsatte men helt plötsligt var Piga försvunnen. Visslade och hon kom apporterande en benbit som jag fick. Kastade den lite bredvid stigen när flickorna sprang iväg. Långa tungor var det på alla tre så jag var bara tvungen att ta ett foto…

Lite längre fram på dagen åkte vi ner till Sundsjön vid Svensmyran och de fick bada av sig lite. Full fart ner i vattnet och Ulli bara stod stilla i vattnet en lång stund. Säkert väldigt skönt för bägge.

Ulli och Piga fick några långa markeringar med apportkastaren och röda skott. Det blåste lite så äggen drev  så det blev långa simturer på blankvatten, vilket jag tycker är riktigt bra träning för vattenvana och tålamodet att simma långt utan att ha land som drar.

På fredag när vi gick vår vanliga runda så kom Piga och gick fot men på ”fel” sida. Det brukar hon inte göra om jag inte säger åt henne men jag tänke att ville hon så visst fick hon gå där. Ronja och Ulli sprang före men Piga gick stadigt kvar. Till slut stannade jag och tittade på henne… Då hade hon hittat benbiten sedan gårdagen och ville förstås leverera även denna dag.

För säkerhets skull så hängde jag upp benbiten denna gång. Hon är som hon är min flitiga lilla Piga men hon är allt bra go! 😀

På söndagen var det dags att packa ryggsäcken igen. Nu var det träning vid Dammtjärn och vi var  6 som körde hund och 3 åskådare. 😀

Jens hade bjudit in till träningen och han hade tänkt ut ett antal övningar. Vi började med en enkelmarkering på blankvatten med startpunkten långt upp på land.

Skytten (vi hade apportkastare) stod vid stranden och landavståndet var nog lika långt som vattenavståndet.

Lena och Anna-Lisa väntar på sin tur

Piga och Ulli

Malin och Jens dotter

Vid nästa övning gick vi två och två. En hund fick en dirigering och en fick en markering. Markeringen kom först men den skulle inte in förrän dirigeringen kommit in. Dirigeringen låg ute på den öppna myrmarken medan markeringen kom i partiet med både buskar, tuvor och träd.

Dirigeringen låg där borta vid vasskanten strax före udden med träden. Minnet av vattenmarkeringen låg nog kvar hos flera av hundarna…

Sedan fikade vi och därefter gick vi bort till udden. Där körde vi markeringar i vass och en dirigering över en vik med vass. Tanken var att de skulle gå vattenvägen hela vägen till dirigeringen. Här var vi bara tre som körde och när det var Pigas tur så kom även Ulli som skjuten ur en kanon genom vassen. Piga var två tredjedelar på väg till dirigeringen som låg på land vid en björk. Det blev lite svettigt ett tag för att få Piga att fortsätta gå rakt ut och Ulli att komma in till mej men skam den som ger sig. Jag lyckades! Phu!  OCH Piga gick iland exakt där hon skulle. Kom dessutom simmande hela vägen tillbaka så trots kaoset så blev övningen lyckad.

Så fort tillfälle ges försöker jag att ha dem lösa men under kommandot ”stanna kvar”. Funkar för det mesta riktigt bra men när Ulli hör att jag säger ”framåt” åt Piga… då kommer även hon snabbt som ögat. Måste försöka tänka på det…

Därefter gick vi tillbaka en bit och körde dirigering ut till en ö. Vi fick välja hur långt/nära strandkanten vi ville stå.

Anton är på väg tillbaka till Lena med apporten.

Jens startade långt upp på land.

Det gjorde även Piga och jag medan Ulli fick starta från kanten. Tyvärr räckte Ullis kunskaper inte ända fram. Hon vände strax innan ön och det gick inte att få henne att vända. Vi sköt ut en apport med apportkastaren men tyvärr gick den inte så långt som jag hade velat. Nåja, vi har ju tid på oss att träna avstånd på vatten. Nu vet jag hennes gräns just nu i alla fall.

Ronja satt hos Thord och Rune och tittade på våra ”tokerier”. Lars och Valle kollar också vad som händer vid vattnet. Ronja fick bada igen (hon hade fått bada efter fikat också) och sedan var det dags att plocka ihop för dagen

En bra träningsdag blev det och flickorna var trötta och nöjda. Vi stannade och köpte en halvgräddad pizza i Bräcke som vi sedan gräddade färdig när vi kom hem. Det började också att regna när vi nådde hem så vi måste säga att vi även hade tur med vädret!

På måndag morgon var det rätt grått men det hade precis hunnit sluta regna när vi gick vår morgonrunda som blev Ronjas sista för denna gång. Kristina, Ronjas matte, kom och hämtade henne på eftermiddagen och jag måste säga att det blev rätt tomt. Nu när Garbo är borta så upptäcker man hur många likheter det fanns mellan Ronja och henne, både utseendemässigt och beteende. Som tur är kommer hon på besök flera gånger, kanske redan i september. Det ser vi fram emot.

Alexisbacken var lite surmulet grå denna dag

Flickorna brydde sig inte, gott att beta lite gräs, nysköljt och fräscht.

I morgon är det dags börja packa för årets kennelträff. Peter Nordin är årets instruktör men tyvärr är det bara fem av valpköparna som kommer så detta kommer att bli den sista kennelträffen för Bäckasinerna och Tärnorna. Naturligtvis kommer alla att vara välkomna att både hälsa på och komma och träna om andan faller på. Vi hoppas att vi får fint väder och att det blir en riktigt lyckad träff.

Marith

 

Träning och träningspaus blandas hejvilt…

Det har varit en period med en del träning tillsammans med Jämt(!)samträningsgänget blandat med dagar då ingen träning alls har bedrivits…  Det senare märktes på träningen igår men för att ta det från början så var vi ca 10 ekipage som träffades vid Loktjärn förra söndagen. Då vi var många så blev det mycket passivitetsträning, vilket jag tror att alla behöver lite då och då.

Det var ett litet blandat gäng. För det mesta brukar det mest vara labbar men denna gång var det både flattar och en tollare med. Vi körde först markeringar på vatten. Några hade knappt badat eller var ovana vid vattenapportering så vi började med lite enkla markeringar på blankvatten där vi utökade avståndet.

De som kommit en bit på väg fick gå två och två och det kom en dubbelmarkering. En apport landade i en ”kanal” där småöar var gränser och en markering ute på blankvatten. De fick ta var sin och sedan kom en förflyttning genom att gå efter skytten till ett annat ställe och sedan kom en dubbelmarkering på samma sätt och en hund som tog första markeringen vid första tillfället fick vänta och ta den andra denna gång.

En dirigering där det var valfritt om man ville se utläggningen eller inte och med valfri startplats var nästa uppgift. Ville man ha lite svårighet så skickades hundarna över en liten bäck/dike. Terrängen var myrmark med tuvor. Avslutade träningen med landmarkering för de som ville.

En av markägarna med familj kom också och hälsade på och deras flickor fick träffa några av hundarna. De stannade och tittade en stund och jag fick tillfälle att prata lite med dem. Så skönt när det finns markägare som inte har något emot att man tränar på deras mark. Jag förklarade (och fick ju också tillfälle att praktiskt visa) varför deras tjärn är så lämplig att träna våra hundar vid. Kul att få sådana besök när vi tränar. 😀

Vi var fyra ekipage som åkte tillbaka till Loktjärn på tisdagen. Det blåste kraftigt så jag var på väg att ställa in men det mojnade en aning och jag tänkte att vi får väl hålla till på land om det blåser alldeles för mycket. Nu visade sig tjärnen från sin allra bästa sida.  Lite blåste det men inte mer än att vi kunde lägga ut ett antal apporter på blankvatten men med bra avstånd och med dummisar som inte ”lyser” och sedan skicka ut hundarna på linjetag.

Sedan lade vi ut ett stort fält ute på våtmarken/myren (bäck/dike ringlar sig genom marken med lite ”vattenhål” också). Vi startade där det var lite träd, buskar och stora tuvor och apportraden längst bort låg i skogskanten på andra sidan våtmarken/myren. Vi hade också lagt ut tre ställen på rad med dirigeringsapporter. Vi hade en ung hund med som inte hade gjort ett ”icke synligt utlagt fält” förut så han fick börja. Sedan gick vi i par. Jag hade med både Piga och Ulli och gick med en av dem i vardera paren. Vi skickade på greppat och bröt efter tre för att gå på första linjetaget. Jobbade in två eller tre och tog nästa linjetag och tog in ett par till och tog sedan in sista linjetaget och sedan fick de jobb tills alla 15 apporter var inne eller tills man var nöjd. Jag hoppade över den sista dirigeringen med Ulli och bröt fältet när det återstod två apporter.  När det var Pigas tur fick hon jobba tills det återstod en apport. Ingen av hundarna hittade den så jag tog med Piga till andra sidan (för det var där den låg enligt färgen) och hon fick söka på ”närsöksvis” och hittade förstås den sista som låg rätt öppet till och i det område där bägge hundarna hade letat. Lite märkligt men så kan det bli! 😀

Fickapaus är ett av viktigaste momenten på träningen, eller hur?

Lilla Flinga uppskattar att få sitta i mattes knä en stund medan Susa gärna vill jobba mera.

Valle håller koll på vad husse har för något gott med sig…

Piga håller vakt och Ulli kopplar av

Härliga marker!

Trötta och belåtna efter dagens stora genomkörare.

Väl hemma mottogs vi av en glad Ronja som hade hållit husse sällskap medan vi tränade.

Kanske funderade hon på varför hon inte hade fått följa med… goa Ronjagumman!

Sedan följde några dagar med morgonrundor och lugna upptäcktsfärder i skog och mark utan träning.

Fotografering ingår förstås på våra turer….  

Inte alltid lika uppskattat av modellerna som av fotografen…

”Nu är du väl färdig ändå?”

Lite lek och bus, både ute och inne har de förstås sysslat med.

Piga och Ronja turas om att ligga på rygg

Att jaga varandra är en populär sysselsättning när vi går våra turer.

Ibland är Ulli också med men hon är lite för snabb så varken Piga eller Ronja springer efter henne så särskilt länge.

Fortsättning följer vid nästa uppdatering…

Marith