Tiden går fort oavsett om man har roligt eller inte!

Som sagt var… tiden rusar. Februari brukar ju vara årets kallaste och längsta månad. Så har det inte varit hittills i alla fall. Nja, kallt hade vi förstås några dagar men igår regnade det trots någon minusgrad. Idag är vi på plus igen.

Det som är lite kämpigt är ju all denna is. Har inget emot att det är snöfattigt men som sagt var, halka är ett gissel för både oss tvåbenta som för de fyrbenta.

Idag när vi gick vår morgonrunda började solen kämpa sig upp.

Den kämpar sig upp bakom skogen…

… och lyser på trädtopparna.

Jag höll bokstavligt andan när hundarna var i farten för det var spegelblankt i skoterspåret.

Något fotgående blev det inte tal om, de fick leta blåbär och rådjursskit bäst de ville i skogskanten för på stigen ville jag inte ha dem. Särskilt farligt för Garbo som redan har problem med sin armbåge, väldigt lätt att sträcka sig. Även för lilla Ulli känns det ”farligt” då hon fortfarande går på kortison (även om det är en låg dos nu) som ju påverkar både muskler och senor. Å andra sidan flyger hon fram så hon lär ju inte hinna halka. 😀

Flygande maran… 😀

Här finns det bär…

I söndags fick vi besök av Jane & Henrik och deras tre hundar. Vi gick bort till skogen intill Alexisbacken och körde lite markeringar och sedan gick vi bort till Alexis och körde både dirigering och dolda markeringar (de fick markera på ljud). Jag tog med Piga och Jane hade med Uffe och Henrik hade med sig Hasse. Alla tre skötte sig rätt bra. Lite ringrostigt men fullt godkänt.

Jane och Henrik hade med sig fikabröd som vi kalasade på när vi kom hem. Lilla Åke fick följa med in och jag måste ju säga att det är då den lugnaste  10-veckors valp jag träffat på. Dessutom är han ju gudomligt söt, så söt så jag glömde alldeles bort att ta ett foto.

Garbo har ju varit väldigt pigg och alert om än halt då kortisonsprutan inte gav önskat resultat. Lekfull och pigg  är hon och hon har t o m försökt leka med Piga och Ulli när vi gått våra morgonrundor.

I måndags var det dags att åka in till Ejra för att få lite tuppkam insprutad i armbågen i stället.

I väntan på…

Här på ”uppvaket”.

Det hela gick bra men hon är fortfarande lite halt. Det lär väl inte vara så mycket mera man kan göra. Det gör lite ont i hjärtat när man ser henne halta men hennes ögon är fortfarande pigga, alerta och lusten att leva verkar inte vara något fel på. Vi får väl ta en dag i sänder och se vad som händer. Älskade Garbogumman!

I måndags kväll var det dags för Ultima att få följa med på lite träning på kvällen med gänget i Gällö. Nu tror jag inte det verkar som om hon tycker det är speciellt kul. Hon vägrade nämligen att hoppa ut ur bilen så efter försök på alla andra sätt fick jag helt sonika lyfta ut henne. Till att börja med så gick hon med svansen mellan benen och jag var beredd att avsluta om hon inte ”piggnade till sig”. Det är ju lite svårt att veta om hon larvar sig, faktiskt tycker det är otäckt, inte gillade regnet eller om hon inte mår bra.

Nu släppte det hela efter några varv med fotgående och gå bakom och möten. Jag tror ändå att vi ska göra ett uppehåll ett tag tills det blir ljusa kvällar. Kan nog ha sin betydelse att hon har svårt att få kontakt när det är mörkt och därför känner sig lite osäker.

I tisdags tänkte jag åka ner till sjön och träna lite. Ville använda mej av några vassar i en vik men när vi kom ner så var det hur mycket vatten som helst på isen. Då bangade jag ur… Otäckt! Vi stannade istället till vid ängarna nere vid kyrkan och gjorde några linjetag och markeringar.

Garbo fick vara hemma eftersom hon skulle ta det lugnt ett par dagar innan hon fick leva som vanligt. Upptäckte att jag har en hel del att jobba med när det gäller Ulli. Får lägga upp en plan när vi har någonstans att träna på. Just nu är det inte läge för någon vettig träning. Vi har ju tränat inkallningssignal och stopp när vi gått morgonrundan men just nu är inte det heller läge då det bara är is.

I onsdags hade det blivit kallt igen så det gick att gå på isen… eller gå och gå, snorhalt. Det såg ut som om det var lite snö på isen så det inte skulle vara så halt men det var ungefär som när man strödde potatismjöl på dansbanan för att det skulle glida lätt.

Lite inkallningsövningar gav vi oss faktiskt på även om det gällde att inte själv agera stopp när de kom i full fart…

 

Vi fick också ett mail från Jenny och Mika i veckan här och de talade om att allt var bara bra med dem. Jenny skickade lite foton som vi delar med oss av här på sidan. Det är så kul när vi får livstecken från våra valpköpare även om det snart börjar bli både 6 och 7 år gamla, så valpar är de ju inte.  Dessutom är det ”grädde på moset” när vi får lite härliga bilder. Det första fotot skulle kunna föreställa Piga faktiskt, förutom att hon är lite vit om nosen trots att hon är ett år yngre. Likheten finns trots att de bara är halvsyskon. Tydligen starka gener från Garbo. 😀

 

 

 

Tusen tack Jenny och Mika!

Nu är det bara att hoppas att vädrets makter börjar sköta sig så det blir lite träningsväder. Det börjar faktiskt att rycka i träningsnerven och det är mycket som man skulle vilja kunna börja med på lite allvar.

Trevlig helg!

 

 

 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

16 + sjutton =