Ett halvår går fort….

Ja, jag skäms!! Det har nu gått ett halvår, så när som på ett par dagar, sedan sist jag uppdaterade bloggen. Nu har det inte hänt så speciellt mycket på hundfronten och då känns det inte så angeläget att skriva. Mitt liv har kretsat kring ”dödstädning” och förberedelser för försäljning av huset så någon extra tid för flickorna har det inte blivit. Har heller inte haft större lust om jag ska vara ärlig.

Vi har gjort våra morgonrundor med lite diverse aktiviteter och två gånger har vi varit några stycken som jobbat lite i skoterspåren samt några träffar i hundhallen på Torsta. I övrigt har det varit riktigt lugnt ända fram tills förra veckan. Då hade vi i Jämt(!)-samträningsgruppen i samarbete med MittHundEvent ett läger i Rissna med Kicki Pilenås och Anita Norrblom.

Tyvärr sammanföll detta med att mäklaren ville ha visning av huset både på måndag kväll och lördag eftermiddag. Detta gjorde att min planerade deltagande under hela veckan inte gick att genomföra. Som tur var ställde Ulla upp som spindeln i nätet och Carina tog hand om sin grupp så jag tror att de klarade sig utmärkt utan min närvaro alla dagar.

Under tisdagen deltog jag med Ulli. En riktig ögonöppnare  och spark i baken för min del. Vi deltog i en kombogrupp med öppenklass och elitklass. Dels så åkte mina hjärnceller karusell åt ett håll och Ullis åt ett annat. Insåg förstås vad min slapphet och brist på koncentration har ställt till det. Ullis näsa och hennes övertro på den ställde till det som vanligt och mycket motion blev det för egen del 😀 men vi hade i alla fall tur med vädret.

Ullis nos i arbete (under passivitet…)

Under fredag eftermiddag och en stund på förmiddagen på lördag var jag där som funktionär och dessutom hämtade och lämnade jag Anita på flyget så lite nytta gjorde jag väl även under veckan men inte blev det som planerat, som sagt var. Synd för jag hade förstås även velat se lite av Kickis grupper men en sak har jag lärt mej sista dryga halvåret. Inget blir som man tänkt och man måste vara flexibel. Förväntar mej inte att det ska hända bra saker, bara problem som måste lösas på något sätt. Blir lite less men det finns inga alternativ, bara att acceptera.

Lite bilder från tisdagen då Ulli och jag var med.

Förmiddag

Eftermiddagen

Eftersom mina ögon öppnades med smärtsamt uppvaknande så har vi nu ett annat upplägg på våra morgonrundor. Nu gäller det att inte gå och tänka på annat utan koncentrera sig på sin hund. Ulli går fot och Piga går bakom…. inte alltid till deras stora förtjusning men välbehövligt för oss alla för att åter få lite ordning. Stopp och inkallning ingår förstås också. När jag är på riktigt gott humör då de har skött sig exemplariskt kan de få ta sig en springtur i ”Träsket”. Detta uppskattas å det högsta av dem bägge.

Träsket

Idag har de faktiskt fått jobba lite med fågel. Premiär för i år. Tog fram lite fler sorter tills i morgon så det blir nog lite jobb då också. I år tänker jag köra med mycket fågel så att vi inte råkar på olyckliga överraskningar om vi lyckas få till övrig träning så det går att starta  på prov i höst. Just nu känns det lite långt borta men man ka aldrig så noga veta. Bara husförsäljningen blir klar snart så kanske jag kan koncentrera mej när jag kör hund, för det behövs verkligen när Ulli är i farten.

Marith

 

Nu händer det lite sa flickorna…

Vi har varit lite flitiga på morgonrundorna nu ett tag, med undantag för de sista två dagarna då det har varit rätt kallt och matte är lite frusen av sig. Flickorna fortsätter att leta bär när de får springa lite som de vill och när vi kommer hem så är det nyponbuskarna som fortfarande får sig ett besök.

Tur man har lite balans, säger Piga

Jag nöjer mej med de här, tycker Ulli som inte riktigt har kommit på att plocka från toppen av buskarna.

Jag har slutat prenumerera på dagstidningen nu när husse är borta har lämnat oss så sysslan att hämta tidningen är därför borta. Istället så får de bära ett par dummisar på vägen hem ibland. Det gör de förstås med glädje.

I lördags gick vi ner till ängarna nere vid kyrkan för jag hade tappat bort en vante när vi var där och tränade i onsdags. Jag hittade ingen vante men flickorna fick träna på långa linjetag. På återvägen gick vi ner till Minneslunden för ett besök. Jag har inte varit dit sedan de gravsatte Thords urna (vart får vi anhöriga inte veta annat än att det är i minneslunden).

När vi gick ner gick vi förbi kyrkan och jag såg att där fanns en skylt vid gamla kyrkogården att hundar var välkomna om de var kopplade. Tänkte, vad bra då kan flickorna få följa med…. Det gick förstås inte!Där fanns en skylt om att hundar INTE fick följa med in i Minneslunden.

De fick sitta och vänta medan jag själv gick in. Det blev lite av blå timmen innan vi var på hemväg men väldigt vackert. Måste förstås ta lite foton på Sundsjön också. Ber om ursäkt för att fotokvalitén inte är den bästa på mina foton idag.

I söndags var det träning med Jämt(!)samträningsgänget. 9 förare och 11 hundar och en 16 veckors praoelev deltog. Kul att det blev så pass många trots att det börjar bli kyligare och lite vitt på backen!

Jens med den lilla praon

Vi hade bestämt att vi skulle ”jobba från linjen” denna dag och eftersom det fanns både nybörjare och öppen-/elithundar med så delade vi upp det i två omgångar. Vi började med nybörjarhundarna som bestod av 4 labbar, 1 golden och 1 spaniel. Lars och jag gick ett par meter före på var sin sida om linjen. Vi började med att gå framåt och istället för skott ropade Lars PANG och linjen stannade.

Från början var det en hel del oroligheter på linjen men efter några gånger skötte de sig riktigt bra. Då kom också ett kast efter att Lars sagt pang. Om det var någon som var orolig på linjen fick de vända om och gå några meter från linjen, sätta hunden och gå och lägga ut en dummy, gå tillbaka till hunden och skicka på linjetag. Den hund som var lugn och hade markeringen kvar i huvudet fick hämta alternativt att en av förarna hämtade. Vi beslutade att inte använda skott ännu utan avslutade när de var på topp!

Efter att vi riggat 5 platser med dummisar blev det lite fika. Finns väl inget som smakar så gott som en kopp kaffe när man sitter ute på en ryggsäck och det är lite kyligt i luften. Vi hade även riggat min Flexi Launcher och jag hade tänkt att vi skulle börja med en markering som fick ligga och nästa hund skulle ta en valfri dirigering bakåt. Jag stod längst upp med mina två och då blev det bestämt att vi skulle börja. Naturligtvis glömde jag att Piga skulle ha hämtat en dirigering först så jag skickade Ulli direkt… Ja, ja, som sagt var, mitt huvud fungerar inte riktigt som det ska ännu…

Eftersom det bara finns fyra apporter på Flexin så laddade vi om efter var fjärde markering. När alla hade hämtat ett antal markeringar så lade Flexin av. Tydligen räckte inte batteriet längre när det var så pass kallt. Vi avslutade därför med att ta in alla återstående dummisarna på dirigeringar. Kontentan av övningarna var att de alla skötte sig rätt bra.

Nu  i två dagar har vi tagit det lugnt. I går skulle jag till läkaren i Östersund, passa på att uträtta några ärenden och titta in en stund hos Ellen och Gunder så är vi kom hem igen så var det redan mörkt. Flickorna fick följa med men satt naturligtvis mest i bilen.

Idag har det varit så kallt, drygt 13 grader och det är vi ju inte riktigt vana med ännu så vi har haft en ”kojdag” idag. Ulli tycker att jag är lite lat, har nog velat ut och springa lite men det blev bara morgonrundan som i sig var rätt vacker. Gnistrande frost och Sundsjön hade fått blank fin is i Torsängsviken.

Marith

 

Det här med att vila sig i form….

Ja det är då definitivt inget för Ulli, kanske inte ens för Piga. Vi har ju inte varit de flitigaste att träna. Lite har det väl blivit på våra morgonrundor ibland, men inte är det mycket inte. Det märktes i allra högsta grad förra helgen.

Då fick vi besök av Ingegerd och Gustaf med deras hundar Ronja, Sita och Flisan. Vi var ut en sväng både söndag och måndag. På söndag var vi ute i skogen där vi brukar gå våra morgonrundor. Vi började med att vi lade ut fyra dummisar när vi gick och när vi kom fram till stället där vi skulle träna så skickade vi hundarna rakt genom skogen och ner till stigen där vi kom ifrån (ett U). Funkade som det skulle för alla men Ronja som har lite problem med lederna följde Ingegerd på en liten promenad istället.

Sedan lade Gustaf ut dummisar på fyra ställen och sedan kastade vi en markering till en hund och nästa fick ta en valfri dirigering innan den hämtades. Det var nu som Ulli visade att hon var totalt döv för både stoppsignal och inkallning. Blev bra motion för matte…

När vi var nöjda gick vi tillbaka men hade lagt ut fyra dummisar igen som de fick hämta på linjetag genom skogen åt andra hållet. Det fungerade bra för de allra flesta hundarna. Gustaf fick lite motion då Flisan, istället för att ha näsan påkopplad, fortsatte till någon av ställena där hade lagt dirigeringarna tidigare.

Piga håller koll på Flisan och Gustaf….

…. liksom Ulli

Det gör även Sita

Gustaf ser inte alltför missnöjd ut trots den extra motionen 😀

På måndagen åkte vi till Ismundsundet och då använde vi apportkastare till markeringarna. Vi gjorde i övrigt lika då förutom att det var fem dirigeringar ute. Markeringarna kom till en början ut på ett kalhygge. Vi stod i en kohage med kullar och dalar och sjön på ena sidan och vägen på den andra med ett dike framför kalhygget.

En hund fick en markering från apportkastaren och en annan en dirigering tills alla tagit en dirigering till alla ställena. Vi började med Sita, Ulli och Valle. Detta för att Flisan höglöpte. Det blev även denna dag motion till mej från fyra av dirigeringarna. Omöjligt att få Ulli att lyssna på pipan tills den sista där hon gjorde det riktigt bra. Där kom en markering nästan i linje med dit hon skulle. En signal + en hojtning (nåja med tanke på hur det hade gått förut så var jag nöjd ändå 🙂 ) så stannade hon och tog tecken och hittade dirigeringen.

Sedan var det Pigas och Flisans tur men Valle fick gå med för att se hur det skulle gå med en höglöpstik. Gick alldeles utmärkt! Några foton blev det inte, kom helt enkelt inte ihåg att fota.

När vi kom hem åt vi lunch och sedan åkte Gustaf och Ingegerd hem till Dalarna igen. Tomt blev det förstås men mycket trevligt att få lite sällskap och tänka på annat än bara tråkigheter.

På onsdag var vi till Hammarstrand och tränade hos Ulla. Lars och Berit var också med. Här körde vi först dirigering med störningsmarkering och sedan körde vi dirigeringar genom en dunge med ett dike och låg mellan två ängar som en miniravin. Gick kanske inte så bra som vi hoppats, svårt med raka linjer, men jag var egentligen ganska nöjd med Ulli då hon denna dag hade bestämt sig för att lyssna. 😀

Genom denna dunge/miniravin (syns tyvärr inte hur bred och djup den var) skickades hundarna.

Ulla och Flinga

Susa, Ulli och Piga samt Lars och Valle tittar intresserat på när Ulla och Flinga jobbar

Det gör även Berit

När vi var nöjda (det regnade lite smått) så bjöd Ulla på lunch. Jättegott! Ibland blir man bortskämd. På vägen hem passade jag på att hälsa på min bror och svägerska som bor i Strömsnäs.

Jag har sedan dess, vare dag, mer eller mindre, lagt lite krut på att träna flickorna när vi går våra rundor. Jag hoppas att det kommer att ge resultat, det ser i alla fall ut så men det är ju en sak att träna när vi är själva, en annan när vi är flera… På onsdag ska vi ut en sväng här nere så då får vi väl se hur det går.

Lars och jag har även inbjudit Jämt(!)samträningsgruppen till Ismundsundet på söndag. Hoppas bara att det blir lite uppslutning. Skulle vara kul om vi blev några stycken men det brukar vara lite ”motstånd” när inbjudan kommer en bit från Östersundsområdet tyvärr. Vi får väl se hur det går.

Marith

Aktivitetsläget är mycket lågt….

Nu har det gått mer än en månad sedan som jag har uppdaterat bloggen. Detta beror på att det har varit väldigt lite att skriva om då träningen i stort sett har legat på is. Flickorna och jag har förstås våra vanliga morgonturer oavsett allt annat och vädret har varit varierat. Rätt soligt och fint ibland och har man faktiskt kunnat bli på lite gott humör.

Flickorna vid Alexisbacken

På hemväg, Sundsjön kan anas till vänster längst upp i bild.

Förra helgen fick vi sällskap av Potifar medan övriga familjen roade sig i Åre.

Fina goa Potifar

På morgonpromenad lördag morgon.

Självklart ska tidningen apporteras till dörren!

På söndag eftermiddag kom Maud och Emelie och skulle hämta Potifar. Han ”avlöstes” av Ronja som skulle vara här medan husse och matte åkte till Portugal på en liten semestertripp.

Husse berättade att hon var skendräktig och hade matvägrat på söndag morgon. Söndag kväll och både måndag morgon och kväll åt hon som hon brukar. När vi gick vår morgonrunda på måndag var hon inte lika ”på” som hon brukar men jag tänkte att det beror säkert på att hon är skendräktig.

För övrigt såg hon pigg ut.

På tisdag kväll matvägrade hon igen. Lika dant på onsdag morgon. Hon följde med på vår morgonrunda men när vi kom hem och jag började göra ordning min frukost fick jag se att hon hade spytt i hallen. Gick runt och tittade lite och såg då att det fanns även lite bloddroppar så då tog jag tempen på henne och mycket riktigt… 39,4. Kollade med matte att det var okey att ringa Djursjukhuset och åkte sedan in. Vi fick vänta rätt länge då det var många akuta fall.

Så småningom så fick vi träffa en sköterska som kollade tempen. Efter konsultation med veterinären så tog hon också blodprov på Ronja.

Veterinären kom också in så småningom och undersökte henne och hon trodde också på livmoderinflammation så om provsvaren också indikerade på det så skulle de röntga/göra ultraljud. Nu började tiden gå väldigt fort. Klockan 3 skulle jag vara nere på stan på bouppteckning. Ville inte avboka den heller för då hade de varit tvungna att kalla vara och en för ett möte om 14 dagar vilket inte var önskvärt för min del då det tar 2 – 3 veckor innan skattemyndigheten har fastställt bouppteckningen.

Vi löste problemet med att jag fick fylla i papperen innan ultraljudet och de fyllde jag i med hjälp av Kristina, Ronjas matte, via telefon och som då också fick höra vad sköterskan sa när hon kom och skulle hämta henne för ultraljudet. Där fick jag då lämna Ronja vilket inte kändes riktigt bra men jag visste att hon var i goda händer. De skulle ändå göra henne klar för operation om även ultraljudet visade på livmoderinflammationen (vilket det förstås gjorde).

Så fort bouppteckningen var färdig åkte jag tillbaka och fick rapport men då fick jag inte träffa Ronja då hon förbereddes för operationen. Jag lämnade Kristinas telefonnummer så hon fick rapporterna från sjukhuset. Hon och hennes dotter skulle åka upp och ta hand om Ronja när hon skrevs ut på torsdagen. De stannade i Brunflo tills på fredag då de åkte tillbaka till Segeltorp med ett litet stopp här för att hämta Ronjas mat. Mycket skönt att få träffa henne efter operationen som gått bra. Hon såg efter omständigheterna pigg ut. Glada ögon och många pussar som vanligt. Nu håller vi tummarna att allt fortsätter att gå åt rätt håll.

Idag var det rätt kyligt när vi gick vår morgonrunda. Minus 2 grader och is på vattenpölarna och frost i gräs och på träden.

En sol på uppgång hade vi också på morgonrundan.

Det bådade gott med solen då vi skulle på samträning i Bomsund klockan 11. Innan vi hann åka kom Kent och skulle fixa lite i hallen och vindsluckan på övervåningen. Han klarade sig själv så klart så det var grönt ljus att åka. Han har ju varit här och hjälpt oss mycket tidigare så han vet ju var alla grejer finns om det är något han behöver.

Vi höll till i Båtsmanstjärn ute på myren. Mossan hade frusit så pass att de ”varken bar eller brast”. Vi kunde i alla fall vara torrskodda med kängor och för Ullis del var det perfekt ”före” då hon inte kunde springa riktigt så fort som hon brukar. Henrik och Jane med Hasse, Åke och Uffe hade kallat till träffen och Gunilla och Lettis och Lotten med Syrran och Yoda hade liksom jag anammat kallelsen.

Båtmanstjärn i motljus. Det var faktiskt betydligt ljusare än vad bilden visar.

Mina förväntansfulla flickor.

Vi började med att gå i par. Henrik kastade och sköt och Gunilla och jag gick med våra hundar på linje. Det började med en markering till Lettis mot en liten kulle. Sedan vände vi ryggen till och gick ut mot tjärnen. Rätt vad det var kom ett skott och vi skulle komma överens om vilken som skulle skicka och snabbt vända oss om och skicka på linjetag. Detta upprepade vi så att de fick tre linjetag vardera och vi nådde en bra bit ut på myren.

Sedan kastade och sköt jag för Henrik och Hasse och Lotten med sina hundar. När de var nöjda och belåtna så var det dags att få en varm kopp kaffe och en macka. Finns inget som smakar så gott som kaffe ute på en myr sittandes på en ryggsäck! 😀

När vi fikat färdig så gjorde vi markeringar med dold kastare och dolda nedslag.

Jane och Uffe fick börja med markeringarna (eller var det Åke… skämmes! Minns inte  vilken som är vilken…)

Syrran fick sitta kvar medan matte  och Yoda markerade

Lotten och Youda och Gunilla och Lettis tittar på medan Uffe markerar


Piga och Ulli är också mycket intresserad av vad som försegår.

När alla jobbat så avslutade vi dagens övningar. Trots att solen var framme och faktiskt värmde lite så blev man allt lite frusen, kläderna till trots.

I tisdags så skickade Max och Bente en hälsning från Norge och några foton på Max lycka när snön hade kommit. Vet förstås inte om snön ligger kvar men Max njutning kan man ju inte ta miste på. Han är väl inte lavinhund för intet! 😀

Marith

Äntligen sa flickorna idag när det blev träning!

I tisdags var det en riktig struldag. Inget gick som det skulle så till slut gav jag upp försöken att vara till någon nytta. Tog med flickorna och tänkte åka och träna. På vägen till Stensmyran började det att regna. Typiskt! Regnkläderna hade jag plockat ur bilen när jag skulle ha baksätespassagerare förra måndagen och hade glömt ställa dit dem igen. Inga stövlar hade jag heller. Har man huvudet under armen så har man.

Nu hade jag förstås lite tur. Det kom bara en miniskur så när vi var framme så hade det slutat. Blött i långgräset var det ju förstås så då gör man det bästa av situationen. Tog fram apportkastaren och så fick det två enkelmarkeringar vardera. Använde äggen så det gick rätt långt och landande i långgräset ute på ängarna. Måste säga att de skötte sig utan anmärkning. Tyckte själv att de blev onödigt svåra men de tyckte inte flickorna som spikade alla. Man ska ju sluta när man är på topp så vi nöjde oss där. ”Mycket skrik för lite ull” tror jag flickorna tänkte men ”less is moore”.

Igår blev det inget annat än ett par skogsrundor för jag fick helt plötsligt arbetslust så mycket blev faktiskt gjort. Idag skulle jag fixa undan lite innan vi åkte till Ismundsundet för lite träning tillsammans med Lars, Ulla och Lena. Det blev inte värst mycket gjort för telefonen ringde flera gånger så det var ren tur att jag hann fixa lite matsäck innan vi måste åka.

Vi fortsatte där vi slutade förra veckan, alltså med stoppsignalsövningar. Sedan övergick vi till dubbelmarkering över ängen och in i skogskanten i hörnet på ängen. Sedan var det dags för fika och därefter bytte vi mark för markeringar. Vi gick ner till en annan äng som sluttar ner mot vattnet (eller kanske böljar, skulle man kunna säga). Kastaren stod nedanför så hundarna såg bara kasten, inte kastaren.

Markering med dold kastare

Andäktigt väntande flickor…

Susa lämnar apporten till matte Ulla

När det var Pigas tur fastnade ena dummisen en bit upp i ett träd men jag bad Lars att den skulle få vara kvar. Hon strulade lite med den första markeringen (sist kastade) så jag tänkte att det kanske blir för svårt men jag skickade i alla fall. Gick fram till kanten så jag såg vad hon gjorde och när hon var i rätt område gav jag söksignal. Hon reste sig på bakbenen men mot fel träd men jobbade på och flyttade sig närmare och reste sig på bakbenen varje gång. Till slut upptäckte hon den men hon fick hoppa lite för att nå den. Den satt som berget och hon drog och drog och till slut släppte hon för att sedan hoppa upp igen och ta ett bättre grepp. Denna gång lossnade den efter lite jobb och hon kom glad och stolt med apporten. Det är sådana gånger man blir lite extra glad!

Summa sumarum så skötte sig alla hundarna riktigt bra idag. Gjorde gott i själen att komma ut lite och göra något helt annat. Få se om det blir någon mer träning framöver. Det verkar som om alla i Jämt(!)samträningsgruppen har gett upp för i år då ingen bjudet in till träning längre. Lite synd är det allt och själv känner jag inte att jag orkar dra igång något heller så jag ska väl inte klaga…

Ikväll fick jag besök av ”Svenske Max’s”  husse och matte. Max gick sorgligt nog över regnbågsbron den 7 september pga cancer, denna f–bannade sjukdom, så sorgligt. De hade med sig en jättefin höstbukett.

Det blev en trevlig fikastund trots att vi alla har blivit indirekt ”drabbade” av cancer. Hur som helst så har Max gjort avtryck och tanken på en ny labbe har infunnit sig. De hade en jämthund som de också tvingades ta bort bara fem veckor tidigare så naturligtvis är det sorgligt tomt i deras hus men som det hördes blir det nog en till jämthund också. Det är ju så att när man väl har skaffat första hunden så kan man inte vara utan. Det är ju inte ”bara en hund”, det blir ju en hel livsstil. Hur som helst var det mycket trevligt att träffa dem även om omständigheterna kunnat vara annorlunda.

Marith

 

En vecka med besök

Den här veckan har vi haft kärt besök. När vi åkte hem från begravningen i måndags hämtade vi upp Ronja i Brunflo där hon och hennes husse hade mellanlandat från älgjakten. Jag släppte ut flickorna ur bilen så de fick hälsa och rasa av sig lite tillsammans med Ronja innan vi åkte hem. Jag tror att de tyckte att det var kul att träffas igen, alla tre.

Tisdagen blev en rätt lugn dag med bara lite skogspromenader. Ja lugn och lugn, flickorna lekte förstås och första dagarna var det mest Ronja och Ulli men sedan var det lite olika konstellationer och ibland alla tre.

Följa John

På onsdag var vi faktiskt ut och träna. Ulla hörde av sig och Lena hakade också på. Skönt när andra tar initiativ. Lusten finns men så mycket längre än så blir det inte om ingen ”sparkar en i baken”. En härlig eftermiddag med delvis sol blev det.

Dagens uppgift var i  första hand stoppträning

Här sitter alla passiva medan vi gick och preparerade dirigeringarna. Från vänster Ronja, Ulli, Piga, Susa och Anton, bekvämt liggande. 😀

Vi avslutade med en dubbelmarkering som inte var helt enkel då terrängen ställde till en hel del. Vi fick också besök av en älgjägare som tänkte släppa sin hund en bit bort så han ville veta när vi var färdiga.

Inomhus har det små ”gosstunder” bland.

Gosstund

Idag var det så dags att säga hej då för denna gång till Ronja. Det blir allt lite tomt. Hon har dessutom många saker gemensamma med Garbo så ibland är det nästan lite spöklikt. Fick meddelande för en stund sedan att hon var hemma igen, lite trött efter en lite tuff bilresa. Tror säkert att även matte som varit utomlands, var lite trött efter en lång bilresa idag.

Naturligtvis blev det ett foto på trion.

Nyponen har precis börjat mogna nu när det börjar tryta med hallon och blåbär så än finns chansen till naturligt C-vitamin.

Vi fick också en hälsning från en stilig herre i Norge och hans matte Bente. Norske Max sitter och njuter av det fina vädret, så fin!

Nu kommer det att bli lugnt några dagar. Jag hoppas att lusten att träna infinner sig så de vår en liten ”duvning” innan torsdagen då det åter är en vänlig själ som inbjuder till träning. Bra att ha något roligt att se fram emot. Det tråkiga har jag skrivit av mej på Huskorsets blogg så det slipper ni läsa här. 😉

Marith

Stackars mina flickor….

Ja det är lite synd om mina flickor som saknar stimulans just nu. Blir inte så mycket mer än våra morgon- och kvällsrundor. Försöker hitta på lite inkallning, stanna kvar och en och annan markering efter vägen men de skulle verkligen behöva lite mera. Blir kanske när begravningen är över.

Igår kväll drog lilla Ulli iväg långt i förväg så Piga och jag ställde oss någon meter in i skogen bakom en gran men så jag kunde se stigen. Väntade en stund men hon kom inte tillbaka. Visslade och då kom hon ut på stigen men stannade en bra bit längre bort än var vi stod. Hon lyssnade, satte nosen i vädret, lyssnade, trampade lite och satte sig en stund. Ställde sig upp, lyssnade, vädrade och drog iväg åt samma håll som hon kom ifrån. Vi väntade en stund, visslade och så kom hon ut på stigen och den här gången lite närmare men stannade, vädrade, satte sig, reste sig, trampade och kom så småningom sakta tvekande mot oss och plötsligt upptäckte hon oss till sin stora glädje.

Det har regnat lite i dag men morgonrundan var i alla fall torr uppifrån. Stövlarna fick man allt dra på sig för det hade nog kommit en hel del regn. 5 mm sa grannen som har regnmätare.

Idag när hon också sprang iväg lite för lång gjorde vi samma grej men då kom hon själv utan vissling och snabbare. Det tar sig! Stanna kvar behövdes också påminnas om. Satte ner dem och gick en bra bit ifrån dem bakom en krök på stigen så jag inte syntes. Ropade på Piga och hoppsan! Båda kom. När jag inte blev glad fattade hon snabbt galoppen och sprang före mej tillbaka dit hon satt och satte sig. Gick tillbaka och väntade en stund innan nästa inkallning som hon genast anammande. Gjorde sedan om samma grej efter att de gått fot en bit och denna gången satt det som en smäck.

Påminnelser är av nöden, det går inte att slappna av för då tar de kommandot. Vilket de bägge gjorde när jag fick ett telefonsamtal när vi var nästan hemma. Fot, vad är det? Nu har inte matte tid så nu gör vi en grundlig undersökning av omgivningen, tyckte de. Ungefär som barnen gjorde när man pratade i telefon. Jippi nu är inte matte på banan så då gör vi som vi vill.

Nu kan ju inte jag vara sur på dem så naturligtvis blev det fredagsgodis. Grisöron! Namminamm!

Ulli paxar hundbädden när det är dags att njuta av fredagsgodiset…

… Piga paxar soffan.

Marith

En kaotisk tid…

Ja de senaste veckorna har verkligen varit en mardröm. Thord kände sig lite krasslig efter träningsveckan och det blev ett par läkarbesök som så småningom resulterade i akutremiss till Östersunds sjukhus. Där konstaterades att han hade elakartad cancer i lungan på höger sida och i levern. En lång historia kort så somnade han in efter en vecka och några timmar. Saknaden är enorm och på måndag väntar begravningen. Mer att läsa om det finns på  Huskorsets blogg

För flickornas del har det också varit kaotiskt. Inget har varit som det brukar och jag har inte orkat träna dem. Ulli har betett sig lite underligt och man undrar lite vad som pågår i det lilla huvudet.

Maud har sovit över här lite då och då sista veckan och i söndags var både Potifar och Lady med. Det märks att uppmärksamheten inte varit tillräcklig då Ulli tog alla chanser att få vara nära Maud när hon hade chansen.

Igår kväll kände jag att det var dags att ägna lite tid åt hundarna. Lade ut en blänkare på FB på Jämt(!)samträningssidan och fick bra respons. Vi blev fyra förare och fem hundar (jag har ju två). Vi började med dirigering bland ”Ufo-äggen”.

Vi valde ut 5 ”ägg” på olika avstånd och svårighetsgrad och lade 5 dummisar vid varje. Sedan körde vi på olika ägg efter varandra tills alla varit till alla ställena. De hämtade aldrig på samma ställe efter varandra. Hund nr 1 hämtade på plats 1, hund nr 2 på plats 2 etc. De hade även sett när vi lade ut på alla ställena och de såg också varandra när de hämtade apporterna så det fanns många synintryck men det gällde att höra vad matte eller husse sa och att inte gå på ”egen tro”. Efter ett varierat antal korrigeringar blev resultatet det vi önskade och summa summarum så var de faktiskt riktigt duktiga alla fem.

Efter detta var det dags för fika. Finns väl inget som är så gott som att fika ute sedan man tränat en stund. Ulla hade med munkar som var jättegoda. Tror att jag glömde tacka så jag gör det nu istället. Tusen tack Ulla!

Sedan var det dags att ta tag i markeringar. Inga långa avstånd men en riktigt svår terräng så de fick verkligen vara på alerten och fokusera och vara noggrann. Resultaten blev lite varierat men ingen gick därifrån utan att ha lyckats. Jag tror att både två- och fyrbenta var rätt nöjda när vi var färdiga. Vi fyrbenta fick förstås lite idéer om vad som behöver tränas på. Markeringar kan vara rätt knepiga och det gäller att ha lite fantasi för att ge utmaningar så det inte blir för enkelt.

Marith

Träningsvecka och Jämtlands Cup del 2 (dag 3 och 4)

Så var det onsdag morgon, dagen JC! 😀 Loktjärn var målet för dagens äventyr. Vi hade ju gått runt och lagt upp stationerna igår som jag redan berättat, så det enda som fattades var lite snitslar.  Lottningen genomförde vi också igår så det var bara att köra igång. En ny deltagare för dagen kom, Christina och Muffin (en tollare) som ville testa lite.

Första stationen var markeringar. Tobbe och Melker var placerade i skogskanten bakom vassen och öarna som man kan ana rakt fram. Startplatsen för Slyngelklassen var ungefär där Lars står och tittar.

Markeringen för Slygelklassen kom bakom öarna en bit ut bland näckrosorna framför vassen. Mästarklassen fick en dubbelmarkering på rad lite längre bort bland näckrosorna och hade startplatsen lite längre upp på land.

Nästa station var landidrigering till vänster om tjärnen.

För slyngelklassen låg dirigeringen i skogskanten och för Mästarklassen låg den en längre bit in i skogen. Det låg alltid tre dummisar ute.

Tredjestationen var landmarkering. Den gick på samma sida som vattenmarkeringen men förstås på land.

För Slyngelklassen kom en dubbelmarkering på rad och för Mästarklassen kom det en trippel på rad där den sista kom i skogskanten rakt fram.

Fjärde och sista stationen före lunch var vattendirigering.

Dirigeringen för Slyngelklassen gick bort till ön man ser ganska precis mitt i bilden. För Mästarklassen gällde det att ta sig förbi den och fram till nästa ö. På vägen dit kom en störning. Tobbe stod på land (till vänster) och när hundarna hade nått lite drygt halvvägs kom ett kvack och kast som Tobbe själv plockade upp.

En liten regnskur kom men det var nog mest bara för att retas. Jag hann aldrig få på mej några regnkläder men blev ändå inte särskilt blöt. Gick ändå upp till bilen och hämtade paraply till Thord så han skulle slippa bli blöt om det kom lite mera. Lunch tillagades som vanligt på murikan för de som ville.

Efter den lite sena lunchen var det så dags för sista stationen som bestod av fältjobb.

Startplatsen låg lite in i skogskanten och där låg det tre minidummisar gömda (värda 2 poäng vardera)

Sex dummisar låg ute på myren med en liten bäck som ringlar sig fram med lite större vattenhål och lite dypölar. I kanten mot skogen låg också tre dummisar och alla dessa var värda 1 poäng vardera. Vår domare Barbro hade också 5 poäng att dela ut för var och en allt efter vad hon tyckte ekipagen var värda.

Publiken vid tjärnen och hade rätt bra överblick på hundarnas fältjobb.

I väntan på start

Ulli väntar på sin tur

Vår eminente funktionär Tobbe som var både båtsman, kastare och utläggare. Ovärderlig hjälp!

När alla hundarna hade avverkat fältet packade vi ihop våra saker och åkte hemåt. Prisutdelning bestämdes till klockan 7 och middagen halv 8. Det är tur att det finns många hjälpande händer som ställer upp! Maten var förberedd men det ska dukas, göras sallad och lite annat smått och gott.

Vi började med att samlas i vardagsrummet då det inte var mer än en 16 – 17 grader ute. Tyvärr tog jag inget foto på prisbordet eller vinnarna (blev bortglömt då vi inte höll till ute som planerat).

Vinnare av Slyngelklassen blev Marie och Cheva. Strongt gjort och stort grattis till dem! 😀

Årets Jämtlands Cup mästare blev (lite som vanligt 😀 ) Gustaf och Sita. Dessutom kom Gustaf och Flisan på andra plats så de är värda ett fyrfaldigt leve. De leve, hurra hurra hurra hurra och stort grattis!

Här är resultatlistan:

JÄMTLANDS CUP 2017

Slyngelklass:

1:a Marie & Cheva           71 p   (20,10,18, 16, 7)

2:a Marith & Ulli                68 p   (16, 20, 18, 8, 6)

3:a Carina & Tidy               66 p   (19, 17, 19, 2, 9)

3:a Erik & Ray                      66 p   (18, 17, 14, 8, 9)

5:a Christina & Muffin    2 p     (0, 0, 2, 0, 0)

Det var jämna resultat… 5 poäng mellan den delade 3:e platsen och vinnaren! 😀

Mästarklass:

1:a Gustaf & Sita               87 p   (18, 20, 20, 19, 10)

2:a Gustaf & Flisan          85 p   (20, 20, 16, 20, 9)

3:a Marie & Plura             84 P   (20, 20, 16, 18, 10)

4:a Marith & Piga             83 p   (20, 19, 16, 20, 8)

5:a Carina & Winna         80 p   (20, 17, 15,18, 10)

6:a Mats & Aska               78 p   (17, 19, 14, 17, 11)

7:a Lars & Valle                 76 p   (16, 20, 16, 15, 9)

Även här måste man säga att det var ganska jämt. Bara 11 poäng mellan 1:a och 7:e plats.

Innan alla gick ut på altanen för kvällens middag så fick vi dra en lapp med kvällens uppgift. Ingen fick visa vilket uppdrag man fått.

Efter att vi börjat med förrätten som bestod av små tunnbrödskakor som man själva fick ta tonfiskröra på (alltså göra sin egen förrätt 😀 ) så började Marie helt plötsligt tycka det var väldigt varmt, måste öppna ett fönster. Tyckte förstås att det var lite konstigt, vi hade just slagit på infravärmen för att få det varmt och gott men funderade inte så mycket mer på det…. förrän Berit H helt plötsligt tyckte det var väldigt kallt och måste absolut få stänga fönstret.

Helt plötsligt började Gustaf plocka lite mat från Tobbes tallrik för att smaka på vad han hade. Då kom jag förstås på hur det hängde ihop. Marie och Berit fortsatte att öppna och stänga fönster och Gustaf fortsatte att nalla mat. Thord började dricka vin från mitt glas och Ingegerd skålade för tredje gången för den svenska sommaren. Jag visslade en liten truddelutt lite då och då och Marie började skratta och sen var det kört. Skrattade så tårarna rann.

När jag gick för att kolla ugnen så nöp Gustaf min halvätna tonfiskkaka och Lars delade ut servetter (fanns redan servetter vid dukningen). Barbro gick omkring och fyllde på glasen stup i kvarten. Helt plötsligt började Tobbe att stjäla bestick och tallrikar så det gällde att hålla i dem om man ville äta mera. Medan han gick ut i köket med dem så tog Gustaf alla mat som Tobbe hade fyllt på på sin tallrik.  Mats kramade sin bordsgranne Erik och Erik höll tal. Ja ni förstår, skrattsalvorna blev rätt många under kvällen.

En kul kväll som så småningom förbyttes i en ny dag så lite motvilligt måste man erkänna att det kanske var dags att krypa i säng. Detta tack vare att Ingegerd hade smugit sig ut i köket och plockat ur diskmaskinen och laddat i nytt och säkert också diskat en del för hand. Snyggt och prydligt när man trodde man skulle ha en del kvar. Har man så här fantastiska gäster så är det då ingen konst alls att bjuda hem folk! Tusen tack till er alla som ställde upp så otroligt och dessutom genomförde alla tokerierna som gjorde att det blev en så rolig kväll!

Torsdag blev sista träningsdagen, det blev en 4-dagarsvecka i år.  😀 Gustaf och Ingegerd måste åka hem liksom Barbro och Mats redan på morgonen. Erik och Berit samt Carina var kvar fram till lunch och resterande var kvar under eftermiddagen.

Vi hade tagit fram lite fågel då Marie och Cheva ska starta på prov nästa helg och för egen del är det så klart bara nyttigt då Ulli fortfarande har lite problem med mås. Erik och Ray ville också testa lite fågel liksom Lars och Valle som också har prov nästa helg. Carina ville hellre träna lite med dummy så hon tränade på andra sidan tjärnen.

Även en fjäril verkade tycka om fågel… i alla fall mås. 😀

Vi lade upp ett nybörjarprov och Marie och Cheva fick starta. Sedan var det Erik och Rays tur. Nemas problemas med någon. Jag körde Ulli och av fyra måsar tog hon upp tre spontant. Den första hon träffade på fick jag tala om att hon skulle ta och den sista som hon hade plockat upp helt spontant, spottade hon ut någon meter från fötterna. Hmmm…  I övrigt var det inga problem med något vilt (kråka, kanin, trut, and, duva).

Valle och Plura gick i par när det var dags för öppenklassen. Vi hade även där lagt upp det som ett prov. Det blev lite spring för att få flyt på det hela då vi bara hade 10 fåglar men vi fick till det rätt bra tror jag.

Till sist så körde jag Piga (hon löper ju så hon hade legat en bit bort bland tuvor och ris tillsammans med Ulli).

Piga fick bara ett fält på alla vilt och det var förstås rätt snabbt inne. Fågel det är grejer det! MEN hon kom också med en mås som hon spottade ut… Trodde inte det var sant men tittade förstås riktigt noga på den och då var det en vinge som gått av och en ytters vass benbit stack fram. Fick lite dåligt samvete för det var nog samma sak för Ulli….

Vi tog ett lunchbreak vi som var kvar.  Erik och Ray åkte  direkt vi var färdiga med ”prov-proven”.

Marie ville träna markering/dirigering efter lunchen och Lars och jag var inte sena att haka på. Vi hade redan lasat båten men som tur var fanns Tobbe kvar. Då är det inga problem, han kastar långt och precist!  Han slängde en markering på den andra av en rad öar där det även fanns fler öar mitt emot (ser nästan ut som en kanal). När hundarna (Cheva, Valle och Ulli) hämtat slängde han dit en till, när de var på väg därifrån, som de fick hämta på dirigering direkt efter markeringen.

Sista övningen för dagen blev lite ”kanalsim”. Då gick vi tillbaka till långsidan och slängde markeringar i ”kanalen” från andra hållet. Sammanlagt tre markeringar som slängdes längre och längre bort så den sista landade där kanalen öppnade sig. Svårast är nog att få hundarna att gå i rakt  i stället för att försöka springa kanten en bit först. Då får de andra som inte just då kör, stå som poliser efter kanten för det är samma sak på väg hem. Väldigt lätt att de vill upp på land istället för att simma till utgångspunkten. Trägen vinner! 😀
Sedan var det dags att packa ihop allt för i år.

Dags att ”ta ner skylten”…

Lite tomt blev det allt när alla hade åkt. Själv tycker jag det är jättekul att det finns folk som tar sig tid att komma och träna/”tävla”/umgås några dagar för att på enkelt sätt få till en träning som inte bara är för några timmar.  Så härligt när man kan blanda lek, allvar och trevligheter och ha tid att både träna och umgås. Trots att ingen av mina flickor var riktigt i slag och det fanns en hel del att önska på den fronten så det blev det en del tankeställare och lite funderingar, i alla fall när det gäller Ulli. Piga löper så jag lägger inte så stor vikt vid att hon inte gav riktigt 100 %.

Vi passade på att ta lite foton på syskonen P = Plura och Piga. Jättekul att få se Plura, så duktig och han ger verkligen intryck av både vilja och kraft i det han gör. En riktig arbetshund som mer än gärna ger allt. Måste också ge en eloge till alla deltagande hanhundar, Valle, Plura och Ray. Såg inga som helst tendenser att närvaron av en löptik störde arbetsinsatserna. Härliga hundar!

Stort tack för roliga, trevliga och givande dagar, Ingegerd och Gustaf, Marie och Tobbe, Berit och Erik, Barbro och Mats, Berit och Lars, Carina och Christina (som deltog på JC)! Jag hoppas ni återkommer även nästa år om inget oförutsett inträffar.

Gårdagen var en ganska lågmäld dag. Stökade undan lite och poade på. Hundarna fick lite massage, manikyr och pedikyr till deras förtjusning. Ulli njöt i stora drag och har nog legat kvar ännu om jag fortsatt massera…

I gårkväll gick hon ut och satte sig på bänken på bron. Jag vet inte om hon njöt av kvällsluften eller om hon satt och spanade och undrade vart alla tagit vägen…

Synd att det är ett helt år tills nästa gång…  /Marith

 

 

 

Träningsvecka och Jämtlands Cup del 1 (dag 1 och 2)

Ja så var äntligen vår årligen återkommande träningsvecka här igen. Vi konstaterade att nästa år firar vi 20-årsjubileum (bortsett från att det blev ett uppehåll 2015 när köket renoverades för då fanns ingen möjlighet att anordna det). Deltagarna har varierat lite under årens lopp. De enda som har ”stått ut  med att komma” i alla år är våra kära vänner Ingegerd och Gustaf från Skuggarvet.  Vi hoppas förstås att det får fortsätta många år framöver. Med den blandning av folk som det blir så är det alltid trevligt och mycket givande att få träffas och träna hundar och umgås i lättsamma formeir under några dagar.

I söndags började folk att droppa in. De flesta hade husvagn, någon bodde på ”Hilton” och några bodde på Camp Viking. När det är Jämtlands Cup bjuder vi på supé, annars fixar alla sin egen mat men på kvällarna samlas vi på vår altan ändå och äter middagen tillsammans. Lunchen fixas ute i träningsmarkerna på vår murika för den som vill.

Under söndagen/söndagskvällen kom  Barbro och Mats med Aska och Sota. Sota är bara 6 månader så hon fick träna passivitet under dagarna, vilket hon klarade riktigt bra. Mats deltog med Aska och Barbro ställde upp som funktionär under måndagen och dömde Jämtlands Cup på onsdag. Berit och Erik kom med Ullis bror, Ray. Berit var skytt under måndagen. Lars och Valle kom också. Berit jobbade men dök upp på kvällar och under onsdagen då hon var ledig. Ingegerd och Gustaf kom med Sita, Flisan och Ronja men den sistnämnda är numera pensionär.

Måndag morgon började ”allvaret”. Då åkte vi upp till Bodtjärn och började med att gå på linje… eller nåt liknande i alla fall… 😀 Vi gick på en ganska kuperad, markberedd mark med gropar, spår djupa spår efter skogsmaskiner, stenar och lite sly och buskar så det var svårt att hålla en enhetlig linje. Vi lade ut 10 dirigeringsplatser så alla skulle få ta två vardera. Dessutom gick Barbro bakom och sköt markeringar bakåt  med apportkastare. Berit gick bredvid och sköt med startpistol för dirigeringarna. Det var Flisan, Valle, Ray, Aska och Ulli som gick i första ”släppet”. Resultaten blev lite varierande. Vissa saker lyckades riktigt bra för Ulli och mej men vissa saker pratar vi lite tyst om. Den som gapar efter mycket… 😀

Barbro agerade skytt

Gustaf och Erik tittar när Mats och Aska hämtar sin markering

Lars och Valle tittade också på när Aska markerade.

Sedan tog vi fikapaus. Alltid gott med en koppkaffe och en macka när man är ute.

När vi fikat färdigt fick Sita och Piga, som så lägligt börjat löpa torsdag förra veckan (skulle ha löpt i september),göra var sin dubbelmarkering på linje och en dirigering. Piga fick börja med en dirigering efter att dubbelmarkeringen hade gått. När Piga greppade sin dirigering fick Sita hämta sina markeringar.  Sedan gjorde de tvärt om. Markeringarna var inte enkla men de löste dem väldigt bra!

Sedan åkte vi ner till själva tjärnen. Vi började lite enkelt med en enkel vattenmarkering och sedan en dirigering på ungefär samma ställe. Där finns områden med näckrosor som kan vara både hjälp och kan stjälpa…

Markering/dirigering på gång…

Lilla Sota tränar passivitet

Barbro och Thord ser också ut att njuta av det fina vädret och duktiga hundar

Nästa övning var en dubbelmarkering från båt där en markering landade på land och den andra i vattnet. Där var det Ray som knäppte champions och elithundar på näsan! Fixade med elegans!

Efter lunchen lade vi ut ett fält där de fick jobba tre och tre.

Valle på väg in…

Erik och Ray väntar på sin tur

När hundarna var trötta och förarna nöjda så åkte vi hem till oss igen. Marie och Tobbe dök också upp med Melker (en golden och eminent assistent till Tobbe när han kastar markeringar och någon missar), Plura (Pigas bror) och lilla Cheva.

Förr brukade vi kora ”dagens hund/förare/bedrift” och vinnaren får välja en liten snapsflaska och det återupplivade vi. Ray och Erik var rätt överlägsen segrare då Ray spikade dubbelmarkeringarna Land/vatten. Under kvällen bestämde vi också att vi skulle starta här på gården med en startövning s!om Gustaf höll i.

På tisdag mötte Carina upp med Winna och Tidy lagom till startövningen här hemma.

Marie och Cheva tränar fokusering.

Berit tittar intresserat på…

Barbro  och Thord ser lite fundersamma ut…

När vi kom upp till Bodtjärn körde vi fyra hundar i taget. Dels var det ett lite knepigt fält utlagt, dels kom en markering land/vatten, en vattendirigering och en landdirigering. Fältet bestod en liten remsa  sly/buskar/ris, en liten bäck och sedan ett område som är markberett men med mycket ris, sly och buskar. Vi lade ut 13 dummisar… en är fortfarande kvar. 😀

Lars & Valle väntar på sin markering, Mats & Aska väntar på vattendirigering och Carina och Winna på sin landdirigering

Marie och Plura jobbar på fältet

Det gäller att hålla koll på turordningen…

En alltid lika glad Marie

Här är det ”slyngelgänget” som jobbar. Ulli väntar på vattendirigering. Ray har hämtat sin markering

Syskonen Ray och Ulli poserar. Det var rätt kul att titta på dem när de jobbar. Stora likheter fanns så generna är starka. 😀

Sita, Flisan och Piga fick gå sist. Där körde vi markeringen och dirigeringarna först i tur och ordning och sedan gick vi till fältet och körde alla tre samtidigt efter att de hämtat en dummy vardera.

Nu var det dags för nästa uppdrag. Alla förarna hade blivit lottade att lägga upp var sina stationer utom på två där det var två som fick samsas. Marie fick lägga upp vattenmarkeringen, Lars lade upp landdirigeringen, Gustaf och Erik lade upp landmarkeringen och Mats och Carina lade upp vattendirigeringen och jag fick lägga upp fältet.  När vi kom hem så fick ”icke-förararna fick sina uppdrag nämligen att hitta på lite ”tokuppgifter” till alla som skulle delta på middagen på onsdag.

Fortsättning följer…

 

Den hund man sätter munkorg på skäller med svansen!