Träning och träningspaus blandas hejvilt…

Det har varit en period med en del träning tillsammans med Jämt(!)samträningsgänget blandat med dagar då ingen träning alls har bedrivits…  Det senare märktes på träningen igår men för att ta det från början så var vi ca 10 ekipage som träffades vid Loktjärn förra söndagen. Då vi var många så blev det mycket passivitetsträning, vilket jag tror att alla behöver lite då och då.

Det var ett litet blandat gäng. För det mesta brukar det mest vara labbar men denna gång var det både flattar och en tollare med. Vi körde först markeringar på vatten. Några hade knappt badat eller var ovana vid vattenapportering så vi började med lite enkla markeringar på blankvatten där vi utökade avståndet.

De som kommit en bit på väg fick gå två och två och det kom en dubbelmarkering. En apport landade i en ”kanal” där småöar var gränser och en markering ute på blankvatten. De fick ta var sin och sedan kom en förflyttning genom att gå efter skytten till ett annat ställe och sedan kom en dubbelmarkering på samma sätt och en hund som tog första markeringen vid första tillfället fick vänta och ta den andra denna gång.

En dirigering där det var valfritt om man ville se utläggningen eller inte och med valfri startplats var nästa uppgift. Ville man ha lite svårighet så skickades hundarna över en liten bäck/dike. Terrängen var myrmark med tuvor. Avslutade träningen med landmarkering för de som ville.

En av markägarna med familj kom också och hälsade på och deras flickor fick träffa några av hundarna. De stannade och tittade en stund och jag fick tillfälle att prata lite med dem. Så skönt när det finns markägare som inte har något emot att man tränar på deras mark. Jag förklarade (och fick ju också tillfälle att praktiskt visa) varför deras tjärn är så lämplig att träna våra hundar vid. Kul att få sådana besök när vi tränar. 😀

Vi var fyra ekipage som åkte tillbaka till Loktjärn på tisdagen. Det blåste kraftigt så jag var på väg att ställa in men det mojnade en aning och jag tänkte att vi får väl hålla till på land om det blåser alldeles för mycket. Nu visade sig tjärnen från sin allra bästa sida.  Lite blåste det men inte mer än att vi kunde lägga ut ett antal apporter på blankvatten men med bra avstånd och med dummisar som inte ”lyser” och sedan skicka ut hundarna på linjetag.

Sedan lade vi ut ett stort fält ute på våtmarken/myren (bäck/dike ringlar sig genom marken med lite ”vattenhål” också). Vi startade där det var lite träd, buskar och stora tuvor och apportraden längst bort låg i skogskanten på andra sidan våtmarken/myren. Vi hade också lagt ut tre ställen på rad med dirigeringsapporter. Vi hade en ung hund med som inte hade gjort ett ”icke synligt utlagt fält” förut så han fick börja. Sedan gick vi i par. Jag hade med både Piga och Ulli och gick med en av dem i vardera paren. Vi skickade på greppat och bröt efter tre för att gå på första linjetaget. Jobbade in två eller tre och tog nästa linjetag och tog in ett par till och tog sedan in sista linjetaget och sedan fick de jobb tills alla 15 apporter var inne eller tills man var nöjd. Jag hoppade över den sista dirigeringen med Ulli och bröt fältet när det återstod två apporter.  När det var Pigas tur fick hon jobba tills det återstod en apport. Ingen av hundarna hittade den så jag tog med Piga till andra sidan (för det var där den låg enligt färgen) och hon fick söka på ”närsöksvis” och hittade förstås den sista som låg rätt öppet till och i det område där bägge hundarna hade letat. Lite märkligt men så kan det bli! 😀

Fickapaus är ett av viktigaste momenten på träningen, eller hur?

Lilla Flinga uppskattar att få sitta i mattes knä en stund medan Susa gärna vill jobba mera.

Valle håller koll på vad husse har för något gott med sig…

Piga håller vakt och Ulli kopplar av

Härliga marker!

Trötta och belåtna efter dagens stora genomkörare.

Väl hemma mottogs vi av en glad Ronja som hade hållit husse sällskap medan vi tränade.

Kanske funderade hon på varför hon inte hade fått följa med… goa Ronjagumman!

Sedan följde några dagar med morgonrundor och lugna upptäcktsfärder i skog och mark utan träning.

Fotografering ingår förstås på våra turer….  

Inte alltid lika uppskattat av modellerna som av fotografen…

”Nu är du väl färdig ändå?”

Lite lek och bus, både ute och inne har de förstås sysslat med.

Piga och Ronja turas om att ligga på rygg

Att jaga varandra är en populär sysselsättning när vi går våra turer.

Ibland är Ulli också med men hon är lite för snabb så varken Piga eller Ronja springer efter henne så särskilt länge.

Fortsättning följer vid nästa uppdatering…

Marith

 

 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

16 + 19 =