Tur att flickorna älskar vatten!

Ja det är allt tur att jag har hundar som mer än gärna tar sig en simtur när tillfälle bjuds… och det har det gjort varje dag nu sista veckan. Riktigt varm och go sommarvärme har vi haft. Vi har varit ner till Sundsjön flera dagar och då har de fått apportera bollar då jag använt bollkastaren för att nå ut en bit.  Vi var även upp till Bodtjärn men utan båt så det blev bollar även då.

Premiärtur upp till Bodtjärn maj 2018

I lördags var det dags för att ”lägga båten i blöt” tillsammans med några ur Jämt(!)samträningsgänget. Vi blev 6 tjejer som fick njuta av det fina vädret och våra duktiga hundar. Ibland är livet gott!

Markering på gång, jag satt i båten

Väldigt njutbar utsikt från båten

Mina  flickor såg inte att må illa av att vänta på sin tur

Lite fikapaus blev det också förstås. Vad vore en träning utan fika?

På söndag morgon kom Maud och gratulerade på morsdag. Varmt och gott var det även denna dag så vi åkte ner på Sand för att bada av hundarna lite. Bollkastaren var förstås med så de fick sig några simturer, även lilla Lady men hon kan inte ta en boll i vatten så för hennes del blev det minidummy.

Maud, Potifar, Piga, Ulli och….

… lilla Lady (10 år gammal men pigg som en mört)

Förväntansfullt tittar Lady på dummyn i Mauds hand

Äntligen!

Vem blir först?

Dags för avtorkning

Matte torkade inte riktigt säger Piga

På måndag morgon tog jag och flickorna en Power walk ner till  Sand på förmiddagen. Det var rätt varmt när vi gick och varmare blev det… Bad blev det för flickorna och själv ”badade jag benen”. När vi var hemma igen var vi minst lika varma som när vi gick.

På onsdag kom Barbro och Mats med sina hundar och vi lastade båten som jag ändå var tvungen att flytta undan för fotografen skulle komma och ta lite nya utebilder på huset. I annonsen på Hemnet m fl så är det snödrivor på gården. Sommaren kom fort så det ser lite dumt ut med de fotografierna.

Vi åkte även då upp till Bodtjärn och fick en riktigt härlig dag. Sol, varmt och gott. Det kan man aldrig få nog av. Hundarna skötte sig också riktigt bra.

Barbro satt i båten när jag körde Piga och Ulli

Jag satt i båten när Barbro körde Aska och Mats körde Sota

Kul att ha med kameran i båten även om bilderna inte alltid har så hög kvalité.

När vi var nöjda åkte vi hem till mej och käkade rabarberpaj med vaniljsås. Älskar denna tid på året då man börjar kunna njuta av vad naturen har att erbjuda både när det gäller smak och doft.

Marith

SE NO JCH Djurbergas Levisham Moor alias Garbo (den gudomliga)

Idag är det precis ett år sedan min älskade Garbo gick över regnbågsbron. Hela hennes flock var med och tog farväl.  Jag saknar henne fortfarande och nu och då slinker hennes namn fram när jag ska ropa på någon av hundarna. Hon var en fantastisk hund som passade mej som hand i handsken och hon var lika fantastisk som unghund som pensionär. En sådan hund som man bara får chansen att äga en gång i livet

Det började med att Thord tvekade om vi skulle helt och hållet lägga ner ”hunderiet” eller om vi skulle skaffa nya förmågor. Det blev det sistnämnda. Vi beställde en valp från Djurbergas kennel i Falun och en valp från Thorsvi i Storsten. Djurbergas föddes först och eftersom Thord just då hade rätt mycket jobb så bestämde vi att jag skulle köpa den valpen så hade det förhoppningsvis lugnat ner sig när hans valp var leveransklar.

Vi åkte till Falun och tittade på valparna och jag skulle få titta ut två alternativ och bestämde en i förstahand och en i andrahand. Jag hann inte längre än till bilen och kände att det där blev ju fel. Det var ju tvärt om jag skulle ha sagt. Kände mej som en ”velmaja” så jag sa inget, tänkte vi får se hur det går. Kanske var det meningen att det skulle bli så.

Så söt så det är väl inte konstigt att jag föll pladask!

Jo då, det blev rätt för Inga-Lena ringde och talade om att jag skulle få den andra i ordningen. Jag blev så glad så jag hade svårt att tro att jag fattade rätt.

Otåligt väntade jag på att det skulle bli dags att hämta hem henne. Vi hade då inte något namn klart för vi vill ha ett kombonamn, alltså ett namn som passade ihop med Thords valp (vi hade ju haft Ture och Märta och jag själv hade haft både Pepsi och Cola t ex). Under resan hem till Jämtland kom namnet som en snilleblixt.

Garbo låg och sov så här hela resan förutom när jag väckte henne när vi nådde Bollnäs och skulle tanka. Då fick hon både mat- och kisspaus och när vi satte oss i bilen igen så lade hon sig tillrätta i min famn och fortsatte sova. Då sa jag till Thord att det här är Garbo den gudomliga. Ja vad bra, sa han. Då blir min Greta! Och så blev det.  Våra vänner i Dalarna hade lite svårt att hålla reda på vem som var vem ett tag tills de kom på att det var ju ”Hans” (och) Greta! Alltså var Garbo min. 😀

Hon fortsatte vara en gudomlig liten valp.

Hon låg oftast vid mina fötter när tillfälle gavs. Antingen som en sprattelgumma eller helt förnöjd men gärna på rygg.

Lättlärd! Sitt innan du får gå ut…

Koppelträningen gick också väldigt bra!

Kom självmant med bollen och lämnade i hand.

Dummys var heller inget problem

Snart kom Greta och höll henne sällskap och de två hittade på många små bus under första året men ganska oförargliga. T ex när de var i ryggsäcken och hittade en toarulle som det nödvändigtvis måste kolla hur mycket papper det rymdes på den rullen. Det skulle visa sig att det täckte hela vardagsrumsgolvet.

I  juni var vi som vanligt ner till Axi fäbodar och tränade tillsammans med goda vänner en hel vecka.

Greta och Garbo hade inte varit ner i sjön och simmat men fick skrota runt medan vi andra tränade. De hoppade mellan de små öarna på tjärnen och rätt som det var så ramlade Garbo ner men det var bara upp igen på en liten ö. Plötsligt såg hon husse som rodde förbi i båten. Intressant tyckte hon och hoppade i och följde efter. Jag ropade till Thord att han skulle kasta i en dummy och då tog hon den och simmade tillbaka till mej. Garbo den gudomliga! 😀

Året gick fort och i april 2007 var det dags för första kennelträffen, Inga-Lena hade fixat så vi fick vara på Öster Marma och far och son Bettinson var instruktörer.

Mycket trevligt att få träffa kullsyskonen också och se hur de såg ut och hur långt de kommit och vilka likheter och olikheter de hade.

Rätt tuffa övningar blev det under dagarna två men Garbo var naggande god. En hel del hade vi aldrig provat på men på något vis löste det sig också. De slutade med att när vi tog adjö av våra instruktörer skulle det gärna ha velat ha med sig Garbo hem till sig. Värmde förstås mitt hjärta men kom inte på frågan att jag skulle ha släppt henne för alla slantar i världen. Hon hade redan då parkerat i mitt hjärta för alltid.

Hon fortsatte att glädja ett mattehjärta genom att vara följsam och duktig. I augusti var det dags för ”Fjällstaveckan” och Jämtlands Cup tillsammans med våra vänner från bl a Dalarna. Vi hade tre klasser, Valpklass, Slyngelklass och Mästarklass.

Lilla Garbo vann slyngelklassen och stolt och glad var jag.

”Fjällstaveckan” avslutades med jaktprov i Lit och resultatet fick nästan hjärtat att svämma över. Hon fick en 1:a med HP i Nkl och blev hela provets bästa hund och vann även  hotellnatt med frukost för fyra på hotell i Åre!

Husse fick en stroke året därpå så det året blev det inga jaktprov men 2009 startade vi i Lit  igen och tog en 1:a i öppenklass

Fotot är taget av Ulrika Ebenhard och är ett av mina favoriter.

Så småningom blev det en 1:a till i Ökl och tre 1:or i elitklass och godkänt praktisk jaktprov samt en 1:a i Norge  och därmed blev hon SE NO JCH

Vi parade henne två gånger och bägge gångerna fick hon 10 valpar som hon skötte med den äran. En riktig praktmamma!

Inte så lätt att hantera 10 matfriska ungar men tålmodigt både matade hon dem och uppfostrade dem.

Från kull nummer två behöll jag en valp, Piga som är still going strong även om hon är pensionerad från jaktprovsstarter då hon också är SE NO JCH. Däremot är hon sparringpartner till Ulli men hon är inte lika duktig på det som Garbo var till henne. Garbo gjorde alltid som jag sa … eller till 99 % i alla fall. Piga blir lite för ivrig så hon sköter inte riktigt sysslan som jag skulle önska men man kan inte få allt. Ovanstående foto är taget av Ellen Hove.

Ja denna hund finns för alltid i mitt hjärta! Finns egentligen hur mycket som helst att berätta. Skulle nog kunna skriva en hel bok om allt som hon och jag har upplevt tillsammans och allt som hon varit med om men det är nog dags att sätta punkt nu. Kanske kan det bli något mera avsnitt om henne så osvuret är bäst.

Aldrig glömd och alltid saknad! Älskade, älskade Garbogumman!

Marith

Ett halvår går fort….

Ja, jag skäms!! Det har nu gått ett halvår, så när som på ett par dagar, sedan sist jag uppdaterade bloggen. Nu har det inte hänt så speciellt mycket på hundfronten och då känns det inte så angeläget att skriva. Mitt liv har kretsat kring ”dödstädning” och förberedelser för försäljning av huset så någon extra tid för flickorna har det inte blivit. Har heller inte haft större lust om jag ska vara ärlig.

Vi har gjort våra morgonrundor med lite diverse aktiviteter och två gånger har vi varit några stycken som jobbat lite i skoterspåren samt några träffar i hundhallen på Torsta. I övrigt har det varit riktigt lugnt ända fram tills förra veckan. Då hade vi i Jämt(!)-samträningsgruppen i samarbete med MittHundEvent ett läger i Rissna med Kicki Pilenås och Anita Norrblom.

Tyvärr sammanföll detta med att mäklaren ville ha visning av huset både på måndag kväll och lördag eftermiddag. Detta gjorde att min planerade deltagande under hela veckan inte gick att genomföra. Som tur var ställde Ulla upp som spindeln i nätet och Carina tog hand om sin grupp så jag tror att de klarade sig utmärkt utan min närvaro alla dagar.

Under tisdagen deltog jag med Ulli. En riktig ögonöppnare  och spark i baken för min del. Vi deltog i en kombogrupp med öppenklass och elitklass. Dels så åkte mina hjärnceller karusell åt ett håll och Ullis åt ett annat. Insåg förstås vad min slapphet och brist på koncentration har ställt till det. Ullis näsa och hennes övertro på den ställde till det som vanligt och mycket motion blev det för egen del 😀 men vi hade i alla fall tur med vädret.

Ullis nos i arbete (under passivitet…)

Under fredag eftermiddag och en stund på förmiddagen på lördag var jag där som funktionär och dessutom hämtade och lämnade jag Anita på flyget så lite nytta gjorde jag väl även under veckan men inte blev det som planerat, som sagt var. Synd för jag hade förstås även velat se lite av Kickis grupper men en sak har jag lärt mej sista dryga halvåret. Inget blir som man tänkt och man måste vara flexibel. Förväntar mej inte att det ska hända bra saker, bara problem som måste lösas på något sätt. Blir lite less men det finns inga alternativ, bara att acceptera.

Lite bilder från tisdagen då Ulli och jag var med.

Förmiddag

Eftermiddagen

Eftersom mina ögon öppnades med smärtsamt uppvaknande så har vi nu ett annat upplägg på våra morgonrundor. Nu gäller det att inte gå och tänka på annat utan koncentrera sig på sin hund. Ulli går fot och Piga går bakom…. inte alltid till deras stora förtjusning men välbehövligt för oss alla för att åter få lite ordning. Stopp och inkallning ingår förstås också. När jag är på riktigt gott humör då de har skött sig exemplariskt kan de få ta sig en springtur i ”Träsket”. Detta uppskattas å det högsta av dem bägge.

Träsket

Idag har de faktiskt fått jobba lite med fågel. Premiär för i år. Tog fram lite fler sorter tills i morgon så det blir nog lite jobb då också. I år tänker jag köra med mycket fågel så att vi inte råkar på olyckliga överraskningar om vi lyckas få till övrig träning så det går att starta  på prov i höst. Just nu känns det lite långt borta men man ka aldrig så noga veta. Bara husförsäljningen blir klar snart så kanske jag kan koncentrera mej när jag kör hund, för det behövs verkligen när Ulli är i farten.

Marith