Aktivitetsläget är mycket lågt….

Nu har det gått mer än en månad sedan som jag har uppdaterat bloggen. Detta beror på att det har varit väldigt lite att skriva om då träningen i stort sett har legat på is. Flickorna och jag har förstås våra vanliga morgonturer oavsett allt annat och vädret har varit varierat. Rätt soligt och fint ibland och har man faktiskt kunnat bli på lite gott humör.

Flickorna vid Alexisbacken

På hemväg, Sundsjön kan anas till vänster längst upp i bild.

Förra helgen fick vi sällskap av Potifar medan övriga familjen roade sig i Åre.

Fina goa Potifar

På morgonpromenad lördag morgon.

Självklart ska tidningen apporteras till dörren!

På söndag eftermiddag kom Maud och Emelie och skulle hämta Potifar. Han ”avlöstes” av Ronja som skulle vara här medan husse och matte åkte till Portugal på en liten semestertripp.

Husse berättade att hon var skendräktig och hade matvägrat på söndag morgon. Söndag kväll och både måndag morgon och kväll åt hon som hon brukar. När vi gick vår morgonrunda på måndag var hon inte lika ”på” som hon brukar men jag tänkte att det beror säkert på att hon är skendräktig.

För övrigt såg hon pigg ut.

På tisdag kväll matvägrade hon igen. Lika dant på onsdag morgon. Hon följde med på vår morgonrunda men när vi kom hem och jag började göra ordning min frukost fick jag se att hon hade spytt i hallen. Gick runt och tittade lite och såg då att det fanns även lite bloddroppar så då tog jag tempen på henne och mycket riktigt… 39,4. Kollade med matte att det var okey att ringa Djursjukhuset och åkte sedan in. Vi fick vänta rätt länge då det var många akuta fall.

Så småningom så fick vi träffa en sköterska som kollade tempen. Efter konsultation med veterinären så tog hon också blodprov på Ronja.

Veterinären kom också in så småningom och undersökte henne och hon trodde också på livmoderinflammation så om provsvaren också indikerade på det så skulle de röntga/göra ultraljud. Nu började tiden gå väldigt fort. Klockan 3 skulle jag vara nere på stan på bouppteckning. Ville inte avboka den heller för då hade de varit tvungna att kalla vara och en för ett möte om 14 dagar vilket inte var önskvärt för min del då det tar 2 – 3 veckor innan skattemyndigheten har fastställt bouppteckningen.

Vi löste problemet med att jag fick fylla i papperen innan ultraljudet och de fyllde jag i med hjälp av Kristina, Ronjas matte, via telefon och som då också fick höra vad sköterskan sa när hon kom och skulle hämta henne för ultraljudet. Där fick jag då lämna Ronja vilket inte kändes riktigt bra men jag visste att hon var i goda händer. De skulle ändå göra henne klar för operation om även ultraljudet visade på livmoderinflammationen (vilket det förstås gjorde).

Så fort bouppteckningen var färdig åkte jag tillbaka och fick rapport men då fick jag inte träffa Ronja då hon förbereddes för operationen. Jag lämnade Kristinas telefonnummer så hon fick rapporterna från sjukhuset. Hon och hennes dotter skulle åka upp och ta hand om Ronja när hon skrevs ut på torsdagen. De stannade i Brunflo tills på fredag då de åkte tillbaka till Segeltorp med ett litet stopp här för att hämta Ronjas mat. Mycket skönt att få träffa henne efter operationen som gått bra. Hon såg efter omständigheterna pigg ut. Glada ögon och många pussar som vanligt. Nu håller vi tummarna att allt fortsätter att gå åt rätt håll.

Idag var det rätt kyligt när vi gick vår morgonrunda. Minus 2 grader och is på vattenpölarna och frost i gräs och på träden.

En sol på uppgång hade vi också på morgonrundan.

Det bådade gott med solen då vi skulle på samträning i Bomsund klockan 11. Innan vi hann åka kom Kent och skulle fixa lite i hallen och vindsluckan på övervåningen. Han klarade sig själv så klart så det var grönt ljus att åka. Han har ju varit här och hjälpt oss mycket tidigare så han vet ju var alla grejer finns om det är något han behöver.

Vi höll till i Båtsmanstjärn ute på myren. Mossan hade frusit så pass att de ”varken bar eller brast”. Vi kunde i alla fall vara torrskodda med kängor och för Ullis del var det perfekt ”före” då hon inte kunde springa riktigt så fort som hon brukar. Henrik och Jane med Hasse, Åke och Uffe hade kallat till träffen och Gunilla och Lettis och Lotten med Syrran och Yoda hade liksom jag anammat kallelsen.

Båtmanstjärn i motljus. Det var faktiskt betydligt ljusare än vad bilden visar.

Mina förväntansfulla flickor.

Vi började med att gå i par. Henrik kastade och sköt och Gunilla och jag gick med våra hundar på linje. Det började med en markering till Lettis mot en liten kulle. Sedan vände vi ryggen till och gick ut mot tjärnen. Rätt vad det var kom ett skott och vi skulle komma överens om vilken som skulle skicka och snabbt vända oss om och skicka på linjetag. Detta upprepade vi så att de fick tre linjetag vardera och vi nådde en bra bit ut på myren.

Sedan kastade och sköt jag för Henrik och Hasse och Lotten med sina hundar. När de var nöjda och belåtna så var det dags att få en varm kopp kaffe och en macka. Finns inget som smakar så gott som kaffe ute på en myr sittandes på en ryggsäck! 😀

När vi fikat färdig så gjorde vi markeringar med dold kastare och dolda nedslag.

Jane och Uffe fick börja med markeringarna (eller var det Åke… skämmes! Minns inte  vilken som är vilken…)

Syrran fick sitta kvar medan matte  och Yoda markerade

Lotten och Youda och Gunilla och Lettis tittar på medan Uffe markerar


Piga och Ulli är också mycket intresserad av vad som försegår.

När alla jobbat så avslutade vi dagens övningar. Trots att solen var framme och faktiskt värmde lite så blev man allt lite frusen, kläderna till trots.

I tisdags så skickade Max och Bente en hälsning från Norge och några foton på Max lycka när snön hade kommit. Vet förstås inte om snön ligger kvar men Max njutning kan man ju inte ta miste på. Han är väl inte lavinhund för intet! 😀

Marith

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

ett × fem =