Säsongsstart för Jämt(!)samträningsgruppen

Ja idag var det dags för start i Jämt(!)samträningsgruppen. Lars & jag hade lagt upp övningarna och jag hade införskaffat ingredienserna för lunchen som bestod av hamburgare med tillbehör som vi fixade med hjälp av vår muurikka. Den är bra att ha sådana här gånger då den kan användas med hjälp av gasol.

Vi var totalt 13 förare och 14 hundar som mötte upp (+3 personer utan hund). Vi delade in grupperna i 4 och 4 (jag och Anders J hade löptikar så vi körde dem när alla andra var färdiga). Ulla hade lovat ställa upp och hjälpa till så vi träffades en timme innan och gick igenom stationerna.

Övningarna var upplagda så att både hundar och förare skulle få använda sina hjärnor. Lite problemlösningar alltså. Det är riktigt kul att se hur hundarna försöker lösa problemen och även förarna får tänka till och känna sig för när de ska gå in och hjälpa och hur man bäst hjälper sin hund.

Lars hade station 1 som vi kan kalla däcken.

Station däcken
Station däcken

Här fanns det två omgångar med däck. I däcket låg det en dummy som hunden skulle hämta. Svårighetsgraden bestämdes av förarna själva, både avstånd till däcken och om de ville ha en synlig som ramade ner eller en som Thord via permobil åkte och lade dit och där permobilen var i vägen så de inte såg när den lades i däcket.

När hundarna hade löst den första uppgiften med enkeldäcket fick man även testa dubbeldäcket. Där låg då dummyn på samma sätt men förstås djupare då däcken låg på varandra.

Station 2 var hagen, där började min grupp

Hagen (om man tittar riktigt noga kan man ana den framför föraren)
Hagen (om man tittar riktigt noga kan man ana den framför föraren)

Här var det en hage byggd av kompostgaller. På baksidan fanns en ingång som bara hade en öppning som var lite ”labyrint”.  Alternativet var att hoppa över och hämta. Här fick förarna också själv välja om de behövde hjälpa sin hund och i så fall hur. Även avståndet till buren fick man själv bestämma.

Viblev färdiga före de andra stationerna så vi tog en ”reservstation” som gick ut på att man gick och ställde ut en dummy, gick sedan till startplatsen åt andra hållet där det kom en enkelmarkering som plockades upp av kasaren. Hunden skickades och när den sökt en stund så blåste man stopp och inkallning. När hunden kom vände man sig om och tog linjetaget. Avstånd avgjorde man själv liksom när man skulle kalla in hunden.

Station 3 var trädet, där började Ullas grupp

Trädet
Trädet, fotot är från när min grupp startade
En fattas, Christina som var där utan hund agerade funkis. Här tillsammans med min Garbo
Anders T anas bakom Helena. Christina var där utan hund och agerade funkis. Här tillsammans med min Garbo

Här hade vi hängt upp 6 dummisar i tre olika storlekar i buskar och i trädet. Här fick man välja om man ville ensam plocka in ett antal eller om gruppen turades om att skicka. I vår grupp ville man turas om så vi gjorde det två gånger med ett utlägg (upphäng) emellan. Roligt att se hur de jobbade med näsan. Det tog en stund innan de förstod att ta luftvittring istället för att dammsuga marken.

När klockan började närma sig 13 gjorde vi lunch.

Berit och Lars fixade hamburgarna
Berit och Lars fixade hamburgarna, jag passade på att ta hand om Ultima lite som snällt suttit i bilen
Trots skapligt väder (solen sken en hel del) så smakade det gott med varm mat tror jag.
Trots skapligt väder (solen sken en hel del) så smakade det gott med varm mat tror jag.

160424k

Vid lunchen passade vi också på att bestämma förutsättningarna för årets träningsupplägg (finns på Facebooksidan för er som är med där).

Efter lunch tog vi den station som vi inte hann med före lunch. Det fanns ett par stationer till som reserv men jag tror att de flesta var nöjda så vi avslutade där. Jag hade kört Garbo och Piga hade varit ”barnvakt” åt Ultima eftersom hon löper, Piga alltså. Lite märkligt löp för det är bara 4 månader sedan sist. Vet inte om det är lilla Ultima som ställer till hormonerna för henne. Hon är väldigt duktig på att sköta om henne. 😀

När alla utom Helena (som hade en tik, Doris) hade åkt tog Anders J och jag våra löptikar och körde de tre stationerna. Precis när vi var klar började det snöa/hagla, typ pärlsocker… Lars och Ulla hade hjälpt mej frakta dit grejorna men en del måste vara kvar då Andres och jag skulle köra så Lars och Berit tog en del och skjutsade upp det till oss när de åkte. Anders hjälpte mej packa bilen men allt rymdes inte så han tog hagen med sig och åkte upp till oss med den. När jag stökat klart med allt och skulle åka så hade jag ingen ström. Förmodligen går det inte att ha backluckan öppen utan att det drar ström… Hmmm…

Nåja, jag har ju med mej snabbladdaren/räddaren i nöden som vi fick av Maud i julklapp för några år sedan. Naturligtvis låg den under förarsätet men gick inte att ta från annat håll än från baksätet. För att kunna det måste jag ur med däcken, plocka ur dummisarna som låg i vägen på golvet men till slut så fick jag fram den.  Tillbaka med grejorna och på med laddaren och in i bilen för att starta… Gick inte! Laddningen slut (har nog använt den några gånger utan att ha laddat upp den). Plockade ut hundarna och tänkte trava hem med en löptik, en halt hund och en valp som inte lärt sig gå i koppel och med världens snöoväder. Är väl i alla fall 1 km… Gissa mitt humör!!!

Som en räddare i nöden kom Anders tillbaka och undrade om jag hade något problem. Han hade väntat på mej när han kom till oss och när jag inte dök upp så åkte han och kollade vad som hänt. Som jag sagt förut … Änglar finns!

Naturligtvis hade varken jag eller Anders några startkablar i bilen så jag fick lifta med honom hem med hundar och allt, för att hämta dem. Så småningom var jag hemma igen och då var det bara att försöka packa upp och ställa undan allt som jag dragit med.  Som tur var hade jag köpt pizza till middag så det var bara att grädda och nu sitter jag i fåtöljen och vägrar röra mej i onödan. Säg inte att man inte får motion när man har hund.

Kan tillägga att lilla Ultima fick komma ut och hälsa på några av hundarna och förarna. Hon åt ute bredvid vägen och det var liv och rörelser lite överallt. Lite fundersam är hon ibland och hon ser lite halvskraj ut men hon är tuffare än hon ser ut för allt hon reagerar på löser hon upp på ett mycket bra sätt. Blir nog bra det här. Något som syns väldigt väl i sådana här situationer är att hon har så lång svans. Den når nedanför hasen…

Både morgon och kväll brukar hon få ”labbefnatt”. En lite längre filmsnutt har jag lagt ut på Facebook och som det hörs är det fler än jag som skrattar gott åt yrvädret. En kortare variant får ni här där hon också fick labbefnatt när vi åt…

Nu i kväll var hon lite sur för hon trodde det skulle bli mat snart….

Här är vi lite sur...
Här är vi lite sur…

… men hon kvicknade till när det blev polarhundar på TV’n. Hon reagerar bums om hundar skäller/gnäller.

Med öronen på skaft! :D
Med öronen på skaft! 😀

Nu är en händelserik och trevlig vecka slut och vi ser fram mot vad nästa vecka erbjuder.

Marith

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

19 − 13 =