Snart är det över…

Ja snart är löpen över för den här gången. Piga och Garbo har varit helt tokiga men så är det nog första gången som de började löpa i stort sett samtidigt. Annars har den ena börjat när den andra slutat. Detta innebär att de så fort de haft tillfälle har varit ”kärvänliga” mot varandra. Kanske någon slags extra motion…

Ulli har tyckt att livet har varit rätt trist när Piga och Garbo bara bryr sig om varandra.

I början på veckan körde vi lite små apporteringsövningar men allteftersom veckan gick fick jag inse att Piga och Garbo var det bäst att låta vara. Ulli däremot har fått lite egen tid ibland. Lite linjetag, fotgående, som behövs otroligt mer av (men som jag själv tycker är så tråkigt, kanske därför resultatet blir så där?)

 

Vädret har varit lite ”aprilväder”, ibland strålande sol, ibland blötsnö/regn och blåst. Har försökt njuta av finvädret när det har varit läge för det. En del morgonturer har varit riktiga engergigivare.

Visst lockar det till en morgontur när man sitter och dricker sitt morgonkaffe och tittar ut…

En liten glimt av Sundsjön där vi går vår morgonrunda gör att den härliga vårkänslan håller i sig.

Ibland blir man lite överraskad av förmodligen dramatiska händelser under natten.

Blod och spår av hår mötte oss på stigen. Spåren kom från slänten som ligger mellan stigen och Rissnavägen.

När jag följde spåren så hittade jag detta stackars rådjur liggandes alldeles vid foten av berget.

Dagen därpå gick ag ner mot vägen, där spåren kom ifrån, för att försöka se vad som hänt. Såg varken några spår på vägen eller något konstigt däremellan. Tippar ändå på att det blev påkört för man kunde se att de blödde från analen vilket borde tyda på inre skador.

Flickorna fick sitta och vänta medan jag kollade och när jag kom tillbaka poserade de så snyggt att jag var tvungen att ta ett foto. Tyvärr ville inte kameran vara med riktigt så det blev dålig skärpa men nog är det bra söta där de står tillsammans, Garbo och Piga?

Rådjuret var puts väck. Kunde inte se några andra fotspår än mina från dagen innan och det fanns några luddiga spår (det hade snöat lite under natten) som var rätt runda och man kunde inte se några kloavtryck. Kunde vara från ett lo men de var inte så stora så det verkar konstigt om det fått med sig det stora rådjuret. Det var inte heller massor av spår så det har nog inte varit dit flera gånger i så fall. Inga ben- eller skinnrester fanns kvar, bara lite tussar av hår. Ett mysterium!

 

 

Skam den som ger sig. Dag två gick jag uppe på berget och tittade ner men jag kunde inte se något då heller. Märkligt för dagen innan flög det upp fyra korpar som skränade när vi gick förbi.

För övrigt har grannen sågat ner tallarna som stod alldeles bakom stenmuren så nu har snart vinden riktigt spelrum på gården. Vi fick ju ta bort både gran och tall efter stormarna och dessutom både hägg och syren. De sistnämnda hoppas vi kommer igen.

I söndags var vi inbjudna till träning i Tandsbyn av Roland och Jens. Vi var nio ekipage från Jämt(!)samträningsgruppen som mötte upp. Jättekul! Vi började med lite fotgående, inkallning, fotgående med kastade apporter som hundarna inte skulle ta och till slut med apporter som de fick hämta.  Sedan blev det fikapaus på Rolands inglasade altan. Tur att den fanns för där var det varmt. Solen sken emellan molnen men det blåste rätt iskall vind trots att temperaturen låg runt nollan.

Efter fikat gick vi  ut igen och körde linjetag, med och utan störning, i raka fina skoterspår.

Berth, Ulla,  Anna-Lisa, Roland, Rune, Anders, Nils-Olof och Helen.

Kasper sitter och tittar långt efter husse Jens som gick och lade ut flera linjetagsapporter

 

Lilla Ulli satt snällt och väntade medan jag tog och fotade lite.

När vi kom hem var hon rätt trött, lillstumpan. Hon hade skött sig riktigt bra måste jag säga. Vi har ju legat rätt lågt i vinter då hon haft ca 4 månader utan vettig träning pga kortisonet. Linjetag med störningskast har hon aldrig gjort tidigare och frestad var hon, så pass att hon försökte men gick att få stopp på och att gå åt rätt håll. Problemet med dubbelapportering som vi jobbat med sista veckan fanns inte denna dag i alla fall även om hon vid vissa apporter var väl medveten om att det låg flera kvar. Då sprang hon i full fart hem men vände på huvudet några gånger. Så lite kul ut då det såg ut som om hon var jagad. 😀

Väl hemma blev det vila och sedan lite mat och rastning. Sedan var det soffa som gällde. Sov riktigt hårt. I vanliga fall brukar hon sprätta upp så fort jag eller Thord rör på oss men nu var de andra före och hon tittade sömndrucket upp.

På det personliga planet har veckan börjat med skit men jag får hoppas att det på hundsidan blir lite solsken. Behöver verkligen allt positivt som möjligtvis kan komma nu.

Marith

 

 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

tolv − fem =