Träning, träning, Vaksjömästerskapet och kommande träning…

Ja nu har det börjat röra på sig och det börjar bli riktigt roligt att träna igen. Varje dag på morgonrundan (eller eftermiddagsrundan när plikten kallar så jag inte hinner på morgonen) så kör vi lite påminnelser om signaler bl a. Fotgående tränas också men har man lika brått som Ulli så är det svårt att hålla mattes takt. Det blir bättre och bättre och går för det mesta bra när vi går själva. Det är när det finns andra hundar som det blir extra svårt. Skam den som ger sig.

Ibland kan det bli en träningstur med lite längre dirigeringar och markering med apportkastare och jag tycker nog att det går rätt bra. Tyvärr är filmsnuttarna lite för långa så jag kan inte visa vart vi står idag.

Vi har även tränat med vilt.

Jag och Ulli, Jane och Uffe, Henrik och Hasse samt Lars och Valle träffades i lördags och lade upp två ”prov” (utan vatten av förklarliga skäl) . Uffe och Ulli fick ett NKL-prov och Hasse och Valle ett ÖKL-prov.

Jane och Uffe började.

Först blev det två enkla markeringar med kråka. Sedan en liten förflyttning till fältet. Bilden ljuger lite då det var mycket brantare sluttning än vad som syns på bild. Lite buskar, stubbar, tuvor, träd och gropar fanns i området och fältet bestod av 2 kaniner, 3 änder, och 1 kråka. Dessutom var det ett riktat sök på en trut. Avslutades med en enkelmarkering på kråka.

För Ullis del blev det lite av en chock tror jag. Hon var inte beredd på att det skulle vara fågel så när hon kom fram till första markeringen, en kråka, så gick hon därifrån. Efter tillsägelse så hämtade hon upp den och kom med den. Den andra var det bara spik på och inget krångel .

Fältet gick också bra men vid det riktade söket gick hon ifrån truten. Där fick jag vara på henne igen. Det är ju länge sedan hon apporterade fågel, så det var tur att vi gjorde en koll nu. Sista markeringen gick utan problem.

Lite mer träning med vilt kommer att behövas framöver så det är tur att viltfrysen är full men synd att jag inte har någon mera trut (fick behålla den som Jane och Henrik hade med sig som tur var). 😀

Dags för fikapaus:

Sedan var det Hasse och Valle som skulle jobba.

De fick börja med en enklemarkering för Valle, Hasse fick en dirigering åt andra hållet när markeringen kommit in. Förflyttning och en ny markering kom det blev omvänt vem som  tog markeringen och dirigeringen.  Markeringarna föll med dolda nedslag bland smågranar, dirigeringarna låg uppe på en sluttning.

Sedan fick det jobba på ett fältavsnitt vardera. Vid greppat skickades de om vart annat. De fick ta in 3 vilt vardera och sedan bytte de fält. Det ena området var det lite sumpigt område med en sluttning med hårdbacke. Det andra fältet var hårdbacke och en brantare sluttning.  När alla vilt var inne blev det förflyttning tillbaka mot utgångsplatsen och de fick en dubbelmarkering vardera.

När alla var färdiga gick jag och lade ut två dirigeringar för Piga. Den ena fick jag skicka över fältområdet för Ulli och Uffe och den andra gick förbi riktade söket och en av markeringarna som Hasse och Valle fick på slutet. Den första gick spikrakt upp till rätt område. Lätt som en plätt. Den andra vek hon där det riktade söket hade legat så där fick det bli stopp. Det blev även en omstyrning till när hon var nästan framme.

Här sitter Piga bakom Ulli och filosoferar när vi var färdiga…

Till Garbo hade jag slängt ut två fåglar i området där de första enkelmarkeringarna för Hasse och Valle hade gått. Lätt som en plätt det också förstås men ögonen lyste. Överlycklig att få apportera vilt och slippa bollar och dummys för en gångs skull.

Rätt nöjd sitter hon framför Jane och Hasse och bevakar viltkorgen.

Lilla Åke var förstås också med. 😀

Senare, vid kvällsrastningen lekte Piga grythund eller mullvad eller nåt. Fulla pälsen med jord och barr och annat skräp. Det rök om henne när hon skakade sig.

På fotot hade hon skakat av sig det allra värsta. Till saken hör att hon gjorde samma sak idag på morgonrundan men inte på samma ställe. Hon tycker tydligen att det är jättehäftigt att krypa genom hål vid rotvältor. Farligt, farligt…

I går, söndag var vi till Finnäs och tränade tillsammans med
Jämt(!)samtränngänget. Stor uppslutning blev det och så bekvämt att upplägget för dagen redan var fixat. Jag hade bara Ulli med då Thord ville vara hemma då vädret inte såg alltför lovande ut. Nu blev det ju rätt bra väder, t o m sol ett tag men mot slutet försvann den och det blåste riktigt kallt.

Vi började med lite uppvärmning då vi gick i två ringar i olika riktningar. Lämnade hundarna och gick själva runt alla hundarna. Sedan började ”allvaret”. Vi delade upp oss i två grupper om 6 ekipage vardera.

För den grupp vi tillhörde blev det en liten knepig markering i medvind. Där kastaren stod på hygget var det en sluttning bakom åt ena hållet och åt det andra landade apporten upp på ”platån”. För Ullis del så var det spik på den första men den andra begrep hon sig inte på. Inte lyssnade hon heller så jag gick ut och hämtade henne och så gjorde vi om det. Gick inte bättre nu heller men denna gång kom hon faktiskt in vid inkallning. Vi gick fram en bit och gjorde om för tredje gången. Nu jobbade hon riktigt fint. Ringade sig bakåt i rätt snäva cirklar och nedför kanten och fick belöning. Skitbra träning!

Trött blev hon så långa tungan ut! 😀

Sen blev det byte av riktning och det blev motvind istället för medvind och inga ”stup” så här gick det betydligt lättare även om terrängen i sig var en svårighet.

Här väntar Henrik och Hasse på sin tur.

Berith och Molly som hämtat sin markering

Andra gänget körde ungefär samma upplägg

Fikatime!

Våren – Det är nu många får en ny familjemedlem.

Efter fikat var det dags för tävling. Berith och Anders och deras son Tobias hade fixat en ”fälttävlan” där det låg 10 dummisar i en skogsbacke. Dummisarna hade olika poäng. 5 poäng på de närmaste, och 15 poäng för de som var upphängda och det fanns även 7- och 10-poängare. Man hade 4 minuter på sig och dummisen skulle vara inne inom tiden för att räknas.

Min lilla Ulli vann unghundsklassen på 47 poäng. Hon hade fått in 5 dummisar inom tiden. Nu var det kanske så att man kan säga att hon kom näst sist också… eftersom de var bara två 😀 men glädjande nog så var hon bara 3 poäng efter segraren i vuxenklassen som hade 4 dummisar inne men med högre poäng. Kul tyckte i alla fall både Ulli och jag att det var! 😀

Medan man väntade på sin tur fick man träna på att ta sig in och ut ur en hage (kompostgaller med en lurig ingång). Berith kastade en dummy i hagen och hundarna skulle lösa problemet. Jag fick hjälpa Ulli första gången och när hon skulle ut så backade hon ut i gången men blev ”fast” flera gånger så jag fick även visa henne ut. Gjorde om det och det blev skapligt men lite trassel när hon skulle ut så jag gjorde det en tredje gång också. Då sket hon i att det fanns en ingång, Det gick ju borra in huvudet under gallret och ta dummisen så. Varför krångla till det?

Det fanns även ett hinder så man kunde träna hopp. Man kunde ha lågt från början och sedan bygg uppåt. Ulli var inte så förtjust i att hoppa men vi gjorde några hopp på ”medelhöjd” men hon ville gärna lägga tassarna på hindret när hon hoppade över. Kan bli något att syssla med när vi inte har annat att träna.

Det fanns även en tunnel som man kunde prova men jag tyckte att det hade varit nog mycket åt henne under dagen så det brydde vi oss inte om. Vi har ju faktiskt en tunnel här hemma om andan faller på någon gång.

Under tiden så kom det ett gäng med helt nybörjare som fick träna lite i lugn och ro i en liten skogsbacke. Vi var tyvärr tvungna att åka hem för att se hur det var med Thord och mina andra två.

Nu väntar mera träning framöver. Nästa söndag ska Lars och jag hålla i en träning i Ismundsundet och dessförinnan ska vi och några flera dit och träna med fågel. På måndag ska vi till Ånge på kurs för Tomi Sarkinen. Man kör förmiddagar måndag och tisdag för nybörjarhundar. eftermiddagar för öppenhundar och onsdag och torsdag är för elithundar.  Man får vara med och titta när de kör andra klasserna om man vill.

Det ligger även lite mera i pipen” framöver så det är en riktigt rolig tid som väntar. Väntar på att isen ska lämna Sundsjön gör vi också förstås. Man börjar bli lite otålig…

Snart så….

… får flickorna göra sin efterlängtade första simtur för året. 😀

Marith

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

tre × fyra =