Premiär i öppenklass

Tidigt på lördag morgon ringde väckarklockan. Detta är inget som vi är vana nu för tiden men halv 5 kravlade vi oss upp ur lopplådan…. eller matte kravlade och flickorna hoppade glatt iväg. Äntligen morgon, tror jag de tänkte! Jag hade en hel del att stöka med innan vi kunde åka. Jag hade förberett en hel del kvällen före men några som lagt bud på huset ville göra ett återbesök så det var att försöka snygga till lite så gott det gick.

Klockan 7 var bilen packad och flickorna satt förväntansfullt på sin plats. Med lite bävan drog vi i väg. Jag var lite orolig för bilen då den fortfarande läcker vatten och jag hade tid på verkstaden på måndag eftermiddag (läs idag). Hoppas de hittar var felet sitter, inget kul att ha en bil som man har sina tvivel på. Nåväl, allt fungerade och vi kom i tid till samlingen i tid.

Ulli och jag startade i andra par vilket gjorde att jag bara hann se allra första början på provet, en vattenmarkering. Sedan hade jag inte ro att stå där längre så jag gick och hämtade Ulli. Första testade vi kajan igen. De hade två testkajor så alla fick bekanta sig med den då det är ett ovanligt vilt här uppe. Det fungerade bra så jag åkte en bit bort och kastade några dummisar i vatten så Ulli fick blöta sig lite innan provet så hon inte skulle skaka sig. Hon har just nu en period då hon tappar täckhåren. Underullen har kommit tillbaka men eftersom det är lite glest med täckhår så blir det kanske lite otäckt med kallt vatten. Har sett att hon skakat sig första gången/gångerna nu mot slutet och det vill vi ju inte ha på prov. Lite tid till kontemplation innan start fick vi också och Ulli var lagom laddad.

Provet började med att den ena hunden fick en dubbelmarkering på vatten. Kastaren stod på en ö och kastade två änder på rad. Gick galant. Bara ut och hämta och lämnade av snyggt och prydligt. Sedan bytte vi plats med parkamraterna och vi var passiva medan det ekipaget fick sin vattenmarkering.

På bilden ser det närmare ut än det var men ön ligger till vänster i bild och markeringarna kom längs med öns högra sida,

Sedan fick Ulli hämta två på fältet, passiv när det andra ekipaget hämtade två och sedan växlade vi.

Fältet låg mestadels på sumpmark men även några apporter låg i skogen

En del av viltet måste kastas ut från båt då tvåbenta inte tog sig fram

Vi fick också en landdirigering som låg efter strandkanten och skott för den kom medan den andra hunden var på ingång.

Landmarkering ingick också förstås men jag kommer inte riktigt ihåg när den kom. Det var en kort enkelmarkering men i skogsterräng, inte helt enkel för de såg bara en liten del av bågen på kastet.

Här är väntan på markeringen…

Inne i skogen kom kastet och man såg bara skymten av kastaren.

Ulli hade skött sig riktigt bra. Jag kände mej jättenöjd med hennes jobb. Det var bara det att vi hade inte fått någon genomgång hur provet var så jag hade missat en viktig sak… Vi var alltså inte färdiga! Hmm… hur tomt i skallen får det vara? Naturligtvis skulle det även vara en vattendirigering!

Ingen rättvis bild men jag hade ingen bättre. Dirigeringen låg till höger (vimpeln döljs av domaren Peter Nordin på det här fotot).

Jag fick dirigera först, så där tagen på sängen… Skickade lite slarvigt och istället för att göra som vanligt och sticka ut i vattnet som skjuten ur en kanon, så stannade Ulli vid strandkanten som var bara några meter bort. Jag blev helt ställd! Vi fick inte ta tillbaka hunden, det hade Peter redan sagt. Vad göra! Jag viftade ut henne lite tafatt och hon hoppade i och började simma rakt ut. Perfekt! Drog sig mot vänster mot ön där markeringarna hade gått. Blåste signal och hon tittade till, visad höger men det sket hon fullständigt i. Hon hade minsann bestämt sig. Upp på ön och så småningom fick jag tag i henne och kallade in henne så hon hoppade i och började simma mot mej. Visade höger igen och och tog tecken och började simma med god fart åt rätt håll… och tvärvände! Ridå!

När jag sedan fick tid att tänka efter så vet jag ju att det var helt och hållet mitt eget fel. Mitt slarviga skick gjorde att hon inte visste riktigt vad hon skulle göra. Hon är inte tillräckligt tränad så att jag kan bryta henne när som helst. Hon behöver riktigt tydliga uppgifter och tecken. Skärpning matte!

Priset blev trots allt en 2:a och jag var riktigt nöjd över att Ulli hade hållit ihop utan att det blev kaos i hennes lilla huvud. Kändes trots allt riktigt bra. Ulli hade nog lite att smälta när vi kom hem… Det såg ut som om hon låg i sin sköna säng och funderade på det som händer under dagen.

Lena Hildingsson och Nicco följde med oss hem och stannade över. De skulle också starta på söndag, var det tänkt, men nu när de fixade 1:a på lördag så skulle de åka hem istället.

Lite mör i kropp och knopp så gick vi och lade oss i rimlig tid. Vi hade köpt lite Thaimat i Brunflo på vägen hem och något glas vin slank också ner och mätta och belåtna så var det rätt skönt att komma i säng i tid då jag skulle upp rätt tidigt även på söndag. Lite lindrigare blev det förstås, klockan var halv 6 när klockan ringde. Lena och Nicco tog lite sovmorgon så vi stökade lite på egen hand. De intog sin frukost sedan vi åkt. Ulli verkade, för ovanlighetens skull, också lite trött.

Funderade faktiskt på om vi skulle ringa och stryka oss men så blev det inte. Trött var jag också så när vi nådde Pilgrimstad så kom jag på att jag glömt mina stövlar. Attans! Vände och åkte hem och hämtade dem och kom förstås för sent till samlingen. Som tur var så skulle domaren själv starta en hund först i nybörjarklass innan öppenprovet kunde starta.

Idag skulle vi starta i 3:e par. Vi laddade lite annorlunda denna dag. Kände inte att det var riktigt samma tryck i Ulli idag och tänkte att om vi fixar och trixar något innan start kanske jag bara rör till det för henne. Hade själv lite dåliga vibbar när jag såg provupplägget. Det var nästan en exakt kopia av när Piga gjorde debut i öppenklass i Lit. Hon hade också tagit en 2:a första dagen och andra dagen startade hon som sagt var på denna plats med samma upplägg. Hon fick en 3:a och där var det något med vattnet som ställde till det. Minns inte riktigt vad det var.

Ulli var ovanligt lugn när vi gick in och hon satte sig snällt och väntade innan vi fick vår markering som hon spikade. Väntade medan andra hunden fick sin markering åt andra hållet. Sedan fick de byta plats. Ett skott mot samma håll som den andra hundens markering hade fallit. Skulle skicka på dirigering och hon gick spikrakt ut i rätt område och tvärt gjorde hon ett kast till vänster och ut på fältet. Gick inte få stopp på henne förrän hon vände upp och kom självmant närmare. Fick stopp på henne men noll kontakt… NU kom kaoset. Det blev en resa till ut på fältet men så småningom fick jag in henne. Sa till domaren att nu bryter vi för när hon inte går få kontakt med, hon tittar mot mej mer ser mej inte om ni förstår vad jag menar. Förstår att de allra flesta tycker att hon bara är olydig men för mej så ser jag en stor skillnad på när hon är olydig och när hon får hjärnsläpp/glappkontakt/gnistbildning i hjärnan.

Ibland, när kaoset kommer, är det ungefär som att jag ringer upp, kommer till telefonsvararen som säger ”Just nu är alla linjer brutna p g a åsknedslag. Var vänlig ring inte mera just nu”. Ibland säger växeln ”Just nu är alla linjer under reparation, var vänlig försök igen lite senare”.  I alla fall så kände jag att det kanske är bättre att bara bryta och inte sätta mer press så det blir totalkaos (åsknedslag). Länge sedan sist det hände och ända sedan början på juni som det blev ett lite kaos. Vill inte att det ska gå överstyr då det måste vara jobbigt för henne.

Nu ville ju domaren att vi ändå skulle gå med i provet för parkompisens skull. Annars skulle det inte funka med provet för den. Är du riktigt säker, frågande hon. Hmm… MÅSTE vi fotsätta? Ja! Okey då  är vi väl kvar i provet då. Som tur var, var nästa uppgift fält. Tror att det löste knuten lite då detta är något som hon kan göra utan press, bara göra det hon tycker allra bäst om.  Gick över förväntan då hon fick omdömet dagens bästa fält! Det var ett tungsprunget fält där de var tvungna att ta för sig för att hitta. De fick hämta först tre från ena sidan, Ullis sida låg i medvind. Sedan fick det byta fält och hämta de två sista och det fältet låg i motvind så de sista två var också snabbt inplockade.

Så fick vi gå fram till tjärnkanten. Först kom det en dubbelmarkering till höger för den andra hunden. När den var inne fick vi en dirigering till andra sidan tjärnen. Skickade ut henne och hoppade snabbt i som hon brukar (phuu) och simmade rakt över i rask takt. Kom upp på andra sidan nedanför dirigeringen så hon borde ganska snabbt få sniff då vinden låg perfekt. Blåste stopp, hon stannade…. noll kontakt. Försökte vara övertydlig om att hon skulle gå till höger men hon bara snodde på klacken och drog neråt och in i skogen (hade hon följt strandkanten hade hon hittat den andra dirigeringen). Jag såg att hon vände och kom åt rätt håll och när hon kom ut till skogskanten fick jag kontakt och fick faktiskt kontakt och gick dit jag ville. Kom in och lämnade av, snyggt och prydligt.

Sedan skulle hon ta dubbelmarkeringen. Satt uppmärksam och markerade, skickade ut och hon drog efter strandkanten men höll koll mot vattnet så jag trodde hon skulle hoppa i. Nej då snodde runt och ut på fältet en vända. Kom hemåt och på inkallning ända hem. Satte ner henne, skickade och hon spikade båda som om inget hade hänt. Suck!  Trots allt får jag väl vara nöjd att det inte blev totalt kaos och hon fick en 3:a. Kanske upplever man det hela mycket värre än det är. Det verkar i alla fall så när man läser protokollet och när det var prisutdelning och jag hämtade protokollet så sa hon återigen att hon hade dagens bästa sök och det känns ju bra förstås.

Några foton från söndagens prov har jag inte men däremot ett  när vi kom hem. Piga var jättetrött för hon hade nog varit lite stressad att höra allt roligt som hände, känt fågeldoft, hört skott och inte fått göra någonting. Ullis hjärna var nog lika trött som hennes kropp tror jag….

Idag har de varit väldigt lugna. Till och med morgonrundan gick i sakta mak och det är inte vanligt. Det blir nog vila för Ullis hjärna några dagar, kan behöva återhämtning. Hon får ju omega 3 (laxolja) och de sägs ju att det i alla fall ska hjälpa till och hon är nog  på god väg men nu ska vi inte stressa utan ta det väldigt lugnt framöver så hon kan återhämta sig. Lilla Ulli-gulli. <3

Marith

 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

sju + tio =