Livet – Vad vore det utan både sorg och glädje?

I fjol vid den här tiden opererades Garbo och tre cancertumörer togs bort  och en tumör på binjuren upptäcktes men utan åtgärd. Alla tre var elakartade så vi har varit förberedda på att dagen skulle komma då vi måste fatta ett tungt beslut. I tisdags var det så dags att säga farväl, dock inte pga cancern. Det som gjorde att vi måste fatta det tunga beslutet var hennes artros i höger armbåge. Hon åt maxdos av smärtstillande och vi försökte med kortisonsprutor och tuppkam utan effekt. För att hon skulle slippa ha ont fanns det till slut bara en utväg.

Vi hade tid på Ejra klockan 14 så hela förmiddagen var Garbos. Hon älskar att få massage så självklart fick hon det. Sedan blev det en lång gosstund, bara hon och jag. En liten tur till skogen med några dummisar blev det förstås också. Glöden i ögonen tändes och ivrigt ledde hon vägen med dummis i mun.

Kom nu du matte!

Egen tid med matte och några dummisar = lycka för både hund och matte!

Glad och lycklig efter att få både linjetag, markering och ett litet sök.

Ett besök till ett vattenhål var heller inte så dumt även om det inte blev någon riktig simtur då det var i kyligaste laget för en skröplig kropp

Efter att ha fått ett grisöra till lunch tillsammans med Ulli och Piga var det så dags att åka iväg till Ejra. Tungt, tungt, tungt. Självklart följde även husse med.  När vi kom fram fick jag först fixa pappersexercisen och sedan hämtade jag flocken. Vi fick gå in till ett rum där de hade tänt värmeljus i två lyktor och lagt en fäll på golvet.

Ulli lade sig genast bredvid Garbo när hon fått sin lugnande spruta. Piga satte sig mellan mej och husse.

När Garbo fått de sista sprutorna satte Piga nosen i vädret och nosade i luften längs med Garbos kropp, därefter lade hon sig försiktigt ned. Så låg de alla tre tills veterinären kom tillbaka och lyssnade på hjärtat och konstaterade att nu var det slut.

Detta var det svåraste som jag gjort som hundägare trots att 15 hundar passerat hemmets dörrar (+ det två som är kvar). Garbo var för mej något alldeles speciellt och jag kommer att skriva om hennes historia när värsta sorgen lagt sig så jag kan med glädje minnas allt som denna underbara hund har gett, både mej och resten av vår flock. Jag tror nog att några av våra valpköpare också tänker på henne med glädje. Nu får flocken klara sig utan den självklara ledaren.

Nu blir det Piga som får axla manteln som ledare.

Jag skjutsade hem Thord och bytte lite kläder och sedan tog jag med Ulli och Piga upp till Bodtjärn. Vi har sett att de brutit en ny väg som jag tyckte skulle vara passande att utforska en dag som denna. Nu börjar ju ett nytt kapitel utan Garbo, den gudomliga och nya vägar att vandra.

Vägen går två tredjedels avstånd till en annan tjärn men dit gick vi inte denna dag.

Efter att ha doppat sig i allehanda pölar och vattenhål med allt utom klart vatten, fick de ta sig en simtur på baksidan av Bodtjärn.

Det hade det alls inget emot även om det var riktigt kallt.

Under onsdagen gjorde vi en tur till ”Toutinviken” och gjorde lite markeringar och dirigeringar men utan egentlig glöd. Det var lite svårt att hitta glädjen i träningen denna dag så det blev som det blev.

På torsdag skulle Jämt(!)samträningsgruppens WT gå av stapeln i Tandsbyn. Det var inte läge att delta då Ulli löpte och det skulle bli för lång tid att lämna henne hemma men arrangörerna löste det på så sätt att vi fick komma lite senare och ställa bilen utanför området. På det viset kunde Ulli vara med i bilen utan att störa deltagarna (vinden låg på från andra hållet).

Det var hela 25 stycken som kommit och det var indelat i fyra klasser. En nybörjar-nybörjargrupp, nybörjarklass, öppenklass och elitklass. Jag hade varit dit på måndag kväll tillsammans med de andra som också skulle döma och tittat på markerna och lagt upp provet. Vi körde varje klass för sig utom de två nybörjargrupperna som startade samtidigt. Eftersom vi hade bara en domare per klass fick vi moderera WT’t så varje hund gjorde alla fem stationerna i ett svep och stationerna låg så att man i stort sett bara gick en liten bit mellan stationerna (snurrade på en femöring kan man säga).

Jag kom dit till klockan 11, lagom till fikapaus och nybörjarklasserna var färdiga. Medan de fikade gjorde jag i ordning öppenstationen och förklarade för mina medhjälpare hur jag ville ha det. Det var fem ekipage till start och de flesta skötte sig riktigt bra.  Tyvärr har jag inga foton då det dels regnade lite och dels hade lite annat att tänka på. Lite ringrostig i bedömningen var jag förstås men alla blev dömda på lika villkor och det är väl det allra viktigaste. Fem år sedan jag själv startade och ännu längre sedan jag dömde….

När det var klart var det elitklassens tur. Piga skulle få starta sist (om någon lukt fanns från Ullis löp) så jag gick och peppade henne utanför området sedan jag sett genomgången och första hunden som verkligen satte ribban. Stationerna var kluriga med markeringar och dirigeringar tvärs över en massa svartvinbärsbuskar  i rader. Flitig liten Piga skötte sig bättre än väntat. Hade inga som helst förväntningar då det har varit minst sagt struligt sista tiden och inte alls någon vettig träning för Piga. Resultatet blev överraskande 93 poäng, 3 poäng efter första ekipaget, Kasper och Jens som satte ribban högt, som sagt var. Stort grattis till ett duktigt ekipage!

Roland och Berit hade också tiggt ihop ett ordentligt prisbord och priserna lottades ut och vi drog en riktigt fin vinst. Presentkort från Östersunds Djursjukhus på en gratis vaccination värde 475,-! Fick dessutom en chokladask som domargåva.  Stort tack till Roland och Berit som fixade allt detta! Mäktigt att rodda ihop detta och dessutom bjuda på mark och möjlighet att fika inomhus då det var en hel del regn i luften. Det kändes också rätt bra att få tänka på något annat en stund än den tomhet som säkert kommer att finnas länge än.

Lite sovmorgon blev det idag och flickorna hade för första gången sedan i tisdags, full fart i både ben och sinne. De brukar för det mesta ta en pinne och jaga varandra hej vilt en stund och riktigt rasa av sig. Det har de inte gjort sedan i tisdags men idag brakade det loss riktigt. De gjorde dessutom en rusch genom träsket så det stod härliga till.


Lite trötta och kanske lite frusna kurade de ihop sig i hundsängen en stund medan husse och jag åt frukost.

Idag fick vi besök av Maud och Emilie som hade med sig Lady och Potifar. Blev uppvaktad en dag i förväg på morsdag med både blommor, tårta och trisslotter som visade sig innehålla en vinst på 40,-. 😀

Måste förstås ta lite foton på Potifar, finns mycket av Garbo i honom. Både när det gäller utseende och beteende.

Han kan både se ”valpig” ut….

…och klok som en tok! 😀

Gjorde just ett avbrott i bloggandet för vi var bjudna på middag hos Göran och Ann-Sofie. Grillat älgkött med diverse tillbehör och goda såser. Glass med varm hjortronsylt och kaffe till efterrätt. Mums! Så gott och dessutom en kväll utan att behöva laga mat, verkligen lyxigt! Stort tack! Dessutom blev det en morsdagsblomma även därifrån som kommer att få  pryda altanen i sommar.

I morgon blir det biltur igen för både oss och flickorna men det blir inga större äventyr för Ulli och Piga. Vi åker till Hammerdal och grattar Thords mamma på morsdagen och vi ska även försöka passa på att hälsa på hans syster och en svägerska också. Får se om vi lyckas pyssla ihop det. På hemvägen tänkte vi stanna till på restaurang Chili i Brunflo. Smaskens tahimat och dessutom blir de då en dag till som jag slipper stå vid spisen. Morsdagar är inte så dumma de inte. 😀

Marith

En reaktion på ”Livet – Vad vore det utan både sorg och glädje?”

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

tolv + 7 =