Jaktprovsäventyr med dotter och goda vänner och kärt besök …

I veckan som gått var vi ut till Loktjärn och tränade tillsammans med Ulla och Susa. Även lilla Flinga var med och man blir ju så ”valpsugen” när man tittar på  små godingar. Träningen blev både vin och vatten men de problem som uppstod löstes så slutet gott, allting gott.

I övrigt blev det bara lite träningar här på gården och på våra morgonrundor resten av veckan. Största inriktningen har varit tyngre dummisar för Ullis del. Jag har ju tyvärr varit lite ”lat” (nåja, har lite svårt att gå och bära tyngre apporter långa sträckor) så vi har för det mesta haft med antingen tennisbollar eller valpdummisar (250 grams). Straffar sig i slutändan förstås, men det blev bättre och bättre. Hon har varit lite slarvig när hon plockar upp så hon har tagit dem i änden och hon är mjuk i mun så ibland har hon då tappat dem och måste ta omtag, men som sagt, det blev bättre och bättre.

I torsdags kom Ingegerd och Gustaf upp till oss. Även i år var en Norgeresa till Fosen inplanerad. 2012 var vi dit tillsammans och jag startade Garbo som tog sin 1:a för norska championatet. I fjol var det Pigas tur som också fixade sin 1:a för norska championatet där i Fosen. I år hade jag bara Ulli att starta i nybörjarklass och Gustaf hade Flisan i elitklass. Maud ställde upp och var både chaufför och bjöd på husrum i sin husbil. Så trevligt att få ge sig i väg på en minisemester tillsammans med dotter (som man inte träffar så ofta ) och goda vänner.

Fredag förmiddag var det dags. Efter att vi packat över alla grejor i husbilen i Hissmofors var det så dags för årets äventyr. Det var varmt, årets hittills varmaste dag, så det var lite blandade känslor vi kände när vi åkte mot regnet på andra sidan kölen.

På denna bro kom ett riktigt oväder och ruskade om oss. En taklucka på Gustafs husvagn for upp så vi fick ringa och tala om det för dem så de kunde stanna och stänga den. Som tur var, var den oskadd.

Den vanliga ”genvägen” var avstängd i år så vi fick åka en annan väg men ett område med lösgående får passerade vi även i år. De små lammen är ju så söta och helt orädda och oberörda av trafiken.

Här gjorde Ulli Thord sällskap en stund.  

Annars hade de det rätt skönt på bädden längst bak i husbilen.

Det regnade en hel del på kvällen och natten. Vi laddade för morgondagen med en hargryta (Mauds, och även min, favorit). Haren hade jag fått av min kära bror och jag tyckte att detta var ett utmärkt tillfälle att kalasa på den. Gustaf och Ingegerd var också inbjudna. De hade aldrig ätit hare tidigare men jag tror att den fick godkänt.

På lördag var det samling och startordningsdragning för öppen- och elitklasserna. Nybörjarna skulle få starta i katalognummerordning, vilket för vår del innebar start nummer två. Rätt bra startnummer skulle det visa sig. Vi började inte förrän klockan nio medan de andra klasserna började direkt efter samlingen klockan halv åtta.

Irene, som har en hund från Djurbergas,  Gandhi,  startade först. Jag var med på genomgången och såg lite av början och starten såg ut att gå väldigt bra för dem. Sedan gick jag och tog hand om Ulli som stod kvar vid hundstoppet tillsammans Maud och Thord. Tyvärr var det en slipprig brant, både nedför och uppför så Thord kunde inte ta sig dit för att titta men han satt kvar vid bron så han kunde se det mesta av markeringarna i alla fall.

Så blev det då vår tur. När vi kom fram till domaren så förklarade han lite hur han hade tänkt det hela. Det blev en förflyttning (okopplad hund) och vi skulle gå efter skytten och följa dennes anvisningar. Först kom en landmarkering i en brant sluttning.

Landmarkering i sluttningen

Därefter ny förflyttning och en vattenmarkering.

Här ser man var kastaren står, ekipagen stod en rejäl bit upp på land bakom skytt och kastare.

Ny förflyttning till fältjobbet som var lite knepigt då det låg i en svacka mellan två bergåsar. Det låg också dummys i sluttningarna men inget på andra sidan åsarna. Det fanns även en snitsel som visade var fältet tog slut i ”dalen”.

 

 

 

 

 

Fältområdet

Ulli spikade landmarkeringen och vattemarkeringen utan några problem. Fotgåendet gick också bra. Hon plockade snabbt in sina apporter på fältet. Det gick svinlande fort och hon täckte området (och lite mer) med hög intensitet. Förflyttningen till nästa omgång markeringar gick också bra förutom precis när vi skulle stanna då hon fick sniff i näsan och gick fram en meter innan jag hann säga att hon skulle sitta men hon kom tillbaka direkt när jag sa till.

Denna markering som landade precis framför klippan på udden fixade hon också snabbt och effektivt. Ny förflyttning och en markering som skulle landa på baksidan av klippan på udden men den landade i trädet ca en meter upp. Vi testar sa domaren och jag släppte iväg Ulli. Hon letade och letade på denna udde lääänge och till slut reste hon sig på bakbenen mot det lilla trädet som stod framför trädet där dummyn låg. Hon kände ju sniffen av apporten för vinden låg på men hon förstod inte att den var i trädet bakom.

Så småningom fick jag ta in henne och vi fick vända oss bort medan de tog ner dummyn. Nytt skott och kast och denna gång hamnade dummyn rätt. Han gick spikrakt till baksidan av klippan och kom snabbt in med apporten och så var det hela över.

Följande blev kritiken:

Sök: Täcker fältet gott i djup och bredd. Blir lite springande men upprätthåller effektiviteten med gott näsarbete
Fart och uthållighet: Mycket god
Näsa: Användes mycket gott
Markeringar: God i alla moment
Skottreaktion: Koncentrerad
Allmänt uppförande: OK
Apporteringslust: Mycket god
Apportgrepp: Spontana upptag, ok grepp, goda avlämningar
Simsätt och arbetsvilja i vatten: Går villigt i vattnet, simmar effektivt
Samarbetsvilja: God, fotgående kan bättras
Sammanfattande kritik: Energisk och effektiv hund som löser dagens alla dagens uppgifter i gott samspel med sin förare.

Prisutdelningen skedd inte förrän efter middagen men när han höll den öppna kritiken sa han att hon skulle få ett mycket gott pris så förhoppningen var stor men jag var ju i alla fall inte säker förrän priset var utdelat…. men det blev en 1:a och andra bästa hund i nybörjarklassen. Bästa hund blev Irenes Gandhi, mycket välförtjänt. Vi var 9 startande i klassen varav tre fick 0:or, två fick 3:or, en fick en 2:a och vi var tre som fick 1:or.

Vid femtiden på kvällen började det att regna och sedan regnade det lite av och till hela kvällen. Lite värre på natten men då gjorde det ju inte så mycket. Det blev stövlar och paraply när vi gick upp till stugan för att äta middag, helstekt gris med tillbehör. Tillbehören var kanske inte lika omfattande detta år om man jämför med fjolåret, men riktigt gott var det. Tog t o m påfyllning och då är det gott! Till kaffet serverades en tjusig tårta med alla deltagares namn skrivna på tårtan. Tyvärr hann man inte med att ta kort på den innan den var påbörjad…

Arnulf Hustad stod för underhållningen med sitt munspel. Suverän speleman!

Efter middagen med underhållning och prisutdelning gjorde dagens strapatser sig påminda och vi gick ganska trötta och nöjda hem till husbilen och vaggades till sömns av ovädret utanför.

Jag hade strukit mej från start på söndag så vi tog det lite lugnt men ville ändå vara säker på att hinna se Gustaf och Flisan som gick i andra släpp i elitklassen. De hade tagit en 3:a under lördagen då ett ”felvilt” kommit in på söket som var väldigt knepigt kan man tycka.

Söndagens prov fixade de hur som helst riktigt bra och då stannade vi förstås kvar till prisutdelningen. De fick en 1:a och blev tredje bästa hund i elitklass så det var ju värt att vänta på. Man får rätt bra priser när man blir placerad.

Ullis ”skörd” blev  3 kg Royal 4300 (som hon och Ulli har som foder i vanliga fall också), hundbajspåsar, reflexhalsband, leksak (den typ som Ulli älskar att gå och bära och som piper i bägge ändar) samt ett underlägg till matskålarna och naturligtvis en rosett. Konstaterar att bara man placerar sig så får man vinster som täcker startavgiften. 😀

Resan hem gick ganska lätt och dessutom lämnade vi regnvädret bakom oss när vi kom tillbaka på Svenska sidan. Vi hittade en ny genväg (grusväg 14 km) så det blev flera mil kortare än ditresan. Vi stannade till i Undersåker och Gustaf och Ingegerd bjöd på pizza. Smakade riktigt gott då vi var rätt hungriga vid det laget.

Ingegerd och Gustaf åkte sedan raka vägen hem till oss medan vi stannade till i Hissmofors och flyttade över all vår packning till vår bil. Det var förresten två lyckliga hundar som skyndsamt hoppade in i bilen så fort jag öppnat luckan. Säker skönt för dem att känna sig hemma igen. De har skött sig gudomligt i husbilen men säkert har det varit lite annorlunda än det gamla vanliga.

När vi kom hem och packat ur bilen hade Ingegerd fixat en Irish coffee som vi avslutade kvällen med. I o f hade jag lite uppackning att göra och en sista rasttur med flickorna. Gustaf hade tagit med Carina Tolfs vinnarsäck, 15 kg Royal 4300 plus en mattunna, (hon vann nybörjarprovet på söndagen) för hon fick inte plats med den i bilen. Hon hade en passagerare som vann öppenklassen bägge dagarna som hade två sådan omgångar som skulle med till Ås där hon hade sin bil. Strax innan jag skulle ut med hundarna så ringde Carina och sa att hon kunde svänga in och plocka upp säcken om vi var vakna.  När hon kom var hundarna precis rastade och klara för kvällen. Nu hade vi lite att prata om så vi blev stående ute i den ljumma, solljusa sommarnatten ett bra tag. Både jag och hundarna somnade sedan ovaggade och det tror jag Thord hade gjort också för han såg ut att sova gott när jag kom i säng.

Lite sovmorgon blev det i morse men precis efter frukost så kom Kristina och Ronja. Ronja ska vara hos oss ett par veckor medan husse och matte är utomlands. Jag tror att hon tycker det är lika roligt som vi att vi får låna henne ibland. Hon bara smälter in i flocken och gör aldrig något större väsen av sig. Hon bara är! Det var iof lite intressant att se om det skulle bli någon skillnad nu när inte Garbo är med men det var det inte. Inte än i alla fall. 😀

Vi gick en liten morgonrunda tillsammans med Gustaf, Sita och Flisan innan de skulle bege sig tillbaka till Dalaland. Förhoppningsvis dröjer det inte länge tills vi ses igen. Det blir alltid lite tomt när de åker men desto trevligare när vi ses igen. Tusen tack till vår ängel Maud och till Gustaf och Ingegerd för trevligt sällskap under dessa dagar!

På eftermiddagen idag åkte jag bort till Hundåvägen där vi brukar gå ibland men i år var det premiär. Hundån rinner bredvid vägen och hundarna brukar kunna springa ner och svalka av sig lite titt som tätt när vi går. I år var det inte så lätt då det var så lite vatten att det på många sällen var bara dypölar. Som tur var, var det rätt mycket vatten i närheten av där jag parkerat så jag fick bada av dem all dy innan jag stoppade dem i bilen.

Ronja har hittat sin favoritplats igen och hon tyckte nog det var rätt skönt att krypa ihop i hundsängen en stund när vi kom hem innan det blev dags för mat.

Marith

 

 

 

 

 

 

 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

5 × två =