Allhelgonahelgen… tid för eftertanke! … och lite annat…

Den här helgen tänker nog de flesta på  de vänner, släktingar och kanske även de husdjur som vandrat vidare till andra sidan.  Visst saknar man dem men de har en speciell plats i ens hjärta, oavsett om det är människor eller våra kära husdjur. För vår del är det förstås  våra anhöriga som vi tänker på. Mor och far (Signe och Nils), Thords mormor och morfar (Calise och Erik), Thords far (Ruben) och en hel del andra släktingar och vänner som saknas då de inte längre finns hos oss.

Vi tänker förstås även på våra hundar som har vandrat över regnbågsbron.

Marika, vår första labrador som egentligen inte var vår. Hon var en hundskolehund som blev ledarhund i Brunflo så småningom.

marika

Lady, vår första egna labrador som Thord tränade och som vår dotter Maud tränade lydnad med när Lady blev pensionär från jakproven

lady1

Li, Ladys avkomma, min första hund som jag tränade

li

Loppa, Thords första Jaktchampion

loppa

Pepsi, min första Jaktchampion

pepsi1

Mea. Thords hund

mea

Ture & Märta, syskon  och Pepsis avkommor. Ture blev Thords hund, nådde inte championatet då han aldrig kom till start på praktiskt jaktprov. Märta blev min andra Jaktchampion

ture marta

Kaja, Thords andra Jaktchampion

kaja

Cola, egentligen vår son Görans hund med p g a ändrade förutsättningar blev det min hund  de första åren för att sedan bli Görans.

cola

Atte, Kajas avkomma från första kullen och Thords hund

atte1

Kråka, Kajas avkomma från andra kullen och min tredje Jaktchampion

kraka

Tickan, min hund som så småningom blev omplacerad och som vandrade över regnbågsbron så sent som för någon månad sedan

tickan

Greta, Thords hund som efter hans stroke blev omplacerad och som vandrade över regnbågsbron för bara några månader sedan.

minigreta

Ja en hel samling har det blivit. Det är tur att hjärtat växer så alla fortfarande har plats. Alla har ju sina egna egenheter, förtjänster och minnet finns fortfarande kvar trots att det är ca 40 år sedan Marika kom till oss och fick oss att inse att labradoren är en hund för oss.

För övrigt har det varit en ”tungsint” vecka. Har svårt att mobilisera lust och idéer för träning av flickorna. Mycket har varit motigt, små förtretligheter visserligen men oron för både Garbo och Ultima gör förstås sitt till också.

Ultima har, tack och lov varit riktigt pigg denna vecka.

161031a

Hon bär på sin tiger, stora ”snuttefilten” och lilla ”´snuttefilten” och kommer gärna och lämnar över och blir glad  när hon får sakerna tillbaka. Ett överraskningsskutt upp i husses knä händer också ibland. Hon vet ju att husse inte kan värja sig. 😀

161031b

För att förena nytta med lite nöje så tränar vi lite på stoppsignal på morgonpromenaden som hon numera hänger med på. Hon vill, och får gå lös ibland men det är då stoppsignalen kommer in. Hon vill förstås ”gasa på” och när jag ser att hon ökar farten så kommer stoppsignalen in. Peppar peppar så fungerar den riktigt, riktigt bra. På eftermiddagen tar vi en liten promenad, hon och jag, och tränar fotgående.

Vi har kommit så långt att vi går efter vägen där det har gått andra människor och hundar för att träna på att inte gå med nosen i backen. Går över förväntan men ibland är förstås frestelsen för stor.

 

Hon har  alla fall förstått att vi inte går framåt förrän hon har tagit kontakt med mej.

Veckan som gått har för övrigt bjudit på dels härliga färger på morgonrundan, dels på lite ”svartvitt”. Det har nämligen kommit snö men bara någon centimeter så man ska väl inte klaga.

Rena rama njutningen när det ser ut så här när man ger sig iväg på morgonrundan.

161029a

Skogen såg ut som en riktig trollskog och mina flickor som små troll….

161029b

161029c

Som sagt var, så har det ju också kommit lite snö…

161102

Lite märkligt att det ska vara så svårt att fota flickorna då de tittar åt samma håll…

Idag blev det i alla fall en tur till Ismundsundet för lite träning för flitig liten Piga. Vi tränade på ängen hos Lars och Valle och vi tog med oss flexilaunchern så det blev både markeringar och dirigeringar, Konstaterade att när det gäller dirigeringarna så var stoppsignalen ringrostig men markeringarna fixade hon riktigt, riktigt bra. Inte helt lätta då nedslagen var dels nere i ett skogsparti och dels bakom en kulle. Ett par landade på den snöpudrade ängen så de var iof inte heller så enkla. Vita apporter, vitt underlag och inga riktiga referenser.

161106a

Lars laddar flexilaunchern, Piga och Valle tittar på….

161106b

Lars och Valle dirigerar till en av apporterna. Det fanns fem olika platser att välja på.

161106c

Ibland gick det inte riktigt som tänkt var…

161106d

… men uppdragen löstes!

Det blev nog inte mer än en timmes träning men det var nog tillräckligt. Minus 5 grader och man har ju inte hunnit acklimatisera sig för vinterväder ännu. Tror dock att både Piga och Valle kände sig nöjda med dagens övning. Få se om det kan låta bli att snöa så vi kan fortsätta träna ett tag till.

Till sist lånar jag denna bild som är så passande så här under Allhelgonahelgen

Kram till er alla! /Marith

 

 

 

 

 

 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

nitton + nio =