Samträning och lite nyheter och bilder från Norge

Vi knatar på och gör lite övningar på vår morgonrunda. Stopp och inkallningssignal tränas varje gång. Ibland blir det lite närsök och ibland/ganska ofta blir det en och annan dirigering. Ulli blir faktiskt duktigare och duktigare och jag börjar känna igen henne från i höstas. För Garbos del så verkar det som att vi snart måste ta ett beslut. Hon tycker det är jättekul när hon får något uppdrag men just nu så ser man att hon har rejält ont trots medicinering. Hon hänger skapligt med men slickar sig om munnen. Även om hon vill så kan hon inte maskera då hon dessutom haltar. Hatar detta! Så svårt att ta ett beslut. Hon är dessutom skendräktig vilket gör att hon tappar aptiten (äter om jag handmatar) och går och smågnäller…

Mor och dotter blir mer och mer lika varandra. Lilla Ulli lyckas ofta se ”lite utanför ut” men det är nog bara på bild. Hon ligger väldigt gärna bredvid Garbo i soffan och busar skiten ur Piga så det går ingen nöd på henne.

Under veckan fick Thord äntligen operera bort plattan som de satte dit när han bröt lårbenet för andra gången. Jag skjutsade in honom till sjukhuset på morgonen då han skulle ta EKG innan och klockan 11 fick han gå in på operation och jag fick åka hem. Vid fyra ringde han och talade om att nu fick han åka hem så det var bara att komma och hämta. Nu blev det lite försening då han skulle kissa en gång innan ha fick åka så jag fick vänta en liten stund innan han kom.

Under tiden såg jag en taxichaufför som inte hade en bra dag på jobbet och en taxikund som kunde ha fått en betydligt bättre hemfärd. En tant med rollator stod och väntade, taxin kom och chauffören gick ur och mötte tanten. Öppnade bildörren när de nådde taxin och chauffören tog rollatorn för att gå och lägga i bagageutrymmet. Tyvärr bar det sig inte bättre än att det var ett för högt insteg i taxin så tanten ramlade baklänges och slog huvudet i trottoaren. Chauffören såg det i ögonvrån, släppte rollatorn och vände om. Jag, som stod bakom taxin, hoppade ut ur bilen och i vild galopp försökte jag hinna ifatt rollatorn innan den nådde den parkerade taxin. Tyvärr hann jag inte men jag tror att det mesta tog i däcket. Tycker faktiskt att det borde vara självklart att se till att hjälpa patienter, som åker med sjukresor, in i bilen innan man gör något annat. Kändes faktiskt rätt bra att jag tog mej tid och hämtade Thord istället för att han skulle ha åkte med sjukresor hem. Vet inte hur det gick med tanten för hon låg fortfarande kvar på trottoaren när vi åkte men de hade bett om hjälp från lasarettet. Hoppas att det trots allt gick bra.

När vi kom hem upptäckte vi att Thords sår hade börjat blöda så det hade gått igenom både plåstret, byxorna och ner i sätet (blev en tur till Östersund idag för att rekonditionering av sätet). Efter lite stök fick vi kontakt med någon som skickade hit en sköterska som lade om såret och det mesta hade slutat blöda men till nästa dag hade det kommit mera blod som så småningom torkade (idag var vi iväg och fick ny omläggning så nu ser det riktigt fint ut).

I söndags var det dags för samträning här i Fjällsta. Vi tog ängarna nedanför kyrkan i anspråk då vi blev många ekipage. Det var 15 anmälda från början med det var 12 som kom varav ett som bara tränade passivitet en stund.

Fikapaus, gänget samlat.

Efter inledande uppvärmningsövning där alla deltog delade vi upp oss i två grupper. Lars hjälpte mej och tog hand om ena gruppen. Övningarna var redan upplagda och förberedda så det var bara att köra igång.

Lite passivitetsträning… Älskar Ullis sätt att kunna koppla av. Lägger sig gärna ner när inget händer. Lena och Anton, Henrik och Hasse ser ut att ha riktigt roligt i pausen. Anette, som var väldigt nöjd med sin hund, agerade skytt och då fick Ulli också vara med. Under första delen hade jag bara Piga med. Stackars Garbo fick sitta i bilen och vänta så hon var nog lite bekymrad över hur matte åsidosatte henne.

Max och Carina kommer från fältsöket. Jättekul att få träffa ”våra valpar” Anton och Max.

På den här stationen jobbade vi bland annat med markering och dirigering i par. Först kom en markering med apportkastare och sedan skulle en dirigering tas in. När det var Ullis tur att ta dirigeringen så stod vi så klart uppställda och väntade på att markeringen skulle komma in. Nu blev den längre än den var tänkt så den kom inte in. Vi hade bara en apport som vi kunde använda så när de började diskutera vem skulle gå och hämta den så sa jag att ja kunde skicka Piga. Sa till Ulli att stanna kvar och skickade Piga som på ett linjetag då jag inte visste om hon hade sett markeringen. I och med att jag sa framåt åt henne hade Ulli också dragit iväg, till rätt ställe och hittat sin apport. När Piga kom med markeringen så kom Ulli med dirigeringen. Kan inte säga annat än att de är effektiva ibland, mina flickor. 😀

Under tiden som vi var i Dalarna fick vi trevliga bilder och meddelanden från dels Jenny och Mika och dels från Bente och Max.

Vacker vy och vacker Mika.

Bente och Max hade varit ute på fjället och tränat med räddningsgruppen och när de var på väg hem fick det larm i skarpt läge. Allt gick bra som tur var och Bente har skickat lite foton och en länk till ett tidningsreportage om räddningsgruppen där Bente och Max ingår (finns fina bilder på Max in action och om Bente lite längre ner i artikeln).  Hverdagshelter på Hovden – Fædrelandsvennen

Här kommer lite bilder från Max och Bente:

Helekopterttur på gång

Ska vi hoppa in?

På väg…

Visst ska det väl vare pussar i påsk husse, säger Max

Ge matte en puss istället säger husse. 😀

Skönt på fjället.

Skönt även i husses knä!

Nu säger jag och flickorna hej svejs för denna gång!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

15 − fem =