När matte har kaos ….

Ja det har varit mycket nu de sista dagarna. I helgen skulle Ulli och jag på kurs. Piga hade bokat in sig hos Potifar och Lady, tack familjen Barkar! Under onsdagen var vi iväg till Ismundsundet för att träna lite tillsammans med Lars o Valle och Ulla o Flinga & Susa. Markeringar och dirigering stod på programmet.

Mäkaren hade ringt och sagt att det blir visning på söndag kl 10.00 så det var bara att kavla upp ärmarna och sätta igång med att städa och plocka undan…. igen under torsdag och fredag. Bilen städade jag också ur så jag skulle få rum med packningen. Flickorna anade att något var på gång så klart.

Fredag kväll var allt packat och klart. Vi åkte först till Hisssmofors och lämnade Piga hos en magsjuk Maud och sedan fortsatte Ulli och jag till Getåsen. När vi kom fram till byn saktade jag ner vid en radda brevlådor för att orientera mej och då dog bilen. Alla varninglampor tändes och det började ryka från motorn. Det kokade.

Fram med vattendunken som jag hade i bilen och försökt fylla på men bara lite i taget då det blev en hel gejsersprut varje gång. En hygglig person stannade och pratade lite och sa att jag kunde gå in till Berit och få mera vatten (huset närmast).  När den bilen åkt stannade nästa och frågade om jag ville ha hjälp men det fanns ju inte så mycket att göra. Fick bilen lite från vägen och jag måste säga att det var i alla fall hjälpsamma människor i denna by. 😀

Jag gick sedan ner till Fors Wards och kollade var jag skulle bo. Jag fick ett helt hus för mej själv. Övriga övernattande deltagare hade de bokat in på ett B & B i Månsåsen. De trodde nämligen att instruktörerna Aase och Trond också skulle bo i huset men de hade husvagn så Ulli och jag fick ha huset för oss själva.

Jag ringd försäkringsbolaget och de ordnade bärgare och skulle ordna med hyrbil. Tanken var att jag skulle få åka med bärgaren och hämta hyrbilen men se det sket sig. Om jag skulle ha hyrbil var hunden tvungen att ha sitta i bur och dessutom debiterade de 3000,- i extra kostnad för städning av bilen. Jag hade varken hundbur eller lust att betala sådana belopp för ingenting så de skulle försöka hitta en annan biluthyrare under lördagen och återkomma… vilket det inte gjorde.

Vi installerade oss och jag åt en sen middag. När jag skulle bädda sängen kom jag på att jag glömt underlakan. Jag tar alltid med mej eget täcke och kuddar med komplement av underlakan då… Kom på att jag hade ju bäddat rent i sängen hemma med nytt täcke för det jag hade med mej ska tvättas sedan. Så jag tog helt enkelt av påslakanet och hade de som underlakan. Fungerade utmärkt. När jag skulle gå och tvätta av mej och borsta tänderna så kom jag på att jag även glömt handduk. Detta blev förstås lite besvärligare. Fick torka mej med toapapper… men det gick det också. Sedan var det sängen som gällde.

Somnade skapligt fort och sov faktiskt gott.  Hade ställt klockan på halv sju då jag trodde kursen började 8 men det visade sig att det var kl 9. Jag hade nog 8 i huvudet för det var då vi skulle ha åkt hemifrån om jag inte sovit över och Piga skulle ha fått följa med.

Kursen började med teori en timme. Jag visste inte vad jag skulle göra med Ulli under tiden. Hon är ju lite skeptisk mot golv och trappor (efter hjärnhinneinflammationen) och dessutom utan Piga som sällskap. Utanför fanns det en riktigt stor rastgård som man kunde släppa ut hundarna till även från den stor altanen. Sagt och gjort. Jag lade ut hennes fäll i lä för vinden och Ulli satte nosen i backen och snusade runt. Såg ut att trivas rätt bra.

När jag kom tillbaka för att hämta Ulli mötte hon mej när jag öppnade altandörren. Hur hon tagit sig dit är för mej en gåta. Grinden i staketet på altanen var stängd och staketet är högt!

Konstaterade i alla fall att hon inte fått några blessyrer av äventyret, tack och lov.

Vi fick börja med stadgeövningar och massor av bollar. Vi var 11 deltagare med hund och några åhörare. Ekipagen bestod av några vorsthrar, labbar, flatar och en golden och nivåerna låg rätt spridda. Ulli skötte sig som vanligt bra under stadgeövningarna. Bollar som rullade precis framför fötterna utan att hon ens blinkade. 😀 Det enda som fanns att anmärka på var väl att hon var tveksam om hon verkligen fick komma när jag ropade på henne. Det kan jag faktiskt leva med…

Sedan fick vi göra en övning med linjetag. Under teoripasset och under resten av kursen förmedlades en del tips som jag faktiskt fick ett aha av och samtidigt känslan av att det är ju så självklart så varför har man inte kommit på de själv. Ja, åt det hållet har man väl tänkt men inte så fullt ut. Mitt huvud var det ingen riktig ordning på(var rätt kaosartat och svårt att koncentrera mej med tanke på både bilen, ingen hyrbil/hur tar vi oss hem och visningen som skulle vara på söndagen), men när jag förmedlade rätt fungerade Ulli klockrent! Skönt! Nu vet jag hur jag ska försöka ta det framgent.

Under lunchen fick Ulli vara på rummet vilket fungerade utmärkt. Lunchen var riktigt god, en köttgryta med kokt potatis.

Efter lunchen skulle vi gå till ett annat ställe och där blev vi delade på. Trond hade först haft en visning av just hur han jobbar med  närsök. Aase hade närsök eller om man hade något annat önskemål.  Vi fick fylla på allt eftersom hos Aase och jag och Ulli gick dit först. Tips vi fått fungerade alldeles utmärkt för oss. Man  nästan såg på Ulli att hon sa ”Aah är det så du vill ha det?” Problemet har nämligen varit stoppet innan närsökssignalen. Jag har väl inte lagt så mycket krut på det egentligen då jag tyckt att det fungerat rätt bra ändå. Nu kommer jag nog att implementera detta till mina  träningsprogram framöver. 😀

När jag kom till Tronds övning, körde man markeringar i buskage på andra sidan av ett djupt dike. Först fick man stå nära och få en kort markering på andra sidan.

Där inne var det ett djupt, brett dike.

Köbildning…

När alla hade tagit första markeringen gick vi ner till en liten väg och körde därifrån, alltså över ängen in i buskaget och över diket. Ingen match för Ulli! 😀

Dagen avslutades med fika och då fick Ulli följa med in. Fungerade prefekt, hon lade sig vid fötterna men lite nyfiken på Lottas godisficka till att börja med men när jag sa till henne så var det lugnt sedan. Jag tror faktiskt inte vi gjorde något mera den dagen, men som sagt, mitt huvud var rätt rörigt så jag kan ha glömt något.

Ulli var riktigt trött på kvällen. Sedan vi ätit och rastat så kröp vi upp i sängen. Det fanns ju inget annat att göra tyvärr. Det är nog första gången som jag har varit på kurs där det varit övernattning men ingen aktivitet alls på kvällen. Det brukar ju annars vara läge att få nya bekantskaper, vädra tips och problem och ha det allmänt trevligt men så var inte fallet. Ställde om klockan till halv 8  istället och försökte somna. Natten var lite stökig, somnade och vaknade om vart annat och ont i kroppen så det var svårt att ligga. Vaknade innan klockan ringde och såg att den var snart halv 8 så det var dags att stiga upp. När Ulli och jag hade varit ut på en lite längre rastningstur och ätit och jag hade gjort mej i ordning upptäckte jag att jag hade sett fel på klockan. Klockan var bara 8 lik förbaskat så … tja vi gick en sväng till och sedan lade vi oss på sängen och väntade lite.  Det hade Ulli inget emot

Jag tror att hon tyckte det var riktigt skönt att ha matte för sig själv för en gångs skull…

Denna morgon fick hon vara kvar på rummet medan vi körde teori. Det var ju en liten bit att gå emellan huset och där vi hade teori och där vi även började övningar så det blev en del motion mellan varven. Saknade bilen… då har Ulli kunnat ligga utanför i bilen där alla andra höll till….

Vi började även denna dag med lite stadgeövningar (utan problem för Ullis del) om jag nu minns rätt. De som ville fick träna på kvalificeringsprovet som de har i Norge innan nkl-hundarna får starta. Trond och Aase lade upp en bana och de som ville fick pröva. Hur det gick till hade de genomomgång på under teorin på morgonen.

Vi fick dela upp oss som vi ville i tre grupper. En grupp stannade och tränade banan, några, bl a Ulli och jag följde med Trond bort till en skogsväg där vi fick gå som på A-prov. Han gick lite före då han skulle kasta och vi fick gå två och två. Den till höger skulle gå lös den till vänster fick göra som man ville,  alltså med eller utan koppel. Den högra fick en markering och när den var inne gick det ekipaget längst bak och vänster flyttade till höger och ett annat ekipage fyllde på.

Ulli fick några kluriga markeringar som hon fixade med den äran. En kastade han in i ett tätt buskage med blandad kompott. Där fick hon jobba som bara den. Kom ut och gjorde omtag (självständigt) och in i skiten och jobbade och gav sig inte. Trägen vinner! Jag tror att det var nässlor där för hon hade lite bekymmer med framtassarna och nosen. Kliade och gnuggade sig en lång stund efteråt.

När hon nästa gång fick en knepig markering långt in i skogen bakom en massa buskage så hon såg bara den höga bågen, ringde mäklaren. Kände att jag måste svara men bad att få återkomma. Ulli var redan på väg in när jag lade på så det gick snabbt och lätt. Sedan gick vi längst bak och jag ringde upp mäklaren. Det hade varit en lyckad visning och han trodde att ett bud skulle komma (vilket det gjorde igår). Ulli fick ett par markeringar till och sedan fick hon, direkt efter att parkompisen fått en markering in i skogen vid sidan av oss i full insyn över både båge och nedslag för Ulli, en dirigering rakt fram. Lätt som en plätt trots att hon visade med blicken att hon hade markeringen i färskt minne.

Då gick vi bort till Aase och gjorde en markering ute på ängen och sedan en dirigering till samma ställe. Där var Ulli mer alert än vad matte var. Blev lite kaos i mitt huvud. Dök upp tankar om huset, försäljningen och äntligen bud. Gick inte att koncentrera mej, ungefär som är man försöker somna när hjärnan går på högvarv. Blev många visselsignaler som varken jag eller Ulli känner till men till slut blev det väl ett skapligt resultat i alla fall. Stackars Ulli som har en sådan matte.

Så blev det lunch och jag gick upp med Ulli igen. Om gårdagens lunch var god så var detta ingen höjdare alls. En kall pastasallad som dröp av vinäger (vilket är en smak som jag tycker är riktigt bläää). Hårt bröd och smör men inget pålägg  och hungrig som en varg. En pytteportion fick jag i mej men smaken låg kvar under hela eftermiddagen trots att jag tog mej ett kexchocklad när jag hämtade Ulli för att försöka få en annan smak i munnen. 90 spänn kostade lunchen och det kan jag inte tycka den var värd. När det är så blåsigt som det var så skulle det ha varit kanoners om vi  fått något som var varmt och gott istället.

Efter lunch fick vi sedan sitta och titta på när tre av deltagarna genomförde provet som det tränat på. Har kunnat tänkt mej något annat när man går på kurs…

Därefter tog Trond fram sin hund och visade en del övningar som handlade om att få dem att alltid lita på att det finns något när man pekar och att inte själv bestämma vilken apport som ska in. Dessutom övningar för handtecken.  

Trond och hans 4-åriga hanhund som jag glömt namnet på  

Ulli låg lugnt och tittade på

Lugn och fin! Så skönt med en hund som verkligen tar tillfällena i akt och lägger sig och vilar när det inte är en övning där hon ska vara aktiv.

Aase hade också en hel del matnyttiga tips.

Efteråt fick vi ta med oss dummisar, sprida ut oss och testa själva. Testade tipsen vid skicken men trodde inte att det skulle fungera med en gång. Det gjorde det! Ulli såg ut som om hon inte gjort annat. Så himla bra! Nu gäller det för mej att lägga av med en hel del olater (40 års inlärning) vilket kommer att bli det svåraste.

Efter fikat och avslutande teori var det dags att bryta upp. Jag hade packat ihop och städat ut mej under lunchen (en fördel med lite osmaklig lunch, man får tid att göra annat) så det var bara att packa in allt i Mauds bil. Hon var nämligen snäll och kom och hämtade oss och skjutsade sedan hem oss. Piga blev förstås glad att se oss och när vi kom hem var vi nog alla lite slut i luvan och tyckte det var skönt att vara tillsammans igen.

Mest glad är jag  över att Ulli faktiskt har hållit ihop hela helgen utan någon tendens till kaos. Dessutom sprang hon på alla de olika golven och upp och nerför trappen utan att tveka under söndagen. Trappen var dessutom öppen , vilket hon brukar tycka är extra otäckt. Kanske har hennes hjärna börjat fungera som den ska igen? Återhämtning från hjärnhinneinflammationen komplited… 😀

Idag var vi ut och testade råka igen. Tänkte dra henne från provet i Lit om det var problem även idag men hon apporterade fyra råkor utan några problem, trots att de är välanvända vid det här laget och nu åker de i soporna.

Apporterar man fyra råkor, som ser ut så här, utan problem är det väl ingen fara.

Fick också bära råkor hem. Matte bar resterande för vi hade även and och kråkor, allt apporterat utan problem. Dessutom var hon riktigt lyhörd. Har förstås väldigt gärna velat ta en tur till någon av tjärnarna och kört några vattendirigeringar men jag har ingen bil. Får hoppas att jag får igen den i morgon. Fick meddelande just nu om att de beställt en ny slang och får en i morgon. Håll tummarna att det inte är något mera är ni snälla.

Marith

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

tretton + 10 =