En vecka har gått med lite träning, koll hos veterinär m m

Ja nu har det gått en vecka igen. Tiden går fort och vi är redan en bit inne i februari. Under vecka har vi hunnit testa isen igen. Vi inbjöd till en träff på Sundsjön och 5 ekipage nappade. Självklart måste vi ut och titta hur isen var vid Hoviken där jag tänkte vi skulle hålla till. Flickorna tyckte det var helt okey.

 

 

Full rulle!

Man bör se upp där det är stenar men det verkar ganska stabilt. Försiktighet är en dygd! 😀

Söndagen blev det tyvärr inga foton tagna under tiden som vi var på isen, inte heller när vi gick in i stugan och fikade. Däremot kunde jag förstås inte låta bli att ta foto på Jane och Henriks nytillskott, lilla Åke.

Vi körde först lite fotgående och stadgeövningar och då fick lilla Ulli vara med. Efter fikat blev det Pigas tur att få vara med lite. Vi körde lite dirigeringar men jag och fler med mej blev lite frusen efter fikat och det blev en riktigt kall snålblåst. Inte mycket men tillräckligt för att man skulle bli kall.

På måndag var det dags för lilla Ullis veterinärkoll på Djursjukhuset. De tog lite fler prover denna gång och till vår stora glädje så var alla värden så bra som de skulle kunna vara. Så skönt! Hon har ju börjat få dåligt med päls, där de rakat för provtagning har inte växt igen, inte ens där de tog prover i mitten av oktober. Fördelen var förstås att de inte behövde raka när det tog prover nu. Dessutom är hon lite darrig i musklerna och lite flåsig men och har ännu inte börjat löpa trots att hon fyllt 1 år. Detta beror med största sannolikhet på kortisonet och ska bli bättre ju mera det trappas ut. Hon ärter nu 7,5 mg per dag och ska göra det 14 dagar till. Sedan blir det 5 mg i 3 veckor för att avslutas med 5 mg varannan dag i 4 veckor. Under tiden får vi börja träna så smått.

Lite nyfiken på det som händer i väntrummet…

… men lugn och beskedlig. Känns riktigt skönt när det kommer en riktigt stökig hund och hon bara sitter lugnt och tittar. Älskade lilla vän. 😀

Det är ingen konst att gå till veterinären med Ulli. Hittills tror jag att hon charmat alla som ska göra något med henne. Denna gång var det en ”ny på sitt jobb” som skulle ta proverna. Det slutade med att hon viskade lite halvhögt i örat på Ulli om att hon inte trodde att matte skulle märka om hon tog med sig henne hem och naturligtvis fick hon också en godis (efter klartecken från mej).

Vi fick också veta att det är 1 veckas karens på kortisonet. Det är bara kortison med depåeffekt som det är 6 månader. Skönt, då kan vi planera in lite prov i sommar om träningen går som den ska. Det gläder nog både matte och lilla Ulli.

Garbo har fått tid för nya försök till smärtlindring nästa onsdag. Vi ska prova med tuppkam denna gång. Hon är allt bra rolig. Hon är ju pigg och glad och vill gärna vara med utom på vissa grejer. Vi tränar just nu rätt mycket fotgående, dels med bara Ulli och dels med dem alla tre. Vi behöver inte gå långt förrän hon sackar efter, tittar bönfallande på mej och ögonen säger ” Men matte du vet ju att jag har ont i höger fram, inte behöver jag gå fot?” När jag är nöjd med de andra två och de får klartecken till hopp och lek så hänger hon gärna med så fort hon kan springa…. Go Garbo!

VEM kan motstå dessa kloka bedjande ögon? Inte jag i alla fall… denna gång gäller det en undran om det inte är matdags. Självklart var det det. 😀

På måndag kväll var vi iväg på träffen med lite blandade hundar. Alltid nyttigt med möten med andra hundar och annat tänk. Den här kvällen fick vi bl  a ta en varmkorv som vi skulle vifta med och gå förbi, runt  och ifrån våra sittande hundar. Till slut skulle vi lägga den framför hunden, gå ett par meter och göra inkallning. Lilla Ulli plockade naturligtvis upp korven som jag hann rädda men delad i två. Just när hon plockade upp den kom jag ju på varför detta inte blev som jag tänkt.

Vid varje måltid så sitter hundarna och väntar medan jag gör iordning maten och ställer fram. Sedan får de en och en gå fram till sin matkopp… kommandot är deras namn. När jag kallar in Ulli utan visselpipa så är det just…. hennes namn som då också betyder var så god…. Hmm… Det gäller att tänka sig för ibland.

För övrigt går vi våra rundor, inte alltid på morgonen. Det beror lite på vilket väder det är och vad som står på agendan men förr eller senare så blir det en sväng.

När solen skiner är det lite kul att ta lite foton på trion…

Igår var vi på årsmöte för SSRK/JH. Kul att träffa lite hundfolk igen och lilla Åke var förstås med, en riktig socialmagnet. Massor av folk som inte kunde låta bli att gulla lite med honom. Ser verkligen riktigt lovande ut, cool som bara den. Hoppas man får tillfälle och följa med och se hur han utvecklas, lilla godingen. Man blir allt lite sugen…

Piga lyckades skrapa ihop drygt 100 poäng och kom 2:a  på Allroundhunden. Vet inte riktigt hur många poäng vi fick för jag hörde inte vad de sa och när man skulle anmäla så fanns det inte någon poäng alls för praktiskt prov. Skrev att om det inte räknades så fick de räkna en tvåa i ekl istället (hon hade 2×1:a + 1×2:a + godkänt praktiskt prov + sufficient  utställning). Priset var två tuggodisar som hon, när vi kom hem, delade med sin mor. Lilla Ulli fick en tuggpinne istället vilket hon var nöjd med.

Till veckan är det inga hundaktiviteter inplanerade men vi kommer nog att ta turer på sjön om väder och vind och snöläge tillåter.

Marith

 

 

 

 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

fem + nitton =