En ny, lite kämpig vecka är snart till ända…

Mina tre flickor är för det mesta det som håller mej över vattenytan när hela havet stormar men de sista veckorna har det verkligen inte varit riktigt så.

Ultima verkar vara lika bekymrad som jag…

ulli-formerad

En liten sten dunsade i golvet idag när jag och Ultima var till Djursjukhuset och fick senaste veckans ”dom”. Alla prover var bra utom vita blodkroppar som visade en aning högre/lägre värde (minns inte vad hon sa riktigt) men det berodde på att hon åt kortison sa veterinären. Böjprovet  och allt annat såg också bra ut så vi kunde börja sänka kortisondosen, vilket känns väldigt skönt även om det är små steg i sammanhanget.

161027b-kopia

Sköterskan tyckte hon var jätteduktig när hon tog proverna så hon fick massor av godis!

Det som gör mej både lite ilsk och som känns rätt så hopplöst är det svar jag fick av veterinären på mina frågor. Jag tycker ju så där om att hon ska äta kortison även om jag vet att det är det hon behöver men har man förlorat en hund pga kortison så applåderar man inte  precis.

När Ultima lades in så var kaliumvärdet lite för lågt och den veterinären talade om hur viktigt det var att värdet låg där det skulle. Varför det var lite lågt visste hon inte men det rättade de till med dropp när hon låg inne. Ultima hade ju inte kräkts eller haft diarré eller ätit dåligt.  Jag har läst biverkningarna som kan komma av att man äter kortison och bl a att kalium kan minska så jag frågade veterinären om det var kollat eftersom hon hade haft lite för lågt när hon lades in. Nej det var inget som de normalt kollade men ville jag så naturligtvis kunde de göra det.

Nu var ju inte frågan vad jag tycker och tror utan vad veterinärerna tycker är nödvändigt att hålla koll på och hur viktigt detta egentligen är. Jag vet ju inte, det är ju de som har kunskapen och därför som jag frågade. Svaret var fortfarande att om jag ville så kunde de testa för det fanns mer blod kvar. Jag förklarade att jag vet inte om det är viktigt, jag frågade om de tyckte det var viktigt (med hänvisning till vad som veterinären som skrev in henne hade sagt om kaliumbrist). Fortfarande samma ”godag yxskaftsvar”… Hon räknade upp vad som kunde ha orsakat kaliumbristen som hon hade när hon skrevs in, vilket jag ånyo förklarade att inget av det stämde på Ultima. Om JAG ville så kunde de testa var hennes respons… IGEN! Grrr… Jag blir bara så trött och less….  Tror att detta kommer att bli en riktigt kämpig tid framöver eftersom det kommer att bli ett antal återbesök innan hon blir friskförklarad. Hoppas bara att Ulli fortsätter att friskna på sig i minst samma takt som sista veckan så man kan slippa oron när man inte ens får riktiga svar av veterinären.

Hon skulle också få röra på sig lite mera, ingen våldsam motionering men promenader i lugn takt i lagom dos… Frågade vad hon menade med lagom men det blev också ”godag yxskaft”. Får väl försöka använda sunt bondförnuft och titta på hur hon mår och försöka utgå från det. Återbesök om 14 dagar för ny koll och ev sänkt kortisondos igen. Håll tummarna!

Nu är ju inte oron slut i och med att det lättar lite för Ultimas del… Denna vecka har bjudit på tråkigheter för Garbos del. Här om dagen kände jag en ny knöl på benet, på samma plats som den som är bortopererad. Hon har dessutom varit en aning ostadig på benen och en dag för någon vecka sedan ramlade hon också omkull. Det händer dock lite då och då när vi är ute och går i skogen att hon snubblar på rötter och stenar som är i vägen. Dessutom kommer hon och vill att jag ska massera högra benet/låret rätt ofta. Det känns som om dagen D kommer närmare och närmare. Vill gärna skjuta på det så länge som Ultima inte är fullt frisk. Det räcker med det bekymret just nu, kan jag tycka. Däremellan är Garbo faktiskt pigg och springer i galopp ibland och ser allmänt glad ut så jag hoppas vi kan hålla detta stången ännu en tid. Att hon har ont av artrosen är ju förstås klart, värst på morgonen men med previcox så klarar hon det skapligt.

161027a-kopia

De två sista dagarna har jag gjort en liten kort runda med alla tre, vilket de tycker är jättekul. Ibland är det dimma så det är nästan svårt att se … för mej alltså. Flickorna verkar inte bry sig värst mycket.

161027d-kopia

Än finns det bär, säger flickorna….

161027c-kopia

Nej nu ska jag försöka sluta klaga och njuta av här och nu. Trevlig helg alla kära bloggbesökare!

Marith

 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

fyra × 3 =