Premiär i öppenklass

Tidigt på lördag morgon ringde väckarklockan. Detta är inget som vi är vana nu för tiden men halv 5 kravlade vi oss upp ur lopplådan…. eller matte kravlade och flickorna hoppade glatt iväg. Äntligen morgon, tror jag de tänkte! Jag hade en hel del att stöka med innan vi kunde åka. Jag hade förberett en hel del kvällen före men några som lagt bud på huset ville göra ett återbesök så det var att försöka snygga till lite så gott det gick.

Klockan 7 var bilen packad och flickorna satt förväntansfullt på sin plats. Med lite bävan drog vi i väg. Jag var lite orolig för bilen då den fortfarande läcker vatten och jag hade tid på verkstaden på måndag eftermiddag (läs idag). Hoppas de hittar var felet sitter, inget kul att ha en bil som man har sina tvivel på. Nåväl, allt fungerade och vi kom i tid till samlingen i tid.

Ulli och jag startade i andra par vilket gjorde att jag bara hann se allra första början på provet, en vattenmarkering. Sedan hade jag inte ro att stå där längre så jag gick och hämtade Ulli. Första testade vi kajan igen. De hade två testkajor så alla fick bekanta sig med den då det är ett ovanligt vilt här uppe. Det fungerade bra så jag åkte en bit bort och kastade några dummisar i vatten så Ulli fick blöta sig lite innan provet så hon inte skulle skaka sig. Hon har just nu en period då hon tappar täckhåren. Underullen har kommit tillbaka men eftersom det är lite glest med täckhår så blir det kanske lite otäckt med kallt vatten. Har sett att hon skakat sig första gången/gångerna nu mot slutet och det vill vi ju inte ha på prov. Lite tid till kontemplation innan start fick vi också och Ulli var lagom laddad.

Provet började med att den ena hunden fick en dubbelmarkering på vatten. Kastaren stod på en ö och kastade två änder på rad. Gick galant. Bara ut och hämta och lämnade av snyggt och prydligt. Sedan bytte vi plats med parkamraterna och vi var passiva medan det ekipaget fick sin vattenmarkering.

På bilden ser det närmare ut än det var men ön ligger till vänster i bild och markeringarna kom längs med öns högra sida,

Sedan fick Ulli hämta två på fältet, passiv när det andra ekipaget hämtade två och sedan växlade vi.

Fältet låg mestadels på sumpmark men även några apporter låg i skogen

En del av viltet måste kastas ut från båt då tvåbenta inte tog sig fram

Vi fick också en landdirigering som låg efter strandkanten och skott för den kom medan den andra hunden var på ingång.

Landmarkering ingick också förstås men jag kommer inte riktigt ihåg när den kom. Det var en kort enkelmarkering men i skogsterräng, inte helt enkel för de såg bara en liten del av bågen på kastet.

Här är väntan på markeringen…

Inne i skogen kom kastet och man såg bara skymten av kastaren.

Ulli hade skött sig riktigt bra. Jag kände mej jättenöjd med hennes jobb. Det var bara det att vi hade inte fått någon genomgång hur provet var så jag hade missat en viktig sak… Vi var alltså inte färdiga! Hmm… hur tomt i skallen får det vara? Naturligtvis skulle det även vara en vattendirigering!

Ingen rättvis bild men jag hade ingen bättre. Dirigeringen låg till höger (vimpeln döljs av domaren Peter Nordin på det här fotot).

Jag fick dirigera först, så där tagen på sängen… Skickade lite slarvigt och istället för att göra som vanligt och sticka ut i vattnet som skjuten ur en kanon, så stannade Ulli vid strandkanten som var bara några meter bort. Jag blev helt ställd! Vi fick inte ta tillbaka hunden, det hade Peter redan sagt. Vad göra! Jag viftade ut henne lite tafatt och hon hoppade i och började simma rakt ut. Perfekt! Drog sig mot vänster mot ön där markeringarna hade gått. Blåste signal och hon tittade till, visad höger men det sket hon fullständigt i. Hon hade minsann bestämt sig. Upp på ön och så småningom fick jag tag i henne och kallade in henne så hon hoppade i och började simma mot mej. Visade höger igen och och tog tecken och började simma med god fart åt rätt håll… och tvärvände! Ridå!

När jag sedan fick tid att tänka efter så vet jag ju att det var helt och hållet mitt eget fel. Mitt slarviga skick gjorde att hon inte visste riktigt vad hon skulle göra. Hon är inte tillräckligt tränad så att jag kan bryta henne när som helst. Hon behöver riktigt tydliga uppgifter och tecken. Skärpning matte!

Priset blev trots allt en 2:a och jag var riktigt nöjd över att Ulli hade hållit ihop utan att det blev kaos i hennes lilla huvud. Kändes trots allt riktigt bra. Ulli hade nog lite att smälta när vi kom hem… Det såg ut som om hon låg i sin sköna säng och funderade på det som händer under dagen.

Lena Hildingsson och Nicco följde med oss hem och stannade över. De skulle också starta på söndag, var det tänkt, men nu när de fixade 1:a på lördag så skulle de åka hem istället.

Lite mör i kropp och knopp så gick vi och lade oss i rimlig tid. Vi hade köpt lite Thaimat i Brunflo på vägen hem och något glas vin slank också ner och mätta och belåtna så var det rätt skönt att komma i säng i tid då jag skulle upp rätt tidigt även på söndag. Lite lindrigare blev det förstås, klockan var halv 6 när klockan ringde. Lena och Nicco tog lite sovmorgon så vi stökade lite på egen hand. De intog sin frukost sedan vi åkt. Ulli verkade, för ovanlighetens skull, också lite trött.

Funderade faktiskt på om vi skulle ringa och stryka oss men så blev det inte. Trött var jag också så när vi nådde Pilgrimstad så kom jag på att jag glömt mina stövlar. Attans! Vände och åkte hem och hämtade dem och kom förstås för sent till samlingen. Som tur var så skulle domaren själv starta en hund först i nybörjarklass innan öppenprovet kunde starta.

Idag skulle vi starta i 3:e par. Vi laddade lite annorlunda denna dag. Kände inte att det var riktigt samma tryck i Ulli idag och tänkte att om vi fixar och trixar något innan start kanske jag bara rör till det för henne. Hade själv lite dåliga vibbar när jag såg provupplägget. Det var nästan en exakt kopia av när Piga gjorde debut i öppenklass i Lit. Hon hade också tagit en 2:a första dagen och andra dagen startade hon som sagt var på denna plats med samma upplägg. Hon fick en 3:a och där var det något med vattnet som ställde till det. Minns inte riktigt vad det var.

Ulli var ovanligt lugn när vi gick in och hon satte sig snällt och väntade innan vi fick vår markering som hon spikade. Väntade medan andra hunden fick sin markering åt andra hållet. Sedan fick de byta plats. Ett skott mot samma håll som den andra hundens markering hade fallit. Skulle skicka på dirigering och hon gick spikrakt ut i rätt område och tvärt gjorde hon ett kast till vänster och ut på fältet. Gick inte få stopp på henne förrän hon vände upp och kom självmant närmare. Fick stopp på henne men noll kontakt… NU kom kaoset. Det blev en resa till ut på fältet men så småningom fick jag in henne. Sa till domaren att nu bryter vi för när hon inte går få kontakt med, hon tittar mot mej mer ser mej inte om ni förstår vad jag menar. Förstår att de allra flesta tycker att hon bara är olydig men för mej så ser jag en stor skillnad på när hon är olydig och när hon får hjärnsläpp/glappkontakt/gnistbildning i hjärnan.

Ibland, när kaoset kommer, är det ungefär som att jag ringer upp, kommer till telefonsvararen som säger ”Just nu är alla linjer brutna p g a åsknedslag. Var vänlig ring inte mera just nu”. Ibland säger växeln ”Just nu är alla linjer under reparation, var vänlig försök igen lite senare”.  I alla fall så kände jag att det kanske är bättre att bara bryta och inte sätta mer press så det blir totalkaos (åsknedslag). Länge sedan sist det hände och ända sedan början på juni som det blev ett lite kaos. Vill inte att det ska gå överstyr då det måste vara jobbigt för henne.

Nu ville ju domaren att vi ändå skulle gå med i provet för parkompisens skull. Annars skulle det inte funka med provet för den. Är du riktigt säker, frågande hon. Hmm… MÅSTE vi fotsätta? Ja! Okey då  är vi väl kvar i provet då. Som tur var, var nästa uppgift fält. Tror att det löste knuten lite då detta är något som hon kan göra utan press, bara göra det hon tycker allra bäst om.  Gick över förväntan då hon fick omdömet dagens bästa fält! Det var ett tungsprunget fält där de var tvungna att ta för sig för att hitta. De fick hämta först tre från ena sidan, Ullis sida låg i medvind. Sedan fick det byta fält och hämta de två sista och det fältet låg i motvind så de sista två var också snabbt inplockade.

Så fick vi gå fram till tjärnkanten. Först kom det en dubbelmarkering till höger för den andra hunden. När den var inne fick vi en dirigering till andra sidan tjärnen. Skickade ut henne och hoppade snabbt i som hon brukar (phuu) och simmade rakt över i rask takt. Kom upp på andra sidan nedanför dirigeringen så hon borde ganska snabbt få sniff då vinden låg perfekt. Blåste stopp, hon stannade…. noll kontakt. Försökte vara övertydlig om att hon skulle gå till höger men hon bara snodde på klacken och drog neråt och in i skogen (hade hon följt strandkanten hade hon hittat den andra dirigeringen). Jag såg att hon vände och kom åt rätt håll och när hon kom ut till skogskanten fick jag kontakt och fick faktiskt kontakt och gick dit jag ville. Kom in och lämnade av, snyggt och prydligt.

Sedan skulle hon ta dubbelmarkeringen. Satt uppmärksam och markerade, skickade ut och hon drog efter strandkanten men höll koll mot vattnet så jag trodde hon skulle hoppa i. Nej då snodde runt och ut på fältet en vända. Kom hemåt och på inkallning ända hem. Satte ner henne, skickade och hon spikade båda som om inget hade hänt. Suck!  Trots allt får jag väl vara nöjd att det inte blev totalt kaos och hon fick en 3:a. Kanske upplever man det hela mycket värre än det är. Det verkar i alla fall så när man läser protokollet och när det var prisutdelning och jag hämtade protokollet så sa hon återigen att hon hade dagens bästa sök och det känns ju bra förstås.

Några foton från söndagens prov har jag inte men däremot ett  när vi kom hem. Piga var jättetrött för hon hade nog varit lite stressad att höra allt roligt som hände, känt fågeldoft, hört skott och inte fått göra någonting. Ullis hjärna var nog lika trött som hennes kropp tror jag….

Idag har de varit väldigt lugna. Till och med morgonrundan gick i sakta mak och det är inte vanligt. Det blir nog vila för Ullis hjärna några dagar, kan behöva återhämtning. Hon får ju omega 3 (laxolja) och de sägs ju att det i alla fall ska hjälpa till och hon är nog  på god väg men nu ska vi inte stressa utan ta det väldigt lugnt framöver så hon kan återhämta sig. Lilla Ulli-gulli. <3

Marith

 

När matte har kaos ….

Ja det har varit mycket nu de sista dagarna. I helgen skulle Ulli och jag på kurs. Piga hade bokat in sig hos Potifar och Lady, tack familjen Barkar! Under onsdagen var vi iväg till Ismundsundet för att träna lite tillsammans med Lars o Valle och Ulla o Flinga & Susa. Markeringar och dirigering stod på programmet.

Mäkaren hade ringt och sagt att det blir visning på söndag kl 10.00 så det var bara att kavla upp ärmarna och sätta igång med att städa och plocka undan…. igen under torsdag och fredag. Bilen städade jag också ur så jag skulle få rum med packningen. Flickorna anade att något var på gång så klart.

Fredag kväll var allt packat och klart. Vi åkte först till Hisssmofors och lämnade Piga hos en magsjuk Maud och sedan fortsatte Ulli och jag till Getåsen. När vi kom fram till byn saktade jag ner vid en radda brevlådor för att orientera mej och då dog bilen. Alla varninglampor tändes och det började ryka från motorn. Det kokade.

Fram med vattendunken som jag hade i bilen och försökt fylla på men bara lite i taget då det blev en hel gejsersprut varje gång. En hygglig person stannade och pratade lite och sa att jag kunde gå in till Berit och få mera vatten (huset närmast).  När den bilen åkt stannade nästa och frågade om jag ville ha hjälp men det fanns ju inte så mycket att göra. Fick bilen lite från vägen och jag måste säga att det var i alla fall hjälpsamma människor i denna by. 😀

Jag gick sedan ner till Fors Wards och kollade var jag skulle bo. Jag fick ett helt hus för mej själv. Övriga övernattande deltagare hade de bokat in på ett B & B i Månsåsen. De trodde nämligen att instruktörerna Aase och Trond också skulle bo i huset men de hade husvagn så Ulli och jag fick ha huset för oss själva.

Jag ringd försäkringsbolaget och de ordnade bärgare och skulle ordna med hyrbil. Tanken var att jag skulle få åka med bärgaren och hämta hyrbilen men se det sket sig. Om jag skulle ha hyrbil var hunden tvungen att ha sitta i bur och dessutom debiterade de 3000,- i extra kostnad för städning av bilen. Jag hade varken hundbur eller lust att betala sådana belopp för ingenting så de skulle försöka hitta en annan biluthyrare under lördagen och återkomma… vilket det inte gjorde.

Vi installerade oss och jag åt en sen middag. När jag skulle bädda sängen kom jag på att jag glömt underlakan. Jag tar alltid med mej eget täcke och kuddar med komplement av underlakan då… Kom på att jag hade ju bäddat rent i sängen hemma med nytt täcke för det jag hade med mej ska tvättas sedan. Så jag tog helt enkelt av påslakanet och hade de som underlakan. Fungerade utmärkt. När jag skulle gå och tvätta av mej och borsta tänderna så kom jag på att jag även glömt handduk. Detta blev förstås lite besvärligare. Fick torka mej med toapapper… men det gick det också. Sedan var det sängen som gällde.

Somnade skapligt fort och sov faktiskt gott.  Hade ställt klockan på halv sju då jag trodde kursen började 8 men det visade sig att det var kl 9. Jag hade nog 8 i huvudet för det var då vi skulle ha åkt hemifrån om jag inte sovit över och Piga skulle ha fått följa med.

Kursen började med teori en timme. Jag visste inte vad jag skulle göra med Ulli under tiden. Hon är ju lite skeptisk mot golv och trappor (efter hjärnhinneinflammationen) och dessutom utan Piga som sällskap. Utanför fanns det en riktigt stor rastgård som man kunde släppa ut hundarna till även från den stor altanen. Sagt och gjort. Jag lade ut hennes fäll i lä för vinden och Ulli satte nosen i backen och snusade runt. Såg ut att trivas rätt bra.

När jag kom tillbaka för att hämta Ulli mötte hon mej när jag öppnade altandörren. Hur hon tagit sig dit är för mej en gåta. Grinden i staketet på altanen var stängd och staketet är högt!

Konstaterade i alla fall att hon inte fått några blessyrer av äventyret, tack och lov.

Vi fick börja med stadgeövningar och massor av bollar. Vi var 11 deltagare med hund och några åhörare. Ekipagen bestod av några vorsthrar, labbar, flatar och en golden och nivåerna låg rätt spridda. Ulli skötte sig som vanligt bra under stadgeövningarna. Bollar som rullade precis framför fötterna utan att hon ens blinkade. 😀 Det enda som fanns att anmärka på var väl att hon var tveksam om hon verkligen fick komma när jag ropade på henne. Det kan jag faktiskt leva med…

Sedan fick vi göra en övning med linjetag. Under teoripasset och under resten av kursen förmedlades en del tips som jag faktiskt fick ett aha av och samtidigt känslan av att det är ju så självklart så varför har man inte kommit på de själv. Ja, åt det hållet har man väl tänkt men inte så fullt ut. Mitt huvud var det ingen riktig ordning på(var rätt kaosartat och svårt att koncentrera mej med tanke på både bilen, ingen hyrbil/hur tar vi oss hem och visningen som skulle vara på söndagen), men när jag förmedlade rätt fungerade Ulli klockrent! Skönt! Nu vet jag hur jag ska försöka ta det framgent.

Under lunchen fick Ulli vara på rummet vilket fungerade utmärkt. Lunchen var riktigt god, en köttgryta med kokt potatis.

Efter lunchen skulle vi gå till ett annat ställe och där blev vi delade på. Trond hade först haft en visning av just hur han jobbar med  närsök. Aase hade närsök eller om man hade något annat önskemål.  Vi fick fylla på allt eftersom hos Aase och jag och Ulli gick dit först. Tips vi fått fungerade alldeles utmärkt för oss. Man  nästan såg på Ulli att hon sa ”Aah är det så du vill ha det?” Problemet har nämligen varit stoppet innan närsökssignalen. Jag har väl inte lagt så mycket krut på det egentligen då jag tyckt att det fungerat rätt bra ändå. Nu kommer jag nog att implementera detta till mina  träningsprogram framöver. 😀

När jag kom till Tronds övning, körde man markeringar i buskage på andra sidan av ett djupt dike. Först fick man stå nära och få en kort markering på andra sidan.

Där inne var det ett djupt, brett dike.

Köbildning…

När alla hade tagit första markeringen gick vi ner till en liten väg och körde därifrån, alltså över ängen in i buskaget och över diket. Ingen match för Ulli! 😀

Dagen avslutades med fika och då fick Ulli följa med in. Fungerade prefekt, hon lade sig vid fötterna men lite nyfiken på Lottas godisficka till att börja med men när jag sa till henne så var det lugnt sedan. Jag tror faktiskt inte vi gjorde något mera den dagen, men som sagt, mitt huvud var rätt rörigt så jag kan ha glömt något.

Ulli var riktigt trött på kvällen. Sedan vi ätit och rastat så kröp vi upp i sängen. Det fanns ju inget annat att göra tyvärr. Det är nog första gången som jag har varit på kurs där det varit övernattning men ingen aktivitet alls på kvällen. Det brukar ju annars vara läge att få nya bekantskaper, vädra tips och problem och ha det allmänt trevligt men så var inte fallet. Ställde om klockan till halv 8  istället och försökte somna. Natten var lite stökig, somnade och vaknade om vart annat och ont i kroppen så det var svårt att ligga. Vaknade innan klockan ringde och såg att den var snart halv 8 så det var dags att stiga upp. När Ulli och jag hade varit ut på en lite längre rastningstur och ätit och jag hade gjort mej i ordning upptäckte jag att jag hade sett fel på klockan. Klockan var bara 8 lik förbaskat så … tja vi gick en sväng till och sedan lade vi oss på sängen och väntade lite.  Det hade Ulli inget emot

Jag tror att hon tyckte det var riktigt skönt att ha matte för sig själv för en gångs skull…

Denna morgon fick hon vara kvar på rummet medan vi körde teori. Det var ju en liten bit att gå emellan huset och där vi hade teori och där vi även började övningar så det blev en del motion mellan varven. Saknade bilen… då har Ulli kunnat ligga utanför i bilen där alla andra höll till….

Vi började även denna dag med lite stadgeövningar (utan problem för Ullis del) om jag nu minns rätt. De som ville fick träna på kvalificeringsprovet som de har i Norge innan nkl-hundarna får starta. Trond och Aase lade upp en bana och de som ville fick pröva. Hur det gick till hade de genomomgång på under teorin på morgonen.

Vi fick dela upp oss som vi ville i tre grupper. En grupp stannade och tränade banan, några, bl a Ulli och jag följde med Trond bort till en skogsväg där vi fick gå som på A-prov. Han gick lite före då han skulle kasta och vi fick gå två och två. Den till höger skulle gå lös den till vänster fick göra som man ville,  alltså med eller utan koppel. Den högra fick en markering och när den var inne gick det ekipaget längst bak och vänster flyttade till höger och ett annat ekipage fyllde på.

Ulli fick några kluriga markeringar som hon fixade med den äran. En kastade han in i ett tätt buskage med blandad kompott. Där fick hon jobba som bara den. Kom ut och gjorde omtag (självständigt) och in i skiten och jobbade och gav sig inte. Trägen vinner! Jag tror att det var nässlor där för hon hade lite bekymmer med framtassarna och nosen. Kliade och gnuggade sig en lång stund efteråt.

När hon nästa gång fick en knepig markering långt in i skogen bakom en massa buskage så hon såg bara den höga bågen, ringde mäklaren. Kände att jag måste svara men bad att få återkomma. Ulli var redan på väg in när jag lade på så det gick snabbt och lätt. Sedan gick vi längst bak och jag ringde upp mäklaren. Det hade varit en lyckad visning och han trodde att ett bud skulle komma (vilket det gjorde igår). Ulli fick ett par markeringar till och sedan fick hon, direkt efter att parkompisen fått en markering in i skogen vid sidan av oss i full insyn över både båge och nedslag för Ulli, en dirigering rakt fram. Lätt som en plätt trots att hon visade med blicken att hon hade markeringen i färskt minne.

Då gick vi bort till Aase och gjorde en markering ute på ängen och sedan en dirigering till samma ställe. Där var Ulli mer alert än vad matte var. Blev lite kaos i mitt huvud. Dök upp tankar om huset, försäljningen och äntligen bud. Gick inte att koncentrera mej, ungefär som är man försöker somna när hjärnan går på högvarv. Blev många visselsignaler som varken jag eller Ulli känner till men till slut blev det väl ett skapligt resultat i alla fall. Stackars Ulli som har en sådan matte.

Så blev det lunch och jag gick upp med Ulli igen. Om gårdagens lunch var god så var detta ingen höjdare alls. En kall pastasallad som dröp av vinäger (vilket är en smak som jag tycker är riktigt bläää). Hårt bröd och smör men inget pålägg  och hungrig som en varg. En pytteportion fick jag i mej men smaken låg kvar under hela eftermiddagen trots att jag tog mej ett kexchocklad när jag hämtade Ulli för att försöka få en annan smak i munnen. 90 spänn kostade lunchen och det kan jag inte tycka den var värd. När det är så blåsigt som det var så skulle det ha varit kanoners om vi  fått något som var varmt och gott istället.

Efter lunch fick vi sedan sitta och titta på när tre av deltagarna genomförde provet som det tränat på. Har kunnat tänkt mej något annat när man går på kurs…

Därefter tog Trond fram sin hund och visade en del övningar som handlade om att få dem att alltid lita på att det finns något när man pekar och att inte själv bestämma vilken apport som ska in. Dessutom övningar för handtecken.  

Trond och hans 4-åriga hanhund som jag glömt namnet på  

Ulli låg lugnt och tittade på

Lugn och fin! Så skönt med en hund som verkligen tar tillfällena i akt och lägger sig och vilar när det inte är en övning där hon ska vara aktiv.

Aase hade också en hel del matnyttiga tips.

Efteråt fick vi ta med oss dummisar, sprida ut oss och testa själva. Testade tipsen vid skicken men trodde inte att det skulle fungera med en gång. Det gjorde det! Ulli såg ut som om hon inte gjort annat. Så himla bra! Nu gäller det för mej att lägga av med en hel del olater (40 års inlärning) vilket kommer att bli det svåraste.

Efter fikat och avslutande teori var det dags att bryta upp. Jag hade packat ihop och städat ut mej under lunchen (en fördel med lite osmaklig lunch, man får tid att göra annat) så det var bara att packa in allt i Mauds bil. Hon var nämligen snäll och kom och hämtade oss och skjutsade sedan hem oss. Piga blev förstås glad att se oss och när vi kom hem var vi nog alla lite slut i luvan och tyckte det var skönt att vara tillsammans igen.

Mest glad är jag  över att Ulli faktiskt har hållit ihop hela helgen utan någon tendens till kaos. Dessutom sprang hon på alla de olika golven och upp och nerför trappen utan att tveka under söndagen. Trappen var dessutom öppen , vilket hon brukar tycka är extra otäckt. Kanske har hennes hjärna börjat fungera som den ska igen? Återhämtning från hjärnhinneinflammationen komplited… 😀

Idag var vi ut och testade råka igen. Tänkte dra henne från provet i Lit om det var problem även idag men hon apporterade fyra råkor utan några problem, trots att de är välanvända vid det här laget och nu åker de i soporna.

Apporterar man fyra råkor, som ser ut så här, utan problem är det väl ingen fara.

Fick också bära råkor hem. Matte bar resterande för vi hade även and och kråkor, allt apporterat utan problem. Dessutom var hon riktigt lyhörd. Har förstås väldigt gärna velat ta en tur till någon av tjärnarna och kört några vattendirigeringar men jag har ingen bil. Får hoppas att jag får igen den i morgon. Fick meddelande just nu om att de beställt en ny slang och får en i morgon. Håll tummarna att det inte är något mera är ni snälla.

Marith

Nu händer det något… äntligen!

Ja så sa nog flickorna i söndags. Jag var sekreterare på SSRK/JH’s funktionärsprov i lördags. Mycket trevligt och välarrangerat av Jane och Henrik. Anders Hallgren var domare och det var han även i fjol på Litsprovet då jag också var hans sekreterare så det fungerade rätt bra, tycker jag.

Det var både nkl och ökl och resultatet var väl inte så högt. Totalt några 3:or, en 2:a och en 1:a (grattis Anders om du läser detta!). Provet i sig var väldigt trevligt upplagt med lite klurigheter men inget oöverkomligt. Det som fällde många (kanske) var att det fanns en råka som kanske inte alla hade råkat på (:D).  Bra väder med bara ett par små regnskurar. Temperaturen var precis anpassat till aktiviteten.

Här är det Helen och Viggo som ska göra den första vattenmarkeringen.

Rune satt i båten på andra sidan ön och kastade markeringsänderna, totalt två men som enkelmarkeringar.

Viggo på väg in

Anders höll koll på vad som händer

Även publiken höll koll. Här var det ökl där den ena hunden hade en vattenmarkering till en ö på andra sidan tjärnen medan parkamraten pustade ut efter en ”landdirigering” som gick över 4 öar.

Fältet var lika som i nkl men med större avstånd och ett vilt låg på en ö lite längre ut. För nkl låg det en på en liten tuva några meter från strandkanten. Fältet gick utefter tjärnen och upp mot en kulle med gles skog.

På  söndagen hade jag inbjudit till prov-prov med godkännande och hjälp av Jane och Henrik. Vi körde nkl och ökl med samma upplägg som lördagen och även samma vilt. Det blev totalt 4 nkl-hundar och 3 ökl så Piga fick också vara med som parkompis, till hennes stora förtjusning ska sägas! Hon fick göra ett riktigt fält eftersom det blev missförstånd över en kråka som vi trodde var kvar men som redan var intagen. Lite extra motion alltså. Iof inget som hon hade något emot..

Ulli fick förstås starta. Det var ju henne som jag ville testa och känna på pulsen. Jag måste säga att jag tyckte att hon skötte sig rätt så bra.. förutom att hon inte var villig att ta råka som fanns både i fälltet och på den dubbla markeringen på land (kråka + råka). Fick uppmana henne ett par gånger innan hon kom med den och på fältet så låtsades hon inte se den. Gick naturligtvis med henne en bit och skickade henne på den ca 15 m ifrån och då gick det bra.  I övrigt var det kanske bara att hon droppade den första anden från vattnet framför fötterna och skakade sig som jag reagerade negativt på. Får förstås skylla mej själv eftersom jag inte blötte henne innan. Det räckte tydligen inte med bara regnet… ha ha. Ja det regnade en hel del. Inget skyfall men ganska jämt strilande. Tur att det inte var kallt. Precis när Ulli skulle till att jobba och innan hon var klar sken solen också en stund.

Nu har vi tränat på råka, både igår och idag. Idag gick det rätt bra så det blir en test till i morgon med råka på fält så får jag se hur det går. Vi ska dessutom ut och träna lite hos Lars och Valle men det blir på dummy. Kanske blir det så jag anmäler till Lit… I stort kval om det faktiskt. Till helgen ska vi på kurs med Trond och Aase och Piga ska på kollo hos Potifar. Synd bara att anmälningstiden till provet går ut i morgon.

För övrigt har det varit lite egen träning sedan sist och ibland tillsammans med någon annan. Ulla och jag körde en viltträning vid Loktjärn förra veckan, trots värmen. Lite bilder blev det också faktiskt.

 

Marith