Inte alltid lätt att vara Piga och Ulli….

Nej inte lätt minsann… Även idag har det strulat lite, i alla fall för Ulli. Jag och Anders var och tränade vid en av tjärnarna i området. Markering och dirigering stod på menyn.  Först fick Dive sin markering bakom några öar och dirigering på andra sidan tjärnen bakom en ö.

Öarna sedd från båten

Bakom en av dessa öar på andra sidan låg dirigeringen

Dive på väg hem med dummisen

Sedan var det Ullis tur. Nu hamnade en av dummisarna i dyn vid en kallkälla och jag vet inte om detta ställde till det för henne men hon drog iväg långt upp på land på andra sidan och hörde nada. Fick så småningom in henne och dummyn fick ligga kvar då dyn är lurig och suger fast så jag vill inte att någon skulle fastna där.

Gjorde en ny markering som ledde till ett nytt besök på anda sidan  men där fick hon så småningom vittring av dummisen på vattnet. När jag skickade på den andra drog hon iväg åt samma håll som den första, kanske hade hon den i dyn i minnet, så jag tog tillbaka henne och skickade om. Då  först gick det bra. Hmmm. Gjorde dirigeringen som gick klockrent! Tur det.  När Piga hade gjort sitt fick Dive en ny markering åt andra hållet där ena dummyn landade innanför kanten av vass/näckrosblad/andra vattenväxer och den andra på blankvatten. Rätt knepig att hitta, skulle det visa sig men med lite hjälp blev den bärgad. Jag gjorde om markeringen på den plats vi kört tidigare men åt andra hållet och nu gick det bra.

På morgonrundan igår blev det lite kaos kan man säga. Flickorna gick  ca 15 meter före och när vi närmade oss krönet på Alexisbacken tvärvände Ulli och kom i 100 knyck med svansen mellan benen och raggen rest och efter sig hade hon en dalmatiner. Precis när hon sprang förbi mej blåste jag stoppsignal och dalmatinern tvärstannade och vände sig mot Piga som fräste ifrån. Satte ner Piga och  gänget som kom med dalmatinern fick kontroll på sin hund. Jag vände om och skulle ta hand om Ulli men av henne fanns inte ett spår, trots att det säker är mer än 100 meter fri sikt.

Skyndade på stegen och hoppades att hon skulle springa hem och mycket riktigt, där på bron stod hon flåsandes och väntade på oss. Älskade lilla gumman… tur att hon känner sig trygg här hemma.

När vi alla lugnat ner oss gjorde jag i ordning flickornas frukost och sedan tog jag mej en kopp kaffe och satte på TV’n för att se om det var något nytt om bränderna. Kastade en blick mot köket och där satt Piga och tittade bedjande mot mej. Konstigt… har hon redan ätit upp fast Ulli står och äter. Gick och tittade men maten var orörd. Då kom jag på att jag inte sagt att de fick äta. Stackars Piga….

Igår kom kyldynorna som jag väntat på. Flickorna tyckte det var toppen… i alla fall Piga. Ulli lade sig också på en av dem och somnade men vaknade med ett ryckt och hoppade ner. Tittade mot baken till och sedan på mej och såg olycklig ut. Vi får nog se upp med kyldyna till Ulli… hon hade nog känning i svansen. Det är ju inte så länge sedan hon hade vattensvans.

Piga däremot njöt i fulla drag men låg förnuftigt utanför med bakdelen.

I förra veckan fick vi besök av Kicki och Aska, en ung flatt. Ulli och hon tittade på varandra och gjorde några inbjudande lekrörelser och sedan var det rally ute på gräsmattan. Tur att jag har en stor yta att springa på… Piga var lite polis när de kom nära och det var Aska som jagade Ulli. Då lugnade de ner sig lite men drog fort igång igen. När vi gick in och fikade följde förstås Aska också med in. Kul med oväntat besök!!!

På lördag har Mats och Barbro ett ”prov-prov” för nybörjarklass borta vid tjärnen och jag har lovat vara med. Tänker eventuellt köra lite med Ulli när de är färdiga. Hoppas regnet väntar tills vi är klara för det hörs som vi äntligen ska få lite regn både lördag eftermiddag och söndag. Välbehövligt i så fall! Behövs för bränderna också även om det verkar som om det mesta är släkt nu. Jag har inte känt eller sett brandrök på flera dagar. Så skönt!!!

Marith

Det hettar till….

Ja det har varit rätt varmt nu ett tag……. sedan i maj närmare bestämt. Någon dag har vi haft lite lindring och temperaturen har bara nått upp till ca 25 grader. Tyvärr har det också varit skogsbränder. Den närmaste ca 1 mil från oss. Det  har varit brandrök och smog de flesta dagar den senaste tiden.

Vi har bara orkat apportera i vatten den senaste tiden. Jag har inte orkat lägga upp någon vettig träning och flickorna har nog inte orkat jobba med landjobb heller i denna värme. De jag försöker bygga när det gäller Ulli är att få vattenvana och en säkerhet att gå långt även om hon inte har draghjälp.

Ibland har vi varit vid Hoviken och bara använt bollkastare, speciellt när smogen har legat tät.

Här gick jag själv ut en i bit och kastade med bollkastaren och de fick lämna av en bit ut i vattnet.

Apportkastaren är en också stor tillgång liksom där till hörande ”äggen”. Jag har växlat med att starta långt upp på land och ner genom vass och ut på blankvatten med att stå nära kanten och ha blankvatten men apporten riktigt långt ut.

Långa vattenapporter

På filmen är det Piga som hämtar. Ulli sitter på strandkanten och väntar på sin tur.

I torsdags och fredags var det en paus och riktigt klart och lagom temperatur dessutom.

På fredag eftermiddag kom Maud och Emelie. Potifar och Lady fick stanna hemma med Lars då Maud trodde Ulli höglöpte men det gjorde hon förra helgen.

Efter som vädret tillät (runt 22 – 23 grader bara) så blev det en kvällstur med flickorna efter maten.

Idag fick vi sällskap av Anders och hans hundar. Vi körde lite vattenmarkeringar och vattendirigering vid Loktjärn. I morse var det bara 14 grader när vi gick vår morgonrunda och det regnade så smått. Tyvärr han värmen komma till klockan 12 då vi träffades så det blev bara vattenjobb. Tyvärr hade Ulli en rätt dålig dag så jag fick ta det som det blev. Hon lyckades med sina uppgifter men rätt mycket på eget sätt för idag tyckte hon jag var ett Ufo igen.

Samträning var det förra helgen men då höglöpte Ulli så jag och flickorna tränade vatten vid Stensmyren tillsammans med Madeleine och hennes två hundar för den ena höglöpte också. Trevligt med sällskap och dessutom blev ju båten flyttad. Jens ville låna den för samträningen och eftersom den legat vid Bodtjärn så hade jag själv inte möjlighet att flytta den.

Framöver är det lite träningar planerade så jag håller tummarna för att vädret blir lagom. Kanske återvänder även energin då. Nästa helg skulle det väl börja regna så vi får hoppas det blir slut på alla skogsbränder också. Fantastiskt vad många det är som frivilligt ställer upp, Jag tror att vi snart har de flesta nationaliteter från Europa som ställer upp på ett eller annat sätt. Tyvärr så finns de ju de som missbrukar katastrofer också. Hörde idag att några hade tagit piloternas väskor från en depå där de släcker bränder i Grötinge (också inom Bräcke kommun). Man undrar hur sådana är navlade…

Marith

 

Träningsutbyte Sverige – Norge del 2

På småtimmarna söndag morgon gav mina två flickor upp att trängas med mej i en smal säng. De hade med en dåres envishet hållit sig kvar men värmen i rummet och trängseln gjorde att de slutligen lade sig till ro tillsammans med Ronja på golvet. Hon var klok nog redan fredag kväll att inse att det inte var värt att trängas, bättre med egen kupé. 😀

Efter frukost begav vi oss mot Ismundsundet för Walk Up under förmiddagen. Även denna dag delade vi in oss i grupper. Nybörjarhundarna fick ta det väldigt lugnt för det var flera av dem som aldrig tränat på detta sätt. Innan vi började så fick deltagarna ta med tre dummisar med olika färger och följa med tillsammans med sin hund, och lägga ut dirigeringarna, var färg på var plats för att vi skulle veta hur många som var kvar. (Som vanligt fungerade det inte riktigt som vi tänkt för när Piga gick i näst sista ”ekl-släpp” så sprang hon på två som låg kvar när hon var på väg ut att hämta sin markering) Som tur var fixade hon sina markeringar utan problem också.  Vi hade en kastare och en skytt som gick några meter före linjen medan de övriga gick på linje.

För nybörjarna började det med att de gick några meter stannade och väntade en liten stund utan att något hände, fortsatte och gå, stannade och skytten höjde sin pistol men utan skott, fortsatte att gå, stannade och sköt ett skott men ingen markering. Först därefter kom skott och kast efter förflyttning. Förarna hade valet att om hunden kändes orolig så kunde man sätta ner den och hämta dummyn själv. Hundar som kändes för ivriga fick ett skick bakåt till en dirigering istället.

För öppen blev det en dirigeringspunkt till och längre avstånd och för elit blev det även en dubbelmarkering och ännu längre avstånd. Före linjen jobbade också en spaniel i både öppen och elitklass.

Walk up med stötande spaniel

Här kommer lite bilder från ett av elitgängen.

Markering bland ris, stubbar och tuvor

Någon hämtar in en markering, övriga håller sig passiva.

Dirigering på gång. I detta fall låg dirigeringen en bra bit in i en tallskog så för att nå den blev det terrängbyte

Kiska bjuder Ellen på hämtat apport.

Det var broms ute på hygget och Piga blev en aning ”ärrad” men det är smällar man får ta tyckte hon. Det är ju skitkul att jobba!

Efter sista gänget elithundar åkte vi tillbaka till Depå Grande för lite lunch, idag gulaschsoppa. Mums! Sedan var det dags för helgens sista uppdrag, klappjakt i vass. Det var nybörjarhundarna som började som vanligt. De fick ställa upp sig på linje och det hela startade med några minuters totalt lugn, inget hände så det var bara att stå där passiva. Jag konstaterade att hundarna hade kanske minst problem med att stå stilla och vara passiva om jag ska vara ärligt. 😀 Ett litet bevis på att det här med att lära hundarna vara passiva är inte så lätt när man själv har svårt…  Här skulle det ha passat med en smilys som blinkar med ett öga men tyvärr låter inte programmet mej göra det. Hoppas ni inte missförstår mej.

Efter de dryga tysta minuterna så kom då skott och kast och de flesta dummisarna landade i den första vassen och någon strax utanför. Här jobbade den lilla flitigt spanieln precis som retrievrarna, en helt otrolig liten Lerke som hon hette.

Klappjakt i vass 1

Klappjakt i vass 2

Det var tänkt att vi skulle sluta lite tidigare så här på söndagen men innan elithundarna var färdiga så var klockan rätt mycket. Några av de norska deltagarna avvek när de var färdiga med sitt då de hade långt att åka och skulle upp och jobba på måndagen.

När vi kom hem och hade fått mat och rastat oss och jag satte mej i fåtöljen med fötterna på fotpallen var det en liten Ulli som snabbt tog sig upp i mitt knä för att bara vara med matte en stund. Lilla Ulligumman!

Konstateraratt en mycket intensiv, trevlig och givande helg gör stor nytta. Ett utbyte av träningsformer, träningstänk, diskussioner och små samtal här och där kan ge riktiga aha-kickar. Själv fick jag en rejäl sådan!

Jag hade berättat om min lilla Ulli som är en ”varannandagshund”. Ena dagen går det riktigt, riktigt bra. Lyssnar på pipa, tar tecken och gör det jag vill att hon ska göra. Nästa dag kan hon stanna och titta på mej som om hon ser ett ufo när jag ger stoppsignal, om hon över huvud taget lyssnar alls. Får hon tecken gör hon något helt annat än det hon ska (t ex på kurser som man betalar för att gå på). När jag stod och pratade med en av de norska deltagarna och berättade att Ulli har haft hjärnhinneinflammation i fjol och gått på kortison ett halvår så sa hon att då var det inte så konstigt att hon fick  ”black out” ibland. Hon hade själv haft hjärnhinneinflammation och var ännu inte återställd. Det tar minst tre år för hjärnan att återhämta sig helt och det är heller inte säkert att den blir helt återställd. Hon led själv av det problemet och kunde fortfarande inte jobba praktiskt utan sysslade med pappersarbete inom sitt yrke.

Det gav ju mej en riktig tankeställare. Jag ska försöka att läsa av henne och se vad hon klarar varje gång vi är ute och tränar och anpassa träningen efter det istället för att bara försöka bygga och träna vidare på det hon redan kan. Ibland kanske hon behöver steg 1 istället för steg 5 eller 6, just den här dagen. Med andra ord kommer jag att ta det rätt lugnt och verkligen följa vad som kan vara lämpligt för henne. Har anmält till en tvådagarskurs i höst och kommer att delta men ser jag att det blir för mycket för henne så är vi passiva och tittar på istället för aktivt delta. Det kommer förstås att bli lite tålamodsprövande då det bara har gått ett år sedan hon tillfrisknade…

Det här förklarar ju också en hel del annat. Ulli har ju varit en riktigt cool tjej, inte mycket som hon har varit rädd för vilket denna film, från hennes första år hemma hos oss, visar.

Ulli och gräsklipparen

Helt plötsligt, i fjol, blev hon rädd för att gå på olika sorters golv. Hon blir ”bred och låg” och gör rivstarter ibland så hon blir ännu mera skraj då hon halkar. Hon kan stå och väga och tveka innan hon hoppar upp i soffan/hundsängen i hundrummet osv. Har faktiskt grubblat rätt mycket över de här sakerna som dök upp i fjol men det stämmer ju faktiskt in i bilden av att hjärnan inte är helt återställd. Jag hoppas verkligen att hon kommer att tillfriskna helt så småningom men verkligen bra att man kan se på problemen på helt annat sätt. Jag har ju gått och trott på att det varit fel på min träning… och ja på sätt och vis är det ju så men inte på det sätt jag trodde. Lilla söta Ulli, inte lätt att vara hund när matte inte förstår problemet.

I morgon kommer matte och hämtar Ronja. Kommer allt att bli lite tomt då vi alla har vant oss vid att hon finns här. Hon är en riktigt mysig hund att ha att göra med. Inga problem någonstans. Hon bara är!

Marith

Träningsutbyte Sverige-Norge del 1

Nu är det en månad sedan bloggen blev uppdaterad. Lite samträningar har det blivit bl a i Bodtjärn där vi blev 6 personer från Jämt(!)samträningsgruppen den 24 juni. Ulli hade oturen att få vattensvans och det hade en hund till också fått. För Ullis del så gick det över på två dagar som tur är. Vi tog det emellertid lugnt med vatten under veckan då vi skulle få Norgebesök i slutet av veckan.

Ellen, som har Kiska från Garbos första kull, föreslog i våras att vi skulle ha en träningshelg tillsammans, ett gäng svenskar och norskar och så blev det. I år bestämde vi att de skulle komma hit till oss och jag tog på mej att arrangera det hela. Vi inkvarterade oss hos Depå Grande då det är ett utmärkt ställe att bo på då hundar på rummet är tillåtet. God mat har vi också alltid fått där så även denna gång.

Från Norge kom det 9 personer och 12 hundar. Tre av hundarna var bara passiva men de andra deltog i övningarna. Från Sverige var vi också 9 hundar på delar av övningarna. Vi började med en gemensam middag och efteråt träffades vi i konferensrummet efter lite hundrastning. Där berättade vi lite om oss och våra hundar och sedan presenterade jag lördagens övningar. Vi skulle hålla till vid ödetorpet, eller Mannes, som Lars säger. Där var det tuff terräng så hundarna fick visa sin arbetsvilja.

Vi började med nybörjarhundarna som hade fyra uppgifter.  Först gick Anders ut och slängde ut fem dummisar som inte skulle tas in direkt. Sedan gick jag och gömde minidummisar för ett närsök. Hund nr 1 fick en markering in långgräs, hund nr 2 skulle över ett litet fält med långgräs och upp på en liten kulle med lite björkar. Där fick man gå fram om man ville eller behövde för att lyckas. Den tredje skulle göra ett närsök på minidummisar och den fjärde stod passiv. Sedan roterade de runt tills alla gjort alla uppgifter. Alla löste uppgifterna men det krävdes lite jobb med markeringen och minnesmarkeringen/linetaget där hundarna hade lite svårt att lämna ängen med långgräs. Närsöket fick förarna välja på om de ville skicka och stoppa och ge söksignal eller ta med hunden till området och där ge söksignal. Den fjärde stod passiv och sedan bytte de positioner tills alla gjort alla uppgifter. Hundarna behövde mer eller mindre hjälp för att lösa uppgifterna men alla lyckades med eller utan hjälp. Vi sade redan från början att eftersom det är träning så löser vi uppgifterna och låter inget hänga i luften. Tyvärr tog jag inget foto av deras jobb.

Foto blev det däremot på den andra stationen där vi körde först öppenkassen och sedan elitklassen. Enda skillnaden mellan klasserna  blev längden på dirigeringen. Där startade man i öppenklass, tre och tre. Det hela gick till så att hund nr 1 fick en markering till vänster som togs in. Hund nr 2 fick en markering åt höger och hund nr 3 fick en dirigering som gick mellan markeringarna och över två diken. Sedan bytte man position och fortsatt tills alla gjort alla tre uppgifterna. Markeringarna visade sig inte vara så lätta. Några hade lättare än andra men det var ingen som bara spikade bägge. Minst en av dem fick de verkligen jobba på, med eller utan hjälp.

Markering till vänster. Kastaren skymtas längre bort nedanför skytten. Markeringen landade på andra sidan av ett dike i ett buskage.

Markeringen till höger. Landade också på andra sidan diket i buskaget.

Ellen och Kiska redo för elitdirigeringen som var rätt mycket längre än öppenklassen.

För öppenklassen låg dirigeringen på andra sidan av det andra diket och för elitklassen skulle du ut på en öppen yta nästan bort till en smal skogsdunge men terrängen däremellan liknande ett myrområde.  Utgångspunkten var från en kulle så förarna hade relativt god sikt . I elitklassen blev det också två gäng, ett med tre och ett med fyra ekipage. När det var fyra var det en som var passiv medan de tre första gjorde sitt och sedan roterade man så alla gjorde alla moment.

Fikapaus mellan öppen och elitklassen blev det förstås. Fika är viktigt! De norska deltagarna tyckte vi gjorde inte annat än stoppade i oss… 😀 Men jag tror att de käkade både mackor och kärleksmums med god aptit. 😀

Publikvänligt!

Innan lunchuppehållet hann vi med en övning till för nybörjarhundarna. Där jobbade de tre stycken och alla tre ekipagen gick ut som i en solfjäder och lade ut en dummy för linjetag, en och en. När alla var utlagda började hund nr 1. Detta linjetag var längst. Sedan var det nr 2 som var den kortaste och därefter den 3:e . Sedan bytte de plats och lämnade sin hund och gick och lade ut själv och skickade i samma ordning. Tredje gången gick de undan och en funktionär gick och lade ut och de skickade till det ställe som de inte tidigare varit till.

E

En väldigt arbetsvillig och duktig spaniel var också med och gick i nybörjargruppen när det gällde retrieverarbete. En riktigt trevlig bekantskap! 😀

Efter lunch var det dags för vattenjobb. Nybörjargruppen fick en markering i vass som hämtades och på vägen tillbaka så droppade båtsman en dummy på ungefär samma ställe.

Publiken på plats

Öppenhundarna gick två och två. Eftersom det blåste rätt kraftigt så blev det bara en enkelmarkering för både öppen och elit. När den ena hunden hade tagit in markeringen skulle den andra hunden skickas genom vassen och över vattnet till den andra vassen. Några som var färska öppenklassare fixad inte att lämna första vassen så när alla öppenhundarna var färdiga så fick de som behövde en markering i bortre vassen istället så polletten ramlade ner och de kom underfund om att de skulle lämna första vassen. Flera av dem var inte vana att jobba i vass så det var ju inget konstigt.

Naturligtvis blev det fika efter öppenklassen. Elitklassen fick samma upplägg men skickades på dirigeringen i och med att markeringen var greppad. Egentligen hade vi tänkt att den skulle ligga ute tills dirigeringen var klar men istället kom markeringen lite närmare dirigeringsområdet i stället.

Flitig liten Piga väntar på sin tur.

Jag och mina hundar åkte tillbaka till förmiddagsplatsen då jag hade tappat bort tre magasin så vi letade efter dem. Det ena hittade jag men de två andra var och förblir väl borta. Av mina 5 magasin har jag nu bara två kvar… Det är nog dags för en investering tror jag. Hundarna fick lite mat och rasta sig innan vi åkte tillbaka till Depå Grande. Där satt många av deltagarna ute och njöt av solen och en och annan Gin och Tonic eller annat svalkande.

Efter middagen blev det dags för lite lekar. Många skratt och tokerier… Första stationen var att få en penna, som hängde i ett snöre som var knutet runt midjan, in i en flaska som stod på backen. Synd bara att kameran inte var igång…

Nästa uppgift var att en person skulle titta i ett litet hål i en strut och sparka en boll framför sig och runda en kon och tillbaka igen. En annan person gick bredvid och dirigerade.

Barbro och Irene tar sig an uppgiften med gott mod. 😀

Uppgift tre var att trä kopplet runt handleden och samtidigt hålla en mugg vatten i samma hand. Man fick bara spilla ur vatten till första strecket på muggen för att tiden skulle räknas. Gissa om det blev lite sabotage under tävlingen. Det gick ju alltid att locka på hundarna. 😀

När vi var trötta på att jaga ”småseven” så gick vi upp till konferensrummet och hade det gemytligt. Lite småtok blev det där också så magmusklerna fick en rejäl motionsrunda under kvällen.

Timmen blev över midnatt även denna kväll. Tyvärr så hade jag ett litet rum med en liten säng och Piga och Ulli skulle absolut även de ha plats… Ronja bara tittade och lade sig istället på filten som jag lagt på golvet.

Fortsättning följer….

Marith