Mera träningspaus… och träning…

I mitten på förra veckan kom det lite bättre väder, varmt och gott! För att kunna ha dörrarna öppna så fick jag sätta upp hundhagen igen så flickorna kunde gå ut och in som de ville. Piga letade upp en sval plats i huset medan Ronja och Ulli njöt i fulla drag av värmen.

Skönt att bara ligga och njuta….

Vill du något, sa Ronja…

Stör mej inte, sa Ulli!

På fredag blev det en något senare morgonrunda och en lite längre sådan. Varmt, varmt, varmt. Piga och Ulli hittade lite benrester, förmodligen efter ett rådjur som något lo hade tagit. De försvann så jag fick vissla på dem och de kom, slickandes om munnen.

Vi fortsatte men helt plötsligt var Piga försvunnen. Visslade och hon kom apporterande en benbit som jag fick. Kastade den lite bredvid stigen när flickorna sprang iväg. Långa tungor var det på alla tre så jag var bara tvungen att ta ett foto…

Lite längre fram på dagen åkte vi ner till Sundsjön vid Svensmyran och de fick bada av sig lite. Full fart ner i vattnet och Ulli bara stod stilla i vattnet en lång stund. Säkert väldigt skönt för bägge.

Ulli och Piga fick några långa markeringar med apportkastaren och röda skott. Det blåste lite så äggen drev  så det blev långa simturer på blankvatten, vilket jag tycker är riktigt bra träning för vattenvana och tålamodet att simma långt utan att ha land som drar.

På fredag när vi gick vår vanliga runda så kom Piga och gick fot men på ”fel” sida. Det brukar hon inte göra om jag inte säger åt henne men jag tänke att ville hon så visst fick hon gå där. Ronja och Ulli sprang före men Piga gick stadigt kvar. Till slut stannade jag och tittade på henne… Då hade hon hittat benbiten sedan gårdagen och ville förstås leverera även denna dag.

För säkerhets skull så hängde jag upp benbiten denna gång. Hon är som hon är min flitiga lilla Piga men hon är allt bra go! 😀

På söndagen var det dags att packa ryggsäcken igen. Nu var det träning vid Dammtjärn och vi var  6 som körde hund och 3 åskådare. 😀

Jens hade bjudit in till träningen och han hade tänkt ut ett antal övningar. Vi började med en enkelmarkering på blankvatten med startpunkten långt upp på land.

Skytten (vi hade apportkastare) stod vid stranden och landavståndet var nog lika långt som vattenavståndet.

Lena och Anna-Lisa väntar på sin tur

Piga och Ulli

Malin och Jens dotter

Vid nästa övning gick vi två och två. En hund fick en dirigering och en fick en markering. Markeringen kom först men den skulle inte in förrän dirigeringen kommit in. Dirigeringen låg ute på den öppna myrmarken medan markeringen kom i partiet med både buskar, tuvor och träd.

Dirigeringen låg där borta vid vasskanten strax före udden med träden. Minnet av vattenmarkeringen låg nog kvar hos flera av hundarna…

Sedan fikade vi och därefter gick vi bort till udden. Där körde vi markeringar i vass och en dirigering över en vik med vass. Tanken var att de skulle gå vattenvägen hela vägen till dirigeringen. Här var vi bara tre som körde och när det var Pigas tur så kom även Ulli som skjuten ur en kanon genom vassen. Piga var två tredjedelar på väg till dirigeringen som låg på land vid en björk. Det blev lite svettigt ett tag för att få Piga att fortsätta gå rakt ut och Ulli att komma in till mej men skam den som ger sig. Jag lyckades! Phu!  OCH Piga gick iland exakt där hon skulle. Kom dessutom simmande hela vägen tillbaka så trots kaoset så blev övningen lyckad.

Så fort tillfälle ges försöker jag att ha dem lösa men under kommandot ”stanna kvar”. Funkar för det mesta riktigt bra men när Ulli hör att jag säger ”framåt” åt Piga… då kommer även hon snabbt som ögat. Måste försöka tänka på det…

Därefter gick vi tillbaka en bit och körde dirigering ut till en ö. Vi fick välja hur långt/nära strandkanten vi ville stå.

Anton är på väg tillbaka till Lena med apporten.

Jens startade långt upp på land.

Det gjorde även Piga och jag medan Ulli fick starta från kanten. Tyvärr räckte Ullis kunskaper inte ända fram. Hon vände strax innan ön och det gick inte att få henne att vända. Vi sköt ut en apport med apportkastaren men tyvärr gick den inte så långt som jag hade velat. Nåja, vi har ju tid på oss att träna avstånd på vatten. Nu vet jag hennes gräns just nu i alla fall.

Ronja satt hos Thord och Rune och tittade på våra ”tokerier”. Lars och Valle kollar också vad som händer vid vattnet. Ronja fick bada igen (hon hade fått bada efter fikat också) och sedan var det dags att plocka ihop för dagen

En bra träningsdag blev det och flickorna var trötta och nöjda. Vi stannade och köpte en halvgräddad pizza i Bräcke som vi sedan gräddade färdig när vi kom hem. Det började också att regna när vi nådde hem så vi måste säga att vi även hade tur med vädret!

På måndag morgon var det rätt grått men det hade precis hunnit sluta regna när vi gick vår morgonrunda som blev Ronjas sista för denna gång. Kristina, Ronjas matte, kom och hämtade henne på eftermiddagen och jag måste säga att det blev rätt tomt. Nu när Garbo är borta så upptäcker man hur många likheter det fanns mellan Ronja och henne, både utseendemässigt och beteende. Som tur är kommer hon på besök flera gånger, kanske redan i september. Det ser vi fram emot.

Alexisbacken var lite surmulet grå denna dag

Flickorna brydde sig inte, gott att beta lite gräs, nysköljt och fräscht.

I morgon är det dags börja packa för årets kennelträff. Peter Nordin är årets instruktör men tyvärr är det bara fem av valpköparna som kommer så detta kommer att bli den sista kennelträffen för Bäckasinerna och Tärnorna. Naturligtvis kommer alla att vara välkomna att både hälsa på och komma och träna om andan faller på. Vi hoppas att vi får fint väder och att det blir en riktigt lyckad träff.

Marith

 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

nitton + 2 =