Stackars mina flickor….

Ja det är lite synd om mina flickor som saknar stimulans just nu. Blir inte så mycket mer än våra morgon- och kvällsrundor. Försöker hitta på lite inkallning, stanna kvar och en och annan markering efter vägen men de skulle verkligen behöva lite mera. Blir kanske när begravningen är över.

Igår kväll drog lilla Ulli iväg långt i förväg så Piga och jag ställde oss någon meter in i skogen bakom en gran men så jag kunde se stigen. Väntade en stund men hon kom inte tillbaka. Visslade och då kom hon ut på stigen men stannade en bra bit längre bort än var vi stod. Hon lyssnade, satte nosen i vädret, lyssnade, trampade lite och satte sig en stund. Ställde sig upp, lyssnade, vädrade och drog iväg åt samma håll som hon kom ifrån. Vi väntade en stund, visslade och så kom hon ut på stigen och den här gången lite närmare men stannade, vädrade, satte sig, reste sig, trampade och kom så småningom sakta tvekande mot oss och plötsligt upptäckte hon oss till sin stora glädje.

Det har regnat lite i dag men morgonrundan var i alla fall torr uppifrån. Stövlarna fick man allt dra på sig för det hade nog kommit en hel del regn. 5 mm sa grannen som har regnmätare.

Idag när hon också sprang iväg lite för lång gjorde vi samma grej men då kom hon själv utan vissling och snabbare. Det tar sig! Stanna kvar behövdes också påminnas om. Satte ner dem och gick en bra bit ifrån dem bakom en krök på stigen så jag inte syntes. Ropade på Piga och hoppsan! Båda kom. När jag inte blev glad fattade hon snabbt galoppen och sprang före mej tillbaka dit hon satt och satte sig. Gick tillbaka och väntade en stund innan nästa inkallning som hon genast anammande. Gjorde sedan om samma grej efter att de gått fot en bit och denna gången satt det som en smäck.

Påminnelser är av nöden, det går inte att slappna av för då tar de kommandot. Vilket de bägge gjorde när jag fick ett telefonsamtal när vi var nästan hemma. Fot, vad är det? Nu har inte matte tid så nu gör vi en grundlig undersökning av omgivningen, tyckte de. Ungefär som barnen gjorde när man pratade i telefon. Jippi nu är inte matte på banan så då gör vi som vi vill.

Nu kan ju inte jag vara sur på dem så naturligtvis blev det fredagsgodis. Grisöron! Namminamm!

Ulli paxar hundbädden när det är dags att njuta av fredagsgodiset…

… Piga paxar soffan.

Marith

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

två × 5 =