En kaotisk tid…

Ja de senaste veckorna har verkligen varit en mardröm. Thord kände sig lite krasslig efter träningsveckan och det blev ett par läkarbesök som så småningom resulterade i akutremiss till Östersunds sjukhus. Där konstaterades att han hade elakartad cancer i lungan på höger sida och i levern. En lång historia kort så somnade han in efter en vecka och några timmar. Saknaden är enorm och på måndag väntar begravningen. Mer att läsa om det finns på  Huskorsets blogg

För flickornas del har det också varit kaotiskt. Inget har varit som det brukar och jag har inte orkat träna dem. Ulli har betett sig lite underligt och man undrar lite vad som pågår i det lilla huvudet.

Maud har sovit över här lite då och då sista veckan och i söndags var både Potifar och Lady med. Det märks att uppmärksamheten inte varit tillräcklig då Ulli tog alla chanser att få vara nära Maud när hon hade chansen.

Igår kväll kände jag att det var dags att ägna lite tid åt hundarna. Lade ut en blänkare på FB på Jämt(!)samträningssidan och fick bra respons. Vi blev fyra förare och fem hundar (jag har ju två). Vi började med dirigering bland ”Ufo-äggen”.

Vi valde ut 5 ”ägg” på olika avstånd och svårighetsgrad och lade 5 dummisar vid varje. Sedan körde vi på olika ägg efter varandra tills alla varit till alla ställena. De hämtade aldrig på samma ställe efter varandra. Hund nr 1 hämtade på plats 1, hund nr 2 på plats 2 etc. De hade även sett när vi lade ut på alla ställena och de såg också varandra när de hämtade apporterna så det fanns många synintryck men det gällde att höra vad matte eller husse sa och att inte gå på ”egen tro”. Efter ett varierat antal korrigeringar blev resultatet det vi önskade och summa summarum så var de faktiskt riktigt duktiga alla fem.

Efter detta var det dags för fika. Finns väl inget som är så gott som att fika ute sedan man tränat en stund. Ulla hade med munkar som var jättegoda. Tror att jag glömde tacka så jag gör det nu istället. Tusen tack Ulla!

Sedan var det dags att ta tag i markeringar. Inga långa avstånd men en riktigt svår terräng så de fick verkligen vara på alerten och fokusera och vara noggrann. Resultaten blev lite varierat men ingen gick därifrån utan att ha lyckats. Jag tror att både två- och fyrbenta var rätt nöjda när vi var färdiga. Vi fyrbenta fick förstås lite idéer om vad som behöver tränas på. Markeringar kan vara rätt knepiga och det gäller att ha lite fantasi för att ge utmaningar så det inte blir för enkelt.

Marith

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

sju − 1 =