Lite om Greta och lite om Ultima…

Ja det blev lite sorgligt igår då Greta fick somna in efter en kort tids sjukdom. Beslutet var helt klart rätt med tanke på Greta själv. Nu var det hennes nya husse som fick ta det jobbiga beslutet men vi står naturligtvis helt bakom honom i hans beslut. Vi är mycket tacksamma att hon fick nästan två år som ”co-driver” till Anders som blev hennes bästa kompis och husse.  När hon kom och hälsade på oss så blev hon glad att se oss alla men när de skulle åka hem var det ingen tvekan på vem hon skulle följa. Känns gott i hjärtat att vi gjorde rätt. Synd bara att de fick alltför kort tid tillsammans. Naturligtvis lämnar hon ett tomrum även hos oss. Det är stor skillnad att veta att vi inte kommer att träffas mer mot att hon kommer och hälsar på i bland. Greta glömmer man inte så lätt. En glad och väldigt optimistisk hund i alla lägen. Jag hittade några bilder från sista hösten som hon bodde hos oss 2014 som jag gärna delar med mej av.

greta 2014

Alltid god och glad och beredd på vad som än bjuds.

greta 2014_2

Greta och Garbo följdes åt i 8 år. Greta var ca 6 veckor yngre än Garbo men de växte upp tillsammans och hittade på många roliga bus. Finns i bloggen från våren 2006 om någon vill läsa.

greta 2014_3

Här sitter de alla tre, Greta, Piga och Garbo. Greta var alltid först om hon hade chansen. Ville inte gå miste om något så naturligtvis sitter hon närmast kameran.

Till sist vill vi tacka Anita och Jörgen, kennel Thorsvi, för att vi fick förmånen att köpa henne. Tyvärr blev ju Thord sjuk så hennes jaktprovskarriär tog ett abrupt slut 14 dagar efter hennes debut på jaktprov som resulterade i ett första pris i nybörjarklass. Pga det kaotiska som hände när Thord blev sjuk och att jag redan hade två hundar själv som jag tränade så mäktade jag inte med att ta över Gretas träning på allvar. Det blev lite jobbigt för henne då hon hela tiden måste konkurrera om uppmärksamheten så när Anders (och Kicki) tog över släppte mitt dåliga samvete. Stort tack till Anders och Kicki som gjorde hennes sista år så härliga.

Nu till lilla Ultima som ständigt förvånar mej. Ibland kan jag  känna att det här kan vi aldrig lösa…. och vid nästa tillfälle så är det som hon aldrig gjort annat. Lite oberäknelig är hon ibland. För det allra mesta är hon lugn och uppmärksam men ibland så sticker hon iväg som skjuten ur en kanon. När hon vill iväg som allra mest men vet att hon inte får så lägger hon sig.

Träningen får jag ingen riktig kontinuitet på. Dels kommer det saker emellan och dels har jag otroligt svårt att planlägga hennes träning. Det blir lite småryckigt allting som det känns. Fågel testade vi ju alltför sent men det har ju gått bra i alla fall. För någon vecka sedan fick hon testa både korp, trut och kanin med den äran.

160817

Kaninen var väldigt rolig att bära. Den fick hon tag på genom att gå ett spår här på tomten. Jättekul tyckte hon.

and

Tjolahopp här kommer jag med anden…. Lite slarvigt grepp men vad kan man begära?

korp

Korpen var heller inte så lätt att hantera så det blev också ett vinggrepp.

trut

Hon försökte även med vinggrepp på den stora truten men den var inte så lätt att hålla på det viset så med ett bestämt tag över bröstet som kom den ända in till matte efter greppbytet.

Lite vattenträning har hon fått någon gång då och då under sommaren men lite för lite egentligen. Visserligen har det gått bra allt som hon gjort på vatten men jag tror på att bygga upp förtroendet för vattenjobb genom att simma mycket och utöka längderna.

Vi tränar lite inkallning, stanna kvar och stadga under morgonrundorna. Rätt kul tycker hon det är och det mesta går riktigt bra. Här ett par varianter av stadgeövningar.

Här gjorde jag inkallning med Garbo som fick stanna på halva vägen, Piga som fick stanna en bit närmare och sedan Ultima som kom nästan ända fram. Därefter gick jag bakåt en bit och gjorde ny inkallning, först Garbo och sedan Piga som bägge passerade Ultima som jag kallade in sist.  Gick riktigt bra.  Filmen har kortats då den annars inte går att lägga ut, bara länka till…

Här en annan variant där Piga får hämta en boll framför Ultima och Garbo som sitter och tittar på.

Det vi måste träna mer på är just inkallning, speciellt om hon har något annat intressant i näsan. Fotgåendet börjar bli bättre men långt från bra. Näsan vill gärna vara i backen… Så vi kommer att ha det vi gör framöver.

Här kommer lite foton på Ultima från dagens morgonrunda:

160822e

Blåbärsplockning

160822d

Ibland kan hon se lite bekymrad ut…

160822b

När hon inte plockar bär så finns det ju kvistar att tugga på.

160822a

Luktar gott…

Marith

 

 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

3 + två =