Full vecka, veterinärbesök och lite funderingar.

Ja denna vecka har varit fulltecknad av både det ena och det andra. Tyvärr har det inneburet att det inte har varit några aktiviteter för hundarna annat än på morgonrundan… om man inte räknar veterinärbesök som aktivitet förstås.

Lilla Ulli skulle äntligen få sin 1-års vaccination och höft- och armbågsröntgas. Hon är som vanligt en ängel hos veterinären och får alltid beröm och charmade både sköterska och veterinär. 😀

När veterinären hade kollat hjärta och lungor var det dags att få lite  ”sömnpiller” i form av en spruta som sköterskan satte uppe på huvudet. Sedan var det bara att vänta….

Blev trött rätt snabbt och det stod inte på förrän lilla Ulli sov gott.

För mej som amatör tycker ja nog att det ser bra ut. Hoppas avläsaren tycker detsamma. 😀

Nu var det bara att vänta på att Ulli skulle vakna och få sin vaccination innan det var dags att betala och åka hem.

Lite trött och frusen var hon allt och det var tryggt att  Garbo lade sig tätt intill och hade huvudet på rumpan.

Senare på kvällen var det mattes knä som var som bäst. Varmt, tryggt och skönt.

Dagen efter var det hela glömt. Full fart redan från morgonen.

Tur att Piga ställer upp, lika morgonpigg hon också.

Under morgonrundan har vi sysslat med diverse som jag tidigare berättat. En stor ingrediens är just passivitet. När vi körde igång efter Ullis  konvalescens  hade hon nog glömt en hel del av vad som krävs när det gäller passivitet. Det fungerar allt bättre och bättre även om hon någon enstaka gång glömmer sig när jag ger kommando åt någon annan än henne.

Hur som helst har jag funderat en god del över det här med passivitet. För egen del börjar jag alltid med att ha valpen med när vi tränar. Den får lära sig miljön, att det händer saker som man gärna får notera men inte agera på. Jag står aldrig med valpen i koppel och har den inte heller bredvid mej under de första månaderna. Är den i koppel är den uppbunden men under fullständig uppsikt.  Upplever att detta fungerar alldeles utmärkt. Inget gnäll, ingen stress och kan se att andra jobbar utan att stressa upp sig. Intresserad? Javisst! Allt eftersom hunden själv får jobba lägger den naturligtvis intresse på vad som händer och sker men utan att det går överstyr.

Jag tar dessutom alla tillfällen i akt att låta valpen/unghunden/hunden att vara passiv i alla möjliga andra tillfällen. Vid maten (från att jag gör i ordning den tills den serveras och bjuds en och en i tur och ordning),  när vi ska gå ut på morgonrundan och soppåsen är med. Då får de sitta mitt på gårdsplanen och vänta medan jag går och lägger den i sopkärlet. När vi kommer hem från morgonrundan och jag hämtar posten får de sitta och vänta på rätt sida av vägen för att sedan bära hem posten.

Ibland sätter jag bara ner dem och pysslar med lite vad som helst för att efter en stund hämta dem och bara fortsätta att gå. Införlivar alltså passivitet som en del av dagens händelser. Är kanske lite ”lat” att träna apporteringsuppgifter ibland men detta är en del av dagsrutinen. Låter också dem vara med när jag tränar någon av de andra men tysta och passiva förstås.

Jag upplever dock att många tränar passivitet genom att vara med när andra tränar, har hunden i koppel och i rörelse en bit ifrån händelsernas centrum. Har aldrig riktigt fått svar på vad tanken är. För mej är passivitet att vara passiv. Alltså att sitta stilla, vara tyst och bara vara.  Eftersom så många gör det här måste det väl ge resultat men jag har inte lyckats klura ut hur man tänker. Frågar man så får man ofta svaret att man avleder men min fråga är då, ÄR det då passivitet? Man agerar ju på ett eller annat sätt och håller hunden i rörelse? Jag är uppriktigt nyfiken så om någon kan förklara så är jag mycket tacksam.

Med denna fundering önskar jag alla en trevlig och smällarfri valborg.  Det önskar även mina flickor.

Marith

En reaktion på ”Full vecka, veterinärbesök och lite funderingar.”

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

tolv − tio =