Ibland känns livet onödigt vresigt!

Garbos operationssår har läkt fantastiskt bra och hon är pigg och på finfint humör. Eftersom det blev lite ändrade planer så åkte vi in till Östersund och uträttade lite ärenden. Tittade in hos Ejra för att kolla om de tyckte som jag, att det var dags att ta stygnen (idag är dag 10). Det ingick i priset för operation att ta stygnen men om de bedömde att det behövdes några dagar till så skulle jag plocka dem själv.

Jag hade helt rätt, såren var fint läkta så nu är stygnen borta. De hade också fått provsvaren på knölarna men Mikaela hade flera akutfall so väntade så hon hade inte tid att prata när vi var inne så för att vi skulle slippa sitta där och vänta så skulle hon ringa upp.

Vi uträttade våra ärenden och åkte sedan nöjda hem. Fixade lite lunch precis när ätit färdigt ringde Mikaela. Tyvärr hade hon inga glada besked. Tumören på benet var en grad 2 och tagen med marginal. Kan finnas risk för att den återkommer/sprider sig men också hopp om att den inte gör det. Däremot tumörerna på analsäckarna var elakartade tagna utan marginaler så där finns det inga garantier alls. Det kan finnas något kvar och därmed också stor risk för spridning. Det är väldigt svårt att göra något åt det då de satt på ett väldigt knepigt ställe.

Nu skulle de ha rond i morgon och diskutera prognosen, eventuellt blir det nästa vecka då det är flera veterinärer med. Då har de  också tid att läsa på lite så de har så mycket som möjligt på fötterna innan de ger en säker diagnos men det ser inte alls bra ut.  Hon har ju en tumör på binjuren också men den har inget med dessa tumörer att göra. Den låter vi vara hur som helst. Tumörerna i juvren är också ”fristående” från detta och de är dessutom mycket små (än i alla fall) så de avvaktar vi hur som helst med. Risken för spridning är främst i de inre organen, lever, njurar etc.

Jag har ju haft lite dålig magkänsla redan från början så jag kan inte påstå att dagens besked var helt oväntad men det är ju ändå en viss skillnad att tro än att veta. Nu får vi se till att njuta av hennes sällskap så länge som vi kan. Lite synd att hon har ont i armbågen av och till så ”riktigt roligt” kan hon ju inte ha. Riktigt roligt är ju full fart och jobba, jobba, jobba men nåt ska vi väl kunna fixa till. Vi får hoppas på att vi har lite tid på oss i alla fall.

Världens goaste Garbo <3
Världens goaste Garbo <3

Marith

 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

nitton + 15 =