Praktiskt jaktprov med lyckat resultat!

I tisdagkväll vid 19-tiden ringde biträdande jaktprovssekreteraren i SSRK och talade om att jag hade plats på ett praktiskt jaktprov i Katrineholmstrakten.  Jag fick tid på mej till kl 20 att bestämma mej om jag ville tacka ja eller inte. Han visste att vi hade långt att åka men eftersom han också visste att Piga förmodligen kommer att löpa i mitten av september så ville han ge oss chansen.

Det blev lite panik, långt att åka, var ska man bo, Thord, Garbo och Ultima måste följa med då det var alltför kort om tid för att ordna något annat… Hann förstås inte fixa något boende innan klockan åtta men tackade ändå ja. Tänkte att det säkert skulle ordna sig.

Onsdagen var intecknad med ett besök på förmiddagen och massage för oss bägge på eftermiddagen så det var först mot kvällningen som jag hittade ett boende, 5 minuter från mötesplatsen med domaren, Bitte Sjöblom och ekipaget som också skulle gå prov,  Bolly och Tre.

Fredag morgon vaknade vi klockan 5 för vi skulle mötas 7. Det är ju lite att fixa innan vi alla hade ätit, rastat, packat och kommit iväg. När jag kom ut och skulle rasta flickorna möttes jag av en härlig vy, ett gott omen tänkte jag.

160902a

Så småningom kom vi iväg i god tid, tack och lov. GPS’n var inte riktigt uppdaterad när det gäller vägarna på Djulö där vi bodde. Ville skicka iväg oss på en gång och cykelväg bl a men vi kom ändå fram i god tid. När vi alla tre samlats åkte vi till den stora samlingen där vi fick uppgifter om var och hur det var tänkt. Det visade sig att det skulle bli fyra såtar före lunch och två efter.

Jag måste erkänna att mina förhoppningar inte var skyhöga eftersom jag misslyckades under förra hösten att få vara med på någon klappjakt så Piga har aldrig haft chansen att var med. Därför tog jag gud i hågen i år och anmälde oss ändå. Går det så går det… Särskilt nervös var jag inte heller, svårt att vara nervös för något som man inte vet så mycket om. Kände inte till markerna då vi aldrig varit där förut så några förutfattade meningar hade jag inte.

Det började väl inte så där alldeles självklart. Lite tungstyrd…. mycket för henne att hålla reda på. Många skyttar (12 st), mycket fågel och en hel del andra hundar som jobbade.  Såt nr 2, 3 och 4 blev inte så mycket bättre vad gäller att vara styrbar. Däremot fick hon visa sina färdigheter i viltfinnarförmågan. Själv blev jag lite impad av henne när hon gjorde eftersök i salixsdungen. Jobbade, spårade och kom med vilt varje gång jag skickade. Trots det så kände jag att vi låg lite risigt till. Bitte sade också att hon ville se lite mer styrbarhet efter lunch för det låg och vägde.

160902b

Sista såten före lunch stod vi ganska långt från dammen och därmed blev det inte så många apporter för oss, 5 totalt, 2 som föll på Pigas lott.  Den här såten kunde även Thord titta på. Bitte parkerade på perfekt ställe så vi kunde stanna där Thord kunde sitta och titta, mycket omtänksamt. Vid lunchen stannade jag hos Thord för jag hade tagit med mej lite mat. Inte så kul att äta ensam och lite svårt att fixa på egen hand också. De kom ändå och frågade om jag hade fått någon mat eftersom jag inte var med vid lunchen. Mycket trevligt folk, alla som var engagerade i jakten måste jag säga.

Eftersom jag inte riktigt nådde fram till Piga så kändes det lite hopplöst när vi gav oss iväg efter lunch. Piga tyckte att detta var skitkul och blommade ut när hon fick ge sig ut på eftersöken. Självförtroendet ökade ju också när hon fixade saker själv… Hmmm. Som tur var så var det rätt jobbiga marker att söka igenom. Tjock vass och dyiga dammar (undantaget sista såten före lunch) så krafterna minskade lite efter hand.  och därmed lite bättre att lyssna.

Nu visade det sig att Piga lugnat sig något och Bitte tyckte att hon bättrade sig. Sista såten fick de göra eftersök i ett vassbälte vid dammen. Vassen visade sig vara riktigt vass så flitig liten Piga såg inte alltför vacker ut. Blodet rann från nosen och hakan och när hon öppnade munnen så var den alldeles röd. Nu var det inga djupa sår men hon såg ganska hemsk ut av och till.

160902d

Här på fotot var det ganska lindrigt ändå.

160902c

Man kan se det gröna bältet nere vid vattnet. Det var vass vass! 😀

Nu var provet över. Var förstås fortfarande osäker på hur hennes jobb bedömdes men innan vi gick upp till viltparaden sa Bitte att hon ville att vi skulle ta med oss hundarna. Vi var godkända bägge två! Jippi, vilken lycka! Alla gratulerade till championatet när de kom och tackade oss alla apportörer. Några kom och pratade också efteråt. Måste säga att av de ställen som vi gått prov eller deltagit som apportörer (har genom åren blivit några stycken) så var det här det behagligaste stället. Trevligt folk, ingen hets, varken före eller efter varje såt. Man han gott med att rasta Garbo och Ultima emellanåt också. Att domaren själv är en lugn och trygg person och som man får känslan av inte letar fel utan tittar efter förtjänster. Skönt när det inte provoceras för att se till så man misslyckas, sånt har ju hänt…

160902h

De tvåbenta ser faktiskt gladare ut än de fyrbenta men jag tror att lyckan var lika stor. Det var bara det att de fyrbenta var nog riktigt trötta efter dagens vedermödor.

Vi åkte tillbaka till Djulö direkt från provet. Vi hade tänkt äta ute och vi hade sett att mitt emot vandrarhemmet vi bodde på, fanns en herrgård som serverade mat. Personalen på vandrarhemmet berättade att de hade öppet till kl 18 och nu var hon 17 så vi bestämde oss för att gå dit. De hade fullständiga rättigheter också så vi tänkte att ett glas vin kan vi väl kosta på oss. Riktigt hungriga hade vi hunnit blir så vi såg verkligen fram mot en matbit.

När vi kom dit visade det sig att det hade haft snizel till lunch som slutade att serveras kl 14. Nu fanns det 5 olika sallader och gravlax med gräddstuvad potatis. Det var bara att vända om… Hämtade bilen och åkte in till Katrineholm. Vi såg någon restaurang och pizzeria men där fanns inga parkeringsplatser. Hamnade så småningom på väg om Örebro. Tänkte att vi åker en bit kanske dyker något upp och det gjorde det. En pytteliten matservering/pizzeria. Det blev en snizel i alla fall för min del och Thord tog en kebabtallrik. Matportionerna var enorma så mätta blev vi i alla fall.

När vi kom hem och hundarna ätit och rastat så var jag helt slut. Vi lade oss på sängarna alla fem och jag tittade ivrigt på klockan. Hon vill aldrig bli nio, vilket jag tyckte kunde vara en bra insomningstid. Vi vaknade vi 6 och var rätt pigga så det var bara att kliva upp och göra oss redo för hemfärd. Träffade personen som tog emot oss (mycket trevlig dam) och talade om att jag sett att man kunde få städningen för 100,- och då sa hon att hon bjöd på det. Det kallar jag service!

Vägen hem bestod av regn och rusk. Inte så kul väder att köra i när man redan är rätt trött i knoppen men hem kom vi.  Jag hade laddat termosen så det var till att ´ta sig en liten slurk då och då när tröttheten gjorde sig påmind. Hemma lyste en välkomnande sol men den försvann rätt kvickt men inget regn. När jag packat ur så gick jag en liten runda med flickorna till deras stora glädje. De hade ju åkt bil i 8 timmar så det var nog skönt att röra på benen.

Att få plocka lite blåbär igen var en höjdpunkt tror jag.

Till sist vill flitig liten Piga och jag än en gång tacka för alla grattisar som vi fått. Det värmer att så många bryr sig. Tusen tack! Piga är min 5:e jaktchampion och jag måste säga att jag är mycket nöjd med säsongen som varit. En etta i Norge, en etta i Alfta och nu godkänd på praktisk jakt. Kan man vara annat än glad och stolt över sin flitiga lilla Piga?

160902g

Du  och jag!

Marith

 

 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

arton − tre =