Födelsedag och trevliga hälsningar….

Denna vecka har varit väldigt lugn på ”hundfronten”,  precis som det varit en längre tid nu. Har lite dåligt samvete men dagarna har varit fyllda med att försöka pricka av de viktigaste punkterna på min ”att-göra-lista”. Det har ju varit en längre tid med uppskjutna göromål på grund av hälsan. Julen har i alla fall hunnit bli utstädad, förutom några julgardiner men de blir nog utbytta lite eftersom. Min hand som fått jobba mer än den gjort sedan mitten av november protesterade helt plötsligt i fredags så helgen har varit lugn. Tog mej friheten att ha en lördag och söndag utan extra göromål förutom mina  uppdrag/ansvarsuppgifter för Thord och mina hundar.

Garbo har ju varit konvalescent i veckan men lagom till hennes födelsedag fick hon börja röra på sig igen. Det går lite så där. Hon är fortfarande rätt halt så det blir en ny kontakt med veterinären.

I fredags var det alltså stort kalas här hemma då både Ultima och Garbo fyllde år.

Yngst, Ulli 1 år och äldst, Garbo 11 år

Flockens ”Grand old Lady”. Den gudomliga Garbo!

Flockens minsting och yrväder, Ultima. Lite ”tilltufsad” av de medecinska  strapatserna men med lekfullt och optimistiskt sinnelag. En riktig goding!

I morgonkväll ska hon och jag åka på en träff med lite andra hundägare och träna lite fotgående, umgänge och andra små nyttigheter. Hon är ju otroligt eftersatt med det mesta men nu börjar vi kunna ta små steg mot att återgå till det ”riktiga” livet. Får bara hoppas att vi båda håller oss friska och krya så blir det säkert bra.

För övrigt har ett par valpköpare hört av sig med häsningar och foton. När jag valde Piga så konkurrerade Maxima om platsen. Hans, Maximas husse, skickade en hälsning och bifogade ett foto på Maxima och hennes kompis Wilma.

Maxima sitter till vänster i bild och jag kan inte hjälpa, men jag tycker att de fortfarande att efter nästan 6 år så är de väldigt lika varandra, Maxima och Piga.

Detta är Piga… håller ni inte med?

Jag har nog heller inte berättat att Bente och Max har återigen blivit godkända som räddningshundsekipage lavin. Detta prov måste de göra om vart annat år för att behålla sin hedervärda titel. Strongt jobbat av dem för det är inte enkla uppgifter som de ska klara av.

Vi fick också trevliga bilder från ett snövitt Norge där husse Vidar och Max är ute på en sparktur.

Man kan ju inte tvivla på att Max har det helt underbart i vårt kära grannland.

Nu ser vi fram mot nästa vecka och hoppas att vår lite tunga tid är över och att allt börjar lätta. Vi går ju fram mot ljusare tider. 😀

Marith

 

 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

ett + 12 =