Det är tur att man har humor när man tränar hundar…

Ja denna lilla Ulli kan då överraska… åt bägge håll. Ibland är hon jätteduktig men ibland kan det då spåra ur riktigt och då hjälper inget annat än att dra på munnen… lillgumman. 😀

Vad är det nu på gång… ?

Här sitter jag och filosoferar…

I söndags var det träff med Jämt(!)samträningsgänget. Vi var 6 personer (förutom Thord som höll lite koll på oss) och 7 hundar.  Två ekipage höll sig lite i utkanten och gjorde lite egna övningar. Vi andra skulle lägga krut på vattendirigering. Vi hade vilt med oss för två av ekipagen ska starta på prov nästa helg.

Efter lite diskussioner så bestämde vi att vi skulle köra lite ”uppbyggande” långa vattendirigeringar. För att börja ”snällt” så fick alla som skulle vara med, ställa upp sig på rad på strandkanten. Ulli och Piga satt där själva medan jag rodde ut och lade ut 10 vilt (missade så det blev bara åtta…).

Först fick Max och Carina köra och förutom en liten avvikelse till stranden med vass så fixade Max sin första dirigering.  Sedan var det Ullis tur.  Hon drog för mycket till höger och efter några signaler bestämde hon sig för att hon kanske skulle kolla vad jag ville. Tog faktiskt tecken och fixade sin första också. Lars och Valle och Henrik och Hasse hämtade sina. Ingen hade gått klockrent så jag rodde ut med tre änder till så det skulle finnas en åt var och en. För att få en mer distinkt och rak dirigering tog jag med pistolen denna gång och sköt skott när jag lade ut änderna.

Man kan väl säga så här… Det blev två änder kvar även denna gång och den ena var Ullis… Fungerade inte alls. Då tog vi fikapaus. Innan vi tog nya tag på vattendirigeringen så körde vi uttecken på land. Kändes som det behövdes en påminnelse.

Nu rodde jag rakt över och lade fåglarna i en vik på andra sidan precis rakt fram från där vi stod. Denna gång gick Ulli ut som nummer tre. Alltså fanns det 7 fåglar kvar, bland annat en vit mås som hunden före hade lagt på en liten ö och bytt till en and som låg i vattnet. Ulli simmade dit utan större problem, gick i land på den lilla ön med måsen men hade då plockat upp en and. Aha, tror jag hon tänkte. Är det här man ska lägga fåglarna? Hon ner i vattnet, hämtade nästa and, upp på ön och lade den prydligt där, ner i vattnet för att hämta…. Där stod man på land på andra sidan och försökte få kontakt med en hund som jobbade som attan för att rädda fåglarna från att drunkna.

Tur man har båt! Snabbt i båten och rodde över så fort jag kunde. Precis när jag kom fram, kom hon fram bakom en annan liten ö med en and i mun. Lockade på henne och hon började simma mot båten så jag rodde tillbaka och hon följde efter. När jag hade tagit mej ur båten hade hon tagit sig upp från vattnet (det var en rätt hög kant då det är lite mindre vatten i tjärnen just nu) och så kom hon och lämnade av sin and, snyggt och prydlig i min hand. Lilla stumpan!

När hon skulle hämta sin sista and fick hon gå sist så det inte skulle finnas något att byta med. Tyvärr så stängde hon öronen så det blev till att ro igen! Kom snällt när jag väl var över på andra sidan och tog tecken så hon hittade anden som var kvar. Sedan samma procedur tillbaka till startpunkten och lämnade av när jag kravlat mej ur båten. Det är tur att man fick med sig en dos humor i arvet annars skulle man kanske ha satt sig och gråtit en skvätt.

Som sagt var, Ulli är inte lik någon annan hund vi haft och jag kan inte hjälpa det men hon får mej att dra på mungiporna oavsett om det är roligt för att det går som på räls eller när det är roligt för att det går lite på tok. Trist blir det ju aldrig. Nu blir det back to basic ett tag. Som tur var skötte sig Piga skapligt så jag slapp få huvudbry där också och vi hade även tur med vädret. Tyvärr låg mobilen i bilen så några foton från äventyret blev det inte men en riktig sommardag med blå himmel och sol var det. 😀 Först när vi parkerade bilen på gårdsplanen så kom det en åskskur som de hade hotat med.

För övrigt kör vi stenhårt med signaler just nu på våra morgonrundor.  Vi kör också lite basicträning av tecken här hemma på gården och ibland åker vi upp till Bodtjärn och tränar på bl a vattenvana och att simma lugnt även där det är vass eller näckrosor. Hon vill gärna ”springa” på vattnet när det är något som tar emot på benen men det går bättre och bättre.

Det funkar bra att köra dubbelmarkering och de får hämta en vardera.

Skickar nästa på greppat av den som får gå först.

Riktigt kul att se när det jobbar tillsammans

Först ut och först in… i detta fall var det Piga som var ”förste man ut”.

Ibland tränar Ulli stadgan alldeles på egen hand. Just nu är det fullt med sädesärlor på gården. De är rätt orädda så de flyttar inte på sig i första taget när man är ute på tomten. Ulli älskar att sitta och titta på vad de pysslar med. 😀

Tryck på fullskärm för att se den lilla retstickan. 😀

Marith

 

En reaktion på ”Det är tur att man har humor när man tränar hundar…”

  1. Nej du skulle ha sett henne… Fullt upptagen med att plocka upp änderna så hon varken såg eller hörde, helt i sin egen värld, lillgumman … 😀

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

2 × 3 =