Det här med att vila sig i form….

Ja det är då definitivt inget för Ulli, kanske inte ens för Piga. Vi har ju inte varit de flitigaste att träna. Lite har det väl blivit på våra morgonrundor ibland, men inte är det mycket inte. Det märktes i allra högsta grad förra helgen.

Då fick vi besök av Ingegerd och Gustaf med deras hundar Ronja, Sita och Flisan. Vi var ut en sväng både söndag och måndag. På söndag var vi ute i skogen där vi brukar gå våra morgonrundor. Vi började med att vi lade ut fyra dummisar när vi gick och när vi kom fram till stället där vi skulle träna så skickade vi hundarna rakt genom skogen och ner till stigen där vi kom ifrån (ett U). Funkade som det skulle för alla men Ronja som har lite problem med lederna följde Ingegerd på en liten promenad istället.

Sedan lade Gustaf ut dummisar på fyra ställen och sedan kastade vi en markering till en hund och nästa fick ta en valfri dirigering innan den hämtades. Det var nu som Ulli visade att hon var totalt döv för både stoppsignal och inkallning. Blev bra motion för matte…

När vi var nöjda gick vi tillbaka men hade lagt ut fyra dummisar igen som de fick hämta på linjetag genom skogen åt andra hållet. Det fungerade bra för de allra flesta hundarna. Gustaf fick lite motion då Flisan, istället för att ha näsan påkopplad, fortsatte till någon av ställena där hade lagt dirigeringarna tidigare.

Piga håller koll på Flisan och Gustaf….

…. liksom Ulli

Det gör även Sita

Gustaf ser inte alltför missnöjd ut trots den extra motionen 😀

På måndagen åkte vi till Ismundsundet och då använde vi apportkastare till markeringarna. Vi gjorde i övrigt lika då förutom att det var fem dirigeringar ute. Markeringarna kom till en början ut på ett kalhygge. Vi stod i en kohage med kullar och dalar och sjön på ena sidan och vägen på den andra med ett dike framför kalhygget.

En hund fick en markering från apportkastaren och en annan en dirigering tills alla tagit en dirigering till alla ställena. Vi började med Sita, Ulli och Valle. Detta för att Flisan höglöpte. Det blev även denna dag motion till mej från fyra av dirigeringarna. Omöjligt att få Ulli att lyssna på pipan tills den sista där hon gjorde det riktigt bra. Där kom en markering nästan i linje med dit hon skulle. En signal + en hojtning (nåja med tanke på hur det hade gått förut så var jag nöjd ändå 🙂 ) så stannade hon och tog tecken och hittade dirigeringen.

Sedan var det Pigas och Flisans tur men Valle fick gå med för att se hur det skulle gå med en höglöpstik. Gick alldeles utmärkt! Några foton blev det inte, kom helt enkelt inte ihåg att fota.

När vi kom hem åt vi lunch och sedan åkte Gustaf och Ingegerd hem till Dalarna igen. Tomt blev det förstås men mycket trevligt att få lite sällskap och tänka på annat än bara tråkigheter.

På onsdag var vi till Hammarstrand och tränade hos Ulla. Lars och Berit var också med. Här körde vi först dirigering med störningsmarkering och sedan körde vi dirigeringar genom en dunge med ett dike och låg mellan två ängar som en miniravin. Gick kanske inte så bra som vi hoppats, svårt med raka linjer, men jag var egentligen ganska nöjd med Ulli då hon denna dag hade bestämt sig för att lyssna. 😀

Genom denna dunge/miniravin (syns tyvärr inte hur bred och djup den var) skickades hundarna.

Ulla och Flinga

Susa, Ulli och Piga samt Lars och Valle tittar intresserat på när Ulla och Flinga jobbar

Det gör även Berit

När vi var nöjda (det regnade lite smått) så bjöd Ulla på lunch. Jättegott! Ibland blir man bortskämd. På vägen hem passade jag på att hälsa på min bror och svägerska som bor i Strömsnäs.

Jag har sedan dess, vare dag, mer eller mindre, lagt lite krut på att träna flickorna när vi går våra rundor. Jag hoppas att det kommer att ge resultat, det ser i alla fall ut så men det är ju en sak att träna när vi är själva, en annan när vi är flera… På onsdag ska vi ut en sväng här nere så då får vi väl se hur det går.

Lars och jag har även inbjudit Jämt(!)samträningsgruppen till Ismundsundet på söndag. Hoppas bara att det blir lite uppslutning. Skulle vara kul om vi blev några stycken men det brukar vara lite ”motstånd” när inbjudan kommer en bit från Östersundsområdet tyvärr. Vi får väl se hur det går.

Marith

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

två × 1 =