Vilken resa! Del 2

Fortsättning på Norgeäventyret… På söndag morgon fick vi snabbt göra oss i ordning och åka till startplatsen som låg ca 2 km bort. Det var lite trångt om parkeringsplats så egentligen skulle vi inte få stå där med husbilen men eftersom vi hade en handikappad med så var det okey. Det var t o m en funktionär som åkte före oss så vi skulle hitta för vi måste vara där innan alla kom.

Det var tänkt att Thord skulle följa med och titta denna dag då det låg rätt nära och inte var så många branta backar till åskådarplats men eftersom det spöregnade (stora droppar denna dag) så blev det så att han kurade i husvagnen och höll Garbo och Ultima sällskap istället.

Det regnade rätt kraftigt på förmiddagen men det avtog under dagen
Det regnade rätt kraftigt på förmiddagen men det avtog under dagen

Vi var lottade i ”släpp” tre och denna dag gick vi tre och tre förutom sista gänget som var fyra. Ekipagen som vi gick tillsammans med denna dag var Ellen & Kiska (jättekul!) och Arnulf & Ferro (också mycket trevligt då Ferro är kusin med Piga och Kiska).

Det hela började med en drive (utan kast). Hundarna hörde en massa skott, växelvis till höger och till vänster på avstånd. Skytten till höger kom fram snett nedanför hundarna och den till vänster stannade vid en klippa intill två ”pölar” en god bit nedanför.

När skytten till höger kom upp på en klippa rakt fram kom en markering bakom klippan och en till vänster i kanten av den första ”pölen”.

I väntan på markeringar
I väntan på markeringar

Vi hade lägst startnummer så vi fick börja. Den som först fick gå fick välja vilken den skulle ta och nästa hund fick hämta den andra. Detta växlades tills alla hundarna tagit två, de flesta hämtade först till höger och sedan till vänster. Det valde vi att göra i alla fall. Markeringarna gick helt okey.

När alla hade tagit in två markeringar vardera fick vi förflytta oss till höger en bit för där var startplatsen för fältet. Vi fick hämta en fältapport vardera och sedan fick jag och Piga gå ner en bit till vänster för en landdirigering. Den var ganska lång och det var en liten gata med mycket skog i branten på ena sidan och lite träd och buskage till höger in mot det två pölarna. Kan väl säga som så… Piga var riktigt tungstyrd men apporten kom in. Tyvärr undslapp jag mej ett nej när hon tittade till höger mot pölarna vid ett stopp. Det skulle jag förstås inte ha gjort. Det är nämligen förbjudet i Norge fick vi höra vid öppna kritiken.

160619b
Dirigeringen låg på vänster sida om pölarna men detta foto är taget längre upp så det syns inte riktigt då det är en brant kant i vägen.

När dirigeringen kommit in fick vi gå tillbaka till fältet och Ferro fick hämta en till på fältet. Kiska fick gå och ta dirigeringen och när hon kom tillbaka fick Piga hämta en på fältet och sedan fick Ferro ta markeringen.

160619d
Om man tittar bakom publiken så kan man se var startplatsen för fältet låg. För övrigt så låg apporterna på två olika platåer

Därefter fick vi förflytta oss nedåt till vänster för dubbelmarkering på vattnet. Det var rejäla avstånd och skytt och  kastare stod nere vid vattnen. Markeringarna kom nästan på linje och även här fick man som första hund bestämma vilken man ville ta.

160619h
Här stod skytt och kastare. Den ena kastaren stod förstås vid pölen längst bort när det var dags för markeringarna
160619c
Markeringarna om i stort sett på linje därifrån vi stod.

Den första löste hon helt själv men det var tillåtet att hjälpa till på den andra och hon behövde några styrningar innan hon nådde ut till den andra pölen. Kan tilläggas att det blev några kvar i den bortre pölen under dagen. Även Ferro hade lite bekymmer men kom sig ut och hämtade också sin markering.

När Piga och Ferro hämtat första dubbeln fick Kiska gå och ta en dirigering. När hon kom tillbaka kom en ny dubbel som Ferro och Kiska fick ta och vi fick gå och ta en dirigering och så rullade det på tills dirigeringarna och markeringarna (som låg på olika ställen) var inne. Ellen bröt tyvärr när Kiska skulle hämta sista markeringen  då hon inte lyssnade när hon skulle ta den bortre . Dirigeringarna var humana i längd men  terrängen var lite knepig på vissa. Pigas dirigering låg bakom en klippa så jag såg aldrig när hon hittade den men hem kom den förstås.

Det var rätt brant även om det kanske inte syns på alla bilder
Det var rätt brant även om det kanske inte syns på alla bilder

Vid den öppna kritiken fick vi veta att Pigas lite sega dirigering drog ner och det som var största felet idag det gjorde jag som sa nej. Detta berättade jag för Bent och Agneta innan de skulle starta… gissa vem som också sa nej… Somliga saker ligger i ryggmärgen. Skönt att jag inte var ensam om att ställa till det men det var ju synd att det var Bengt…

Nåja jag var ändå rätt nöjd med dagen. Hade inga större förväntningar och jag hade egentligen funderat på om jag skulle starta eller inte, ettan hade vi ju fått i lördags. Piga var dessutom mera tänd denna dag än under lördagen. Vid prisutdelningen visade det sig att det blev en trea för vår del. Vi hjälptes åt, Piga och jag, att sänka prisvalören så det var inte så mycket att sura över.

Lite statistik i ekl – Lördag

Tre 1:or, tre 2:or, fyra 3.or  och resten 0:or av 16 ekipage

Tre 1:or, tre 2:or, fyra 3.or  och resten 0:or av 18 startande ekipage.

Efter prisutdelningen så var det dags att packa ihop och åka hem. Vi hade förstås förberett så det gick rätt fort. Gustaf och Ingegerd skulle stanna hos oss över natten innan de fortsatte färden hem. Bengt och Agneta var också inbjudna att göra sammaledes om de ville. Vi hade tänkt att vi skulle fira Gustaf med champagne för hans och Sitas Nordiska championat men så blev det inte.

Gustaf ville bjuda på pizza när vi kom till Åre men se det gick inte. Allt var stängt! Efter lite resonemang så bestämdes det att vi skulle åka hem till oss så skulle jag plocka fram lite nattamat. Vi skulle ju in i Hissmofors och hämta vår bil och våra grejor skulle flyttas över så vi åkte före så skulle de åka direkt. När vi kom hem så var det ingen här. Då visade det sig att de hade hittat en pizzeria någonstans efter Åre och Gustaf och Ingegerd kom mätta och belåtna vid midnatt så champagnen får Gustaf öppna i Axi till helgen i stället. 😀 Bengt och Agneta stannade tidigare efter vägen då det blev ”paltkoma”…

Vi vill förstås tacka Ingegerd och Gustaf för sällskapet och alla andra som var där och som spred glädje och positivism trots det mycket dåliga vädret. Fördelarna med vädret var ju förstås att vi slapp mygg och ormar. Det senare eftersom det kan finnas gott om dem eftersom det är så stenigt. Det hade visst varit många hundar som blivit ormbitna tidigare i vår.

Sist men absolut inte minst vill vi tacka vår underbara dotter Maud som ställer upp på detta vis. Det kändes nästan som en riktigt semester. Hon var privatchaufför, hundrastare när jag inte kunde samt hjälpte Thord ibland vid behov. TUSEN TACK!

Min hjärna fick verkligen tillfälle att välbehövligt koppla av från alla måsten och kom ihåg och dessutom få komma hem med ett 1.a pris  (får lagra det tills övriga meriter är färdiga för championat 😉 ) gör att man kan bara säga… VILKEN RESA!

Marith

 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

tre × tre =