Ja nu var det dags igen. Ja så tätt på given är det ju inte numera förstås, 5 år sedan sist vi hade en liten valp . Det blev man genast varse. Oj vilken energi de har de små liven.

I torsdags eftermiddag åkte vi ner till Falun för att övernatta hos Ingegerd och Gustaf. Som vanligt mottogs vi med stor gästfrihet. Tusen tusen tack!

På fredag morgon i 9-tiden fortsatte vi resan ner till Avesta, Mormans kennel. Anna-Karin var ledig hela dagen och Lasse skulle iväg och jobba men väntade lite för att vi skulle få tillfälle att träffas.  Här kommer några bilder från ”hämtningen”:

 

Resan hem började med lite konsert. Vi hade transportburen i baksätet och Thord satt där som sällskap men de första 10 minuterna räckte han inte till, tyckte hon. Tidvis lite högljudd då hon gjorde några försök att yla. Liiite kändes det i mattehjärtat att bara fortsätta att köra men dels så hade jag inget val då det inte var så lätt att stanna någonstans.

Efter 10 minuter blev det tyst… i några minuter. Sedan blev det konsert igen i 10 minuter men sedan blev det tyst. Då sov hon i 1 timme ungefär och när hon vakande och började bli orolig passade det bara att stanna och rasta och tanka. Ut och kissa och sedan in igen. Denna gång blev det lite pip i ca 1 minut och sedan sov hon i 2,5. Vi hade lite svårt att hitta någon bra ställe att stanna på, hon skulle ju ha mat också så lite skydd från vägen ville vi ju ha. Efter ca en kvart så hittade vi ett skapligt ställe.

Jag gjorde i ordning matskålen och ställde ut den och sedan hämtade jag Ultima. Roligt att se när hon fångade lukten från maten och sökte sig fram till matkoppen. Hon åt med god aptit för hon var nog rejält hungrig. När vi åkte igen så blev det ett par korta protester men sedan sov hon gott igen.

Jag ringde pizzerian i Bräcke och beställde halvgräddade pizzor så de var färdiga när vi passerade Bräcke. Väl hemma var det dags för flickorna att få hälsa på varandra. Lite nosande men sedan var det inget särskilt med det. Ultima kissade utanför bron och Piga gick dit och nosade.

Hon har under första timmen undersökt alla rum på nedervåningen, även bakom soffan och i alla andra skrymsel och vrår. Ett riktigt litet kvicksilver, far fram som en liten vessla.

Trots att hon är kvick och rör sig överallt så är hon lika kvick att komma när man vill det och hon lyssnar också när man säger ifrån när hon gör saker hon inte får. Nu har vi ju begränsat förbuden och tagit bort massor med frestelser för att hinna med och kunna vara konsekvent. Sedan får man plocka fram och ställa tillbaka ordningen allt eftersom, har vi tänkt i alla fall.

Trots allt är det faktiskt rätt skönt när hon snällt lägger sig på fällen vid min fotpall och sover sött. Blir nog bra det här! 😀